tisdag 7 februari 2017

Sjukt

I går, måndag, sammanträdde Strukturutskottet och konstaterade att jag var sur. Det var jag inte. Jag var kanske lite uppbragt över skojeriet med biskopsämbetet. Jag var inte uppbragt över modern som i processionen travade efter stiftets biskop med sin till biskop utklädda dotter. Jag var mer frågande hur detta gick till. Jag citerade för centerpartisten i utskottet Fälldins ord: "Håll gränsen!" POSK-aren ville att jag skulle vara muntrare nästa gång vi möttes. Det kan man tycka. POSK-aren sitter i Domkapitlet. Say no more! Say no more!

Jag tänker över den kyrkliga situationen och de kyrkliga miljöerna.
Sjuka miljöer drar till sig sjuka. Friska miljöer lockar de friska. Här får Kyrkan problem för vips dyker Jesus upp och säger att det inte är de friska som behöver läkare. Kyrkan blir lätt - och rätt! - en miljö för sjuka utan att besinna risken att den blir miljö bara för de sjuka. Alla friska och normala håller sig undan.

Rune Klingert i Surahammar sökte helt normala ungdomar till det kyrkliga ungdomsarbetet, sådana som Claes Bertil Ytterberg t ex. Det betydde inte att de som behövde extra mycket omvårdnad var utestängda, men det var inte de som angav tonen. Det var dessa friska och normala som skulle kunna tänkas bli präster. Sådana som var som folk är mest och som därför kan möta människor utan att utmana till medlidande för en som är lite eljes.

När en kyrkostruktur blir en sjuk miljö, kommer den fortsatt att locka till sig dessa de annorlunda, som snart nog rekryteras till kyrklig tjänst och i tjänsten driver de egna agendorna. Men folk är inga dumskallar, inga filosofer heller, men alls inga dumskallar. Det knasiga och självuppfyllda har ingen lockelse för andra än de sjuka. Men i osunda kyrkliga miljöer ges möjligheter. Jag tror vi ser det.

För min pågående forskning fick jag av en synnerligast klok kvinna låna en pärm. I den fanns ett par brev från år 1978. Nu ska ni få höra! Här opp, gott folk, och lyssna, som vi säger.

Först bakgrunden. I mars månad 1977gick larmet om att kvinnor som vill bli präser trakasseras i Lund. "Ni är djävulens utsända av djävulen". Expressen visste berätta (31 mars). Bortom detta uppseendeväckande ifrågasattes det som kallades särvigningar och en kvinnlig präst i Växjö stift hade, sa hon, mobbats/förföljts så att hon blivit så psykiskt knäckt att hon förskingrat kollekt. (Östra Småland och DN 11 mars)

Jur stud Torsten Perssons anmälan om förföljelsen i Lund sammanfattades i DN: "Det är inte att likna vid annat än pennalism och psykisk tortyr. (DN 2 april). "Vi mobbas av manliga kollegerna" hette det. (SvD 2 april). Det var väl ingen nyhet när DN konstaterade att rektorsämbetet mellan raderna klargjorde att utredarna av anklagelserna "varken kan eller vill avfärda beskyllningarna. Svaret från den teologiska fakultetens utredningsgrupp, undertecknat av Gustaf Wingren "friar definitivt inte de anmälda teologerna!" skriver DN med utropstecken och allt. (14 april) Detta räcker för att alla ska förstå.  Kanske någon också förstår att jag har ett hyfsat arkiv? Men hur var det? Det är här den lånade pärmens material blir av intresse:

Eva Brunne och troligen Lu-Kriss ordförande Barbro Gustafsson kallade till en Tjejsamling,  för att utreda mobbingen på Theologicum i Lund. Ett 30-tal samlades. En tjej ansåg sig vara lite mobbad eftersom någon hade frågat henne om hon verkligen skulle bli präst. "När man diskuterade om man skulle tala om högt att ingen var direkt utsatt för mobbing röstades det ner. Någon tyckte att de inte skulle stryka killarna medhårs."

Svaret på den direkta frågan om någon mobbats var nej. Däremot konstaterades att "killarna var fula och mobbade rent allmänt". Mycket som kommit fram i pressen är luftslott, sa en kvinnlig teolog efteråt - men då hade några uppfattat att det vid tjejsamlingen fanns kvinnor "var emot" och frågade efter mötet om de var ditskickade av killarna.

Jag kan ta den andra rapporten också: "Det Torsten Persson och tidningar hade skrivit om var helt fel. Ingen kunde tillstyrka de uppgifterna. Då föreslog bl.a. (namn, utlämnas här, DS) att man skulle gå till tidningarna och säga detta. Det förslaget röstades ner med motiveringen att det var gott åt pojkarna. De kunde gott ha pressen på sig."

Torsten Persson kan vi strunta i även om jag undrar vad det blev av honom, men det sjuka att inte kunna säga vad sant var och sedan fortsätta in i präst- och biskopsämbete, det stör mig. Kliniskt. För det är inte friskt. Vi har alltså en uppsättning kvinnliga präster i Svenska kyrkan som utifrån ett medialt överläge agerade så här. Lögnen som vapen och sveket som verktyg. Skulle det vara möjligt att förstå vad som skett i Svenska kyrkan som ett resultat av denna och annan draksådd? Jag frågar, för jag vet inte hur man sår drakar nuförtiden.

Vi har en kooikervalp på 9 veckor. Han kan somna in som en Guds ängel för att sedan vakna som ett monster. Är det samma sak när det först är roligt att hålla tyst, se änglalik ut och sedan unna sina motkristna alla möjliga smällar och därefter med massmedial uppbackning göra sig en vacker kyrklig karriär? Jag vet verkligen inte. Vill jag veta? Eller räcker insikten om det sjuka? Jag tycker det hela är rätt förfärande.

23 kommentarer:

  1. Oloph Bexells genomgång (II) i senaste SPT sa allt. 'Sjukt' ursäktar vad som hänt, som om det inte skulle finnas ansvariga. Det har varit plan hela vägen. Det är givetvis inte barnen som klätt ut sig till biskopar. Andra har klätt ut dem. an.

    SvaraRadera
  2. SvK borde utse biskopar ur samma kollegium som RKK gjorde i Sverige senast.
    Utse någon ur en kommunitet som inget hellre vill än att spendera dagarna i bön, men har samvete nog att gå när Herren kallar.
    Skulle inte Sr. Xxx bli en bättre biskop än någon av de nuvarande?

    Ett lika gudomligt som odemokratiskt förslag som visar att de två storheterna inte alltid går hand i hand.

    SvaraRadera
  3. Jag fattar absolut ingenting, men så är jag kanske sjuk jag också.

    En daglig bloggläsare.

    SvaraRadera
  4. Jag var också med på 1970-talet och minns att det då ännu var ytterst få kvinnor som studerade teologi i avsikt att bli "präster" inom sv"k". De båda här nämnda var redan då snarstuckna pseudofeminister. Idag framstår de som avdankade medelmåttor, för länge sedan övergivna av sina köpta påhejare. De och andra drog sig inte för att medvetet och diffust anklaga manliga studiekamrater för "förföljelse" av påstått “egenupplevt” slag. Lösa uppgifter som sällan gick att kontrollera eller gå till botten med vilket ju heller aldrig var meningen. Det höll de inte för. Som framgår av broder Dags text kunde en sådan “förföljelse” handla om att bara ta upp ämnet "bli präst" i största allmänhet. En självklar fråga för de flesta andra i en teologisk studiemiljö.

    Notoriska skithuspapper som Expressen kan man lämna därhän eftersom där handlar det om att sälja lösnummer så mycket det går. Denna förljugna borgartrumpet har aldrig varit och kommer aldrig att bli något sanningsvittne. Men hamnade något där följdes det snabbt upp av andra populistmedia och därefter var karusellen igång. Mycket av det som anfördes grundade sig på förföljelsemani hos de “förföljda”. Ett dråpligt exempel är de påstått nattliga telefonsamtalen till en ung kvinna som, visade det sig, inte ens hade haft en egen telefon att ta emot “trakasserierna” i.

    Att “kvinnoprästreformen” är ett satans och splittringens verk visade sig tydligt under den här perioden. Ett av mina tydligaste minnen är att när man hälsade på en kvinnlig teolog kunde man ofta få tillbaka “OCH JAG SKA BLI PRÄST!” Inte en antydan till ödmjukhet eller eftertanke, bara ett kallt, ogenomtänkt och självgott konstaterande. Ett krav. Ett möte mellan två oförenliga världar. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var så långt sammanhängande resonemang att jag nästan tappade bort mig, är det samme gamle John?! an.

      Radera
    2. Ursäkta, jag blandade ihop John och Anthony. Anthony håller förvisso stilen. an.

      Radera
  5. Då Svky är ett icke-episkopalt samfund med ornamentala "biskopar" så är väl spektaklet i Växjö inte mycket att bråka om. Svky skulle nog må bra av att införa den medeltida ordningen med boy bishops!http://www.newadvent.org/cathen/02725a.htm
    Antony

    SvaraRadera
  6. Den omnämnde ungdomlige prästen i Surahammar Rune Eriksson Klingert blev småningom prost och sedermera konvertit till den romerska katolska kyrkan. Den kyrkliga ungdomen Claes-Bertil Ytterberg nådde sitt mål och blev biskop i Västerås. I den egenskapen skulle han ha vägrat prästviga den teol kand som omfattade den tro Klingert en gång förmedlat till honom själv.

    SvaraRadera
  7. "… varken kan eller vill avfärda beskyllningarna". Enligt västerländsk rättspraxis betyder detta att den anklagade skall frikännas. Åklagaren måste kunna visa att brott förekommit.

    Men här fungerade det tvärtom. När inget tydligt kunde bevisas, togs det som tecken på att det anförda faktiskt hade hänt.

    Omvänd bevisbörda kallas det. Det finns länder där man har den rättsprincipen.

    SvaraRadera
  8. Valpen och tillbakablickandet.

    Bloggaren sysselsätter sig mycket med en liten söt hundvalp, som fått flera röster på hans blogg att mjukna.

    Jag blir lite avundsjuk, eftersom samma röster sannerligen inte brukar vara lena och vänliga i debatten. Existensen av en valp har tydligen helt annan verkan.

    Slå på Dike men rör inte hunden; klappa den, smek den, klia den i pälsen! Den där Dike går inte i kyrkan, suger arvoden, är fräck och vill bestämma.

    Och så dömer han ut oss, Sveriges enda kvalificerade teologer, som i motsats till biskoparna verkligen vet vilken den rätta läran är.

    Hur vågar han, hur kan han?

    Ja, sedan brukar han ju därtill efterlysa kyrkliga framtidsvisioner i stället för ständiga tillbakablickanden. Som i dag exempelvis; bloggaren har en envis förmåga att se retroaktivt i stället för framåt.

    Jag undrar om han resonerar likadant vad gäller valpen. Dess bakgrund är ju ointressant men framtiden desto viktigare.

    Vågar man uppmana bloggaren att lära av hunden. Tillspetsat uttryckt: hunden som lärare och bloggaren som valp!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren7 februari 2017 12:24

      BOD
      Räcker det inte med revirpink i SvK?
      Och är du teolog, föresten?


      Radera
    2. Ständiga tillbakablickar – Bengt Olof, hur är det med ditt ständiga tal om att det var fel att avskaffa statskyrkan?

      Radera
    3. Alphadeltagaren och +Göran,

      -Nej, jag är inte teolog.
      Det är riktigt att jag ibland erinrar om att kyrkan medlemsmässigt och ekonomiskt mådde mycket bättre under det långvariga kyrka-statäktenskapet.

      Tillbakablickarna från DS och andra gäller något helt annat, nämligen huvudsakligen till tiden, då kvinnor inte fick bli präster.

      Vem kan påstå, att kyrkan förlorat tillhöriga och försvagats ekonomiskt genom att de sedan fick förverkliga prästdrömmen?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Bengt Olof, jag kan inte minnas att du någon gång kommenterat mina framtidsvisioner utifrån dagens positiva exempel.
      Allt ditt orerande här kan sammanfattas i några få punkter:
      - Det var bättre på statskyrkans tid.
      - Demokratin såsom den gestastas i SvK från 1983 är den enda vettiga styresskicket för en kyrka genom världshistorien.
      - De förtroendevalda är mer värda för kyrkan än gudstjänstdeltagarna.
      - Syftet med missionen är att få fler medlemmar och högre medlemsintäkter.

      Så då borde du verkligen inte vara förvånad över att trogna gudstjänstfirare som inte är förtroendevalda har svårt att hålla med dig.

      Radera
    5. Några poänger måste konstateras. an.

      Radera
    6. Fler förtroendevalda menar du väl?

      Radera
  9. Att stå för sanningen har jag väl trott vara en prästs främsta uppdrag. Att vara sanningsenlig även i det mer sekulära likaså.
    Nu har väl den tron fått sig en o annan törn genom åren så jag kan inte påstå mig alldeles förvånad över det som berättas här.Att lögner och/eller undanhållanden av sanningar kan främja karriärer är ju ingen nyhet men hoppet har levt lite att SvK kunde få vara mer befriat. Hoppet alltså, särskilt naiv o orealistisk är jag inte.
    Förfäran o sorgen är dock mycket stor.
    Eva H

    SvaraRadera
  10. BOD,

    Tja , se resultatet och svara på om något av allt det som förespeglades med kvinnors tillträde till ämbetet har infriats.

    Jag vet att Du försöker med det helt obevisade och lika ogrundade påståendet att det varit värre utan. Som sagt , både obevisatat -kan inte bevisas men också ogrundat vilket kan styras.

    Mao Inget enda "löfte" infriat annat än det sekulära. Vi f kvinnliga präster- snart eller kanske redan en majoritet men SVeK går i eskalerande fart mot sin undergång och är -frånsett några öar som Du och dina kolleger gör allt för att rasera inte längre en Kristi Kyrka.

    Vad värre är -har inte längre ens ambitionen.

    Du har fått en "folkkyrka med en folkreligion. Ingen helig apostolisk Kyrka.

    //HH

    SvaraRadera
  11. Kristi Kyrka är En, Helig, Katolsk och Apostolisk. Något om "demokrati" eller "folk" finns inte i trosbekännelsen.

    Demokratisk folkkyrka är något som Svenska kyrkan måste gå ifrån således.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas M, du har precis beskrivit vad Svky saknar - Enighet (i tron), Helighet(i praxis), Katolicitet (i sin ontologi) och Apostolicitet (i sitt arv och sanningsuppdrag). M.a.o. är Svky en postkristen sekt som leder folk till fördärvet!
      Antony

      Radera
    2. Peter T, Jonas M och Antony,

      -Svara då genast, mina herrar, om det finns någon motsatsställning mellan demokratin i den kyrkliga organisationen och evangelietexterna?

      Och Jonas M serveras ytterligare en liten fråga: om kyrkan skall gå ifrån nuvarande karakteristik, till VAD skall kyrkan då gå?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  12. Angående läkare och de sjuka.

    Alla bibelord kan ryckas ur sina sammanhang och missbrukas. Den lede själv är mästare på det

    Det är inget fel i att citera Jesu påpekande att det är de sjuka som behöver en läkare.

    Felet ligger i att med det antyda att när de sjuka möter SVeK -möter de läkaren Jesus Kristus. Det de istället möter, med undantag för som jag brukar påpeka enstaka öar av kvarvarande rättrogna, är en kvacksalvare. En som går under olika namn varav Tidsandan är ett, ett annat är PK ,

    Bakom allt ligger dock den från bibeln kände fienden till Gud.

    //HH

    SvaraRadera
  13. Jag vill tacka Bengt Olof Dike för att han inte på något sätt motsäger min tolkning av hans fyra huvudpunkter i den kyrkliga debatten.
    Ibland är ett uteblivet svar den främsta bekräftelse man kan få.
    Speciellt från någon som själv svarar en gång på 50 egna ställda frågor.

    SvaraRadera