lördag 17 maj 2014

Helgondyrkan

Tuulikki Koivunen Bylund deklarerade stolt sitt avståndstagade från helgonförklaringar. Man kan anta att vår vän påven läste och tog intryck. Men det gick inte längre än till i torsdags så kom en ny helgonförklaring. Mats Svegfors kunde i Kyrkans Tidning slå fast att KG Hammar och Anders Wejryd var kort sagt goda människor. Han skrev så: "kort sagt goda människor", alltså inte plats för nyanseringar. Ingen plats för det som i vår tradition sägs om Simul justus et paccator. De var goda. Helgon, alltså. Inte hade jag fattat det! Kan man be de två herrarna att få lite hår eller en nagel nästa gång de klipper sig?

Eller har Svegfors fel? Det kan väl inte vara möjligt.
Skulle KG Hammar kunna beslås med en härskarteknik som består av en tredjedel vanlighet, en tredjedel tårar och en tredjedel ilska - sådant som tar folk (men inte mig)? Nej, bort det. Mä geneito! Han är kort sagt en god människa. Från Sezuan? Nu prålar jag med referenser till Brecht, som ni ser. Jag är uppenbarligen ingen god människa. jag är en intellektuell posör. Å andra sidan har jag både läst och sett pjäsen, så jag får väl skämmas dubbelt.

Skulle Anders Wejryd, formad som elevrådsordförande i en form han aldrig kommit ur, betraktas som en följsam typ, en som aldrig tar strid mot det politiskt korrekta utan alltid söker den majoritetsmening vilken han är en del av? Bort det! Mä geneito! Anders Wejryd är - kort sagt - en god människa.

Vi ska vara tacksamma att vi i två omgångar haft goda människor som ärkebiskopar - och sämre ska det nog ínte bli med dr Antje Jackelén. I alla fall inte när Svegfors skriver krönika i Kyrkans Tidning.

Mats Svegfors är nog också en god människa. Han är smålänning. En gång erbjöds jag en resa till Hanoi av Svegfors och Carl-Axel Aurelius. Det var under bombmattornas tid, ett aber, men jag tackade ja till erbjudandet. då reducerades det till en enkel resa. Jag sa fortfarande ja. Därefter höll sig de båda herrarna under flera veckor undan så att jag inte skulle kunna plåga dem med krav på biljett. Om detta kan endast ett sägas: Svegfors och Aurelius är kort sagt goda människor.

Vilka uppfattar Svegfors som alls inte eller mindre goda? De på sociala medier. "Det kan han säga, som suttit överst på dyngestan och kacklat", skulle de missunsamma genmäla. Chefredaktör på Svenskan och radiochef. Men det är bara tarvligt. Svegfors vill dra en lans för rättrådigheten. Är det då inte lite underligt att han inte haft något att säga om det institutionaliserade våldet i Svenska kyrkan, löftesbrott och svek? Är det inte förbryllande att han blir oprecis? Vem anklagas för vad? Stockholms och Lunds stift för att stötta hatsmedjan, Dagens Seglora?

Vad nu? Är inte de på smedjan, sneglorianerna, kort sagt goda människor? Kanske. men jag vet inte. Nu försvaras de som omöjliggjort Sverigedemoraternas möten i Göteborg och Karlstad.. De har uppträtt rättrådigt, förstår jag. Seglorianen Irving hävdar att man kan lukta sig till fascister - och då är allt problemfritt. Är vårt land inte så på papperet definierat att vi har yttrandefrihet? Och hur luktar fascister - det vet jag inte. Å andra sidan har jag hos de erfarna inhämtat att djuren känner att helgon luktar gott, som i skapelsens morgon, så tanken på doft borde inte förvåna mig. Jag försöker så gott jag kan, jag också. Deodorant! Men det är väl närmast att agera i verkshelgonbranschen och lite fusk, eller?

Irvings förmåga att använda näsan politiskt leder till den konstruktiva frågan: Ska vi anställa Irving som spårhund i demokratins tjänst? Han får gå runt på gator och torg och så sniffar han och ropar när han får träff. "Sauberhalten!", som det heter på fil dr Dag Sandahls och teol dr Jackens språk. Komplikationen i Irvings fall är en enda. Näsan sitter över munnen. Men jag är inte kritisk. I korthet är nog också han en god människa.

Fast jag undrar, vad händer om Mattias Irving kommer till EUR i Rom för att spåra? Går han i spinn i Mussolinis skrytbygge, där allt andas fascism? Kan inte Stockholms och Lunds stift ge ett extra anslag så att han kan fara dit och vi få veta vad hans spårsinne är värt?

I väntan på den insikten gläds vi åt Hammar och Wejryd. Tänk att jag fått möta två personer som i korthet är goda människor! Jag har det verkligen begåvat. Och solen skiner. Det sista har jag själv lagt märke till. Svegfors har i korthet inte behövt upplysa mig, alltså.

13 kommentarer:

  1. Kierkegaard ansåg att det svåraste för den kristne var att tro på förlåtelsen. Och hur mycket lidelsefull sanningskärlek och psykologisk självinsikt krävs det inte för att som Paulus kunna säga att "det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag". Bara Kristus kan göra den egna syndfullheten uppenbar för oss -- för alla som inte kan tro på hans makt att förlåta synder återstår bara att tro på människans inneboende förmåga till godhet. Hur långt från Luthers De servo arbitrio har vi inte kommit under statskyrkan idag! Det enda som inte ska vara underlagt viljans inflytande är visst vår sexualitet (trots att forskning visar annat); ty bortom gott och ont råder sexualiteten. Den kan vi stoltsera med, genom den är vi fria! Med sanning har allt detta mycket lite att göra...

    SvaraRadera
  2. Fast så vitt jag lyckas förstå Svegfors krönika, så är hans poäng att det är problematiskt med "goda människor" (="snälla") som ledare (ärkebiskopar). Han menar att det som behövs är mer av vredgat engagemang som gör upp med intrigerandet. Helgonförklarar de båda "goda" gör han förvisso inte - snarare motsatsen när han lyfter fram svärjaren A.N.Sundberg som ett bättre föredöme.

    SvaraRadera
  3. Ida ser vi Anton Niklas Sundberg som svärjaren. "Borgmästaren skerk och bönade " något i den stilen medan Anton Niklas Sundberg svor och släckte?
    Tja, hur sann är episoden?
    Oavsett, vi behöver mer av färgstarka, sanningsivrande och inte slätstrukna anpasslingar om SveK åter en gång skall åtminstone närma sig , till en början åtminstone eftersträva att vara en Kristi Kyrka och leda sin förvillade flock till frälsning.
    Det tycks ingen biskop idag eftersträva.
    //HH

    SvaraRadera
  4. Här hjälper oss ett av de reformatoriska "allena". Gud allena äran. Endast Gud är god. Inte ens Jesus (sann människa) vore god om Han inte var Sann Gud också. Det är egentligen inte lätt för någon att vara politiskt korrekt i vår tid. Seglorianerna missar troligtvis en del politiskt korrekthet de också. Kyrkan har inte kallelsen att vara politisk korrekt dvs. spegel av världens uppfattningar utan hon skall vara ett salt.

    SvaraRadera
  5. Patrik deMesta17 maj 2014 14:12

    Tack!

    SvaraRadera
  6. Är det en helt orimlig tanke att man kan tänka efter innan man skriver? Fundera på om det man skriver kan såra någon, även om det råkar vara en biskop eller någon annan man tycker illa
    om? Är det ett självändamål att vara elak mot alla vars åsikter man inte delar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skillnad på sak och sak, Krister. Som ämbetsman får man nog snällt acceptera att man blir offentligt kritiserad. Således anser jag att man med fog kan tycka att ärkebiskopen inte FRÄMST ska syssla med klimatfrågor. Även som biskop får man ta öppen kritik i sin ämbetsutövning, eller som präst. Det hör till den offentliga ämbetsutövningens baksida. Annat är det ju med personliga frågor. Själv blir jag dock mycket irriterad, som återkommande kommentatorer vet, när anonyma, eller oidentifierbara signaturer, öser ur sig negativa omdömen utan att våga stå för dem. Speciellt retar det upp mig när jag anar vem som döljer sig bakom! Detta är väldigt fegt och fel mot dem som vågar vara öppna med sina uppfattningar, sin åsikter och sin tro. . Det är som att sätta en annan person som skydd mot de kulor som kan tänkas komma. Jag anser inte att kristna ska ägna sig åt manipulationer! På de här kommentarsfälten finns uppenbart präster i tjänst, pensionerade präster och säkert mer än en frimurarbroder! Var finns ursäkterna till detta beteende? Annat än att till varje pris skydda det egna skinnet och statusen? Och jag känner igen beteendet! Alltför väl från min tid i Växjö stift!
      Lisbeth Beselin

      Radera
  7. Krister,
    Du har rätt såtillvida att man bör tänka efter före innan man skriver . Det är också sant det jg tror du syftar på mer eller mindre indirekt i att vi människor har en tendens att såra ,i onödan, och sedan "skylla" på att vi ju bara säger "sanningen". Jag själv har ofta råkat ut för det och kan väl inte heller påstå att jag är oskyldig till detsamma missbruket.
    Dock, vari ligger elakheten. Är det i kommentarerna eller i dags artikel? Betänk att vi är många om än i minoritet som med förfäran ser vad som händer med och inom SveK och många som med bästa vilja i världen inte kan se något positivt i det som sker och i de biskopar vi påtvingats där många påtvingats oss med sekulariserad makt och "nyttiga idioters hjälp" inom politiken. Några direkt utmanande som nu Antje, tidigare KG Hammar, Krister Stendahl, Ingmar Ström , Eva Brunne för att bara nämna några. Glöm inte heller han med från "Dogmat tilll Evangeliet" valdes efter att normalt varit chanslös i sina förnekelser av hela den apostoliska läran .
    Vem är för övrigt egentligen "elak" ? Den som påtvingar SveK dessa heresier eller de som påtalar dessa. Vad förväntar Du dig egentligen av saktmod? Blanda inte ihop tystnad med saktmod .Det är förvisso två väsensskilda saker där det tyvärr ofta gäller att den som tiger samtycker.

    Jag samtycker inte. Tydligen är vi fortfarande några som inte gör det . Det gör oss inte automatiskt till elakingar. Kanske är vi det -men inte i så fall därför att vi inte kan tiga.
    //HH

    SvaraRadera
  8. Gudstjänst innan Åkessons tal
    kan jag läsa om i en av stiftets tidningar. Plats S:t Olofs kyrka i Falköping. Det skall tydligen talas om medmänsklighet och det låter ju bra. Lite konstigt att man väljer detta timman innan Jimmie Åkesson skall tala på stadens torg. Är det meningen att skaran av gudstjänstdeltagare sedan skall sälla sig till den skara som uppmanats gå till torget och vända ryggen åt den politiske talaren? Det framgår inte av referatet. Det hade ju sett snyggare ut om man valt gudstjänst med medmänsklighet en annan dag och timma, men man förstår sammanhanget. Sverige är dåliga på det där om åsiktsfrihet och mötesfrihet. Ännu konstigare blir det när det sker i en kommun där 700 personer röstade på SD vid senaste valet.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det kanske så, som jag hörde häromdagen, att Svenska Kyrkan nog egentligen inte vill ha SD-folk som medlemmar och därför tar till alla medel för att klargöra detta.
      Ska "de rätta" inför nästa val vända ryggen åt någon annan partiledare? Vem?
      Varför inte ta debatten med SD istället för att dels vara oförskämd och dels ge dem martyrstatus?

      Jag i Halland

      Radera
    2. Jag tror att du har rätt. Svenska kyrkan vill inte ha SD-folk, inte "kvinnoprästmotståndare", inte islamofober och inte homofober (och så behåller makteliten definitionsrätten själva), men verktyg för uteslutning saknas, vilket gör att verktyget som återstår är gammal hederlig mobbning!

      Radera
    3. Anonym 19 maj 07:02.
      Tillägg: mobbningen kräver som vanligt tysta medlöpare som under sken av att allt är rätt och riktigt stöder den starke, i Svenska kyrkans fall ofta med argumentet att man bara sluter upp bakom demokratiskt fattade beslut...

      Radera
  9. K.G. Hammar och Anders Wejryd, helgon? Knappast Svegfors mening. Här befinner vi oss i den högre ironi skolan. Hammar och Wejryd är goda människor, alltför goda, ity de har varit allt för undfallande mot dissidenterna inom SvK och därmed underlåtit att tysta dvärgalåten.

    Inom sitt fögderi blir så Gösta Bohman det goda föredömet. Så länge han stod vid rodret på den moderata skutan knystades det inte i vrårna, åtminstone inte så det hördes utanför stängda dörrar. Alla visste sin plats.

    Det är alltså auktoritära fasoner av det slaget Svegfors efterlyser. Mer av den varan så blir det bra också i SvK. När det gäller partiledare med hårda nypor kunde han också pekat på Jimmie Åkesson. Denne städar på sin loge så att agnarna far ut genom dörren i parti och minut.

    Men ack nej, det går inte. Åkesson är ju ond och det är alldeles särskilt folk av hans slag som ska hållas kort. I sammanhanget roligt är ju att de politiska värderingar Åkesson i dag företräder knappas avsevärt skiljer sig från de Bohman och moderaterna stod för på 1980-talet.

    När det gäller Anton Niklas Sundberg hugger Svegfors i sten med besked. Sundberg var bevisligen inte ett mähä. Det hade vid den tiden ännu inte hunnit bli befordringsgrund. Men han kunde definitivt inte tysta munnen på inomkyrkliga kritiker. I förhållande till prästerna i stiftet var han bunden av gällande lag och författning. Utanför den kunde han inte agera utan att själv hamna framför skranket. Han kunde ge sin mening till känna, ja, men motparten kunde också ge sin mening till känna utan omsvep.

    Situationen framgår tydligt av följande lilla episod i vårt sydliga stift. Året är 1900 ca. Från Lund hade myndig bisp åkt ut för att visitera kyrkoherde Stoltz revir. Bispen tillhöll Stolts att predika kortare. Denne snoppade av biskopen med följande ord: Om biskopen sköter sitt så sköter jag mitt. Med det fick biskopen låta sig nöja. Han hade nämligen inget annat val.

    SvaraRadera