C inför kyrkovalet, inledningsvis

Centern ställer upp som politiskt parti i kyrkovalet. Minns mina ord. Inget parti har med de bästa avsikter gjort Svenska kyrkan så illa som Centerpartiet. Jag talar om partiet, inte om viktiga centerpartister som i det lokala varit och är viktiga tillgångar. Men partiet är bedrövligt. Jag säger som Lööf: "Jag menar allvar." Just att vi har ett partipolitiserat system ger också Sverigedemokraterna inflytande i och ekonomiska medel från Svenska kyrkan.

Centern hänvisar i sitt valprogram till sina insatser när det beslöts om kvinnliga präster. Det kan vara Märta Leijon som avses, men hon var inte bland beslutsfattarna. Det var däremot Axel Rubbestad. Han röstade i riksdagen och i kyrkomötet emot reformen och detta med vidunderliga argument. Han omfattade hållningar som inga seriösa teologer vare sig då eller nu förfäktat. Men det kunde han göra med fötterna nere i bondeförbudets/centerns mylla. Det är lite roligt att hålla fram honom om det Centerpartiet uträttat i ämbetsfrågan nu ska prisas och berömmas. Roligast att han kämpade emot reformen, alltså. Och alla hans argument var kanske inte så tokiga.

Vi går till Svenskt Biografiskt Lexikon och inhämtar följande, det sista är allra lustigast:

Rubbestad var negativ inte bara till högre utbildning i allmänhet utan även till en nioårig enhetsskola, eftersom den skulle leda till skoltrötthet. R var motståndare till kvinnliga präster och hävdade att den gifta kvinnans plats var i hemmet. Han motsatte sig en höjning av statstjänstemännens löner – utom för prästerna. Han var också emot inrättandet av lantbruksnämnder och länsskolnämnder och införandet av högertrafik. Inte heller såg han med blida ögon på ändringen av partinamnet 1957 till centerpartiet bondeförbundet (från 1958 centerpartiet) för att bredda partiets väljarbas. Partiet borde enligt R i stället koncentrera sig på att vinna alla bönder som röstade med andra partier.

R var sin tids främsta företrädare för den gamla bondeideologin med dess karakteristiska kombination av konservatism och sparsamhet. Med rätta har han betecknats som den siste lantmannapartisten. Bland sina väljare åtnjöt R ett grundmurat förtroende.

I riksdagsdebatten andra kammaren den 19 mars 1958 uttalade Axel Rubbestad sin överraskning över att regeringen lagt fram propositionen eftersom ju regeringen kände till kyrkomötets ståndpunkt. Där hade Rubbestad alltsåhört till majoriteten som röstat nej. Hej, centern! Vad är då denna proposition? Rubbetsad kan inte uppfatta den "som annat än ett kommando från regeringen att kyrkomötet utan vidare skall ändra ståndpunkt och följa de principer regeringen i sin maktställning vill skall gälla för den svenska kyrkan." Riksdagsprotokollet AK nr 10 s 48) Rubbestad ansåg det vara oriktigt att så snart lägga fram propositionen. Orden han använde  var "inte sympatiskt och inte rätt mot kyrkan". Rubbestad återger också att kyrkomötets vetorätt tas bort, ett krav i riksdagen, om kyrkomötet inte gör som riksdagen vill. Centern gör mycket genom sin hänvisning till gjorda insatser, avslöjar maktspel i teologiska frågor inte minst. Det blir en intressant kyrkovalrörelse, tror jag.

Centerpartiets Rubbestad drar siffrorna från 1957 års kyrkomöte också. Av 43 präster och biskopar i kyrkomötet 1957 röstade 42 emot, av lekmännen 20. 62-36. Rätt förödande, kan man tycka. Men han stannar inte där utan förvånas över första lagutskottet, som skrivit: "Det synes utskottet i nuvarande tidsläge vara av yttersta vikt för den framtida utvecklingen av kyrkans liv och arbete att kyrkans inställning och verksamhet präglas av generositet och förståelse inför nutidens människor i deras sätt att tänka och känna." Rubbestad: "Vad menar egentligen utskottet? Skall kyrkan i sin lära och verksamhet rätta sig efter vad som förekommer i det världsliga livet? Skall inte kyrkan som ledstjärna ha Guds ord förkunnelse, även om det går stick i stäv med vad världsbarnen önskar och menar?" (aa s 49) Axel Rubbestad började tveka om sambandet kyrka-stat: "Men vill man tvinga kyrkan till att leva och lära inte efter Guds ord utan efter statens sedvänjor, då vill jag inte längre vara med om att uppehålla sambandet mellan kyrka och stat." (aa s 49) Säga vad man vill men begreppet "världsbarnen" sitter som en keps på en centerbonde.

Jag har nöjt mig med en riksdagsdebatt med Rubbestad. Det finns fler, kanske i mer av lantmannapartislag. Minns Axel Rubbestad när centern går till kyrkoval 2017.  Påminn om honom. Plåga varje nu levande centerpartist med Rubbestads insikter. Han åtnjöt ett grundmurat förtroende bland sina väljare. Han hörde till dem som inte ville ha kvinnor i prästämbetet med hänvisning till Guds ord.

Jag får väl i sinom tid ta mig an Märta Leijon också när centern väljer valstrategi att berätta om sina stora insatser i kyrkolivetfast jag gjort det tidigare. Jag menar att jag står stabilt, till skillnad från de flesta andra har jag varit hemma hos tant Märta. Och vi går till läggen, inte minst jag som läst henne också i späda år! Hon var bra på roliga berättelser, men inför kyrkofromheten stod hon främmande. Som Morsan så diplomatiskt uttryckte saken när jag som späd söndagskolgosse frågade: "Hon och prosten har lite olika meningar." Sålunda har Märta Leijon (men inte kontraktsprosten Harry Ljungar) hedrats med att ett rum i Kyrkans Hus i Uppsala bär hennes namn. Det rummet har inordnats i ett elektroniskt bokningsystem. I veckan lyste en grön lampa på skylten. Det kallar jag center!

Om ni undrar hur vaktmästarna på norra Öland ser ut (och en kantor, som tydligen är bildkåt) ger jag hänvisningen:
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1581349
På norra Öland finns centerpartister man kan hålla av! Och en del andra också.

I övrigt tänker jag på det bevingade ordet:
"Du får tro vad du vill, men här håller vi oss till fakta, sa ärkebiskopen."