tisdag 21 februari 2012

Att komma ut

En kyrkoherde i Växjö är oppmålter i gårdagens Smålandsposten, pappersupplagan. Han har kommit ut som transvestiten Ann-Christine men bilden förbryllar mig för Ann-Christine bär prästskjorta och vad man än säger om henne så något prästbrev kan hon inte uppvisa. Är hon likväl prästvigd därför att kyrkoherden är det? Kommer hon till jobbet som hon inte fått och inte får lön för utan i stället kyrkoherden? Vad har hon då på jobbet att göra? Hon ska upp i predikstolen, säger kyrkoherden, om någon hävdar att det är olämpligt - men på vilket mandat? Som veniat påp kyrkoherdens ansvar? Frågorna blir många. Men kan det hjälpa upp henne i predikstolen, så säger jag omedelbart att detta får inte ske för det är klart olämpligt.

Kyrkoherden kom ut inför sin församling och hade församlingsafton. Dessförinnan hade arbetslaget fått sig en duvning ev etikkonsulenten i mångfaldsfrågor. Man skulle vara kyrkoherde. Då hade man haft medel att disponera. För egen del har jag inte en spänn, bara ansvar att attestera inköp av oblater, ljus och blommor. Villkoren är olika mellan A- och B-präster. En kyrkoherde kan skaffa fram en konsulent för att ge sitt arbetslag den utbildning han vill att arbetslaget ska få.

Till församlingensaftonen kom ett sextiotal personer och det var tillfälle till frågor. "Det blev en i mitt tycke fantastisk kväll", skriver kyrkoherden. "När kvällen var slut och jag kom hem för att krypa till kojs, kände jag en otrolig stark känsla av ren och skär lycka. Jag vet mig knappt ha känt så någon gång innan i mitt liv." Det är här jag blir bekymrad. Prästeriet är en livsform där egot kan överstimuleras och det är en stimulantia att undvika. Inte för inte drar prästen på sig liturgiska kläder - Jesusponchon och en del annat - så att det ska synas mindre av person och mer av präst, om ni förstår hur jag menar. Tranvestiten klär upp sig och ska bli sedd, det är grejen. Vad är det för poäng med att vara transvestit i en garderob? Fast när tranvestiten gör vad som hör till, blir risken alltid att människor uppfattar detta förhållande mycket mer än de uppfattar det ärende som en kyrkoherde egentligen ska bära fram. Och är det inte så att en komminister flyttade från församlingen när det här med kyrkoherdens läggning blev honom för mycket?

Jag misstror kyrkoherdens tal om Svenska kyrkans öppenhet. Jag misstror hans tal om att komma ut - för jag har aldrig hört honom offentligt protestera mot den politik som genomförts i Svenska kyrkan och som innebär att somliga av oss ska in i garderoben, nämligen de som inte tror att 1958 års riksdagsbeslut är gudomligt. Hade han försvarat den minoriteten högljutt och på Smålandspostens första sida, då hade jag varit mer benägen att tro han öppenhetstal. Å andra sidan, eftersom jag läst boken om de erotiska minoriteterna, finns det väl en del läggningar som står på skamlistan. Vad hade hänt om kyrkoherden kommit ut som pedofil (sådan läggning finns ju) och vad hade hänt om han kommit ut som läderbög och vandrat så klädd i församlingslokalerna? Hade han då mötts av förståelse och beundran för sin öppenhet?

Nu är jag inte så intresserad av kyrkoherdar i Växjö och vad människohjärtat kan få för sig borde inte förvåna. Jag vet att man kan se både präster och biskopar på egendomliga klubbar och det blir nästan tragikomiskt. En biskop i England stannade på ett långtradarfik där de biffiga långtradarchaufförerna brukade hålla till. I toalettbåsen hade man på lite olika höjd borrat hål i väggen. Biskopen stoppade in sitt könsorgan i ett sådant hål. Sedlighetspolisen, som visste vad stället var för något, slog just då till. Det lustigaste var när biskopen vid rättegången skulle förklara vad han gjort. Han trodde, sa han, att man skulle göra så och hade alls inte haft något osedligt syfte. I åratal efteråt skrattade sig det klerikala England igenom den berättelsen.

Människans hjärta är illfundigt.

G&T Monday förflöt lugnt. Kyrkvärden Johan, känd från tv, konstaterade att det fanns gin kvar. I dag blir det värre. Då måste varje kyrkokristen äta nio middagar. Är man transvestit kanske man måste äta 18.

24 kommentarer:

  1. Nu är väl kyrkoherden ifråga inget verkligt skräckexempel? Jag minns däremot en av hans företrädare som ett skräckexempel. Utan någon speciellt intressant sexuell läggning, dessutom. En släktings begravningsgudstjänst borde, ansåg jag vid tiden lite humoristiskt, ha fallit under allmänt åtal. Tråkigt och slafsigt, f a inte säga plufsigt framträdande. Så icke transgenderkyrkoherden ifråga. Och detta att kunna få ihop ett 60-tal personer vid utkommandet! Det tyder rimligen ändå på vissa personliga kvalitéer i frikyrkobygder?

    Intressant med tanken att prästvigningen gällde enbart mannen och alltså skulle försvinna vid ev könsbyte... Är det ett lite rått skämt? Annars hänger nog inte så många med?

    Intressant också med pedofiltanken. Om nu någon kommer ut som pedofil (Och låt oss för problematiseringens skull säga, att attraktionen ifråga riktas enbart mot ungdom över 15, d v s en laglig böjelse och dessutom det vanligaste förhållandet); var finns tolerans och kristlig förståelse och vidsyn? Stöd från konsulter, domkapitel och kyrkoråd? Förstående journalistik, rentav från SmP?

    Javisst. Nähä. Sådan förståelse har man ju provat av och till i påvekyrkan. Och det blev visst inte alltid så uppskattat, eller??


    Per S

    SvaraRadera
  2. Tragisk historia som du återger! Dock måste jag korrigera ditt påstående om "Man skulle vara kyrkoherde. Då hade man haft medel att disponera." Tro för all del inte att det gäller ALLA kyrkoherdar! Jag skulle kunna underhålla (?) länge med anekdoter om hur det i ett annat stift kunde vara att vara kyrkoherde för bara några år sedan.

    SvaraRadera
  3. Portarna skall öppnas för allehanda "böjelser", men i garderoberna knäböjer de trogna.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alldeles sant, Thomas. Men du missar en sak. I garderoben finns det alltid en bakväg ut i frihet, nämligen friheten i någon annan kyrka där man inte tvingas böja knän för ordningar och läror som inte är i överensstämmelse med Guds ord.

      Radera
    2. De som "knäböjer i garderoberna" gör det givetvis inte för Baal utan i Daniels efterföljd (Dan 6:10).
      T A

      Radera
    3. mina ögon fastnade i går på en vers jag aldrig sett förut:.."Och ljudet av brud och brudgum ska aldrig mer höras i dig." Sammanhanget är Babylons fall i Uppenbarelseboken. Visst kan man bli fundersam...

      Radera
  4. http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/(3160367).gm

    SvaraRadera
  5. Det ser visst ut som om måttet ingalunda är rågat när det gäller fenomen i Svenska kyrkan. Att kvarstå som kyrkoherde och vara transvestit borde vara en omöjlig kombination, men nu verkar det följt möjligt (enligt biskopen?).
    Vad kommer härnäst?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men varför? H B T Q-personer har exakt samma existensberättigande som du och alla andra. Ni som kommenterar här inne verkar tro att vi som tillhör den kategorin i samhället är äckliga och borde deporteras till en öde ö så ni slapp se oss. Vad är det för kristet med? Nada. Nichts. Inte sjutton verkar Jesus vara er förebild i allfall.

      Radera
    2. Anonym säger att HBTQ-personer har exakt samma existensberättigande som andra. Och det är sant. Alla människor är älskade och har ett oerhört högt värde i Guds ögon. Och visst är HBTQ-människor, liksom alla människor välkommna till Kyrkan. Men det är inte samma sak som att man ska leva ut sin läggning alla gånger. Bibeln är tydlig med att Skaparen har skapat människan till man och kvinna, och att man ska leva i det kön som man är skapad till. Man ska inte klä ut sig i kvinnokläder som man, och en kvinna ska inte klä ut sig som man.

      Ingen har nog hävdat att någon HBTQ-person ska deporteras. I vart fall ingen som med hjärtat älskar Jesus. Men det är ofrånkomligt att livet med Jesus Kristus får konsekvenser i en människas liv. Om en människa lever i tron på Jesus Kristus är hon en ny skapelse där viljan mer och mer blir i samklang med Hans heliga vilja. Här handlar det om en präst som är transvestit. DEt gör det hela mer allvarligt eftersom prästen faktiskt är en förebild för församling vad gäller ett liv i Kristi efterföljd.

      Jesus hatar ingen. I evangelierna tar han emot människor som de är. Men han förvandlar dem.

      Radera
  6. Och Dag Sandahl som fick en erinran av domkapitlet i Växjö för några ord som vissa damer i kyrkomötet uppfattade som olämpliga. Dessutom var de en markering av fel inställning i en angelägen kyrkofråga. Sånt måste straffas.

    Men den präst som kommer ut med alla tänkbara sexuella läggningar. Den hedras av kyrkan.

    SvaraRadera
  7. kombinationen av okunskap, egocentricitet och elaka skämt är oslagbar i dagens blogg.

    SvaraRadera
  8. Läs 5 Mosebok 22:5!
    "En kvinna skall inte bära manskläder, och en man skall inte klä sig i kvinnoplagg. Ty var och en som gör så är avskyvärd för HERREN, din Gud." (Folkbibelns översättning)

    Har biskop Johansson inte läst detta????

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läser du Bibeln så ordagrant får du även ta allt det andra också t ex: etnisk rensning, mord på barn, kvinnor och gamla, stening, lemlästning, våldtäkt mm mm.....

      Radera
  9. Ja, Dag. Den här kyrkan som tillåter präster att vara transvestiteter och som inte tillåter präster helt ut att bejaka Guds Heliga Ord är du präst i och genom ditt medlemskap i denna kyrka ger du ditt stöd till detta. Kanske borde du vara konsekvent och lämmna Svenska kyrkan? Det finns gott om alternativ.

    SvaraRadera
  10. "Tranvestiten klär upp sig och ska bli sedd" - vilket skrämmande okunnigt påstående. Tyck vad du vill om hbt-personer, men du verkar ju vara en intelligent person, så du kan väl informera dig om verkligheten litegrann? Vad är det för fel på att vara präst och läderbög? En läderbög är inget annat än en kille som gillar att ha skinnkläder på sig ibland. Bögar som också är präster använder liturgiska kläder i tjänst som alla andra präster, så vem vet, kanske din kollega är läderbög i smyg och du har inte ens märkt det? Hemska tanke?
    /Vänliga hälsningar en prästfru som är gift med en butchflata

    SvaraRadera
  11. Präster i sve.k:an har för lite att göra!!! Hade de mer att göra, med att förkunna, sprida budskapet, ha ordentliga gudstjänster, hjälpa människor, bry sig om sina förs.bor så hinner de inte med att tänka på vilket kön de tillhör.
    Under mina 40 verksamma år som lärare, har jag endast i ett fall stött på en hbtq-person!!!!!
    Vore kanske lämpligt att halvera prästerskapet----på vissa platser....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blåöga: Jag är aktiv i svenska kyrkan och har flera vänner som är präster, och tro mig, jag vet ingen som har för lite och göra.. Samtliga som jag känner jobbar mer än vad dom ska göra och det är faktiskt vanligt att präster numera blir sjukskrivna för stress dom fått för att kunna hinna med allt i arbetet. Det kanske kan stämma på några enstaka platser de du säger men inget jag någonsin varit med om i många olika församlingar runt om i Sverige..

      Radera
    2. Svårt att förstå prästernas arbetsbörda.

      Statistiken talar ett annat språk. Inget ansvar för folkbokföring längre. Vigslar och konfirmationer har sjunkit drastiskt i antal. Så även antalet begravningar i viss mån. Medlemstapp och vikande besökssiffror.

      Radera
    3. Min fru som är präst, och många andra vänner till mig som också är präster, har fullt upp hela tiden. Präster gör så mycket mer än kytrkliga handlingar. För det första själavård, som utgör en stor del av arbetet. Som samhället ser ut idag med utförsäkringar o.s.v. är trycket stort på kyrkan. Konfirmander, läger, ungdomsarbete tar mycket tid där man vistas borta veckor i sträck utslaget på ett år utan att man får igen all tid i komp. Samverkan med andra samhällsaktörer som skola, socialtjänst, polis, psykiatri, universitet, näringslivet. Listan kan göras oändlig. Samhället har förändrats och med det prästers/diakoners arbetsuppgifter, precis som sig bör. Tron att präster bara jobbar på söndagar och döper/viger/begraver är verkligen felaktig.

      Radera
    4. Blåöga, tror du på det där själv? Du har bara stött på ett fall som är känt för dig, ja. Men naturligtvis har det varit många många fler. Sexuell läggning har väl inget med tid att göra utan identitet. Kvittar hur mycket man har att göra så kan man inte springa ifrån vem man är. En präst som försöker göra det är förmodligen heller ingen bra präst. Hur kan man ge andra själavård om man inte vet vem man själv är?

      Radera
  12. Tror mer att det är Parkinsons lag än Jesu Kristi lag som verkar i Svenska Kyrkan. Även om gudstjänster, konfirmationer, begravningar skulle upphöra och prästerskapet var oförändrat i antal skulle dessa jobba ihjäl sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För en dryg mansålder sedan gällde, att enda sättet att få en dräglig situation som präst var att vara obehaglig och oduglig.
      Trevliga, unga, fysiskt tilltalande, ambitiösa och dugliga unga (manliga) präster slets i stycken av telefoners ringanden, människors förväntningar och sociala behov samt inte minst kvinnors (13-75 år)(och även bögars för den delen) längtan efter en man med något mer än förmåga att dricka, glo på TV samt tjäna pengar.
      Vissa präster flydde fältet helt. Vissa gömde sig för världen i studier eller på torpet. Andra anlade cynism för att hitta en överlevnadsformel. Med tilltagande ålder, minskad ambitionsnivå och rondör minskade telefonsamtalens antal och sociala och erotiska propåer till uthärdlig nivå. Man hade funnit sitt modus vivendi. Kanske. Eller gått under.

      Allt till usel lön.

      Human är alltså dagens normalsituation med kvinnlig präst, i förhållande, hetero eller homo, i mogen ålder i andra- eller tredjekarriär. Med arbetstiden väl inbäddad i arbetslag, utan större slitsamma kontakter med oberäkneliga och krävande människor utanför de avlönades skara. Med rejält minskade förväntningar från omgivningen.

      Allt till hyfsade löner.

      Men det var kanske inte därför vi skulle ha präster???

      LT

      Radera
  13. Dag, även om det här inte är rätt forum undrar jag om du skulle kunna svara på en fråga. Situationen med "Ann-Christine" berör ju frågan om manligt och kvinnligt och den goda Skapelseordning som Gud har gett oss. När det gäller kvinnor i ämbetet har ju du alltid varit tydlig med vad som är rätt och fel. Hur är det när det gäller kvinnliga förkunnare i gudstjänsten? Min erfarenhet är att många högkyrkliga är kompromisslösa med att kvinnliga präster är fel, men samtidigt öppna mot att låta kvinnor predika.

    SvaraRadera