fredag 14 februari 2014

Om Inger med flera

Jag såg filmen om Inger i går kväll. Jag var för att den skulle spelas in. Inger skulle inte alldeles bli bortglömd. Någon i familjen sa nej till att hon skulle minnestecknas, som annars är brukligt med präster.

Jag mötte henne, veterligt, aldrig i Lund om jag inte vid något tillfälle såg henne. Hon var tre år äldre, höll sig till Kalmar nation och jag i mer politiska sammanhang och på stiftelsen, förstås men också i den kristliga studentrörelsen. Men jag hade träffat Inger som barn hemma i Glömminge, för där fanns "Rut p'Öland", som vi kallade henne, småskollärare i Glömminge att hälsa på. Prosten Einar, Ingers far, mindes och påminde mig att jag som barn varit på några av gudstjänsterna där.

Domkapitlets missivering var ren galenskap. Jag sa något om saken i filmen. Rätteligen skulle hon fått missiv till Jönköping eller Huskvarna. Hur det gått där kan man fundera över. Hon var uppenbarligen festvan, en vana hon grundlagt i Lund.

Inger ropade på mig när hon bodde i Stockholm, någon gång tidigt 1990-tal kanske, och jag vandrade på Renstiernas gata så vi kunde tala vänligt med varandra. Det var den omtänksamme prosten Stig Johnsson i Katarina, sommarprästen i min församling på norra Öland, som fått uppgiften att då coacha henne. Det var ett gott val av coach. Saken gällde att handfast få Inger på fötter. Jag tror att Stig med hustru Brita var det enda kyrkoherdeparet som hade ork att stötta och som kunde enrollera goda medarbetare i den uppgiften. Efter Stigs pensionering blev det på nytt svårt för Inger.

Jag ser på prästvigningskamraterna, där de står i Kalmar domkyrka till höger och vänster om Inger. Hon är inte den enda sorgliga. Biskopen var sjuk och hans vapendragare ville väl men ...
En del detaljer kring den prästvigningen skulle jag vilja veta mer om. Stämmer det att polisen i Kalmar förstärkt för att vara beredd på studentdemonstrationer vid Domkyrkan?
Och var det så att bilen med biskopen på väg till prästvigningen körde i diket eller råkade ut för någon annan malör men att detta på allt sätt måste döljas för att motståndarna inte skulle få tolka detta som ett tecken eller helt enkelt bara skratta? Bengt Hallgren i Lund vet väl besked, för han körde bilen. Jag borde fråga. Eller inte?

GA Danell blir i historieskrivningen den hårde motståndaren. Han hade den egenheten att han vägrade kompromissa med sanningen och bli anpasslig. Han visste vad biskopen David Lindqvist tillsammans med biskop Gunnar Hultgren gett för svar på frågan om kvinnor i prästämbetet i remissvar från Härnösands domkapitel, ett NEJ nämligen. Nu sa han något annat utan att ge besked om grunderna för omtänkningen. För GA var detta en hållningslös hållning.

De anonyma breven GA Danell fick, brände eller slängde han - eller fru Inga. De båda gömde tidningar för varandra för att de inte skulle plågas av påhoppen på GA. Det var på sitt sätt en cirkus. Men i samlingarna finns en del kvar.
I Stockholms-Tidningen den 17 okt 1961 skriver signaturen Kantor under "Min Mening" om domprost Danell som "en 'fruktansvärd karikatyr' av en Herrens tjänare i prästrock. Ta den av, och lämna framför allt Växjö, också ämbetet! Ett absolut rättmätigt krav, G A Danell!"
Hur jag vet detta?
Insändaren sändes som klipp till domprosten med påskriften "Ni skulle göra kyrkan en stor tjänst att försvinna från Växjö stift och ur prästkappan"
Argumentationsvariationen är inte så stor. Men så här hade GA Danell det vardagsvis - om än inte bara så.

I Växjö domkyrka var  det 1960-1961 två högmässor per söndag /huvudgudstjänst kallades högmässa). Kl 9 var snittet 232 deltagare, kl 11 593.Aftonsången samlade i snitt 199 personer. Tusen personer per söndag. Och en sån domprost skäller man på!
I ottegudstjänster, bönegudstjänster och musikgudstjänster kom i 50 000 personer. Domkyrkan mönstrade kring 105 000 gudstjänstdeltagare under tiden februari 1960 till januari 1961.
I Västrabo kapell, Skoglyckans kapell och Högstorps kyrksal återfanns dessutom tillsammans 250 gudstjänstdeltagare söndagligen.

Det är högst tveksamt om domprosten kunde stänga domkyrkan för biskopen. Saken var inte reglerad. Men somliga ska en biskop undvika att bråka med. Allra mest om biskopen inte är helt kry och rask. Kampanjerna mot GA var bisarra och ter sig efterhand alltmer bisarra. Så sas att biskopen inte fick predika i domkyrkan. På café i Läckeby där biskopen och domprosten fikade hade GA bett biskopen komma, men han ville prioritera andra kyrkor. Dock lät han anklagelsen mot domprosten för utestängande stå kvar i det offentliga. Those were the times! Lysande gudstjänstliv, dock. Vad har domprostarna därefter förmått samla?

Ska man riktigt fördärva all god stämning påminner man i den teologiska tystnadens svenska kyrka om Gustaf Wingren som bestämt hävdade att debatten om kvinnliga präster inte har börjat eller Krister Stendahl: "Det är synd att man inte diskuterar sakfrågan om kvinnliga präster. Ty den är inte slutbehandlad. Den teologiska debatten blev tyvärr avbruten." (SKT 1961 nr 7 s 102)

Det är i ett läge av icke påbörjad (Wingren) eller icke slutbehandlad (Stendahl) fråga och efterhand i väntan på biskopsmötets bibelkommissions rapport (kom 1970) som biskoparna prästviger kvinnor. Kloka teologie studerande ställer frågor då. De som inte frågar, är inte kloka. Bara sluga. Kanske karriärplanerande. Och bibelkommissionens rapport var förödande för det fattade beslutet, som ni vet. Den sa om beslutsordningen ett enkelt "så bör det inte gå till".

Tom Alandh har gjort en dokumentärfilm som äntligen minnestecknar Inger. Han gjorde den bra. Ärendet var knappast att ta upp myterna - men vem tror att präster från 1970 och några år därefter skulle gå med vigvatten till lokaler där Inger varit? Den fromma fantasin är inte ens from! Och jag kan bara fortsatt undra det jag undrat i alla år: Ni som ville ha kvinnor som präster, varför backar ni så uselt upp dem? Som stiftsledning och i förmanskap i omsorg om era präster och som vanligt folk fylkat under predikstolen söndag efter söndag? Jag frågade en gång när en kvinnlig präst blivit sjukskriven vad som hänt. Svaret löd: "Hon behandlas som alla andra präster har behandlats här."
Det var nog dessvärre alldeles sant.

52 kommentarer:

  1. http://www.svtplay.se/video/1806646/och-forlat-oss-vara-skulder

    SvaraRadera
  2. Jag kom ihåg att Inger placerades på Öland (som ju ligger nära Gotland, där jag då var präst). Men jag kom inte ihåg det fullständigt sanslösa att placera henne som adjunkt till sin far, i en tjänst där hon i övrigt var ensam präst. Dag har helt rätt i att hon, när det nu var så bråk om hennes prästvigning, borde ha placerats någonstans, där hon fick kolleger att samarbeta med, och som hon kunde få stöd av (något sådant hörn av stiftet måste väl ha funnits).

    Intressant i programmet var att hennes bror inte intervjuades, eller hade undanbett sig att medverka. Ingers tidiga önskan att bli präst markerades. Men det går inte att undvika misstanken att hon var påverkad av sin fars önskan att få barn som gick i hans fotspår. Uppenbarligen ville inte familjens naturliga prästkandidat, brodern, detta. Trycket måste ha växt på lillasyster.

    Att något var osunt, tycker jag framgick av brevet, där hon skriver till sin biskop och kallar honom "farbror David". Hade hon anledning att betrakta honom som familjevän, snarare än biskop? Även om man runt 1970 råkade ha något slags vänskapsförhållande till biskopen (som jag hade med tjänst i den Visby domkyrkoförsamling, där biskopen då ännu var kyrkoherde), så var han fortfarande "biskopen" (även om vi i Visby tilltalade honom med "fader Olof").

    Det fanns ännu inte många kvinnor som var präster på slutet av 1960-talet. De hade att möta kolleger, som med samvetsklausulen hade laglig rätt att undanbe sig samarbete. Hade stiftsledningen varit klok, hade de rekommenderat Inger att bli vigd i ett annat stift, för att med tiden komma tillbaka till sitt hemstift. Då hade den uppståndelse kring henne som hon i längden inte kunde hantera, inte varit så stor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant tanke det där med prästbarn som blir präster...det har väl författaren Dag Sandahl skrivit en del om? Bloggaren Dag Sandahl kanske också gjort det men det minns jag inte, men minnet är ju vanskligt som Växjö stifts störste teolog skrivit en del om. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Äckligt att ge sig på en död människa och påstå att hon inte fått prästkallet, ni kan naturligtvis fortsätta att hävda att GT fortfarande gäller åtminstone prästämbetet och att NTs författare svamlar om prästadömet, men att ifrågasätta en människas kallelse, en människa som omöjligt kan försvara sig och till råga på eländet mena att hennes far pressat henne till detta och hennes bror svek sin plikt genom att han som fötts med penis inte blev präst och överlät det på systern.

      Hur många alkoholiserade manliga präster skulle få samma anklagelse mot sig av dig? Jag blir så upprörd över att denna fruktansvärda mobbingberättlese inte tagit slut ännu utan fortsätter här. Inte av Dag Sandahl, en eloge till den varma och ödmjuka tonen, men av en av hans trogna följare. Det är skamligt! Låt någon gång mobbingen få sitt slut! Tror ni inte att det finns en domstol som tar itu med mobbare till slut? Inbillar ni er att Gud ser genom fingrarna med sådant? Jesus som blev mobbad till döds för vår skull har naturligtvis nåd som räcker för alla, men det är en skam att inte stämma in i syndabekännelsen när man ser en så tydlig mobbinghistoria framställas.I stället fortsätter man brottet-vidrigt!

      Radera
    3. Alma, det här fallet är så tragiskt att vare sig Dag eller jag har tagit upp frågan om Ingers kallelse. Vi ser ju henne som drabbad av människorna omkring henne. Hon var ett offer, inte för människor som ville henne illa, utan som ville henne väl, men inte fullföljde sin goda vilja.

      Jag förmodar att du ser Inger som ett offer för dem som inte ville ha kvinnor som präster. Men jag upprepar: med samvetsklausulen, som gällde till 1982, hade präster laglig rätt att undanbe sig samarbete med kvinnliga präster. De som ivrade för att Inger skulle bli prästvigd, borde ha varit medvetna om att lagen faktisk gav dem som ogillade att hon prästvigdes den rätten, och därför stött henne på ett helt annat sätt än vad de gjorde.

      Radera
    4. Alma, vilka du avser med "ni" framgår inte men om du med det åsyftar mig så kan jag bara konstatera att du inte kan läsa text. / Magnus Olsson

      Radera
    5. Nej, jag avser inte dig, så klart utan Göran+. Denna blogg har en konstig layout som gör att det kan uppfattas som om man svarar på något man inte alls svarar på.

      Radera
    6. Ni är alltså de som mobbade och fortsätter än idag, Ingen mobbar ensam.

      Radera
    7. Alma, betänk att när man pekar finger på någon annan, är det tre fingrar som pekar tillbaka. Självrättfärdighet leder vill.

      Radera
  3. Denna film visar inte bara på en personlig tragedi utan på en strukturell tragedi. Den tragedi om den så kallade "demokratiska strukturen". I denna struktur kan både ämbete och äktenskap nedröstas av tillfälliga majoriteter. Kanske är det därför biskoparna inte vill eller uppfattar det meningslöst att överhuvudtsget äga rösträtt i KM? Traditionen har ju ändå ingen rösträtt. I ett sådant system riskerar biskoparna lätt bli reducerade till "kuttersmycken" på skepp som kan göra sig av med den "barlast" som man ibland uppfattar kristen tradition vara.
    Den som läst Chestertons Orthodoxy särskilt kap 4 förstår vad den kyrkliga demokratin betyder till skillnad från den sekulära.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tollete legete:
      http://www2.hn.psu.edu/faculty/jmanis/gkchesterton/Orthodoxy.pdf

      GA Flanell

      Radera
    2. För den som till äventyrs är intresserad av Chestertons underhållande skrift Heretics (som föregick Orthodoxy):

      http://www2.hn.psu.edu/faculty/jmanis/gkchesterton/Heretics.pdf

      GAF

      Radera
    3. Tack för detta GAF. Jag har just börjat läsa Chesterton "på allvar". Jag undrar om man i någon av Chestertons texter kan finna följande citat: The Reformer is always right about what is wrong. However he is often wrong about what is right. Detta torde vara till hjälp för alla gnesiolutheraner?

      Radera
    4. http://www.goodreads.com/quotes/320505-the-reformer-is-always-right-about-what-s-wrong-however-he-s

      Radera
    5. Bäste Thomas,
      citatet återfinns i en artikel i Illustrated London News den 28 oktober 1922. (I GKC:s samlade skrifter om 37 band utgör artiklarna i ILN hela 11 band, omfattande åren 1905-36.)

      För en behändig samling av njutbara citat, tillåt mig hänvisa till amerikanska Chestertonsällskapets hemsida, http://www.chesterton.org/discover-chesterton/quotations-of-g-k-chesterton/.

      En trevlig helg tillönskas alla medkorister i vår "doakör" och alla de andra också för den delen.

      GAF

      Radera
  4. Anonyma hatbrev och oönskade nattliga telefonsamtal är befängt otillständiga, oavsett om mottagaren är GA Danell eller Inger Svensson.
    Vad är det som gör att man tror att prelater kan påverkas av sådant? För de verkar vara mer utsatta än andra.
    Det bergfasta tron är väl snarare ett garant för att anonyma påhopp inte kommer att förändra ens trosföreställningar?

    Det är väl otroligt mycket bättre att ifrågasätta åsikter med sakargumet, vilket biskop Bo Giertz så tydligt deklarerade i programmet:
    "Det gäller inte frågan om kvinnliga präster, det gäller frågan om kyrkan ska rätta sig efter Guds ord!

    Frågan är ständigt aktuell och bör i nåogn omformulerad form ställas till alla prästkandidater och kyrkomötesnominerade:
    "Finns det något som kyrkan bör rätta sig efter mer än Guds ord?"

    Man kan ju komplettera med ",som det tolkas enligt bekännelseskrifterna" för prästerskapet om man önskar.

    För både GA Danell och Inger Svensson verkar ha varit övertygade om att de handlade i enlighet med Guds ord. Det går väl inte att kritisera någon för att handla efter Guds ord? Däremot kan man med sakargument försöka visa på Guds vilja enligt skriften. Mobbing, nattvardstvång och trakasserier hör inte till avdelningen goda sakargument.

    SvaraRadera
  5. Det vore intressant att höra hur många läsare din blogg har per vecka (eller månad, vilket som nu är den etablerade mätenheten), Dag.

    SvaraRadera
  6. Den som efter filmen tror sig ha en bild av Inger Svensson, bör nog fundera några varv över hur hennes nätter såg ut sedan andra sov gott, sent uppe var hon enligt studiekamraten och det är många studenter, det vet alla som läst i Lund. Men hur hade hon det. En av vännerna uttalar sig om att hon i samtal sena kvällar per telefon återkom till barn och ungdomstid, vilket ju tål funderas över. Frågan om lidandets relation till förmågan att kunna vara en bra präst vid ex begravningar, är värd att reflektera över. Det finns mycket att fundera över beträffande den bild släktingarna ger i ord och bild. Samma sak i ögonen hos en del av de intervjuade. Det tangerar naturligtvis svåra frågor om att se, våga se, kunna se. Hon skrev brev till "farbror David" och lyssnade på hans vigningstal, uppspelat på bandspelare, och även beskriver sin oförmåga. Ja det finns mycket att fundera över, om man inte väljer att endast fokusera på andras åsikter om henne. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  7. Säger bara Karl-Erik Hemmingsson 1:56 sekunder in i programmet.

    SvaraRadera
  8. Kanske borde man fundera på hur otäck den prästerliga miljön i största allmänhet är. Inget man rekommenderar till sina barn eller barnbarn, eller hur? Om nu inte skygglapparna är stora som badlakan, vill säga?

    Än en gång kommer vän av ordning att kunna förfasa sig över "kvinnoprästmotståndarna". Min tanke blir att man hellre borde lägga ned hela kyrkan. I vår tid går liksom det där med kyrka, Guds Son och rent av Gud inte längre? Världen och människorna har blivit alltför förvridna för att ö h t komma ifråga för något frälsningsverk. Arbetsmiljölagar sätter rimligen stopp för kyrklig verksamhet i nutiden.

    Därmed borde Humanister och kristofober vara nöjda?
    Vad gör vi f ö med dödsboet?

    SvaraRadera
  9. Vem var den tredje som prästvigdes tillsammans med Inger Svensson och Bengt Lindvall? Vilka är de två präster med kors om halsen, som på en bild ses tillsammans med Inger och hennes far - som också bär kors? Kan de vara letter, eftersom prosten Svensson gjorde mycket för flyktingbarn från Lettland? Bartholomeus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Menar du bilden vid 29:20 så är det Gösta Lindeskog i mitten. Den andra vet jag ej.

      Radera
    2. Ja, Anonym kl 17:24, han liknar den gamle nytestamentlige exegeten Gösta Lindeskog, sist professor i Åbo, kantorsson från Östra Ed i Tjust. Tack för det. Men bröstkorsen? Kanske de är höga frimurare? Frimurarkorset finns ju på prosten Svenssons gravvård.Bartholomeus

      Radera
    3. Bartholomeus! Din misstanke att de skulle vara lettiska präster förklarar i så fall bröstkorsen. Prästerna i de evangeliska kyrkorna i Baltikum bär alla bröstkors. Fast det kan ju också vara svenska präster, som fått sådana bröstkors i gåva av gästande lettiska präster.

      Radera
    4. Gösta Lindeskog (i mitten på bilden) engagerade sig mycket i Lettiska hjälpinsamlingen. Varje sommar gästade han det lettiska barnlägret på Öland. För sina insatser förlänades han den lettiska kyrkans prostkors.

      Radera
    5. Hur var det: tvingades inte den lettiska lutherska kyrkan av den sovjetiska statsmakten till att införa kvinnliga präster? Och ledde inte detta till en schism vid kommunistväldets fall?

      Radera
  10. Igår såg jag Tom Ahlands dokumentär om Inger Svensson. Einar Svensson var min konformationspräst, men jag minns inte några ungdomar i prostgården, däremot hans hustru Ingrid. På 90-talet konfirmerades en dotter till oss av dig och jag minns att du kallade Einar Svensson för Medelsvensson. Detta på grund av Glömminges geografiska läge på Öland.

    I programmet igår var jag förvånad att ingen nämnde Ingers mamma. Argumentet om husfar var nytt för mig. Hur kan alla hushåll utan någon man i hushållet klara sig menar du? Dessutom undrar jag vem du såg som ”husfar” i din barndoms familj? Var inte det din starka ”morsa”, som tog med brorsan och dig för att se Siri Dekerts konst i tunnelbanan?

    Eftersom jag arbetat hela min yrkesbana i ett yrke där kvinnor är underrepresenterade vet jag vilka fördomar man kan möta. Kanske dags att se hela människor, med både kvinnliga och manliga drag snart? Du tycks mig mer kvinnlig än åtminstone en biskop av motsatt kön.
    Men det är en mycket icke teologisk synpunkt.

    SvaraRadera
  11. Tack, Dag, för en fin artikel och för kloka ord i TV-programmet!

    SvaraRadera
  12. Riktar in mig på denna mening i inlägget:

    "Och jag kan bara fortsatt undra det jag undrat i alla år: Ni som ville ha kvinnor som präster, varför backar ni så uselt upp dem?"

    Där kan du säkert ha rätt i att uppbackningen varit dålig på många håll, om detta vet jag inget. Men som du kanske har hört talas om så kommer vi att få en kvinnlig ärkebiskop för första gången i sommar. Hon heter Antje Jackelén! Detta påpekade Alandh i sin film - varför kan han ha gjort det?

    I alla fall så är det nog många som tycker sig ha sett en mobb som gnuggar händerna och bara väntar på att denna nyvalda kvinnliga ärkebiskop ska begå något fel, så att de får något att "sätta dit henne för". Så länge man inte har hittat detta sprider man rykten i alla fall för att så mycket som möjligt försöka undergräva hennes auktoritet. Om detta vet du naturligtvis ingenting Dag Sandahl, sådant skulle ju du aldrig ägna dig åt, men så tror jag att det är. Och för att just "backa upp" henne så kan det nog hända att man tar till överord ibland om hennes förträfflighet och lämplighet och spär på lite väl mycket - just för att man vet att hon kommer behöva det när hon ska gå ut och möta dem som kommer göra allt för att sätta käppar i hjulet för henne på olika sätt.

    Vad Tom Alandh menade med sin sista mening i slutet framstod åtminstone för mig som glasklart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så i stället för att teologiskt motivera och förklara ägnar man sig åt förföljelse av andra och överord om de sina... Mänskligt, ja, men bra???

      Radera
    2. Att backa upp Antje Jackelén genom att medvetet ställa henne i bättre dager är att göra henne björntjänst. Sanningen segrar alltid.

      Radera
    3. @Otto Sneider: Ja, så är det. Sanningen segrar kanske inte alltid, men rätt ofta! Jag själv vet inte "sanningen" om Antje Jackelén, jag vet väldigt lite om henne överhuvudtaget.

      Det kan mycket väl vara att göra henne en björntjänst om det är så att man upphöjer henne på ett sätt som inte är rimligt eller adekvat. Skulle tro att det är så. Men det var mitt svar till Dag Sandahls påstående om att de som är för kvinnliga präster "backar upp" dessa uselt.

      Radera
  13. Varför sa Tom Alandh att "Sverige får en ny ärkebiskop". Det var väl Svenska kyrkan han menade. Antje Jackelén är inte ärkebiskop över judar, muslimer, samer, katoliker, ortodoxa eller frikyrkliga! (Eller ateisterna heller, för den delen!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samer???? Vad menas???? Är inte samer kristna? Är samer inte med i SvK? Horrör på horrör möter man bland dina kommentatorer Dag Sandahl, med sådana vänner blir fiender överflödiga. UNDERVISA dina lärjungar om samernas kyrkohistoria eller låt mig eller någon annan mer kunnig skriva en gästblogg.

      Radera
  14. "Det är lika omöjligt för en kvinna att bli präst, som för en kvinna att bli man."

    Nu blir kvinnor män lätt som en plätt och då lär det inte vara några problem med att kvinnor blir präster heller.

    Att i så fall fråga om de nyblivna männen är riktiga män är minst sagt ofint.

    Det gäller väl de kvinnliga prästerna också i så fall?


    KJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. På vilket sätt blir kvinnor män "lätt som en plätt"? Jag har i mitt liv haft två transsexuella personer i min bekantskapskrets. En var född som kvinna fast det förstod jag inte innan han dog, var ganska ung då, den andra har lidit på många sätt som jag har förstått det. Egentligen tycker jag det är "primitivt" att erkänna lidande bara på en synlig, fysisk nivå (Ingen motsätter sig ju operativa ingrepp och behandling för de som är födda med det som kallas missbildningar och sitter i rullstol och/eller saknar vissa lemmar i kroppen. Tvärtemot uppmuntras sådan behandling.) Men om någon känner sig/är missbildad på hormonnivå, dvs har upplevelsen av att kroppen uppvisar ett annat kön än hjärnan gör - vari ligger skillnaden? Dvs varför ska den första få behandling men inte den senare?

      Om det var det nu menade med att "kvinnor kan bli män lätt som en plätt".

      Radera
    2. Om man följer NTs regler om prästadömet så finns det antingen inga vigda präster alls, varken kvinnor eller män, eller så är vi alla som är döpta och troende präster. En enda överstepräst har vi och det är Jesus. Gamla förbundets tid är fullbordat på korset och efter den tomma graven är det där med frågan om kön på präst fullständigt passé. Lästips Hebréerbrevet.

      Radera
    3. Ja vill kvinnan ha högre lön är ju byte av kön en bra idé och vill man få yrkestiteln präst behöver man tydligen också det för att kvala in. Ibland undrar jag över om inte motståndet mot kvinnliga anställda i kyrkan är sprunget ur plånboken snarare än hjärtat. Jag vet då med säkerhet att gubbdominerade "fatsighetssidan" i åtminstone en församling automatiskt har högre löner än "församlingssidan" som förstås domineras av kvinnor. Några av dem med titeln präst. När kvinnor kom in i prästyrket blev ju också lönerna relativt lägre överallt, precis som i alla andra yrkesgrupper.

      Vi får helt enkelt hacka i oss att det vi gör inte värderas lika högt som det en man gör , vad det än gäller. Så antingen byta kön eller finna sig i lägre lön och teologiska yrkesförbud.

      Som gnostikerna lärde: Gud har förbarmande över kvinnorna för i himlen blir alla män. Och här på bloggen svamlar man om att gnostikerna var feminister. Men det är lättare att ha fördomar om man undviker att ta reda på fakta. Mycket bekvämare så!

      Radera
    4. @Alma. En liten språklektion. Det svenska ordet "präst" hänger språkligt samman med det grekiska "presbyteros" =äldste, församlingsherde, medan det ord präst du talar om heter "hiereus". Du har rätt i att NT inte för vidare det gammaltestamentliga prästämbetet som blivit fullbordat i Kristus, men om diu läser NTs undervisning om "presbyteroi" så finns den också. Där är faktiskt inte fråga om kön fullständigt passé om du inte menar att allt NT säger om församlingen är passé.
      Som så ofta avgörs mycket v´med var man börjar: i kyrkans heliga Skrift eller i samtidens normer och ideal. Teologi eller ideologi osv.

      Radera
    5. Jag läser ofta NT på just koinä-grekiska. Jag tolkar annorlunda än du och ser det allmänneliga prästadömet som det enda av Gud givna. Församlingsordningen säger Paulus handlar också om att inte stöta sig med den omgivande kulturen "Jag förbjuder kvinnan att undervisa". Jag har en mycket stor respekt för Guds ord som finns i Bibeln, kom inte och påstå annat för det är helt enkelt inte sant. Jag är en gammaldags läsare rakt igenom, men det vill jag inte diskutera här för du är fast i ditt och jag är övertygad om mitt synsätt.

      Jag tycker bara det är tragiskt att man kan mobba en enskild människa och hänvisa till principer som grund för sitt avskyvärda brott. Eller så påstår man att mobbingen aldrig inträffat. Klassiskt i alla mobbingfall. Det landar till slut alltid i att offret har sig själv att skylla. Mobbare är oerhört förhärdade i sin synd, ett svårt brott att komma åt just av den orsaken. Även långt efter att brottslingen glömt sitt offer lever offret med djupa skador.

      "Skriket" en dikt av Simon Armitage handlar om det:

      ”Vi gick ut

      på skolgården tillsammans, jag och han

      vars namn och ansikte

      jag inte minns. Vi prövade den mänskliga

      röstens räckvidd:

      han fick skrika för allt han var värd

      jag skulle höja armen på avstånd

      för att signalera

      att ljudet nått fram.

      Han ropade från andra sidan parken-jag lyfte

      armen. Allt längre bort

      från vägens slut

      från bergets fot

      från utsiktsplatsen vid Fretwells farm-

      jag höjde en arm.

      Han lämnade stan, dog tjugo år gammal

      i västra Australien

      med ett kulhål i gommen

      Du vars namn och ansikte jag inte minns

      jag hör dig fortfarande, du kan sluta skrika nu.”

      Radera
    6. Du har rätt Alma. Det särskilda ämbetet är inte bara bortmobbat i svenska kyrkan. Det är bortröstat. Gud vet hur många som sitter i sin grotta likt Elia och undrar hur många som har böjt knä för Baal eller för att göra en annan biblisk allusion. Hur många kyrkoledare har inte som Aron bejakat de folkligt genomröstade "guldkalvsgudstjänsterna" eller ordningarna eftersom de kommer från den omgivande kulturen och tillfälliga erfarenhetssfären. De kunde inte stå emot trycket från omgivningen. Apostlarna i det särskilda ämbetet står alltid emot trycket från de som vill hindra att Guds bud hålls och Kristus förkunnas.

      Radera
    7. Du påstod att Gamla testamentets prästadöme var avgörande kvinnoprästmotstånd, och sedan vill du inte diskutera. Slå du sönder dina halmgubbar till meningsmotståndare och kalla dem mobbare om du vill, men mobbningen av meningsmotståndare, den har också drabbat mig, så du behöver sannerligen inte undervisa mig om mobbning, den känner jag både genom egna och mina barns erfarenheter.
      Menar du också att Paulus när han hänvisar till skapelsen enligt Genesis anpassar sig till omgivande kulturer? Jag har väl inte påstått något om din respekt eller brist på respekt för Guds ord.

      Radera
    8. Jadu, Thomas A!

      "Apostlarna i det särskilda ämbetet står alltid emot trycket från de som vill hindra att Guds bud hålls och Kristus förkunnas."

      Som Petrus innan hanen galit; som Aron när han gjorde guldkalven då folket knorrade?

      KJ

      Radera
    9. ... som alla biskopar i Kyrkan och alla östliga kyrkor och alla ortodoxa kyrkor överallt, alltid och till dags dato...

      Anders Gunnarsson

      Radera
    10. KJ du måste medge att det är stor skillnad på Petrus vid kolelden och Petrus inför rådet där Han lyder Gud mer än människor genom att förkunna Kristus "katolskt". Kyrkan är inte bara En och Helig utan också Katolsk och Apostolisk.

      Radera
  15. Vill bara lägga till till dig Dag att det var bra det du sa om omsorgen om präster. Som "uppvuxen på kyrkbänken" har jag bevittnat många liknande fall som Ingers Dessa var alla män, så missbruket hade inte sin grund i den slags mobbing av "principiella skäl" som Inger utsattes för. Två av dessa män är nu döda långt i förtid betecknande nog var de liksom Inger ensamstående. Med en livskamrat vid sin sida hade de kanske levt idag för sina kollegor och chefer hade de ringa stöd av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att söka lösa personliga problem genom att bli präst har nog varit nästan lika vanligt som att bli psykolog.

      Mobbar man sedan ut stabila, traditionellt troende prästkandidater blir röran än värre.

      Radera
    2. Mobbare är de mest obotfärdiga av alla syndare, här känner sig uppenbarligen massor av människor träffade och måste rättfärdiga sitt avskyvärda beteende med att skylla på offren. Mobben skyller alltid på offret. Ni är verkligen en riktig mobb här, intressant som studieobjekt och skönt att slippa jobba med er eller ha er som studiekamrater.

      Radera
    3. Det är effektivt att beskylla dem man mobbar för att vara mobbade, det har jag också råkat ut för tidigare i livet...

      Radera
  16. Jag slogs av DS sista mening på just denna bloggen, och tänker på en av de tjänster jag haft genom mina präst-år i ett pastorat i Östergötland. Jag kom dit full av tillförsikt och glädje, och pastoratet visade sig vara svårarbetat - tack vare att min företrädare suttit där länge, haft en sjuklig hustru och därmed lämnat över prästerliga funktioner till andra, ordningar som cementerats. Jag inbjöds (!) t ex till konfirmandundervisning som fullt ut sköttes av församlingsassistenten, jag fick inte hålla familjegudstjänster då samma förs ass höll dessa (utan att ha venia, vilket då var ett krav), jag trodde att biträdespersonal på pastorsexp var tänkta att hjälpa kyrkoherden - och inte att förväntningarna var de motsatta: jag skulle hjälpa exp-personalen i deras arbete, och kyrkorådet var kritiskt till att detta inte skedde osv. Men det värsta var nog att både jag och min hustru faktiskt rent fysiskt fruktade för våra liv uti prästgården. Och vi är inga räddhågade personer! Jag som gammalt befäl i det militära, och hustrun som lagfaren domare, båda vana vid både hot och annat - vi försökte att övertyga varandra om att vi inte hamnat i Twin Peaks. Men magkänslan blev starkare och starkare, - att här i pastoratet skulle man kunna göra vad som helst för att bli av med en kyrkoherde som trodde han var en kyrkoherde, en sådan man numera inte ville ha. Och på bibliskt bruk såg jag till att söka en annan tjänst, och att efter flyttlasset farit iväg - stanna vid pastoratsgränsen och bokstavligt skudda stoftet av mina fötter (Matt 10:14, Mk 6:11, Lk 9:5).

    Vad har då detta för relevans här? Jo, efter ungefär ett år blev jag uppringd av min efterträdare, och hon (!) ville lite trevande veta hur jag hade haft det under min tjänstgöring i pastoratet. Och efter ett tag kom det fram att hon inte vågade sova på natten i prästgården, att hon tyckte allting var ”underligt”, att medarbetarna behandlade henne på ett ”konstigt” sätt som hon inte förstod. Men hon kände en stigande obehagskänsla över alltihop, och ville ha bekräftat för sig att detta kanske berodde på att hon var kvinna…? – Men så var det alltså inte. Arbetssituationen i det pastoratet var hel-sjuk, och jag är glad att hon ringde. Men om hon i stället gått till tidningen - när hon relativt snart därefter fått en tjänst på stiftet, - berättat om mobbing för att hon var kvinna, - vad hade då hänt…? Kvinnoprästmotståndarna har slagit till igen…?

    Som DS påpekar finns det säkert både vad gäller Inger och andra präster fatala och förödande strukturer inbyggda i väggarna, där man som präst ovetandes kan trampa på både medarbetares och politikers tår, - och får sona sitt ”brott” också genom att få känna av förtäckta hot mot sin person. Men allting som drabbar en kvinnlig präst beror tydligen inte på att man är kvinna. "Hon behandlas som alla andra präster har behandlats här." - Jo, så är det nog på flera platser inom Svenska Kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan som lekman inte förstå hur prästeriet ö h t kan ha någon attraktivitet för vare sig kvinna eller man. Att ge sig in i självskadebeteende - något som jag faktiskt tror man kan likna prästtjänst vid, åtminstone om man tar denna på allvar - borde vara en stor synd? Dessutom är sådan deformerande arbetsmiljö rimligen förbjuden enligt Arbetsmiljölagen?

      Radera
    2. Ja du, Anonym 17:20, Bibeln beskriver inte herdeskapet som något som ger fördelar i detta liv. Ämbetet innebär en extra utsatthet för Djävulens attacker och är ofta obekvämt.
      Jag vet en präst som på ett flygplan hamnade bredvid en man som var djupt försjunken i bön. Då han trodde att det var en kristen broder inledde han ett samtal: "Ber du?". "Ja, jag ber till Satan att han ska förstöra prästernas äktenskap i de städer vi flyger över"!

      Radera