Rekordmagasinet

När jag var ung läste jag Rekordmagasinet och på ett sätt är Bloggardag också ett rekordmagasin. Många sidvyer och många bloggkommentarer. Finns det något annat ställe i det svenskkyrkliga där det debatteras på motsvarande sätt? En del blir arga. Några gillar inte att klumpas ihop till en doakör, allra minst med dem som inte sjunger riktigt rent. Några träder fram alldeles grandiost. En del tar bloggpaus för att lugna nerverna. Och några planerar hur det enklast ska gå att få stopp på Bloggardag. Är det inte rätt fantastiskt, egentligen?

Förra året påmindes jag om ett förbryllande faktum. De som tänker annorlunda och käpprätt fel, tänker sig faktiskt ha rätt och menar vad de skriver. Det kan för ett oförvillat sinne te sig obegripligt men förvillas sinnet, kan saken gå att förstå. Det är rätt fascinerande. Inte minst med perspektivskiftet. I en framtid hägrar inte bara Shangri-la, där möter också Svenska kyrkans nya storhet som folkkyrka/nationalkyrka. Det som lockar människor är det demokratiska styrelsesättet med politiska partier och självfallet 1958 års ämbetsreform, som satte fart på det kyrkliga systemet. Att lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst, som började gälla 1 jan 1959, avskaffats, tycks inte bekymra. Själv är jag alltmer fascinerad av att se den samtida statsreligionen. Jag uppskattar också att se hur den lokale POSK-aren i Mörrum driver gruppens program i den kyrkliga vardagen. När POSK försvarar partipolitiseringen blir jag förtjust häpen.

Jag förstår att alla inte delar min fascination inför de kyrkliga fenomenen. Det behöver ni inte. Bloggardag är kanske inte alltid jag, men Bloggardag är alltid min bloggsida. Jag är fostrad i ett hem där det fick tänkas och argumenteras fritt men med sakargument. Jag inser att denna tradition förts vidare till mina döttrar och till barnbarnen. Jag tycker detta är en framgång. För mig! Jag kan citera min bror, som sa att "sanningssökande för gymnasister bedrivs till helvetets portar och gärna en meter innanför också". Hur ska man annars få veta något. Kan det förklara min entusiasm också för dumma kommentarer med bedömningar jag alls inte delar, men gärna delar vidare för allmän reflektion. Väsentliga debatter försiggår med yviga armrörelser och ibland högljutt tonläge, andra gånger i förtroliga och utlämnande samtal mellan två. Värdeomdömen tillför inget i sak men livar understundom framställningen.

Till Rekordmagasinets behållning hör naturligtvis rekord i dumhet. Det är meningslöst att tilldela docenten Bo Hanson denna utmärkelse, för han läser ju aldrig Bloggardag och är stolt över denna sin hållning. Den tappre soldaten Svejk har fått en kompis, det kan jag sätta värde på för Hansons del.

Jag har fått en promemoria från Kyrkoråttsavdelningen om Behörighet som arbetsledare. Det var sagde Hanson som motionerade om att arbetsledande komministrar och diakoner skulle skriva på idiotförklaringen för att komma ifråga som arbetsledare. Inte bara kyrkoherdar, alltså. De ska alltså förklara sig beredda att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön. (KO 34 kap 9§ 4 mom). Själv är jag just nu kyrkoherde i Göteryd utan att ha skrivit på! Den begärda förklaringen, som inte begärts av mig, är en idiotförklaring. Det är ju inte könet som ifrågasätts utan ämbetet. Frågorna om detta är så komplexa att de går över de flestas horisont. De behöver inte vara dumma för det. För övrigt kan jag självfallet   inte i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra. Inte när jag hör bikt och avlöser t ex. Och det jag pysslar med i mässan är en uppgift som är prästens, inte diakonens, som ju vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst.

Då svaras att detta inte är avsikten. Nähä. Men i så fall är avsikten oförenlig med svensk grundlag! Vi behöver inte inför det allmänna, och dit vill Svenska kyrkan räkna sig, tala om vad vi tror  och tänker.  Idiotförklaringen är et sätt att komma runt svensk grundlag. Politiker gillar sådant fifflande. För oss andra borde trosbekännelsen vid vigningen torde räcka som personlig och offentlig deklaration vad vi tror. Att det vore av intresse att se vilka konkreta konfliktsituationer politikerna velat komma åt är uppenbart. Minns jur stud Torsten Persson säger jag bara!

Nå, om det Hanson är ute efter varit krav i Kalmar eller på norra Öland hade jag nog inte skrivit på. Hade Svenska kyrkan därmed fått en mer kompetent arbetsledare? Det tror jag, uppriktigt talat, inte. Jag kan vifta med militära betyg och intyg från arbetsledarkurs. Hansons förslag är helt enkelt dumt, ett elegant sätt att skjuta sig i foten och på en oviktighet göra sig kompetens kvitt. Det Hanson fått igenom blir nästan lika dumt som när rektor Kjell Hammar i kyrkomötet krävde samverkan "fullt ut och i alla sammanhang" med de kvinnliga prästerna. Jag avfärdade det kravet som utslag av en äldre herres snuskiga fantasi. Vad annars kunde det vara?

Varför krävs för den delen inte samverkan med alla oavsett kön, också de icke vigda? Borde det inte vara minst lika viktigt för att komma åt eventuell sexism? Kan en arbetsledande komminister i fortsättningen vägra samverka med en församlingspedagog på grund av hennes kön, t ex. Och vad skulle det handla om? Jaså, finns det lagstiftning mot sådant. Nå då så.

En enda åtgärd är klok. Ta bort bestämmelsen om att idiotförklaringen ska undertecknas. Tron lever med osäkerheten. Kan tron inte leva osäkert är den något annat än tro och faktiskt med erfarenhet i 1900-talets politiska historia något rätt förfärande: en övertygelse utan spärrar. Är inte det något som platsar i Rekordmagasinet i så fall. Rekord i förföljelse, t ex.

Men är det där med kvinnor i prästämbetet inte något väldigt viktigt? Det tyckte inte ärkebiskopen Yngve Brilioth. Det tyckte inga av biskoparna hösten 1957. Det är värt att fundera över. Nu gör jag det när jag ska köra till Göteryd för personalmöte. Jag gör en del viktigt som tf kyrkoherde också. Ber och välsignar. Som i går. I dag ska jag ha andakt i Hallaryd. Sopplunch. Spenatsoppa med laktosfri grädde fick jag veta. Mitt minspel avslöjade mig.

På personalmötet ska vi tala framtid. Nu är det fem dödsfall på Solgården de senaste två veckorna. Pastoratet har inte 2000 invånare. Hur ter sig framtiden i glesbygden? Vi frågar som Vladimir Iliitj Lenin: Vad bör göras?