onsdag 29 februari 2012

Det milda vanvettet

Seglora Smedja funderar jag över. Här låtsas oberoende men den som prästvigts och den som tar emot subsidier är förstås inte oberoende. Riktigt vad Seglora Smedja drar ihop vet jag inte när det räknas samman men 150 000 i bidrag från stiftet är en sak. Stiftskollekt en annan, som brukar uppfattas som psykologiskt viktig för kollekten säger, menas det, OK till organisationen och vad den står för. I går fick jag kläm på vad Sofia församling budgeterat för Smedjan. 742 000:-. Fast Sofia räknar med 300 000:- i intäkter så kostnaden ska förstås bli 442 000:-. Jag tror att detta kan kallas "närmare en halv miljon". Seglora Smedja måste göra Sofia församling stora tjänster. Men vilka?

Afonbladets läsare fick i går veta att pastor Klein sparkats från Kyrkans Tidning eftersom hon kritiserade en sverigedemokrat. Nu vet vi att KT levererar ett brunt paket med svarta snören - eller vet vi? Kan chefredaktören Anders Ahlberg måhända ha en poäng när han påstår att saken gäller att Helle Klein med Segloras nättidning uppträder som konkurrent till Kyrkans Tidning? Varför vuxet folk inte kan tala med varandra utan får besked om sparkandet via senkommet mejl, det kan jag dock fortfarande inte fatta.

Domkapitlet i Göteborg förbjuder stiftets präster att leda gudstjänst och predika i Missionsprovinsens sammanhang. Vore det inte vettigare att uppmuntra svenskkyrkliga präster att förkunna i Missionsprovinsen för att inte bygga upp hinder? MPr ser sig som en del av Svenska kyrkan vilket blir kyrkorättsligt komplicerat men teologiskt i sak riktigt eftersom MPr bekänner just det som Svenska kyrkan bekänner - om man går till bekännelsedokumenten vill säga. Annars bekänner nog MPr ungefär det som Svenska kyrkan brukade bekänna. Biskop Eckerdal väljer avgränsningens väg. Vi andra ser det nog närmast som en skyldighet att predika för den som vill höra ett Guds Ord och ser i första hand människor, inte kyrkopolitiskt olämpliga sammanhang. Rörde sig inte Jesus i olämpliga sammanhang, förresten? Och predikade för olämpligt folk?

Ska man sammanfatta ser man alltså å ena sidan ordentliga subsidier till en tankesmedja som levererar något i en skärningspunkt och som är kulturellt fin, å andra sidan ett brev med besked att medverkan i Missionsprovinsen är ett brott mot prästlöftet att troget efterleva kyrkans lag och ordning, ett löftesbrott som kan bedömas vara av så allvarlig art att det inte finns något annat alternativ än obehörighetsförklaring.

I papperstidningen Östran ser jag denna skottdag när Mor skulle firat sin tjogosjätte fördelsedag att jag attackerat domprosten Hermansson. Det är en Bengt Olof Dike som konstaterat att nyheten att jag anmält domprosten gått honom förbi men saken dök upp vid en Googlesökning. Då kanske det också skulle gått upp för honom att biskopen ska föra samtal med domprosten och att det som var etiketterande av motståndare klandras? Nu är domprosten anmäld för att inte ha talat sanning i frågan om kyrkoantikvarisk ersättning. Vi får se hur det slutar. "Jag befruktar det värsta", som gubben sa. Domprosten sitter tills vidare kvar men det domkapitlet sagt är exceptionellt.

Insändarskribentens utgjutelser i Östran är kanske inte helt lätta att ta till sig, insändaren består främst av citat från denna blogg men citatens sammanhang framgår inte riktigt. Insändarredaktören manar annars skribenterna att åstadkomma "ett kort och koncist inlägg". Det är förstås inte så lätt när mina "utgjutelser" karaktäriseras som "oändligt många". På så vis kanske det är en bravad att begränsa sig till en halv tidningssida?

24 kommentarer:

  1. Från Seglora Smedjas hemsida: "Bengt Olof Dike, kyrkoråds- och kyrkofullmäktigeledamot, är en flitig läsare på Seglora smedjas webtidning. Idag skriver han en debattartikel där han diskuterar missionsbefallningen och ställer frågor om dess roll för Seglora smedja." Cirken är sluten?

    SvaraRadera
  2. Kan man för övrigt ta Seglora Smedja seriöst? " Vår granskning av högerextrema element i kyrkodebatten har väckt stor uppståndelse. Tyvärr står vi i dagsläget ensamma i denna kamp." De firar gudstjänster vad som, åtminstone när man läser på hemsidan, ser ut att vara utanför Svenska kyrkans ramar: "Vi arrangerar regelbundet seminarier, konferenser, gudstjänster och kulturprogram." Allt tydligare blir det när man läser om den senaste medlemskampanjen: "Den senaste tiden har Seglora smedja seglat upp som en viktig röst i Svenska kyrkans närhet."

    SvaraRadera
  3. Dag!

    Som företrädare för Missionsprovinsen ser jag naturligtvis med tacksamhet på att du inser vad den vill och varför den behövs, även om du själv har valt att stanna kvar i den officiella kyrkan och kämpa där. Men så har det väl alltid varit, när ockupation är för handen – somliga går i exil för att driva motståndet därifrån, andra formar en motståndsrörelse på plats.

    Jag har lite kontakter med majoritetssidan i SvK (sådana fick man ju som präst i Stockholms stift). Det finns de, som blir alltmer bekymrade över de verkliga makthavarna (ofta i dolda nätverk) och deras agenda. Att tonen påtagligt höjts den sista tiden och nu innefattar också personangrepp, skall det kanske tas som tecken på att de känner sin maktposition hotad, undrar man. Det blir lite som en politisk variant av den gamla anteckningen i marginalen till predikomanuskriptet: Logiken svag, höj rösten!

    Men Dag – jag tycker att citat skall anges riktigt: "Befrukta det värsta" är ett uttryck som används i Grönköpings Veckoblad. Detta har dessutom ett annat användbart uttryck: "Ansträngningarna voro förgävliga."

    +Göran

    SvaraRadera
  4. Det känns ju på ett sätt skönt att Missionsprovinsen anses som ett så stort hot att den etablerade kyrkan måste tillgripa sådana drastiska åtgärder som att hota med att förklara medlöpare som obehöriga till prästämbetet. Biskop Beijer & Co kan sträcka på sig. Farligheten från SVEK:s sida beror förstås på att Missionsprovinsen betraktar sig som ett särskilt stift inom kyrkan, och då blir det konkurrens och farligt, i synnerhet om Missionsprovinsens gudstjänster drar mer folk än den etablerade kyrkan själv.
    En lösning på problemet vore förstås att Missionsprovinsen anslöt sig som en del i någon av de evangeliska kyrkorna i Afrika som tillhör Lutherska världssamfundet, då vore det fritt fram att präster fick predika där, helt oåtkomliga även för Eckerdal. Men då hittar han förstås på något annat kryphål att tillämpa för "avkragningsåtgärder."
    Men låt honom få göra det då, desto dummare framstår han och det är bara bra om kyrkan alltmer får framstå för människor som en "fördummad kyrka".
    Dum, dummare, dummast. Vilken rolig tävling det skulle bli.

    För övrigt anser jag att domprosten Hermansson bör avkragas.

    "Präst på åskådarläktaren"

    SvaraRadera
  5. Måste få utlopp för min frustration och tar här upp en annan fråga. Den är också uttryck för vanvett:

    I går var det utfrågning av biskopskandidaterna i Skara stift. De fick frågan om de är redo att anta prästkandidater som inte vill viga samkönade par. De skulle svara ja, nej eller tveksam. Bara tre kunde ge klart besked (en ja, två nej). Den som får ett nej på en antagningskonferens i Skara stift kan alltså inte räkna med en fullgod motivering. Alla biskopskandidaterna kommenterade frågan och svaren visar på en rad olika strategier att kringå överenskommelsen (att denna fråga inte ska spela någon roll i antagningsförfarandet, se Kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6).

    Grenstedt var den som sa att han skulle godkänna sådana präster just för att Kyrkostyrelsen och ÄB i samband med 2009 års kyrkomöte sagt att deras uppfattning ska respekteras. Annat vore skamligt sa han. Grenstedt hänvisade också till ekumeniken.

    Björnram accepterar överenskommelsen men menar att en sådan kandidat ändå är ett problem eftersom han eller hon "lägger [...] över väldigt mycket på de andra" och därmed är mindre "anställningsbar".

    Bonnier sa inte nej utan sa att fattade beslut ska följas. Samtidigt menade han att man måste "tolka" och "fundera" och ta hänsyn till att biskopsmötets uppfattning i frågan kan ändras när dess sammansättning ändras. Bonnier avslutade med att efterlysa "pastoral vishet". Det låter ju bra men tidigare sa han också att han var "inspirerad av" antagningsprocessen i Stockholms stift (och där är det kalla handen mot dem som tycker annorlunda).

    Grunselius var en av dem som med handuppräckning svarat nej på frågan. Hon sa att "det är inte rätt att säga att en person gör på ett felaktigt sätt om vi lever på ett visst sätt" och att människovärde går före sexuell läggning.

    Åblad Lundström ville inte svara på frågan.Hon "respekterar vad präster tycker" men menar att deras uppfattningar inte ska få påverka någon konfirmand i sökandet efter den egna sexuella identiteten. Ingen 15-åring ska behöva känna sig ifrågasatt. (Vad nu detta har med saken att göra. Vilken inblick har konfirmanden i olika vigselärenden?)

    Hermansson vill syna tveksamma prästkandidater "lite mer i sömmarna" för en uppfattning i en fråga "skvimpar" gärna över i andra, människosyn, Gudsbild och kyrkosyn t.ex. Han slog fast att det inte är någon mänsklig rättighet att bli präst i Skara stift. Hermanssons avslutade förnumstigt: "Och sedan håller vi oss förstås till Kyrkomötets tydliga, klara, beslut som vi kan vara stolta över."

    Segerbank var slutligen den andra som med handuppräckning tydligt markerat ett "nej". Hon vill, liksom Eva Brunne, inte göra "skillnad på människor". Med tanke på allt våld i världen kan det "inte vara Guds största problem att människor älskar varandra", sa hon också. (Intressant: det är alltså fritt fram att åsamka Gud "mindre problem"?)

    Alltså: Prat om anställningsbarhet, tolkning och helt andra saker, relativisering av synd och kön, guilt-by-association-resonemang... Många exempel på undermålig argumentation och sätt att finta bort de misshagliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl givet att det är relevant för en identitetssökande tonåring vilket bemötande man får av sin konfirmationspräst! Oaktat om det gäller sexuell läggning eller andra frågor kring vuxenblivandet.
      /prästfru

      Radera
    2. Självfallet kan (och ska) en präst med traditionell äktenskapsuppfattning vara varsam i umgänget med ungdomar (och andra också). Men inte ens en konfirmand kan kräva att alla ska tänka lika. Min poäng var f.ö. att samtalen som bedrivs i samband med prästrekrytering rör ett helt annat sammanhang än konfirmationsundervisningen.

      Kan tillägga att hela utfrågningen finns att se på nätet.

      Radera
  6. Det verkar som om Sofia församling i Stockholm har lite för mycket pengar. Både en imam och en tankesmedja på lönelistan! Dessutom totalt 10 präster och en padj. Tänk vad man skulle kunna göra med sådana resurser...

    SvaraRadera
  7. Väntar med spänning på vad Seglora Smedja ska komma med härnäst. Perspektivet att Kyrkans Tidning kan betraktas som "Mein Kampf" är intressant. Den fortsatta jakten på högerextrema element i kyrkan kommer säkert att bli ännu intresantare. Förut var det högkyrkliga och nu blir det sverigedemokrater och dess gelikar som ska hängas ut.

    SvaraRadera
  8. I anslutning till Elake Måns referat, att Björnram menar att det blir problem med präst som inte vill viga partners, därför att de "lägger över väldigt mycket på andra", kan man fråga: Väldigt mycket? Statistiken hittills visar väl att en svensk församling (möjligen bortsett från några få speciella storstadsförsamlingar, som dock har ett flertal präster) kan räkna med att behöva ordna vigsel för ett partnerskap på sin höjd vart 5:e år. Björnram har uppenbarligen inte stor tilltro till prästers arbetskapacitet, om hon tror att de blir nerkörda av att få en extra vigsel vart 5:e år eller så.

    Varför kan inte personer som Björnram meddela att de ogillar kyrkomötets beslut (att inget vigseltvång föreligger) och vill verka för att snarast få det förändrat. Det är ju uppenbart att de föredrar enfald före mångfald, i allt som de inte kan dra nytta av.

    +Göran

    SvaraRadera
    Svar
    1. I fråga om vigsel för samkönade befinner jag mig förmodligen i motsatt position till dig, det vill säga jag är 100% FÖR (och är själv vigd i kyrkan med en person av samma kön). Men avseende oförmågan att kunna stå för sin ståndpunkt och övertygelse håller jag helt med. Svenska kyrkan är full med människor som försöker var PK, vilket bara leder till "vända kappan efter vinden-mentalitet!"
      /Prästfru

      Radera
  9. Biskop Eckerdal proklamerar en dom över sig. Avkragning för den präst som predikar i ett sammanhang där man vill följa svenska kyrkans bekännelseskrifter.

    SvaraRadera
  10. "En Bengt Olof Dike". Det lilla ordet "en" gör att jag med detta avslutar mitt kommenterande i denna blogg.
    Gamla kommentatorer förstår. För de nytillkomna kan det göra det samma.
    Lev väl!

    LG

    SvaraRadera
  11. Avkragningshotet är synnerligen märkligt.
    En präst i SvK kan predika på bloggar (Seglora smedja), på Pride-festivaler, New-Age flummiga tillställningar som Mindfulness och i diverse ekumneiska och tvärreligiösa sammanhang.
    Men nåde den som bevistar en annan Luthersk kyrkas samlingar i Sverige, om den nu nämnda kyrkan inte är medlem i Lutherska världsförbundet.
    Men inomkyrkliga väckelser (EFS, OAS, aKF) ordnar ju gudstjänster? Visserligen utan att ordna egna biskopsvigningar, men ändå.

    Kommer de inomkyrkliga väckelserna också att hotas med avkragning inom en snar framtid?
    Om så skulle ske så lär det bli förändringar i kyrkfolkets sammansättning ganska fort.
    Kvar blir präster som inte ens kan utläsa förkortningen SKB.

    SvaraRadera
  12. Spontant finner jag att SvK och Kd påminner om varandra.

    Båda slår hårt ned på traditionella kärngrupper, som riskerar att kompromettera en liberal, modernistisk och sekulär framtoning ägnad att locka och behålla tveksamma i mittfältet. Antydningar om bristande modernitet och anpassning till majoritetsuppfattningar städas undan i en fart.

    Båda skäms för sina rötter, som anses svårsmälta för tilltänkta målgrupper. I den mån man ö h t talar om sina idémässiga rötter, omtolkar man dem till lättsmälta och för den allmänna smaken gillade självklarheter.

    Båda ägnar sig oblygt åt intäktsmaximering på bekostnad av idékapitalet. Röster skall räddas. Utträden minskas. Lojaliteter vinnas. Få skall retas.

    Båda har gett upp självkänsla och självförtroende. I grunden tror man i ledningen inte längre, att man har något attraktivt att erbjuda. Alltså ägnar man sig åt att ligga lågt och med ett tyskt uttryck:

    -Heisse Luft zu verkaufen.


    Per S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant. Det dröjer inte länge förrän ärkebiskopen säger sig funderat länge, överlagt ingående med olika parter i kyrkan, kommit fram till att svenska kyrkan stödjer att lagen ändras så att ensamstående kvinnor kan insemineras. Och snart ändrar sig patiledning in Kd också.

      Radera
  13. Det där med att många har gett upp självkänsla och självförtroende är säkert korrekt.

    Men för många tycks prästeriet vara en födkroh och man sväljer väl många bibeltolkningar som bygger på politisk grund och svävar bort från Bibelns ord och mening.

    Det vore tacknämligt om SvK kunde redovisa sina förändrade uppfattningar på ren svenska rakt av.

    Saknar fortfarande orsaken till att Högkyrkliga präster inte anser att kvinnopräster leder Mässan.
    Redovisa i klara ordalag vad skon klämmer. Ni kanske har rätt - men redovisa var i Bibeln det i så fall framgår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Står det överhuvudtaget talat om i Bibeln att präster förrättar Mässan? Sedan är det väl klart att lärjungakretsen gjorde det som något helt naturligt helt i linje med Jesu "åstundan", men då var det lärjungarna som förrättade Mässan och allteftersom Kyrkan bredde ut sig valdes nya församlingsherdar (präster), men de var inte kvinnor, utan män. Kyrkan har sedan varit trogen mot denna tradition, helt i linje med vad Jesus har anvisat.
      Fram till 1960 följdes denna tradition i vår Svenska Kyrka, men där bröts den. Och visst klämmer väl skon efter detta snedsteg från traditionen, alldeles förfärligt mycket till och med. Har det lett till någon välsignelse för vår kyrka sedan dess egentligen? Eller vad säger Leif Ekstedt? Har jag uttryckt mig tillräckligt klart?

      "Präst på åskådarläktaren"

      Radera
  14. Ang Göteborgs Domkapitel. Jag kan meddela att många i Göteborgs Stift tycker det är ett dåligt och småskuret beslut. Även liberaler jag kontaktat tycker så. Domkapitlets skrivning förstör den ekumenik, även med andra än Missionsprovinsen, som försiggår på många håll, utan avtal, men ändå genomarbetat och bra.

    SvaraRadera
  15. Brevet från Eckerdal får mig att tänka på Rehabeam.

    SvaraRadera
  16. Om stiftet är konsekvent och tillämpar det här beslutet i alla eukumeniska sammanhang. Vad blir resultatet? Nu namnges Missionsprovinsen särskilt. Borde inte också alla andra kyrkliga grupperingar namnges på samma sätt som uppfyller de här villkoren.

    Av ren omtänksamhet från biskopens sida (men man anar en knuten näve bakom biskopens rygg). Kanske säkrast är att prästerskapet i Göteborgs stift inte besöker andra kyrkor överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  17. Dag, en fråga till dig. Kommer ni i Frimodig kyrka ta strid för prästers rätt att predika i tex Missionsprovinsen?

    SvaraRadera
  18. SKB utläses väl Svensk Kärnbränslehantering? Kanske de på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt kan bevara det högexplosiva innehållet i Sv k tills dess att halveringstiden passerats ett antal gånger så att det blivit ofarligt? Känns mer betryggande för politikerna än att Sv k ledning gör det i alla fall. Det närmar sig härdsmälta, den saken är klar! "Jag har kommit för att tända en eld på jorden, ack om den redan brann!" sa Jesus. och "man sätter inte ljuset under skäppan." Snart syns det kanske?

    SvaraRadera
  19. En sak skall vi vara klar över.
    Detta med seglora Smedja och dess finansifiering kommer radioprogrammet Kaliber inte att ta upp! sina kompisar håller man om ryggen
    S-Å Nilsson

    SvaraRadera