tisdag 4 februari 2014

Stilla tankar

Det var alltså seminarium för stiftsfullmäktige. Jag valde att gå för att höra lite mer om gemensamma administrativa system, GIP, GAS och GTP. Vi fick se en karta över de enheter som anslutit sig - och den var sannerligen intressant. De markerade områden som föll mig i ögonen var ett rätt begränsat område kring Växjö - i princip det medeltida Värendstiftet. Linköpings stift gick ner i två kilar över de små länderna, dels i nuvarande Jönköpings län, dels kusten och Öland, Kalmar län. Lätt omtumlande och kanske besvärande för jag kan ana att vi såg den mentala bilden av Växjö stift. Kring Växjö håller man mer samman i G län än i H och F län. G är Kronoberg, F är Jönköping och H är Kalmar som de minnesgoda vet.

Men än mer! När jag hör folk från Växjötrakten tala - om än kanske inte Växjö - hör jag dem säga att de har det bra i sin hemförsamling. Bra!? "Då har du ingen aning om vad bra är", sa jag till min gamle skolkamrat centerpartisten. Och så inser jag att i Kalmarregionen spelas i en annan kyrklig division. Det kommer sig inte endast därav att de då unga prästerna (40-50-talisterna) hade pastorala visioner som gav konkreta uttryck - men så var det. Det beror också på kombinationen av kyrkomedvetenhet i det gamla Kalmarstiftet och insikten om att nya krafttag behövdes. Jag fruktar att den gamla kyrkligheten i Kronobergs län gav förnöjsamhet. Och de förnöjsamma förnyar inget. Med få undantag togs krafttag i Kronobergs län. Lars Rye i Öjaby, visst. Där fanns en pastoral modell för förnyelse. Men mestadels kunde man se pastorala modeller för förvaltande av det andliga arvet. Eller är jag orättvis och ser inte? Varför är skillnaden i stiftet då så markant? Och varför talas så lite om den? Jag ser den beskrivas på 1920-talet men inte särskilt mycket därefter. Den kronobergska gammalkyrkligheten förvaltade, den lite mer moderna folkkyrkligheten förvaltade den också. Högkyrkligheten förnyade och kunde vara öppen. Karismatik var den inte främmande.

Det här borde folk i Växjö stift tala mer om. Och då fattar ni att seminariet fungerade just som seminarium, bokstavligen plantskola för tankar.

När det handlar om administrativa system upprepas att vi ska ha goda administrativa system för att kunna lägga krutet på det verkligt viktiga, evangelisation, gudstjänst - -, you name it! Hjälp min otro! Jag var med när folkbokföringen, som tagit en hel del tid från det prästerliga trots allt, försvann. Blev det tid över för det verkligt viktiga då? Det finns en inbyggd tröghet som gör att vilka förbättrade administrativa system vi skaffar oss kommer framstegen, som en samtalsledare antydde, främst visa sig däri att vi får en bättre kopiator på kansliet. Det är också en insikt. Vi kan ge folket färgglada papper fortsättningsvis. Det kallas förnyelse - men tarvar en hel del administration, förstås



13 kommentarer:

  1. Stämmer ännu den gamla tumregeln?
    F-län: frikyrkliga.
    G-län: gammalkyrkliga.
    H-län: högkyrkliga.

    GAF

    SvaraRadera
  2. Har sagt det förr. Signifikativt skiljer sig Växjö stift från Lund, Göteborg, Skara och Linköping, genom att inte ha en samlad skildring av det senare 1800-talet. Det borde finnas. Fö delar jag bloggarens grundidee. Frågan infinner sig, varför finns inte en sådan analys? Lämnar det nämnda 20-talet ett svar? Nåväl man kan ju alltid plöja Hembygdskalendern och se dess små spår. Lägga samman det till ett pussel. Fö har Yngve Brillioth en lysande ämbetsberättelse i prmhandlingarna under det stora kriget. Där hittar den nyfikne en hel del som förklarar eller försöker förklara ett å annat. Vill man göra det svårare för sig läser man naturligtvis fd tingsrydsprostens avh om stiftskyrkan och samläser det med Växjö stifts störste teolog, vars rika produktion, inte minst den skönlitterära kan lysa upp sådant som minnet. Men den tid då det svåra var det enkla är naturligtvis förbi. / Magnus Olsson, som i dag kommenterar utan à ordet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen borde det göras en film om Sellergren!

      GAF

      Radera
  3. Växjösiftets störste teolog? Med stor skönlitterär produktion?

    Knappast Esaias Tegnér?

    Möjligen Jan-Arvid Hellström?

    Möjligen Christian Braw?


    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det två sista håller jag högt. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Ännu ett förslag:
      Olov Hartman.

      Radera
    3. Magnus tänker nog på Johan Unger.

      Radera
    4. Tveklöst Christian Braw. Bra i det skönlitterära och strålande i det teologiska skrivandet. / Markus

      Radera
  4. Administration och papper är mindre farliga och deprimerande än människor. Att t ev sitta på skolkontor eller skolinspektion är mer belönande och mindre slitigt än elevkontakt. Resultat kan ses. Kritik blir mindre, liksom risker.

    Som kyrkoanställd i församlingstjänst sitter man nog helst i det trygga församlingshemmet och väntar och ser vem som dyker upp.

    Om nu någon dyker upp.

    KJ

    SvaraRadera
  5. Ännu ett förslag: GA Danell

    SvaraRadera
    Svar
    1. God teolog ja, men skönlitterär författare nej.

      Radera
  6. Inte många som tog upp den kastade handsken kring GIP, GAS o GTP... Stämmer det att Växjö megapastorat anslutit sig till dessa system så måste de ju i princip vara felkonstruerade. Som jag ser det måste systemet stödja alla de mindre pastorat som vill bevara den teologiska och pastorala friheten. I Växjö har man ju redan gett upp den, då ska man väl i en sådan kolossorganisation kunna lösa sina egna administrativa rutiner. Stiftets uppgift är att se till att verktygen är användarvänliga, och om och om igen anpassa systemen efter brukarna, inte kräva det motsatta. Då skulle de mindre pastoraten kunna få göra annat än som nu, bara sitta och vänta på nästa sammanslagning som i o f s löser ekonomi och administration, men på bekostnad av all självständighet. Men finns den viljan i pastoraten eller på stiftet? Administration löser inga pastorala problem, men kan sätta rejäla krokben på all församlingsförnyelse. /Per B

    SvaraRadera
  7. Det mellersta stycket är lite oklart, vad menar Dag egentligen med "bra"?Handlar sammanhanget om den kyrkliga utvecklingen med minskat antal gudstjänstfirande? Och att högkyrkligheten skulle ha någon inneboende förmåga att motverka detta?
    Min egen slutsats är att det har mindre med hög- låg- folk- gammalkyrklighet och mer med prästens egenskaper, främst som förkunnare. Är förkunnelsen god kommer gammalkyrkliga och lyssnar på den högkyrklige prästen ( avgjort färre om prästen är hemfallen åt ritualism), är förkunnelsen dålig hjälper det inte med någon högkyrklighet i världen.

    SvaraRadera