fredag 22 februari 2013

För Gävligt

Jag fattade fel. Kampen för sossevärderingar i Svenska kyrkan kom inte från Gotland utan från Gävle. Det var bra. Då har vi fått möjlighet att uttrycka vad vi menar om kampanjen: För Gävligt. Och detta omdöme kan också stå sig när det handlar om centerns värderingar som ska in i kyrkan - hur är det egentligen med det polyamorösa, som sex unga centerpartister med anknytningt till eller hemvist i Svenska Kyrkans Unga står för? Tänker man så, kan man kanske också tänka sig enkönade vigslar?

Javisst, ja. Det är så man tänker. Också. I de politiska partierna. Moderaterna som sägs vara nya är samma tillhåll för den gamla människan som alltid - och det gäller samtliga partier.

Jag vet att en liten kampanj mot S alltid finner tillskyndare - men jag vill egentligen driva en liten kampanj FÖR socialdemokraterna. Just därför är jag emot att partiet som sådant ställer upp i kyrkovalet med ett rätt ointressant - kommunalt - valprogram. Genom att partiet ställer upp, måste partiet utesluta sådana socialdemokrater som hellre står på andra listor. Det finns en uppsättning sådana sossar. De har Kyrkan som sitt hem och är inte överens med andra sossar, som inte tillhör Svenska kyrkan, om partiets göranden och låtanden i det kyrkliga. Varför skulle de? Men när de inte är det, måste de väck ur partiet. Är det verkligen bara jag som uppfattar vanvettet? Goda socialdemokrater som står för partiets politisk i vanliga politiska sammanhang, görs partilösa därför att partiet ska in i en helt annan typ av gemenskap och dyvla på denna något som kallas sossevärderingar. Var det Branting som dog på korset? Erlander? Eller Palme?

Inte riktigt bara jag uppfattar vanvettet. För att citera en socialdemokrat: "Dom religiösa jävlarna förstör partiet". Kanske inte bara partiet? Via de politiska strukturerna kan allmänt kristligt intresserade hamna i kyrkomötet men de är inte ett endaste dugg svenskkyrkliga. En del har ett oberbetat förflutet i reformerta sammanhang (svensk frikyrklighet) och tar på ett självklart och självsäkert sätt in detta obearbetade arv i kyrkomötet. Att Svenska kyrkan historiskt har ett annat arv, det lägger de nog inte ens märke till.

Frågan återstår som alltid. Hur kom det sig att svensk socialdemokrati blev liberalteologisk? I England kunde socialdemokrati och högkyrklighet samla sig och uppfattas som delar av helhetskonceptet "liturgi och diakoni". Då tänkte man nog att Kyrkans värderingar var bra för sossar - och för världen. Det är något gudomligt över det sättet att tänka, menar jag. Det andra sättet att tänka kallar jag helt enkelt "för Gävligt". Men än en gång - det gäller samtliga politiska partiers försök att styra Svenska kyrkan utifrån sina värderingar. Kravet måste ställas: Libertas Ecclesiae, Kyrkans frihet!

Miljöpartiet annonserar förresten efter kandidater till kyrkovalet. "Vill du påverka Svenska kyrkan i grön riktning?" är frågan. Än en gång: Det är inte Kyrkans liv som flödar ut i världen. Det är världens värderingar, rädslor, fobier och ekologiska morötter som ska in i Kyrkan. Och Miljöpartiet ska alltså pretendera på att kunna säga något nytt om Skapelsen - till Kyrkan? Första frågan blir väl: Var inte Miljöpartiets program sägs att världen är Guds skapelse, inte bara natur utan kreatur? Och var i programmet sägs att detta leder till ett eukaristiskt liv, ett söndagligt högmässoliv, där gåvor av jordens frukt och människors arbete bärs fram för att konsekreras och bära Kristus till oss?

29 kommentarer:

  1. Det är väl en rimlig tanke: att medlemmarna av Svenska Kyrkan röstar efter sin religiösa trosuppfattning och släpper sekulärsamhällets iskalla inställning till kyrkan.
    Moderaterna signalerade ju för ett halvår sedan ,att de inte skulle rösta under partiflaggan. Men så flög sekulärbakterien in på fältet så det blir tydligen inget av med detta.

    Men i dagsläget går det väl inte att ändra - när Socialdemokraterna "sitter på leken".

    Sekulära uppfattningen tycks vara viktigare än att trosuppfattningen får styra.
    Annars blir förklaringen varför Kyrkovalet kommer ett år före riksdagsvalet.

    SvaraRadera
  2. Nog är det bra fräckt att komma utifrån och vilja styra Svenska Kyrkan utifrån sin politiska uppfattning. Mera naturligt (om än, av olika anledningar, inte särskilt bra) hade det varit om Svenska kyrkans troende bildat parti och velat genomsyra världen med sin politik. De allra flesta människor hade reagerat mycket starkt mot att Svenska kyrkans troende försökte styra landet politiskt. Däremot är det få som inser att detta också innebär att det är fel att de politiska partierna styr Svenska Kyrkan. Och detta gäller oavsett politiskt parti.

    SvaraRadera
  3. Sossarna kanske ändå inte är värst eller hur skall vi tolka en viss moderats vision om att göra sv ky till en synkretistisk sekt. Wejryd är skeptisk, men det var han ju när det gällde enkönade vigslar också. Någon väktare på muren eller på den lilla spillra av mur som finns kvar kanske borde ropa. Nu gäller Trons goda kamp för kristen tro inom sv ky.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om vi utgår från att systemet är fel, vilket därmed inte påstås, så kan man gå ut det, stanna i det tills man slängs ut, söka förändra det med de spelregler som gäller ( så länge de gäller) eller tiga och be. Är man av motsat uppfattning att det är rätt, kan man glad utbrista i : allt är underbart! Till sist är dock detta ett val, så långt ett val ges. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Det finns fler alternativ. Vad sägs om ora et labora? Om jag föstår dig rätt Magnus så menar du att vårt nuvarande katastrofala läge ändå och just därför kan väcka och inspirera till uthålligt arbete i tro.

      Radera
    3. Det alternativet hade jag väl med? / Magnus Olsson

      Radera
    4. OK Magnus! Håller du inte med om att även f Dag precis som f Christian borde vara prost honoris causa laboris? Kanske borde det finnas en utnämning som är honoris causa oratoris?

      Radera
    5. Inte mig emot! Men jag trodde DS var prost redan. / Magnus Olsson

      Radera
  4. En mycket klok skrivelse av Elisabeth...Tack så mycket.

    När får vi se Sveriges församlingar tillsätta "kyrkoförsamlingsråd" som består av individer som vill tjänstgöra i Guds kyrka och inte efter partifärg/bok? Som det ser ut nu händer inte detta om inte helvetet har först frusit över.

    Vladimir Pravdoljubov

    SvaraRadera
  5. Biörn Fjärstedt22 februari 2013 13:09

    Det nyttar väl inte mycket till att gräla på de politiska partierna, socialdemokrater,miljöpartiet eller andra. Felet ligger ju i Kyrkoordningen, ett konstitutionellt misstag, som berett rum för de politiska partierna, även de medvetet sekulära och i vissa fall ledda av partiordförande som lämnat Svenska kyrkan, i samtliga styrorgan i Svenska kyrkan. Kyrkoordningen kan ju bara ändras av - ja just det - de politiska grupperingar, som sitter i kyrkomötet. Som i andra sådana cementerade system, likt exempelvis i Östblocket, hjälper bara en revolution.I annat fall får även Frimodig kyrka spela med som i andra icke-demokratier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biskopen glömmer att det kan ligga i Guds intresse att det ser ut som det gör. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Käre Herr Fjärstedt,

      Där satt det! "Som i andra sådana cementerade system...hjälper bara en revolution." Tack för dina kloka ord. Jag anar att det blir aldrig nån revolution - alldeles för många mesiga tramsbyxor i Svedala. Då återstår det bara för varje troende kristen att lämna det sjunkande vraket SS SvK - att låta organisationen SvK gå under (dö) pga för få medlemmar. Sen kan man starta ett nytt SvK utan allt det gamla bråte klängandes, typ kvinnopräst, könsneutral vigsel och andra styggelser som förhindrar...

      Vladimir Pravdoljubov

      Radera
    3. Broder Vladimir!
      Jag håller med dej i detta. Det är en åsikt jag alltid har hävdat. Kyrkopolitiker förstår bara maktspråk. En kyrkomedlems enda maktspråk är att lämna det man inte vill deltá i längre. Svenska Kyrkans skepp blir genom detta att de mest hängivna medlemmarna lämnar skutan allt mer gistet och blir inte så attraktivt att styra över längre. Då tröttnar snart kyrkopolitikerna och lämnar sina positioner i kyrkan också. Då kan en fallen kyrka starta från grunden. Det är detta som är ett måste. Var det inte Herren själv som en gång sa: Se, jag gör allting nytt...Det kan nog Kyrkans Herre göra ännu en gång.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    4. Ärade präst från Skara stift,

      Att man måste lämna det som Fädrerna byggde upp i Sverige känns konstigt men för Guds rike lämnar jag allt det gamla bakom mig. 1.4 miljarder Katoliker och 700 miljoner Ortodoxa låter sig inte luras av den Gamla Skökan SvK och det samhälle hon omgärdas av. Klart at jag gråter att Sverige som var en förkämpe för den Lutherska Reformationen under Gustav II Adolfs tid har förvandlats till en vämjelig och äcklig varelse där män använder sig av andra män som kvinnor.

      Gud kan göra allt på nytt, även om det gamla likt Sodom och Gomorrah förstörs först...

      Vladimir Pravdoljubov

      Radera
    5. Ärade Vladimir.
      Jag tror inte vi behöver lämna det som Fäderna byggt upp, bara den skenkyrka som våra "kära politiker" har skapat. Kyrkobyggnaderna som Fäderna byggt kommer de väl ändå inte att riva, utan att vi kan fortsätta fira våra gudstjänster i dem när den "siste politiske mohikanen" lämnat dem.
      Javisst ja, politikerna går ju inte i kyrkan, men jag menar när de lämnat det system av kyrka som de skapat.
      Vi ska i den situationen inte sörja det som varit utan glädjas åt det nya som troget svenskt kyrkfolk med Herrens hjälp vill skapa på nytt.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    6. Hmm, Luther ansåg tydligen inte att allt han såg i sin samtida kyrka var i enlighet med Guds intresse.Luther nöjde sig inte med att tiga och lida även om han blev allvarligt tillrådd att överväga den möjligheten.

      Radera
  6. Jag har sagt det förr: varför finns det inget i partiernas stadgar eller Svenska kyrkans själva konstitution (särskilt efter den s.k. skilsmässan från staten) som förbjuder det förgävliga vansinnet? Kyrkan kan ju inte stoppa det - även om fler biskopar och präster skulle kunna protestera - men vanliga partimedlemmarna i (S), (C) o.s.v. borde ju kunna ropa högt av förtrytelse. Birger Schlaug gjorde ett utmärkt försök inför förra kyrkovalet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på att världens näst största Lutherska kyrka efter Svenska kyrkan just har brutit kyrkogemenskapen med Svenska kyrkan kanske det skulle gå att pröva i domstol om Svenska kyrkan verkligen följer lagen om Svenska kyrkan i vilken det fastslås bl a att Svenska kyrkan ska vara evangelisk-Luthersk? Någon jurist som kan svara på det???? (Sedan kan ju ändå resultatet bli att denna formulering ändras av Riksdagen, men det vore i så fall klargörande för lutherska bekännare som t ex EFS)

      Radera
  7. Varför är alla så rädda för att de politiska krafterna skulle kunna krossa Guds Kyrka? Kan det vara bristande tro, månntro?

    Ett rejält försök har ju faktiskt redan gjorts:
    i det kommunistiska blocket.

    Och hur gick det?

    LG

    SvaraRadera
  8. Nåja, bolsjeviksystemet syftade inledningsvis till total förintelse, men senare mest till total kontroll över att kyrkan höll sig på mattan och inte var en del av något slags inhemsk opposition. Så länge man stannade innanför kyrkväggarna och främst attraherade kvinnliga pensionärer, fick man hållas, även om man ibland kallades ut för att tala om fred o.dyl. Det svenska systemet tycks mig både mer försåtligt och mer framgångsrikt - de politiska partierna säger sig vilja kyrkan väl, och deras representanter är faktiskt kyrkomedlemmar. Den trojanska hästen stod väl för en mer framgångsrik strategi än aldrig så intensiva strider på murarna...

    SvaraRadera
  9. En kines jag känner talade om för mig att man i Kina får lära sig att det enda landet i världen som är verkligt kommunistiskt är Sverige och att invånarna där lever i enlighet med ideologin helt frivilligt. Sant eller falskt? Inte vet jag, men nog är det tankeväckande...

    SvaraRadera
  10. Det tycks vara så att borttagandet av biskopsvigningspsalmen "Väktare på Sions murar" i 86:an är en hänvisning vart vi är på väg. Den episkopala kyrkan är inte längre en verksam realitet i svenska kyrkan utan reducerat till en dekoration i den övrigt demokratiskt styrda verksamheten. Motsvarigheten är Sverige som en demokratiskt styrd monarki. Är det inte så att Vi får vända oss till de "gamla kyrkorna" för att möta ett verksamt apostoliskt ämbete?

    SvaraRadera
  11. Egentligen har Elisabeth en stor poäng: Eftersom Svenska kyrkan definieras och kringgärdas av "Lag om Svenska kyrkan" som ytterst stiftas av Riksdagen så vore det inte mer än rätt att t ex Frimodig kyrka eller en samlingsgrupp med målet att göra Svenska kyrkan helt fri från staten ställer upp i nästa Riksdagsval. När dessutom vi samhällsintresserade förvägras medlemsskap i t ex S för att vi är aktiva medlemmar i Svenska kyrkan och vill att hon ska befrias från politikerna genom de opolitiska grupper i kyrkomötet som vi arbetar för, så har vi ju inget annat val än att kandidera även i ickekyrkliga val under samma gruppbeteckning om vi vill utöva våra demokratiska rättigheter i Sverige. Dessutom - vad händer egentligen om partierna genom ett Guds under kastas ut ut kyrkomötet inom systemet genom att folk röstar opolitiskt och dessa grupper sedan tillsammans ändrar valsystemet enligt Biörns redogörelse ovan? Finns det inte då en överhängande risk att saken av samma partier "ordnas" genom en ändring i "Lag om Svenska kyrkan"? De politiska partierna har sett till att ha både hängslen och livrem när det gäller att behålla greppet om Svenska kyrkan, därmed finns det också en mycket stor och legitim anledning för Svenska kyrkans folk att kandidera under gemensamt namn till Riksdagen! Sverige är i detta avseende inte alls ett sekulariserat land och Svenska kyrkan är inte alls en fri kyrka. Denna väg verkar dock ännu mer svårframkomlig än att få egen majoritet i kyrkomötet, även om det skulle kunna ge nödvändig publicitet kring frågan. Nationalkyrkornas dilemma i ett nötskal är att de sitter i knät på makten. De ändrade relationerna ändrade iallafall inte det. Kanske ordstävet besannas som säger att alla vägar leder till Rom - åtminstone de som efter en tid visar sig vara framkomliga. Det är iallafall något att besinna för makthungriga kyrkoockupanter - den som gapar över mycket mister ofta hela stycket. Dagens Svenska kyrka är väl nog så förvärldsligad och dekadent som den katolska på Luthers tid. Kanske något för en trogen Lutherlärjunge att slå fast lagom till reformationsjubiléet.

    SvaraRadera
  12. Biörn Fjärstedt23 februari 2013 09:46

    En "anonym" försöker med trixet att misstänkliggöra den som kritiserar ett oegentligt system för att vara "rädd". Det är ett fult trix. Några hoppas på en kollaps, att systemet med politiker, i kraft av att vara just politiker, som beslutsfattare i en kyrka, faller på sin egen orimlighet. Det är naturligtvis en möjlighet, men som vi ser på det allmänpolitiska planet,från Tunisien till Egypten och Syrien, för att inte tala om Irak och Pakistan, blir det inte lätt att städa upp efter en kollaps. Fast det finns förstås mjuka sammanbrott om många beslutar sig för att främja en sådan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men biskopen, Guds Ord lär inget om ett mjukt sammanbrott utan Guds vredes vinpress, och hästar som travar i blod upp till knäna. / Magnus Olsson

      Radera
  13. Efter en veckas vistelse i Tirana, Albaniens huvudstad, med gudstjänstfirande bland både ortodoxa och katolska kamrater i sprängfyllda kyrkor, undrar jag i all blygsamhet om man på något sätt skulle kunna påverka regering och riksdag att den senare stiftade lagar om religionsförbud i låt oss säga fyrtio år. Förutsättningar torde finnas, och då skulle kanske därur något nytt kunna födas. /BoR

    SvaraRadera
  14. Biörn Fjärstedt23 februari 2013 20:05

    Det där med mjukt sammanbrott hörde samman med jämförelsen med allmänpolitiska sammanbrott. De i Polen och Tjeckoslovakien var tämligen mjuka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör inte påståendet från biskopen bättre. / Magnus Olsson

      Radera
  15. Svenska kyrkan har gått vilse.Det är med sorg jag konstaterar detta och inte bara med tanke på ett helt livs tjänst som präst i denna kyrka utan än mer när jag tänker på vad dennaq kyrka kunde och borde betyda för kristenheten i Sverige, ett tusenårigt kristet tros- och kulturarv, och ett folk i andlig nöd.

    Partipolitiken och det sekulära samhällets intressen och värderingar har sista ordet i vår nuvarande kyrkoorganisation. Att här se ett samband med det som hände vid kyrkomötena 1957 och 1958 är inte fel, men definitivt inte hela sanningen. Om man vill framställa Wejryd med flera kyrkliga ledare på "toppnivå" som den politiska maktens lydiga verktyg, kan jag inte se annat än att det finns skäl för det.

    Men vi är fler som bär på ett ansvar här. Vi som har varit med på resan om än på lägre nivå har också vårt ansvar. Vi ville inte detta och ändå är vi precis här och detta alldeles oavsett att några av oss inte nöjt sig med att tiga och lida utan talat och blivit svartlistade :-) och marginaliserade. Man måste alltså fråga sig om den övergripande strategin varit den riktiga.De som valt att tiga har ju med all rätt kunnat säga, vad nyttar era protester till annat än att reta upp den sekulära opinionen äm mer? I slutänden rättar ni alltid in er i ledet.

    Inte alla, men det stora flertalet. Kanske har det ytterligare spätt på den demoralisering som brett ut sig i de ständiga retträtternas spår. Ingen övergiven position har bedömts vara värd en avgörande strid. Så har också en ström av avhopp gått till Rom eller Konstantinopel. Vi som blev kvar har tänkt att de gav upp för lätt, men kanske såg de ändå rätt. Den gävliga reträtten var utan slut. Också en vanlig fotsoldat kan längta efter att äntligen få höra, här är det. Här är positionen vi ska hålla fast vid om det än regnar partipolitruker med eller utan prästkrage och smådjävlar.

    SvaraRadera