Skicka bort biskopen?

För ledamöter i ett domkapitel gäller tystnadsplikt. Biskopen kan inte gå ut och orera i disciplinärenden. Här gäller det skrivna beslutet. Vad som avhandlats i kapitlet kan ingen av ledamöterna berätta. När beslutet i Visby om att ta tillbaka en präst, som avsagt sig ämbetet, nu kommenteras, står domkapitlet i en omöjlig situation. Biskopen behöver förklara, sägs det. Han kan inte det. Han får inte det. Det enda som är möjligt är, antar jag, är att domkapitlet får nya och belastande uppgifter, som inte var kända när beslutet togs, för det återstår väl att låta prästen avlägga sina prästlöften på nytt inför domkapitlet. Först då är han tillbaka. Antar jag. Tillbaka i ämbetet - inte "jobbet".

Vad gäller annars i Visby? Fd biskopskandidaten Helle Klein ger besked i Dagens Seglora. Hon konstaterar att biskop Fast inte verkar ha förstått något av arbetet mot sexuella övergrepp. "I stället tycks gamla patriarkala strukturer i Visby stift härska i en allsköns blandning av kvinnoprästmotstånd, homofobi och överslätande av sexuellt förtryck." Det är jag beredd att tro, förstås, bara Helle Klein kunde exemplifiera lite mer precist. Borde inte till blandningen fogas antisemitism också och kanske oförstående inför klimathotet? Hur kom kvinnoprästmotståndet in - och homofobin? Ge oss besked! De behövs.

På Gotlands Allehanda såg jag i går en text med besked att biskop Fast "lever så långt från verkligheten. Han är så distanserad från sitt eget stift, de vanliga medlemmarna i Svenska kyrkan. Han varken syns eller hörs." Det leder skribenten, Mats Pettersson, till en önskan att biskopen ska stängas av och han redovisar att han skulle bli förvånad om Sven-Bernhard Fast är biskop så länge till.

Tänka sig. Borde han stängas av är detta en fråga för Ansvarsnämnden - men då skulle väl hela domkapitlet stängas av? Och brottet, biskopens, vilket är det egentligen? Men Mats Pettersson vet kanske hur den undersökning gått till, som ligger bakom beslutet? Då kan ju han berätta - för det finns ingen tystnadsplikt för honom.

Konstigt med tidningsfolk för den delen. Svante Fregert avgick i går med omedelbar verkan. Orsaken sägs det inte ett ord om. Jag skulle som läsare verkligen vilja ha en beskrivning av konflikten som föregått och kanske information, inga stora drag, bara detaljer, om uppgörelsen. Vad fick Fregert? Journalister är understundom väldigt tysta. Om det egna, vill säga.

Lennart Koskinen har engagerat sig i Visbyfallet. Det var han som efter en diskussion i Almedalen år 2010 klagade över att han kallats "finnpajsare". Jag upptäckte detta när jag på nätet sökte den text biskop Ragnar Persenius åstadkommit. Jag såg också att två gorillor slet tag i Koskinen då och detta gav en king kong-känsla också nu, snart fem år senare. Texten Persenius skrivit? En angelos bar den till mig. För den gick inte att hitta. Inte i Kyrkans Tidning och inte heller utlagd av någon informatör. Ändå är det exceptionellt at en biskop hyvlar en annan biskop i det offentliga. Koskinen skulle i detta läge närmast längta efter ett par gorillor i stället för Persenius.

Jag är så välorienterad att jag nog kan ge skäl för att detta är en förödande text av en arg biskop - och texter av detta slag brukar inte publiceras. Men nu är han arg. Eftersom det är ett öppet brev måste jag väl kunna återge det här? Då blir det ju läst av fler än de få som håller sig med Gotlands Tidningar och läste den 17 mars redan. Håll i er!

Öppet biskopsbrev till Lennart Koskinen  

Broder Lennart, du är inte biskop i Visby stift. Du bör lika lite som jag veta vad som hänt under de gångna sju åren med den präst som lämnade prästuppdraget. Inte heller vet vi vilka åtgärder som vidtagits och grunderna för domkapitlets beslut. Ändå uttalar du dig.

Dessutom är du jävig och har ett eget ansvar i saken. Du var inte prästens högste chef som du påstår i tidningen. Däremot hade du som biskop ett tillsynsansvar över hur prästen följde sina vigningslöften. Inget åtal väcktes. Om dina uttalanden stämmer ansåg du att prästen skulle fällas vid en prövning av domkapitlet och gav prästen alternativet att endera själv begära att få lämna prästuppdraget eller att domkapitlet fattade beslutet. Du framför att du gjorde det av omsorg om de drabbade. Du redovisar gamla samtal som du fört. Det är i sig anmärkningsvärt. Om fallet då var så klart innebar ditt agerande att en allsidig utredning inte gjordes, domkapitlet med en lagfaren domare som ledamot inte fick ta ställning till underlaget och fatta beslut samt att grunderna för prästens avgång inte finns dokumenterade. Det handlar i grunden om rättssäkerhet och öppenhet. Vi ska inte agera så att intrycket ges att vi gömmer undan övergrepp och döljer att en präst betett sig olämpligt. Det är också nödvändigt för de utsatta att sådant prövas allsidigt och inte bara av en biskop. Det är att skydda den enskilda människan. Ändå uttalar du dig.

Nu har ärendet prövats i Visby domkapitel så som det ska ske. På grund av sekretess för enskilda och respekt för domkapitlets uppdrag som prövningsinstans kan dess ordförande och sekreterare enbart uttala sig i sakfrågor. Enskilda ledamöter är genom domkapitelsförsäkran förhindrade att säga något. Det bör också gälla för ledamöter som inte kunnat delta i beslutet. Det hindrar inte att det är bra med en öppen debatt, också i media, och att kyrkans agerande och rättssystem granskas. 

Jag vet inte om domkapitlets beslut i det enskilda ärendet bygger på ett bra underlag och är rätt i sak. Jag kan inte uttala mig om det. Självklart ska nolltolerans mot sexuella övergrepp gälla. Anledningen till att jag skriver detta öppna brev till dig är att jag finner dina uttalanden i sak märkliga och med tanke på ditt tidigare ansvar som biskop i stiftet direkt oansvariga. Det är nödvändigt med etiska grundprinciper. Lika viktigt är det hur vi handskas med sanningen, värnar rättssäkerheten, agerar moraliskt och försvarar berörda människors integritet.

Ragnar Persenius

Biskop i Uppsala stift 

Kom nu ihåg att ni kunde läsa texten i Gotlands Tidningar för en dryg vecka sedan och här nu. Annars inte.