Så här fungerar närhet och samverkan

Anders Ekhem är den välbetalde superkyrkoherden i Malmö, som ni kanske minns. Inte så att ni läst hans lärda doktorsavhandling eller under åren följt hans möda med teologi och pastoralteologi i olika kyrkliga fora eller mött honom särskilt ofta, det tror jag inte ni gjort. Men hans meriter har fört honom framåt och uppåt. Det kan man ha överseende med och tänka att den kyrkliga organisationsform som kännetecknas av närhet och samverkan ger administrativa fördelar genom att det lokala livet får levas nära människor och utan den ineffektivitet som kännetecknar en spretig kyrklig organisation. "Närhet och samverkan" är ledord och det kan väl inte vara fel?

Fast kanske ändå när allt kommer till allt. Som nu.

Kyrkoherden, teologie kandidaten och Doctor of Ministry (en amerikansk examen, say no more) Ekhem har nu utfärdat påbud. På grund av "kyrkans historiskt komplicerade och såriga relation till judendom, i respekt för det judiska folket och för den judiska församlingen i Malmö, ska improperierna inte användas i någon form i Svenska kyrkans gudstjänster i Malmö. Detta 'ska' gälla från och med nästa år. I år är det ett 'bör' i vetskap om att planeringen och övandet inför långfredagen kommit igång."

Om detta finns mycket att säga.
1. Skrivbordskyrkoherden bestämmer vad av materialet i kyrkohandboken som inte ska användas. Han tilltror inte prästerna att kunna utlägga improperierna på det sätt som brukat ske: Vi är de. Vi läser inte den hebreiska bibeln, vi läser vårt Gamla testamente för att vi är en del av detta folk. Frågorna om hur folket svarat på Herrens välgärningar blir mig djupt personliga för jag är en del av Guds folk i alla tider.

2. Vad säger biskopen om den läromyndighet den högt betalde kyrkoherden här tar sig? Vad sker om någon vänder sig till biskopen (domkapitlet) för att få beslutet prövat?

3. Vad ska vi säga om närhet och samverkan när vi ser en ukas utfärdas - var finns närheten och var finns samverkan när kyrkoherden så uppenbart är den som bestämmer. Uppifrån. Vad tycker biskopen om detta? Var reformen tänkt att ge detta utfall? Vad säger de som röstade för den? Frimodig kyrka reserverade sig. Ni andra?

4.  Abusus non tollit usum, heter det i vår kyrkas bekännelseskrifter. Missbruket upphäver inte (det rätta) bruket. Jag har funderat men finns det i Sverige över huvud taget några exempel på pogromer mot judar därför att Improperierna lästs eller sjungits på långfredagen. Det sägs ha hänt annorstädes. Men här? Eller är Svenska kyrkan ett lyckat exempel på rätt bruk av improperierna, dvs personligt bruk och inte politiskt?

Kyrkoherden Ekhem har "häromveckan" varit i Jerusalem och lärt sig av professor Jesper Svartvik. Kyrkoherden kan därmed uttala sig med nyvunna insikter. Ingen ska tala om att vara halvbildad här, inte. Begreppet "judar" används, menar Ekhem, av synoptikerna bara när det handlar om skylten INRI på korset, Jesus är judarnas kung. Ett tillfälle, alltså. "Däremot i Johannes, som vi vet är mycket senare nätr splittringen mellan den första kyrkan och den judiska tron har blivit mer tydlig (och kanske infekterad) används ordet ett fyrtiotal gånger (kommer inte exakt ihåg siffran). Som Jesper uttryckte det: Johannes evangelium kan ses som ett 'skilsmässobrev' där ens tidigare hälft anklagas och demoniseras. Vi kan ju ha det i vår åtanke i förkunnelsen under Stilla veckan och Påsk."

Jag ska inte bråka med den ekhemska lärdomen men frågar inte magoierna efter judarnas kung (Matteus) och alla synoptiker använder begreppet ett par gånger. Johannes 65, tror jag mig finna. Bortsett från detta, så misstror jag argumentationen numera. Jag tänker att folket från Galileen mycket väl visste vilka 08-orna dåförtiden var, de som bodde i det snabbt växande Judéen. Judarna. Vi talar inte om en kommande motsättning utan om en närvarande och Johannes, med släktförbindelser i Jerusalem, kan skilja mellan galileer och judar. Han är eller blir inte antisemit för det! Jag, som är född i Stockholm, kan också uttrycka en av kritik anstruken mening mot de stockholmare som uppträder som sådana fast de egentligen är värmlänningar eller skåningar. Det betyder inte att jag är emot svenskar, t ex. Bara mot det pretentiöst skitviktiga. Johannes och jag lika, alltså. Om detta kan man säga något om det nu ska predikas. Annars är det väl till att gå tillbaka till det söndagsskolfröken lärde oss om Abraham, patriarkerna, profeterna, landet, lärjungarna en masse och apostlarna samt om Frälsaren själv. Antisemitismen är en omöjlig hållning. Det kan man hävda utan att göra sig dum från en översåtlig position.

Nu har vi sett hur det blir med den nya kyrkliga organisationen. Den är mer än organisation. Den är förhållningssätt.
Biskopen får nog ta sitt ansvar nu. Annars ryker Palestrina i en partiell kulturupprensning.
Varifrån kommer egentligen de totalitära, förresten?