Nacka som Waterloo

Ni är förstås välinformerade om den jummah som den 7 mars hölls i St John's Waterloo, London. Kyrkans fromma bilder hade täckts över med lakan och i kyrkorummet kunde den kvinnliga imamen i den inklusiva moskén leda bönen. Kyrkoherden medverkade och läste Psaltaren (Ps 139), för här var våra gemensamma rötter. Allt var fint tills de evangelikala och de anglokatolska fick höra talas om det hela - och vad de än var i förhållande till denna jummah, så ljumma var de inte. Heta var de, för att inte säga hetsiga. Ärkebiskopens folk fick rycka ut och meddela, att trots att han var patron för St John's Waterloo var han inte indragen i det dagliga församlingslivet. Kyrkoherden bad om ursäkt för att några blivit ledsna för hans tilltag. Bara de riktigt griniga kan tycka att det är konstigt att be om ursäkt för att andra blivit ledsna. Vore det inte tilltaget man skulle be om ursäkt för i så fall?

En präst, Fr Martin Hislop, påpekade att när medkristna slaktas i Irak, Syrien, Libyen och Nigeria eftersom de tror på Jesus Kristus som korsfäst och vår frälsare, är det en utmanande att bjuda in muslimer till gudstjänst i ett rum helgat åt Fadern, Sonen och Anden. Biskopen i Southwark var inte glad - men tyst. Stackars biskop Chessun.

Church of England Canon Law tillåter inte det som skedde.
Hur tänkte kyrkoherden? Jag känner honom inte. Jag antar att han är religiös och då faller ljus över det som hände, ty de religiösa vill gärna hålla ihop. Själv försöker jag så gott det går att inte förfalla och bli religiös. Jag nöjer mig med att vara kristen. Jag nöjer mig alltså inte med något mindre än verkligheten själv, avslöjad (uppenbarad) i Jesus som är Kristus. Det betyder, som jag markerat tidigare, att jag hellre vill vara ihop med hedningar av allsköns slag än med de religiösa. Och så undrar jag vad Johannes sagt om en kyrka med hans namn som möter sitt Waterloo. Han var inte alltid blid, Johannes. Vill han be ner eld över staden? Iförd ett badlakan sprang han åldrad ut ur badhuset när villoläraren kom dit för att bada, som ni kanske minns. Mucka inte med St Johannes, St John.

Men vi behöver bara åka till Nacka och Fisksätra för att se parallellen.
Awad Olwan manar troende i hela världen att förena sig. Mångfalden i religionen kommer sig därav att de lever i olika klimatzoner och sociala sammanhang samt talar olika språk och då räcker det inte med en enda profet och en enda uppenbarelse. Mångfalden i människornas värld förutsätter motsvarande mångfald i religionens. I Guds Hus i Fisksätra ska det nu blir interreligiös samverkan och inte bara religionsdialog. Där byggs ett hus med kors på ena ändan av taket och halvmåne på den andra. "Och tids nog blir det flera symboler på taket till Guds Hus. Men det förutsätter enighet bland de troende, bortom religionens och etnicitetens  gränser."

Vad blir det av det hela?
Lagreligion. "Religionerna är många men sanning och dygd är de samma."
Jaha - så vad är Sanningen om Jesus? Att han är Vägen, Sanningen och Livet - eller något annat?

Svenska kyrkan var under 1900-talet nödgad att i en märklig sekulariseringstid också försvara religion. Nu är det en annan tid. Nu måste Svenska kyrkan vara kristocentrisk och apologetisk, servera folket bröd och inte stenar och till de lagfromma komma med det överraskande evangeliet. Om inte kommer också Svenska kyrkan att möta sitt Waterloo.

Just nu finns det ett konkret religiöst hot mot det kristna. Se det, förstå det.