tisdag 28 februari 2017

Moster Astrid

Det blev spinn på min notering att det finns folk som upptar platser i den kyrkliga beslutsapparaten som andra borde haft och bättre skulle skött. Det är roligt när folk spinner loss, för då blir många hjärtans tankar uppenbara. Jämställdhet kan vara en glosa men när det brister i jämställdhet så som läget var i Svenska kyrkan, sitter gubbjäklar på platser som kompetenta kvinnor borde haft om rätt varit rätt och kompetensförsörjningsprogrammet fungerat. Jämställdhetsarbetet har handlat om - handlar om - att göra den saken tydlig. Var det inte så? Så varför spinna loss? Därför att jämställdhet som något annat än en glosa nog inte varit ärendet. I vart fall inte så att något skulle riskeras, Fördomar t ex.

Nu tar vi moster Astrid som exempel. Hon var född 1911 och blev småskollärare. Därtill var hon på många sätt ansvarig för söndagsskolverksamheten, både som lärare och samordnare. Hon var engagerad i Lutherhjälpsarbetet, i SKM, i Lärarinnornas Missionsförening och stöttade Öppna Dörren. Hon startade syförening med sina elever, de som nu är i 80-årsåldern och inte längre kallar sig "Yngre syföreningen". Satt hon i kyrkofullmäktige och kyrkoråd? Ånä och åjo. När hon passerat de 60 eller 70 eller så, och de gubbar som aspirerade på platserna dött ut eller hamnat på hemmet, valdes hon på en kyrkstämma in i kyrkorådet i Ormesberga och blev kyrkvärd. Med samma idoghet ansvarade hon då för kyrkvärdsuppgifterna som hon gjort i alla de andra uppgifter hon haft. Hon tänkte kyrka dagligdags, bad för  allt kyrkligt liv och planerade för allt praktiskt som skulle planeras. Hon skulle självklart suttit i kyrkorådet många år dessförinnan. Hennes kompetenser skulle hamnat bland beslutsfattarna. Någon/några andra satt i vägen för detta. Antagligen gjorde dessa som satt i vägen antingen ingenting eller så fattade de helt fel beslut. Det har ju gått kyrka och församling illa. Ett fåtal gudstjänster per år i hennes gamla församlingskyrka.

Jag försökte mot slutet av hennes levnad tala framtid, dvs peka på det för Svenska kyrkan illavarslande. Astrid hörde till anhängarna av den kristendomstolkning som ska se positivt på allt. Verkligheten anmälde sig dock då och då. Hon började se bekymrad ut. När jag alltså drev några resonemang släppte hon temat med orden: "Ja, det ser annorlunda ut när man närmar sig livets slut." Vad svarar man på sådant? Att Svenska kyrkans framtidsfrågor är frågor för folk innan 70 eller 80?

Nå, den konkreta frågan vilka som satt på stolar där moster Astrid borde ha suttit, kan man göra reda i genom att läsa protokoll och utröna vad som åstadkoms. Det kan inte vara helt fel att tala om kön i sammanhanget, När kvinnor inte väljs in beror det på att karlar ska sitta och bestämma.

Nu beskriver jag hur det var. Något annat har väl inte begärts av mig? Men grundfrågan ska alla som valts till uppdrag ställa sig: "Är det någon annans plats jag tar, någon som bättre fullgör sin kallelse på den plats jag kandiderar till?" Nu är denna fråga inte den enda som ska ställas. Frågan vad vi gör när medkristna egentligen bara hoppas på ett kyrkligt sönderfall och inte är beredda att ställa upp i det kyrkopolitiska. Jag vet inte svaret. Men vad ska vi säga när Frälsaren kommer och undrar var han ska finna tro på jorden? Har vi rätt att dra oss undan i det privata när vi är kyrkkristna?

Det långa resonemangets korta mening: Visst finns det folk som sitter i vägen och gör att det blir "så dumt som det bara kan bli genom demokratiskt fattade beslut", som en gammal partiordförande sa.

Vad jag sysslar med i övrigt? Kollar gamla protokoll. I kyrkomötet 1998 fann en ledamot anledning att vid val av Centralstyrelsen (dåvarande Kyrkostyrelsen) påminna om "att prästerna har cirka 3000 medlemmar om jag minns rätt". Slutsatsen var att det var "betänkligt om vi kommer att få denna slagsida, som ju är fallet här, att kyrkans ledande organ har nästan hälften anställda i kyrkan".  Talaren undrade vilka signaler detta sände till folket. "Svenska kyrkan är ju en folkkyrka, den skall vara med folket, i folket, styrd av folket." Inte ett ord om evangelium. Och inte ett ord, inte ens ett litet, om samverkan mellan präster och lekfolk. Ledamotens syn var inte direkt svenskkyrklig. Han hade faktiskt inte fattat just de svenskkyrkliga finesserna om ansvarslinjen.

Nu tänker jag inte återge kyrkomötesprotokoll denna morgon. Jag nöjer mig med att hänvisa till kyrkligdokumentation. nu där de senaste dokumenten från Visby återfinns. Ska jag på nytt påpeka att Harlevi och Hermansson är posk-are? Jag kanske inte ska det. Det är att vrid om kniven, strö salt i såren och en hel del annat mindre lämpligt. Så jag nämner inte POSK i sammanhanget. Läser ni handlingarna ser ni en del uppseendeväckande. Ingen beredskap i Visby "studenthelgen" 2016 och det gällde sjukhuskyrkan också. En dödsolycka inträffade. Uppseendeväckande är nog ett milt ord.  Till detta kommer så mödan att skicka information till Antje. Vad ont tycker man i Visby att Antje gjort för att utsättas för detta? "Värna ärkebiskopen!" är en mer konstruktiv hållning.

Om moster Astrid läst materialet på kyrkligdokumentation. nu vet jag vad hon sagt. "Det är inte kristligt." Då var allt väsentligt sagt. Det gäller partipolitisering och lokalt gutevanvett lika. Jag undrar om man på Gotland fattar att Harlevis och Hermanssons agerande kan innebära att stiftet läggs ner med argumentet att ett så litet stift resulterar i alltför stora konflikter just därför att det är så litet.

35 kommentarer:

  1. BloggarDag,

    -Din moster var ett lysande exempel på den personifierade demokratiska folkkyrkan. Hon satt förstås inte i vägen för någon annan.
    Vilken slutsats: att sitta i vägen för någon! Vem avgör vem som gör det i så fall?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utanför den demokratiska strukturen just därför att andra satt sig i den. Kyrkolivet levdes parallellt i bästa fall. Och jag finner den ordningen inte riktigt rimlig.

      Radera
    2. Dike sitter inte i vägen för någon annan. Hans plats i kyrkbänken står tom varje söndag. Marcus

      Radera
  2. Det kanske är dags för Posk att utesluta några medlemmar.
    Enligt uppgift har kyrkliga (eller åtminstone halv-kyrkliga) nomnieringsgrupper gjort det förr.

    SvaraRadera
  3. Vad var det som gjorde att Astrid inte började läsa teologi och så småningom vigdes till präst?
    Vilka gubbstruttar var ivägen?
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade men släppte igenom kommentaren. Den har inget svar. Men min moster var en lysande småskollärare, skulle inte det räcka? Det finns en sjuklig prästfixering som inte har ett dugg med ämbetsteologi att göra.

      Radera
    2. Varför skulle den kommentaren inte släppts igenom? Ytterst konstigt.

      Ja varför skulle det inte räcka att bli förskollärare? Tja, hur värderas hennes arbete lönemässigt jämfört med prästens? Skulle prästen tycka att den lönen "räckte"?

      För övrigt har jag inga som helst åsikter om att Astrid borde blitt präst.

      Radera
    3. Kvinnoprästfixering?!
      Ämbetsteologi?!
      UHB

      Radera
    4. Måste instämma med f Dag här. Det talas om att vi har prästbrist, och ser man hur många emeriti som behövs för att driva arbetet stämmer det - men än svårare på många håll är bristen på lekfolk som troget utövar kyrkbänksämbetet.
      Kh på landet

      Radera
    5. Hon kanske helt enkelt inte ville bli präst. Hon hade ju ett yrke. Måste man vilja bli präst för att man är troende och engagerad i kyrkan?
      KM

      Radera
    6. Dagbloggaren m fl
      För bloggaren är Astrid representativ;så är hon för mig.
      Det är inte blott den teologiska synen på ämbetet i vissa högkyrkliga kretsar som varit hämskor för Astridar som varit kallade till prästämbetet. Kallelse,Dagbloggaren, kallelse.
      Ulf H Berggren, kallelsevän.

      Radera
    7. Ulf. Gud kallar aldrig i strid med de instruktioner vi fått i Guds ord. Påstår vi något sådant kommer vi mycket nära svärmeriet.

      Radera
  4. När det gäller vilka som inte fick sitta i kyrkorådet, finns en annan sak som blev av betydelse för den kyrkliga utvecklingen i vårt land.

    När järnvägar skulle dras på 1800-talet, verkade präster här och var för att denna moderna styggelse skulle komma så långt bort från sockenkyrkan som möjligt. Kring den till att börja med avlägset belägna stationen växte så ett samhälle upp, och där etablerade sig småföretagare.

    Men bönderna i den gamla socknen släppte inte in dem i kyrkorådet. Det blev i stället den framväxande frikyrkan, särskilt Missionsförbundet, som gav dem en plats. Så byggdes ett kapell i stationssamhället, och kyrkan förlorade sin position i den mer dynamiska delen av socknen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkar vara en korrekt analys. Bönderna var mycket tongivande i de kyrkliga församlingarna.
      KM

      Radera
  5. Din moster Astrid var en fantastisk kvinna. Jag minns henne med glädje.
    Pernilla

    SvaraRadera
  6. Till kommande SAP-kongress finns kristna som motionerat om att i kyrkovalet få företräda en annan grupp än det egna politiska partiet. Men sådant har tidigare inte accepterats. Är jag sosse, ska jag tydligen vara det fullt ut, även om min kristna övertygelse inte stämmer med partiets. Vad säger BOD om det? Utifrån vad han tidigare skrivit, så håller han väl med partistyrelsen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren28 februari 2017 13:10

      Nomineringsgruppen "Kristna i Svenska Kyrkan". Det vore något.

      Radera
    2. Ett bifall till de omtalade motionerna skulle strida mot hela den socialdemokratiska andan om att partiet ska genomströmma allt.
      Men å andra sidan tog kollektivanslutning från LO slut för tjugo år sedan, så varför inte?
      Men det känns inte särskilt troligt.

      Radera
    3. Alphadeltagaren, menar du inte Kyrkans Undanskyfflade Kristna?

      Radera
    4. Alphadeltagaren1 mars 2017 07:36

      Jo. Det vore ju förstås det enda raka.

      Radera
  7. Luther – som vi ju skall minnas lite extra i år, 500 år efter det att han inbjöd till disputation – vände sig mot den senmedeltida tanken att man bäst svarade mot Guds kallelse om man blev munk eller nunna.

    Vi har idag motsvarande tänkande i stora grupper: man fullföljer bäst sin kallelse om man blir präst.

    Både den senmedeltida och den moderna hållningen visar en påfallande brist av förståelse för de troendes allmänna prästadöme (hur mycket man än talar om saken).

    SvaraRadera
  8. Kyrkans Tidning har idag på sin hemsida en artikel om att Antje skall åka till Bryssel för att samtala om reformationen. Bryssel illustreras med en bild av EU-parlamentets sessionssal. Vore det inte bättre med en bild av Manneken Pis?

    SvaraRadera
  9. Stig Walldin,

    -BOD säger, att partistyrelsen har avstyrkt motionskravet, varför det säkert inte blir fritt fram att ställa upp på andra listor.

    I övrigt blandar jag mig inte i andra gruppers familjeangelägenheter men upplyser Dig om att ovannämnda möjlighet finns i andra grupper i KM och SF.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stig Walldin1 mars 2017 08:19

      BOD
      Det gör du inte, men försvarar in absurdum att de politiska partierna ska styra kyrkan med sina inomvärdsliga uppfattningar. När statsministern dök ner på de kristna socialdemokraternas kongress, så tog hn fram franska revolutionens tre ord, frihet, jämlikhet och broderskap.

      Radera
  10. SvK har (enligt den senaste statistik jag kan hitta) något över sex miljoner medlemmar, vilket motsvarar omkring 63 % av hela befolkningen. (Naturligtvis finns en betydande geografisk variation; i min egen hemkommun ligger siffran en bit under 50 %). Valdeltagandet bland dessa medlemmar ligger tydligen på under 15 %, och de röstande väljer i stor utsträckning att rösta enligt sina sekulära partisympatier. (S) är störst, vilket väl stämmer med den ”sekulära” situationen. Det parti som på senare tid har ökat mest tycks vara SD, vilket också tyder på att det är den ”sekulära” partipolitiken som slår igenom. Regelbundet gudstjänstdeltagande är naturligtvis svårare att definiera och mäta, men att regelbundet delta i en gudstjänst tycks vara ungefär hälften så vanligt som att rösta i kyrkovalet, vilket väl antyder att många deltar i valen inte p.g.a. kyrkligt engagemang utan av ”allmänpolitiska” skäl.

    Statistik är svårt och siffrorna kan säkert diskuteras. Jag förstår dock ändå inte hur någon – med tanke på det låga engagemang som statistiken tyder på, för både val- och gudstjänstdeltagande – kan hävda att vi faktiskt har en ”folkkyrka” med ”bred” (rentav ”demokratisk”) förankring. Dikes bild tycks bara avspegla hans eget önsketänkande. Och den avspeglar naturligtvis inte alls den bild som Bibeln ger av vad Kyrkan är eller bör vara. /Paul

    SvaraRadera
  11. Paul,

    -Mitt stående och realistiska svar på sådana frågor är enkelt:

    -Det är bättre att drygt 700.000 röstberättigade går till valurnan än att inga alls gör det. Vid partiföreningarnas årsmöten, liksom andra föreningars, är det också långt ifrån alla som infinner sig. Det är demokratins villkor: alla har chansen - på samma villkor.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men Kristi Kyrka kan inte liknas vid vilken förening som helst. Det "demokratiska underskottet" i SvK har ju gjort att personer med utpräglat partipolitiskt - men ringa eller intet kyrkligt - intresse lätt kan ta över, och därmed "i demokratisk ordning" kan föra kyrkan bort från dess grundvalar i Bibel och bekännelse. Jag tror helt enkelt inte att detta stämmer med Grundarens vilja. Men så har jag ju också lämnat SvK, och utträdesströmmen tycks tillta. Skillnaden är dock att folk tidigare lämnade SvK därför att de inte delade SvK:s tro. Idag lämnar de därför att de delar denna tro, men ser att SvK själv har övergivit den./Paul

      Radera
    2. BOD: Din jämförelse är skev; Vid t.ex. idrottsföreningars årsmöte är det färre som röstar på årsmöten än som är engagerade i kärnverksamheten på något sätt. I SvK är det precis tvärtom.
      /Per H

      Radera
  12. Paul,

    -Har några förtroendevalda fört bort kyrkan från dess grundvalar?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, och jag kan nu rada upp ett antal riksdags- resp. kyrkomötesbeslut från 1958 och framåt. Men Du vet ju själv mycket väl vilka beslut det handlar om, och att jag inte är direkt ensam (vare sig inom eller utom SvK) om min kritik mot dem. Så varför skulle jag ödsla tid och Dags spaltutrymme på en rent retorisk fråga?/Paul

      Radera
    2. P.S. Om Du läser Bloggardags inlägg idag (2 mars) får Du t.o.m. ett namn (och det har genom åren funnits många fler att rada upp...)./Paul

      Radera
    3. Paul,

      -Du förväxlar kyrkans grundvalar - som är oförändrade - med en liten minoritetsuppfattning.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Men det som den "lilla minoriteten" försvarar, är just precis det som utgör Kyrkans grundvalar, nämligen den apostoliska Urkyrkans minnen av vad dess Herre och Mästare har lärt och instiftat (däribland sakrament och ämbeten). Och dessa grundvalar ändras inte av vad en liten grupp sekulära politiker, i ett litet land nära Nordpolen, råkar få för sig nära 2000 år senare./Paul

      Radera
    5. Alphadeltagaren3 mars 2017 10:10

      Tur att inte de där (i GT) som blev kastade i elden när de vägrade böja sig för överheten inte var svenskkyrkliga.

      Majoriteten hade kört över dem ("sluta tjafsa, det är inte så noga") och det hade liksom inte blivit något.

      Radera
  13. Visby är måhända en srbetsuppgift som blir övermäktig, så mycket som händer där!
    Jag har för mig att det inte är så länge sedan som det inte fanns någon domprost i Visby utan bidkopen var samtidigt kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen. Stämmer det eller är jag fel ute?
    Canutus Hahn

    SvaraRadera