Jan Carlquist

Någon ringde och sa att Jan Carlquist begravs denna fredag. Det hade jag inte fattat. Och jag är förhindrad att vara med. Men när jag slog upp Smålandsposten hittade jag rubriken som Jan hade uppskattat och fnissat åt. "Lejon vill jaga rådjur vid kyrkan", hette det på Älmhultssidan. Det lockade till läsning för alla vill väl se vad kyrkoherde Lejon har för sig. Det lätt absurda var på många sätt Jans bransch. Han noterade de kyrkliga absurditeterna utan att riktigt ge sig över.

Jag har berättat om När Stoltz och Olsson, Bill och Bull, kallade in konfirmandkonsulenten Carlquist till samtal. 2 mot 1, ni fattar. 2 äldre mot 1 yngre. Han hade i sin konfirmandbok rubriken "Bibeln - mer än en bok" och Jan fick veta att Bibeln var inte mer än en bok utan just och jämt en vanlig bok. Jan lyssnade och väntade tillfället. Så sa han: "Nja, Bibeln är mer än en bok. Den är 66 böcker." Log och gick. Gubbarna tuggade luft. Sånt beundrar jag.

Jag kom att lyssna till Bo Giertz (på CD) i går. Året var 1988 och han talade om prästtjänsten i Svenska kyrkan. Han hade det tonfall som inte bara var hans eget utan det som hördes, när Svenska kyrkan aktualiserade prästkallelser fordomdags. Jag blev lite gripen. Det var på den tiden som högkyrkliga präster rekryterade "helt normala och sunda killar", som Rune Klingert angav som målsättning. Claes-Bertil Ytterberg hörde till den kategorin, förstås. Jan Carlquist självfallet.

Jan tvångskonfirmerades för mammas skull. Fuskade sig igenom. Räckte upp handen att han gått i kyrkan i söndags och kommenterade allt löjligt på lektionerna. Det här var inget för honom. På gymnasiet såg han att KGF skulle till fjällen och fattade att GF betydde "Gymnastikföreningen". Han anmälde sig. Att Bibel och psalmbok skulle med, förvånade honom - men det struntade han i. Några dagar höll han sig borta från böner och bibelstudier men det var lite tråkigt på logementet så han hakade på - och drogs in. Prästen var trevlig. Kamraterna tog honom och hans frågor på allvar - och det fanns svar på hans frågor. Han mötte den högkyrklighet som brydde sig om unga människor och menade att människors frågor också är Kyrkans frågor.

Så gick det som det gick och att Jan blev konfirmandkonsulent och kom att förnya hela konfirmandarbetet, ska vi inte glömma. Inte heller hans erfarenhet av en intellektuell rörelse bland gymnasister och studenter. Det var den som blev hans väg in i Kyrkan. Vem kan gå den nu?

Konfirmandarbetets förnyelse var en medveten satsning som en pedagogisk förnyelse. Helge Brattgård hör dit liksom Stig Hellsten. Brattgård skrev om metodiken och Hellsten en konfirmandbok som gick ut i massupplaga. Bo Giertz bok Grunden hade också ett stort genomslag men var kanske inte en del av den pedagogiska förnyelsen, som kom till i slutet av 1950-talet. Till denna nya pedagogik ska nog inte Ingmar Ströms bok Kom och se räknas. Den förnyade på annat sätt, inte bland konfirmander utan bland de vuxna som behövde en bok för att tryggas med insikten att Kyrkan kunde förändras. Tror jag.

Så kom Jan Carlquist och Thomas Hårdstedt. Båda var konfirmandboksförnyare och båda reste till prästerliga studiedagar och lärde ut knep och knåp. I stiften fanns konfirmandkonsulenter, som stöttade. Det var ambitiöst och så länge ambitionerna hölls uppe, fungerade det. Dugliga pedagoger blev konfirmandkonsulenter. Efter den generationen rekryterades de havliga prästerna och det blev lika trist som alltid. De havliga är det aldrig någon riktig glädje med.

Jan fortsatte som ICA-Kurirens präst. Det kunde vara ett forskningsämne att gå igenom vad han skrev där. Han folkbildade och själavårdade. Senast kom hans tre roliga böcker på Gaudete. Han arbetade med bibeltexter som bara den gör, som själv fortsätter upptäcka. det går en linje från bibelstudierna på skidresan genom Jans liv. En upptäckarlinje.

En helt normal och sund kille med humor och alltså en som inte riktigt går på allt kyrkligt bullshit. Där fick jag till det.

Jan hade säkert uppskattat om jag skrivit en blogg om Stiftsboken för Karlstads stift och påpekat att den högt avlönade byråkraten i Kyrkans Hus talar om "vår tro om Gud". Han hade uppskattat att jag jagat och påpekat att här ser ni skiftet. Nu har vi en tro "om" Gud. Förr hade vi en tro "på" Gud, tilltro till Gud. Det är allt en jämmerlig skillnad. Skillnaden mellan att få med helt normala och sunda killar eller att missa dem och bara få med, ja, säg själva!

Nu blir det bloggpaus, har jag bestämt.
Jag ska ut i internationella sammanhang och möta begåvade människor, som ska få del av mitt tänkande och skrivande. Jag är tillbaka om någon vecka. Ska jag under denna tid inte vara from också. I högsta grad. Men nu gäller som prio 1 att ta sig till Kastrup. När jag hanterat tidsomställningar och olika transportmedel avser jag att återvända.

Tänka sig att folk i det internationella vill ha seminarium om sådant jag skrivit!
Nu kan många slänga sig i väggen, känns det som.

Jan då?
Ingenting tar bort min glädje över Jan. Inte ens det trista faktum att han är död.
Har ni inte hans tre senaste böcker, så skaffa dem i dag.