Jag blir avslöjad!

Jag blir avslöjad som den begåvning jag är och jag vart, som flickan sa, häpen själver. Jag låg på mitt läger med en foxterrier bredvid mig (ibland på mig) och blädderläste några årgångar Svensk Pastoraltidskrift. Jag var på jakt efter en del material och närmast (i min liggande position!) snubblade över artikeln Kyrkomötet 198? har redan börjat. SPT 1979 nr 26-27 s 508-509

Jag citerar i artikeln lektorn Kerstin Bergman, som dåförtiden inte var partiansluten. För hennes moder var det stort att hon invalts i kyrkomötet, något hon stolt och glad anförtrodde sin svägerska, Morsan, som då kunde berätta att det var jag också. Lite roligt. Fast bara lite eftersom vi är så kristliga. Så blev det kyrkomöte år 1979 med kyrka-statfrågan och frågan om samvetsklausulen. Kerstin Bergman framträder som tidstypisk tänkare. jag analyserade henne  i SPT utifrån Nicos Poulantzas bok Fascism och diktatur (1973):

Småbourgeoisin utmärks av tre drag:
1. Den vill gärna ha förändringar i samhället, men utan att systemet förändras.
2. Den har störst social rörlighet.
3. Den menar, att staten ska hejda tidens förfall. Staten ses som neutral och rättvis, ett uttryck för den goda folkviljan. Denna tanke leder ofta till statsdyrkan.

Den småborgerliga ideologin är det sammanhållande bandet mellan ytligt sett rätt skilda individer. Lektorn i latin och grekiska och den knappast läskunnige kyrkomötesledamoten binds samman av gemensam klasstillhörighet. Småborgare, sålunda.

När lektorn Bergmans argumentering granskas, fann jag den väl överensstämma med punkten 1:
Gud "blev en integrerad del av vår värld, och vår yrka är och skall vara 'integrerad', som det står i motion nr 44 s 6. Det var alltså bevarad statslyrka saken gällde!
Hon sa också:
"en fri kyrka kan inte byggas på en klausul av innebörden att 'man måste lyda Gud mer än männisior', som under fromhetens sken fritar en grupp från lojalitet." Detta Luther-år skulle man gärna vilja höra vad dr Martin Luther sagt om det ställningstagandet.

Leszek Kolakowski citerade jag också. Sekulariseringsprocessen innebär att det heliga är allmängiltigt, alla former av det profana livet heligförklaras. Det tycker jag är en bärande påminnelse också 2017! Avvisandet av bibelordet om lydnad mot Gud leder till kravet på lojalutet och i nästa led till det Kolakowski kallar totalitarism. Den framträder i olika ideologiska kapprockar men är idag den stora faran för kulturen och de kristna grundvärdena. Jag hänvisade både till Artes och Signum.

Jag citerade herr Persson (S) som i riksdagen den 11 mars 1971 deklarerat och fått 65 instämmanden, jag tror jag skulle vara Jan Myrdal tack skyldig för att han lyft fram Persson:
"Vi är alla överens om, vill jag hoppas, att det i vår demokratiska stat är samhället-staten som är överhögheten över allt, att det således är en hög demokratisk principi att samhället förbehåller sig rätten att till syvende og sidst avgöra alla vitala samhällsfrågor ... det är en fråga om huruvida det är en förnuftig ordning eller om det är något allvarligt skadligt på gång - och sedan gör samhället det som är riktigt. Här gäller enligt min uppfattning i hög grad en pragmatisk ordning." 65 (sextiofem) instämmanden. Så här illa tänkte många riksdagsledamöter.

Kerstin Bergman sa: "Vi vill ha en demokratisk, öppen fri kyrka, om vi skall ha någon, såsom avses i det föreliggande förslaget. Men om man följer dem som nu röstar för en fri kyrka, förskräcker deras spår! Se punkten 3 så förstår ni.

Riksdagsman Persson skulle 1983 ha en partivän i lektor Bergman men de tänker lika också 1979 när det kommer till den så kallade väjningsrätten och Kerstin Bergman fortfarande är partipolitiskt obunden:
"Världen ser klarare än både kyrkominister och kyrkomötesmajoritet: att väja är att kränka. S.k. åsiktsfrihet, som kräver rätt att kränka, det är en skam och ingen lösning, det är inte demokrati."

Jag hakade i SPT-artikeln på med frågan om kristna människor studerat vad staten är så att de kan känna igen tendenserna till statsdyrkan och totalitarism. "Finns här en beredskap att ändra systemet så att kyrkan mycket medvetet kan bli sin samtids kritiker och samtalspartner och just därigenom folklig?"

Då hade jag inte läst det ekumeniska materialet från 1930-talet, det som analyserade de totalitära statsskicken. Hade jag läst, hade det inte gjort någon skillnad. Men tydligt kan man se hur en som varit medveten politiskt också före 1968 kunde tänka i det kyrkliga. Jag ställde ännu en fråga:

"Har just de kristna vi kallar bekännelsetrogna ett försprång och särskilt ansvar här eftersom de levt med i ett konkret utslag av statens inblandning i trosfrågor?" Det var väl en klok och utmanande fråga. Den kunde bära nu också!

De som gör sig av med gamla tidningar kan inte med lätthet gå till läggen, inte vällustigt lägga sig i sängen och bläddra SPT och SKT. Jag kan. Ihop med en foxterrier.

I går utsattes Dr F för bombhot både i Göteborg och Södertälje, där han skulle befunnit sig. Han fick dra sig tillbaka. Så långt har det alltså gått. Han kan antas vara kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*, mot sådana drar man sig tydligen inte för något. Prosten R ringde också. Vi taltes vid. Han tyckte jag skulle få snaps till den fisk som var middagsrätt i vår enkla boning. En torsdag. Gud signe prosten R!