tisdag 12 februari 2013

Bakom kulisserna

Påvens avgångsbeslut kanske inte är så överraskande. Han var med om de sista åren med JPII och entusiasterna kunde tala om andens seger över materien när den såg den sjukdomsmärkte påven men några måste ju ta ansvaret för påvens sysslor likväl. Kardinal Ratzinger gjorde det. Det tycks mig som om erfarenhyeterna från dessa år var sådana, att han ville bespara andra från dem. En tysk intellektuell gillar inte heller att inse hur en nedbrytningsperiod i livet går in och att arbetsuppgifter blir plågsamma och att allt tar så mycket längre tid och kräver så mycket av svårfångad koncentration. Åldrandet är som det är och inrymmer både lidande och förnedring. Det är bara att vänta och se. Jag tänkte i går kväll på ärkebiskop Cosmo Gordon Lang, som 1941 plötsligt bestämde sig för att avgå. Det överraskade också. Han hade William Temple som sin önskeefterträdare - och så blev det. Ärkebiskopen av Canterbury tyckte tiden efter avgång var svår men fick se det mesta av alla praktikaliteter lösa sig. Det var det andra som han fortsatt funderade över: han var utanför, borta från den centrala position han haft. Hur hanterade han den saken? Genom att be - och möta sina vänner. 78 år gammal vid sin avgång hade väl Lang lite mer tid på sig än påven, men i alla fall.

Fråga mig om möjliga kandidater efter konsultationen i Rom - när den nu blir. Så här långt irriterades jag mest av nyhetsförmedlingen att Joseph Ratzinger varit medlem av Hitlerjugend. Det var han. Under Hitlerjugend las alla ungdomsorganisationer. Enda sättet att undgå detta medlemskap för en ung föreningsmänniska var att ta värvning i den tyska krigsmakten! Journalistisk obildning ogillar jag. Det får jag göra. Jag har åldern inne.

Bland kommentarerna fäster jag vid som vanligt vid Anders Wejryds karaktäristik."Till en början var han mycket konservativ, men sedan rörde han sig mot mitten, vilket nog är ganska naturligt när man leder en så stor organisation som katolska kyrkan." Detta tror jag är en missuppfattning bortsett från att det är svårt att veta vilken "mitt" som avses. Karaktäristiken beskriver närmast Anders traktan att vara just i mitten och då avses den mitt som är mittast. Vilken är det? Den där majoriteten för tillfället befinner sig. En idémänniska som påven tänker inte riktigt på samma sätt som en maktmänniska av Anders Wejryds slag.

Idag kan man se hur slarvig jag var när jag läste makthavarlistan i Kalmar län. Inte så att plats 34 är ohotad, saken upprepas denna tisdag med bild på makthavarna. Men kommunalrådet Johan Persson var faktiskt med i  lördags på plats nr 3. Tvåa var landstingsrådet Anders Henriksson i Kalmar och etta blev, dagens nyhet, Lars Idermark, som är Södras blivande chef och ordförande för Swedbank. Kalmar FF är makthavarnav för det är där, inte i frimueriet eller Rotary, som Makten möts.
Bakom kulisserna på en fotbiollsplan som heter Guldfågeln Arena (Kycklingplan, alltså) - vem hade kunnat tro det?



5 kommentarer:

  1. Påven har världens svåraste jobb, mellanchef med ett otydligt uppdrag från sin chef. Klart han avgår då! Vem står ut med att vicka för nån som aldrig åker bort utan envisas med att vara kvar intill tidens ände. Inte ens påvar blir ju så gamla. Principen att byta gubbar tillskillnad från att behålla en gubbe som måste ges ny make over då och då för att passa in i tiden, är dock lite beundransvärd, men båda vägarna är väl lite i kollision med Jesus, av en del kallad " snickarson" och av andra inte. Så både den katolska vikariatstanken och den lutherska repristanken, har sina brister. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Kardinal Arinze, som var en av de andra tippade favoriterna när kardinal Ratzinger (Benediktus XVI) valdes till påve är idag 80 år gammal. Men är det inte dags för en afrikansk påve, eller måste afrikanerna lära sig att gå i takt med oss européer innan de blir myndigförklarade? Rolig är han i alla fall, så rolig så att han själv har svårt att hålla sig för skratt. Tänk vilken skandal det hade blivit om en svensk kyrkoman (eller -kvinna) hade sagt något liknande!

    http://www.youtube.com/watch?v=kv3MRyKfEHA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arinze har fallit för 80-årsstrecket och får ej delta i konklaver mera.
      Nog hade en dylik påves relation till media varit en lustiger dans att betrakta. Särskilt ett förmodat itakgående hos uppretade progressiva, västerländska eliter. Man kan väl från rättänkande håll inte gärna avfärda förgripliga åsikter som negertankar?? När man nu inte kan tillgripa Hitlerjugend, asså?
      Peter Turkman från Sydafrika kan kanske vara ett tänkbart val? Själv tror jag mera på en latinamerikan eller möjligen filipino denna gång.

      Tant Svart

      Radera
    2. Innehållet i det klippet blev till slut till ett kraftfullt inlägg i abortdebatten.
      Underbar parallell mellan Kongressen och ofödda barn.
      Det sista skrattet fastnar i halsen på en del av åhörarna med all rätt.

      Radera
  3. Wejryd kallar det katolska för en organisation. Inte ens det lutherska är en organisation utan en fromhetsriktning som faktiskt är inrymd i den enda heliga katolska kyrkan även om vissa enskilda har problem med Petrusämbetet.

    SvaraRadera