Återkomsten

Efter en vecka i det internationella och tre ö-besök känns hemmet riktigt lockande. Mina vänner överstarna reste om varann. Jag hade tänkt ta dem till Three Crowns, Stoke Newington, en pub för hipsters. Jag tror inte Olofsson och Salander varit där, nämligen, trots att de reser till London så frekvent. Nu var jag inte sämre än att jag i den internationella miljön hittade tre hugade, som gärna ville besöka en hipsterpub och äta. Naturligtvis föreslog jag onsdagen. Det är då det är Special Steak Evening. Fastan gäller 1. inte utomlands och 2. inte för åldringar över 60. Jag vad i vart fall en försynt bordsbön. Martin Thornton har lärt oss att inte brista ut i sång så fort vi får syn på mat, en kristlig ovana att tvinga andra på deras högljudda religionsutövning som vi samfällt borde ta avstånd från. Fördöma, rentav.

Nå, när vi var properly fed and drunk skulle vi ta oss från Stoke Newington. Buss 106 till Finsbury Park och så the Tube. Det kom en buss 273 innan men den gick till samma Finsbury. Man ska vara bokstavstrogen men inte sifferfixerad, tänkte jag.

 Vi sprang på lätta fötter trappan upp och jag hörde en medpassagerare i det internationella sällskapet av bussresenärer kommentera att många manliga judar, chassidiskt klädda med lockar, långrock och svart hatt, uppenbart på väg hem efter något studier i synagogan. "Så här skulle man inte kunna gå som jude i vårt land". Jag förstod och började fundera över om medresenären talade om Ukraina, Vitryssland eller Ryssland, där Sions Vises Protokoll fortfarande kan läsas med samma intresse som bland palestinier och araber. Man kan lita på Ochranan också efter 110 år. Desinformationskampanjen lyckades. Men så slog det mig. Det var ingen från ett sådant land som kommenterade utan en man från Sverige. Det är i Sverige en jude inte kan få gå hem i frid efter studier en kväll i synagogan. Om inte "i frid" betyder att man ska riskera att bli inte bara skymfad utan också misshandlad och därmed kanske få gå hem i frid som en annan Symeon. Fast yngre. Det som kan ske i Stoke Newington kan inte ske i Malmö.

Annars finner jag de kristligas förhållande till judar konstlat. De har kanske aldrig haft judiska skolkamrater eller varit kamrat i ledet med en jude? De kristliga svänger sig nu med talet "den hebreiska bibeln" när de talar om "vårt Gamla Testamente". Vilket är mest inkluderande? Naturligtvis det tal där "den hebreiska bibeln" också är vår. Läser man inte S:t Paulus brev till de kristna i Rom, får man det svårt och måste bli inkluderande genom att tala exkluderande. "Den hebreiska bibeln". Men var för den delen inte också Paulus hebré? Riktigt underhållande var det att läsa pläderingen att vi skulle börja tala om Yeshua i stället för Jesus, så som det pläderades på Dagens Seglora (fast inte dagens utan någon gång i veckan som gått). Det är till att leka semit i det 21:a århundradet! Fast nu leks det utan besvärande mycket exegetisk kunskap. Kan vi inte hålla fast både vi 2000 års kristen historia och det faktum att de kristna uppfattar att de ympats in på det äkta olivträdet? Detta inympande var förutsättningen för fortsatt växt. Men kanske ska jag inte vara förvånad. Plakatpolitik är en hållning som lätt smittar av sig. Vi andra får praktisera den hållning vi lärt oss av London Transport. "Keep Calm"

Överste Olofsson reste till Washington förra fredagen och överste Salander skulle komma till London torsdag förmiddag, när jag skulle till Heathrow för ett snabbstopp å annan (hemlig) ort. Jag antar att ni andra då satt hemma och gladdes åt beskedet att Gotland nu ska rustas. Det blev ett kompani. Och 6 miljoner blev i praktiken 4. De engelska biskoparnas lätt pissträngda statement Who is my neighbour? köpte jag. Det är vägledning inför valet i maj och kan laddas ner. www.churchofengland.org/GeneralElection2015
Jag tänkte att det borde finnas i min bokhylla även om jag undrar över hur biskoparna fått för sig att deras råd skulle behövas inför valet. Tanken har aldrig slagit mig att jag skulle frågat Sundby, Lindgård, Hellström, Wejryd eller Johansson till råds - är detta ett utslag av bristande fromhet eller ett utslag av elementär klokhet? Jag vet inte.

Det finns i biskoparnas lätt pissträngda "letter" dock en del att fundera över och en del att analysera. Intressant var att biskoparna förnummit att folk är cyniska inför det politiska livet. Jaja. Vi har väl sett - eller ser - House of Cards. Och när jag ser Margot Wallström vet jag att hon ljög som en häst travar när hon utnämnde Lars Eckerdal till biskop. Jag skrev om det i en lärd analys, som aldrig kommenterades. De där uppe vet att hålla käft, i förhoppning att folk ska glömma. Jag glömmer inte. Jag påminns om saken när nu vapenexportfrågan ska hycklas igenom till vilket pris som helst. Och jag ber att få påminna att vapen också finns till för att säkra rättsordningen, ett faktum som lätt glöms. Men grattis till engelsmän, fransmän och kanske kineser, som nu får exportera vapen till saudierna. Fast hur var det - var det inte ett övervakningssystem vi hade avtal om, ett för att hålla efter pirater? Var det vapen att använda mot den egna befolkningen? Vad exakt var det avtalet handlade om? Kan vi få veta - och värdera bortom hojtandet?