tisdag 14 februari 2012

4-3

Från lantegendomens övre etage såg jag inte att det snöat och denna bristande insikt förryckte transporten till kyrkan i söndags i tiden. Jag kom med andra ord för sent. Det var något som kallas söndagsmässa. Jag kom till något som prästen sa var "dagens bön". Då hade väl prästen sagt "god dag" på ett klerikalt vis och en psalm var uppenbarligen avsjungen.

På plats i bänk nr 12 mönstrade jag skarorna. 4-3 vann kyrkobetjäningen med över oss andra: kyrkvärd, kyrkvaktmästare, kantor och kyrkoherde och så vi andra, alla 60+. Gamle handelsman med hustru har flyttat till stan. Det var en betydande reduktion av antalet gudstjänstfirare i den församlingen. Där två eller tre församlats i Herrens namn är Han efter sitt löfte med. Likväl blev jag moloken!

Här är en kyrkoherde, en A-präst. Nog borde han mönstra stora skaror och inte bara en handfull här eller där som vi i B-laget mönstrar. Nå, i min församling blir jag sur om vi är färre än hundra i församlinegns samlade gudstjänster. Här var nu en mer värdefull präst än jag (det är bara att kolla lönebeskedet) och likväl bara två och en tillresande. Till denna församling ska jag flytta som pensionär, Deo volente. Jag ska sitta hänvisad till de gudstjänstordningar kyrkoherden i sitt allvisa råd anammat - och han kan i framtiden välja mellan tretton nattvardsböner som damerna i gudstjänstutvecklandet fått ihop. De präster som älskar sin vana att lura sig själva, tröstar sig med att det finns vettiga alternativ så en hyfsad högmässa kan knåpas ihop. Jovisst, så länge de är i tjänst. Men vi som hamnar i kyrkbänkarna ska utsättas för något som vi alls inte kan vara trygga med. Kyrkoherden, för att monomant hålla fast vid temat, välsignar inte sin församling. Han konstaerar att "Herren välsignar" men ett konstaterande är inte att distribuera, som alla vet. Alltså gick jag innan prästen med höjd hand skulle konstatera vad Gud gör i största allmänhet. Den präst som säger "Herren välsigne" uttalar en performativ sats, det prästen säger, händer just då!

4-3 - och den ekvationen håller förstås inte. Nu ser jag fram emot alla fromma bortförklaringar och hänvisningar till fromma förhoppningar i kommentarfältet. Min egen analys är enkel. Det vi bevittnar är en katastrof. Frimodig kyrka måste ta tag i den här sortens frågor, demaskera eländet men också konstruktivt söka nya vägar eller gamla vägar framåt - hur det nu ska sägas.

Men var det inte nåpgot i den här vägen vi varnade för, unga högkyrkliga präster, när det var 1970-tal? Skrev vi inte analyser (böcker) och höll föredrag om saken? Fick vi inte rätt? Hur kom det sig?

På norra Öland fortsätter begravningshysterin. Åtta begravningar under februari månad i min församling...Det är mycket det, räknat på tvåtusen kyrkotillhöriga.

9 kommentarer:

  1. 57% av gudstjänstdeltagarna tog alltså aktiv del i gudstjänstfirandet. Det är ju fantastiskt!

    Nu ska jag sluta vara överdrivet optimistisk.

    f. Dag drar full kyrka på norra Öland får vi läsa. Gott så för då kan man vara förvissad om att många i denna del av landet får Ordet predikat rent och klart och tar emot rätt förvaltade sakrament, men pensioneringen närmar sig tydligen. Det kanske är ofint att fråga, men kanhända nödvändigt: hur har komminister Sandahl lagat för att det goda hans skapat ska överleva hans egen pensionering? Vilka strukturer, formella eller informella, finns på plats på norra Öland för att säkerställa att gudstjänstlivet överlever och att nästa herde inte blir en villolärare?

    Om inte gudstjänstlivet runt sommarvistet faller den ditflyttade på läppen torde det väl inte vara ett olösbart problem för den prästvigde pensionären. Det finns säkert nåt närbeläget missionshus att inköpa och starta konkurrerande verksamhet i. Landsfadern har ju meddelat att undersåtarna borde arbeta till 75 års ålder så varför inte föregå med gott exempel?

    Det kan tänkas att detta är en ofint formulerad kommentar, men några fromma förhoppningar har jag i alla fall inte hemfallit åt. Sådant lämnar jag åt de religiösa. Och just därför anser jag liksom ärkebiskop Sundby att näst små supglas är religiösa det djävligaste jag vet.

    SvaraRadera
  2. Det är bara att instämma.
    Jag läser årets protokoll från tre församlingar och kan konstatera det är fler deltagare vid kyrkofullmäktiges sammanträden än vi våra vanliga
    söndagsgudstjänster.
    Undantagen är Påsk och Advent.

    SvaraRadera
  3. Ska vi säga att vi Du och jag ses i kyrkan Du beskriver om en sådär 200 år?
    Vi får svårt att få plats, trots att vi är så till åren i den sedan åtskilliga år tillbaka katolska kyrkan. (Svenska kyrkan har för många år sedan kastat in handduken).
    Efter mässan stapplar vi över till klostret i närheten och får oss lite kyrkkaffe.
    Sätter Du emot?

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Leif Ekstedt, det är tyvärr så överallt. Det har funnits ett gammalt talesätt när det har kommit några personer tillsammans, det behöver inte vara av så stor samling, "att här är det mer folk än i kyrkan". Det ligger ett visst förakt i talesättet, men det visar att det här har varit ett förhållande som rått ganska länge redan. Men det har förstås blivit värre över tid.

      Till Populisten skulle jag vilja säga, att snappsglasens storlek är av underordnad betydelse, det får avgöras i enlighet med värdens generositet och givmildhet.
      Men beträffande det sista, skulle jag nog vilja byta ut de religiösa mot kyrkopolitiker. "Kyrkopolitiker är de djävligaste jag vet". Då blir det rätt serru.

      Till LG:s inlägg vill jag helt instämma om det framtida läget. I vår svenska katolska kyrka blir det då trångt och det blir skönt att få dricka kyrkkaffet i det näraliggande klostret. Men jag tror inte det behöver ta 200 år innan vi är där. Inte alls.

      "Präst på åskådarläktaren"

      Radera
  4. Svk skulle kunna lägga ut sin kyrliga verksamheten på anbud. Exempelvis högmässorna. Det företag som lämnar in lägsta pris blir utförare. Låt oss säga Credo AB med säte i något skatteparadis där vinsten placeras. Visst finns rationaliseringsvinster i högmässoverksamheten. Inte behövs tre kyrkligt avlönade tjänster (varav en högavlönad) jämte en arvoderad kyrkovärd för att tillgodose tjänsten högmässa. Hur stor personalinsats som krävs kan diskuteras. Men en person torde vara fullt tillräckligt, kanske två. Uppenbart är att Credo AB kan bedriva sin verksamhete med rejäl vinst. Samma metod tillämpar Carema inom äldreomsorgen.

    SvaraRadera
  5. Som vanligt tror jag mera på islam som svenskarnas framtid. Demografiska skäl liksom historiska talar sitt tydliga språk. Om två hundra år står minareterna tätt i de svenska hagarna?

    Men för all del. På vägen kan vissa av resterna av den falnade svenska kristenheten räddas av den (Romersk-)katolska kyrkan. Och visst är mycket bättre i den katolska världen. När något otäckt hände under vår sejour i katolsk miljö, erbjöd sig barnens katolska vänner att be, liksom en del av deras föräldrar. Och nog deltog föräldrar(åtminstone mammor) i hög utsträckning i elevernas påbjudna mässbesök. Och nog deltog majoriteten av både lärare och elever aktivt i skolans morgonbön. Och nog hänvisades titt till det kristna arvet och den katolska traditionen av både rektor och lärare.

    Ändå. Även den katolska världen hänger på en skör tråd. Vantro och gayaktivism, sexualisering och slentrianmässig hädelse är regel, snarare än undantag. Lite tillspetsat kan sägas, att utan påveämbetet vore den katolska världen, åtminstone i Europa och Nordamerika, lika illa ute som den svenska kristenheten.
    Frikyrkligheten befinner sig på snabbt utdöende. Inte mycket att hoppas på där, alltså.

    Söndagens mässa i hemförsamlingen (en per månad) var fin. Inget jag reagerade mot. Glest besökt. Varje gång frågar jag mig när beslutet tas att helt lägga ned gudstjänstverksamheten i den vackra kyrkan.

    Jag undrar om ens en pensionerad Sandahl, annat än rent marginellt, kan vända trenden på sitt °land°? Är det f ö inte så att "det religiösa" sköts av frikyrkorna på Småländska Höglandet? Och att SvK efter folkbokföringens avtåg, endast har begravningsväsendet kvar?
    Och snart har man inte ens det!



    Per S

    SvaraRadera
  6. Bra att ämnet blivit gudstjänsterna. Här kommer en fråga om högmässa. På vilken nivå i SvK beslutas/har beslutats att en kyrkvärd får distribuera vinet medan prästen delar ut brödet? Alltså, fordras inte längre vigning för att få handha nattvardssakramentet?
    -Som maken uttryckte det: Om det ska vara något med det heliga, ska det väl vara just heligt?
    Naja naja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl inte viktigt vem som delar ut det så länge en präst med korrekt vigning har haft hand om själva förvandlingen?

      Radera
  7. Jag håller med populisten: Församlingen borde snarast organiseras i en EFS-förening eller liknande som själv kan betala präst om så behövs, då får de välja själva. Eller också finns där kanske någon emeritus präst med statligt uppehälle som ställer upp ändå? Du som är prästvigd är det tills du dör och det är vad du fått att förvalta så länge hälsan tillåter - det är knappast i enlighet med din kallelse att sätta dig tillrätta i kyrkbänken under åhörande av någon välavlönad halv-heretiker och strunta i alltsammans. En god herde är inte som en lejd herde som överger sina får och låter vargarna kalasa på dem - vare sig det är på Öland eller annorstädes! Men du kanske är en lejd herde när allt kommer omkring? En präst som accepterat att reduceras till lönearbetare? Det är vid pensionen som det avslöjas vad de vigda går för, biskopar och komministrar lika! Det blir spännande att se ;-)

    SvaraRadera