Dalevi som krönikör

Fd Johansson och Sören Dalevi är exempel på krönikörer i högerpressen. Krönikören skriver i tiden, det är själva grejen. Endast de småsinta, de lågsinnade, skulle komma på att en vigning till ett Kyrkans ämbete handlar inte så mycket om det timliga som det eviga. Vi nöjer oss alltså med att konstatera just det krönikeartade utan djupare funderingar. Men kan den som vigts till ett ämbete inte uppfattas ha något att säga just i dag? Jo. Sub specie aeterntitatis, ur evighetens synvinkel. Perspektivet är själva grejen. Och tiden är kort, tiden är inne, det är nu evigheten gäller.

Sören Dalevi gör en kraftfull insats för att förklara att tro inte har så mycket med sanning att göra.
https://nwt.se/kultur/2017/01/28/jag-ar-inte-religios
'Han tar oss med in i hebreiskans och grekiskans värld för att visa att begreppen emuna och pistis, hebreiskans och grekiskans ord för tro, inte betyder "att hålla vissa påståenden som 'sanna'."

Tro betyder tillit. En sådan tro i betydelsen tillit har människor som det berättas om i Nya testamentet  som inte vet ett skvatt om Jesus eller om kristen tro. "De kan med andra ord inte 'tro' på Jesus att de håller för sanna om honom, eftersom de ju knappt vet vem han är." Knappt? Är det knappt om de just gjort en erfarenhet av vad Jesus kan göra, göra frisk t ex? Och några av dem hade rimligtvis förstått att det fanns gudomliga löften om en som skulle komma och göra en del. Underverk t ex.

Är det sålunda min tillit som hjälpt mig, kan den som botats undra. Alternativet är väl helt enkelt att han säger något om Jesus. I gårdagens morgonbön i Göteryd broderade jag lite på temat att han som varit sjuk i 38 år får frågan om han vill bli frisk. Han vill. Men det är inte hans vilja som gör honom frisk.

Finns det tro som vet sig inte vara sann, kan jag undra. Eller är människan så funtad, att det hon tror håller hon, rätt eller fel, just för sant? Det verkar vara läge för mer än en enkel begreppsanalys av ett hebreiskt och ett grekiskt ord.

Sören Dalevi har som alla goda kristna en grupp att ta avstånd från. Denna grupp fick öknamnet "fundamentalister". De hävdade att "det fanns vissa 'fundament' som man var tvungen att tro på bokstavligt för att vara kristen." Dalevi påstår att de var närmare hundratalet och handlade om att världen skapats på sju dagar. Var det verkligen så? Försökte de inte i stället bestämma vilka grundstenar den kristna tron byggde på, definiera i sak alltså? Man måste ingenting, men allt var inte kristendom. Jag tenterade detta för väldigt många år sedan, men minns jag fel att det i Niagara år 1895 var fem "fundamentals" som fastslogs? Jag tror Sören Dalevi förenklar på ett uppseendeväckande sätt. Han definierer tydligt ett "dom" (med öknamn) och skriver in andra i ett stort och omfattande "vi".

Detta enkla grepp leder honom till en konklusion:

"Så vad är det då att vara kristen, att vara troende, om man inte vill fastna i en fundamentalistisk förståelse av ordet? Jag skulle landa i en bred religionsdefinition. Firar du jul? Firar du påsk? Kaske döper du dina barn, och vill begravas i Svenska kyrkan? Då är du en del av en kristn tradition, och sålunda kristen. Så skulle merparten av världens befolkning tolka begreppet religion. Om man så vill: de är troende, men inte religiösa."

Den lilla omständigheten att Dalevi ger en religionsdefinition för att fånga in denna kategori som inte är religiösa, är en finess i sammanhanget. De historissa materialisterna analyserar förstås ett orsakssamband. Dalevi vänder sig inte till präster, de som i egentlig  mening döper sina barn. Han vänder sig till den ekonomiska basen för Svenska kyrkans verksamhet. Ju bredare han kan definierar, desto mer lönar det sig rent pekuniärt. För honom och för det kyrkindustriella komplexet. Har man bara julgran och julskinka, julklappar samt ägg och sill vid påsk - då är man sålunda en kristen. Jag vill ogärna fastna i en fundamentalistisk förståelse av vad det är att vara troende. Men det vore inte så dumt att få veta lite mer, dvs kul om jag får fortsätta som lärjunge ihop med Jesus utöver sill och till och med snaps (tillbehör troende kan ha till jul och påsk). Jag tycker fortfarande att jag då och då i mitt lärjungaskap som går utöver två högtider kommer på något jag inte tänkt på förut.

Inte ett ont ord om en trosmånglare som Dalevi. Vad ska han göra? Här gäller att paketera produkten så att den blir attraktiv och såld, fast priset är ansenligt.

Vi andra kan fundera över skillnaderna mellan t ex J.A. Eklund och Sören Dalevi. Båda biskopar i Karlstad. Om Eklund träffat på Dalevi hade han kreperat av ilska. Väl att han är död, så att Dalevi inte kan anklagas för vållande till annans död. Vi, drivna av vilja till djup förståelse, blir inte lika arga som Eklund kunde bli. Vi konstaterar att så här formuleras borgerlig religion är 2017. Intresset ljuger aldrig - eller alltid. Från kristet lärjungaskap är vi rätt långt borta.

Jesus sa: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro evangelium. Mk 1:15

Har jag nu åstadkommit några hybridstycken, ber jag oförbehållsamt om ursäkt!