Ni vet vilken måndag det är!

Jag har inte börjat ännu eller jag har redan börjat om söndagskvällen räknas. Underbart är det att vara vid sunda vätskor, må jag säga. Men de får förstås inte bli osunda. Det yngre prästerskapet dricker Härnö Gin idag. Det är till att vara stadd vid kassa. Å andra sidan bör Norrland stödjas, så jag har inga synpunkter. I Härnösand finns inte de ogina.

I går ringde överste Salander. Han hade tillbringat en dryg vecka på Öland, kompensationsledighet, förstod jag. Han kopplade av från all signalspaning men läste de lokala bladen. Nu var han uppenbart echaufferad för i Östra Småland hade han hittat TT-artikeln om att Ryssland är militärt starkare än EU. "Så ser den hotfulla reklamen i förkrigstid ut", konstaterade han. Det hade jag också menat. Ungefär som när den tyska krigsmakten sommaren 1939 visade en propagandafilm om den tyska militära förmågan för polska officerare och politiker. "I efterhand men för sent kommer folk att fatta vilken tid vi lever i", sa översten och lät sorgsen. Jag höll med fast med kompletteringen att Gud håller allt i sin hand, också det onda som tillåts gå över världen. Men tiderna har förändrats. Själva har vi en radioapparat som kan vevas så att vi får höra nyheter. Därtill har den solceller. Men utan datorer och el - vad får vi veta då? Ett samhälle faller inte samman långsamt utan fort. Långsamt eroderar det, men fallet går snabbt när det väl faller. När vi besinnat detta faktum utbytte vi förskräckligheter om hamnen i Fårösund, KA 3:s gamla stolthet. Hur kan den vara till salu och köpas av en ryss? Från Fårö är det inte långt till Visby. Inte i tanken.

Överste Salander är en vänsäll och minnesgod typ. "Din vän Sofia Lilly Jönsson är väl glad nu? Hon anklagades ju för att vara en mer än usel journalist som fattat allt fel och drevs av en agenda när hon berättade hur det var i Visby och nu sägs allt detta vara just så illa som hon skrev." Jag svarade att jag faktiskt visste om Sofia var glad. Kanske är hon ledsen. Kanske ville hon att det skulle vara annorlunda och kanske skrev hon för att det skulle bli annorlunda."Är Hermansson körd?" frågade Salander på sitt uppriktiga vis. Vad skulle jag svara på det?

Jag la ut texten om POSK för Salander eftersom de två aktörerna Harlevi och Hermansson är POSK-are. Vad är POSK? I Mörrum ett, i Visby ett annat. Inte problemfritt. Kan det i Visby bero på att Harlevi något oortodoxt såg till att Hermansson manövrerades i läge att bli domprost? Fix och trix på gutemål? Och så blev det som det blev. "Om det blev illa för generaldirektören Hansson kan det bara bli värre för Hermansson, alltså", sa Salander. Vad skulle jag svara? Jag har ju läst ledarkommentaren från Gotlands Allehanda. Det där med medlande mellan Visby domkyrkoförsamling och biskopen (?!) tror jag bara är att glömma. Svenka kyrkan på nationell nivå ger sig ogärna in i olösliga konflikter, som enklast löses genom att en del folk flyttas. Sofia Lilly Jönsson kan tänkas ha några uppslag för att föra frågan till något vettigt. Översten Salander och jag enades om att krigsmakten på sin tid var bättre på att förhindra och i nödfall hantera den här sortens konflikter. Vi hade inte råd med dem helt enkelt. Svenska kyrkan har valt en annan väg. Det kan bara sluta i meningslösa konflikter.

I morgon tror jag att jag ska förklara vilka som sitter på platser där andra brode sitta. Det var tydligen för somliga inte begripligt. Alternativt en alltför känslig insikt.

Tillbaka till denna dags firningsämne. När firandet inleddes fick jag smaka den exklusiva G-Gin från Skåne. Kvanne ingick. Den finns inte att köpa i Kronobergs län om man inte beställer. I Lund finns den. Dyr och fin. Och Härnö från Härnösand har jag alltså druckit tidigare. Jag börjar få vanor men borde få bannor. Om man dricker så här fin gin finns en risk att man inte längtar efter det nya vin som ska drickas ihop med Frälsaren. Oss emellan fungerar G-Gin väl i drinkar men jag smuttade på den som den var. Mycket smak. Jag slöt kvällen med Gilbey's och Schweppes Tonic. Denna dag är det bara att fortsätta. Välsignade måndag!

I lördags satt jag med ett glas vitt vin i handen och hundvalpen Loke, 12 veckor i knäet. Oförvägen som han är, körde Loke i ett obevakat ögonblick, bokstavligen ögonblick, ner tungan i mitt vinglas, funderade över smaken och gjorde det en gång till när jag häpen satt som paralyserad. Den hunden, ni! Men denna måndag får han inte fira. Han ska väl inte bli en fyllhund heller!