måndag 27 februari 2012

Tja eller tjat

"Tja" kanske är det rätta svaret på samtidigheten, "tja" i stället för att tjata sitt vanliga. Världen vill bli debdragen och den vill bedra, den vill vända rätt i orätt och vi ska stå som tyst staffage. Men gårdagen manade oss att stå emot prövningarna och av den knepiga psalmen 183, Som sådden förnimmer Guds välbehag, kan man lära sig scoutaktig hurtighet: kraft, vilja, svikt i steget. Vi är inte långt från generalen von Döbelns "ära, skyldighet, vilja".

Det knepiga i den psalmen är läran om de två måtten, en lära som är fariseism: "men mät mig, Gud, med din mildhets mått en gång på uppståndelsens dag". Den fariseiska tanken är att Gud har ett särskilt mått för sina fromma, mildhetens mått. Särskilda regler för mig, alltså. Vart tar Jesus vägen med den synen? Vad gjorde han för alla på korset? Lasse Lucidor har fått till det bättre: "Men den trösten jag ej glömmer, att min broder Jesus dömer." Måttet är detsamma för alla men Frälsaren är också frälsare för alla för han har dött för alla.

Detta skrivet är det dags att öppna försändelsen från Svenska Kyrkans Unga, som den 24 januari hade stort lanseringsjippo för ett "utbildningsmaterial för tro, hbt och sånt". Svenska Kyrkans Unga driver ett projekt tillsammans med Sveriges förenade hbtq-studenter, KRISS och Sensus Stockholm-Gotland. Till och med augusti i år är satsningen finansierad av Arvsfonden.

Medlemstidningen Troligt ger besked. Det skapas idéer att det är mer okej att vara heterosexeull. "Vilket det ju såklart inte är." I den heteronomativa testen får jag besked: "Man är inte nmer normal bara för att man är heteronormativ."

I medlemstidningen Troligt får jag lite bibelundervisning också. Temat är att Jesus bryter norm en på olika sätt - avvisar skilsmässa, sätter vänskapsrelationer högre än familjerelationer och uppmanar sina lärjungar att visa osjälvisk kärlek. Mark 10:2-9, Mark 3:31-35 och Joh 13:34-35 får jag som referenser.

Davids och Jonatans vänskap, 2 Sam 1:17-27, tas upp: "Jag sörjer dig, min broder Jonatan, du var mig mycket kär, din kärlek mer för mig än kvinnors." Det ska väl uppfattas homoerotiskt, antar jag- Höga Visan 2:2-7 läser man också: "Som ett äppelträd i skogen är min vän bland de unga männen. Mitt huvud vilar på hans vänstra arm, hans högra omfamnar mig." Noomi och Rut är förstås med, Ruts bok 1:16-17: "Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag."

Det är väl det jag gör. Stannar. Citaten räcker för att förstå.

Svenska Kyrkans Unga vill ha min kollekt den 25 mars. Tja. Men hur var det jag sjöng i högmässans psalm i går: Gå dit dig Anden sänder, och mot de makter väpna dig som rätt i orätt vänder. Ska jag då ge ekeomiska bidrag till dem som vänder rätt i orätt? Och hur ska kollekten pålysas?

13 kommentarer:

  1. Gabriel Fjellander27 februari 2012 kl. 08:04

    Enligt uppgift lär en mig närstående präst en gång ha avslutat en kollektpålysning, efter att pliktskyldigt ha läst lite från kollektcirkuläret, med orden "men det är ingenting jag rekommenderar". Det kan ju vara ett tips!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I den församling jag växte upp visste man när man skulle ge kollekt eller inte. Var det inget vettigt ändamål talade prästen bara om vad kollekten gick till. Var det något bra anbefallde han kollekten varmt. Se där, ett litet trick. Fast din närstående var ju mera tydlig - och dessutom roligare.

      Elisabeth

      Radera
  2. Det är bra att du, Dag, visar pov på den systematiska fostran som nu bedrivs i sv kyrkans nya hbt-troslära.

    För kort tid sedan reagerade man på den kollekt Seglora tankesmedja fick i Stockholm stift. Vad Klein och kleinsmederna propagerar för har väl ingen undgått att bekymras över.

    Ny gäller det en rikskollekt med samma inriktning.

    SvaraRadera
  3. Det är fascinerande hur den moderna människan utgår från att all kärlek är erotisk.

    SvaraRadera
  4. Om det bara handlade om förståelse - som Jesus visar i Matteus 19 mot dem som är "oskickliga till äktenskap" (KB1917). Om förståelse för förföljda grupper, insikt om verklig homofobi, blick för dem som gått vilse i könsbytar- (könsstympar-?) djungeln.

    Men nu handlar det om queerdoktrin 1: "Det finns ingen särskild vits med att ha en mamma" och queerdoktrin 2: "Även män kan ju föda barn." Som vid första påseende tycks följa av varandra, men i själva verket bygger på diametralt olika filosofi. Q1 - som äktenskapsdeformen utgick ifrån - innebär en extrem likhetsfeminism: könen är så lika rent mentalt att efter själva avlandet/barnsbörden finns det ingen finess med att ha en farsa jämfört med att ingen farsa ha. Medan Q2 bygger på en extrem särartsfeminism: könen är så olika rent mentalt att man med säkerhet kan identifiera sej som kvinna fast man är född i en välformad manskropp (och vice versa).

    Homofobi och queerologi parasiterar på varandra. Var ska det här sluta? Svenska kyrkan och RKU riskerar att förlora allt återstående förtroende när "vindarna vaknar och vänder". Den som vill göra alla till lags får till slut bära åsnan. I den mån det då inte är man själv som är åsnan.

    SvaraRadera
  5. Se Dig omkring i kyrkbänkarna.
    Det kan knappeligen vara fel att stödja Kyrkans unga - vilka åsikter några tongivande av dem just för tillfället har.

    LG

    SvaraRadera
  6. Matematikläraren på Södra latinläroverket i Stockholm (Södermalm) var naturligtvis påverkad av den tid han levde i. I stället för att vara en drinkare blev han en ledsen sådan, säkerligen beroende av de moraliska strömningarna. Tycker att det finns värre psalmer i psalmboken. I det stockholmska begravningslivet går den på något vis an, i någon mening ger den "tröst", anslaget är ödmjukt intill självförnekande. Jante? Kanske det.

    SvaraRadera
  7. Det är nog klokt att stödja Kyrkans Unga i alla väder. Lite Queersoppa i KU lär knappast skada det uppväxande släktet mer än HBT-gröten i skola och medier.

    Per S

    SvaraRadera
  8. Det finns två mått i Yttersta-domstexten i Matt 25 också. Må Herren på den dagen mäta oss med fårens mått och inte med getternas! fm

    SvaraRadera
  9. Det finns alldeles för många som accepterar att tongivande grupperingar i kyrkan (de flesta biskopar, flera tidningsredaktörer, krönikörer etc)bedriver sin ensidiga propaganda och som inte ser det som något oroväckande. "Det är inget att fästa sig vid" sägs det, men jag tror tvärtom att det är symptom på något som slutar i ett stor moras. Som detta med att SKUnga utbildar i hbtq-frågor på ett sådant sätt som de gör. Nej, det är väl att det finns sådana som du Dag (och några till) som inte stillatigande åser galenskaperna. Heder och tack för sann vakthållning på Sions murar. Vår fiende, djävulen, går omkring som ett rytande lejor fastän han verkar så beskedlig i salongerna. Det är allvarligt när teologi har ersatts av ideologi och ett tyckande hand i hand med tidsandan. Redan Bo Giertz påpekade att det fanns för mycket tyckande i trosfrågor och för litet fakta och teologi grundad i Skriften.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer.

      I dag hörde jag några unga kolleger, varav en gravid, diskutera om man skulle säga "hen" om barnet. Som jag uppfattade det hade den gravida fått det rådet. De unga kvinnorna var dock så kloka att de ifrågasatte om det inte innebar identitetsproblem för barnet. Skrämmande nog diskuterade de dock frågan helt allvarligt.

      Jag säger som en anonym "insändare" jag stötte på när jag skrev en uppsats på universitetet: Wärden är tukug, mer kan jag intet säija.

      Elisabeth

      Radera
  10. Jag tar bara tag i din avslutande fråga om att hantera mystiska kollekter, och funderar som avsidestagen präst på om kyrk-oorningen numera förbjudit det jag ibland själv i sådana sammanhang tillämpade: Att ta upp två kollekter. Kollektcirkulären läste jag sällan, men pålyste den anbefallda kollekten, och meddelade samtidigt att vid utgången tar vi upp kollekt till Lutherhjälpens arbete. De som hade öron att höra, de hörde och fattade mycket väl vad jag tänkte... En del gudstjänstdeltagare var ännu mera lyhörda än andra. Ofta var de anknutna till BV, Bibeltrogna Vänner. Och med tre av dessa sittandes tillsammans i samma bänkrad gällde det att hålla styr på vad man sa, så att det inte slank med en bestämd summa kronor. En gudstjänst läste jag högt ur skriften på de Lutherhjälpsbössor som skulle delas ut, ni vet det där att 10 kronor räcker till det och det, 50 kronor si och så och jag tror det den gången var som avslutning (det här var ju ett tag sedan) , ... och 150:- räcker till mat och skolgång åt ett barn i en månad! I kollekten fanns det tre prydligt hopvikta buntar med 150:- i var bunt... Tydligen hade man i BV DEN traditionen, att angav predikanten en summa, då la man den om man kunde. Lite OT, men ändå.

    Skånepräst

    SvaraRadera
  11. Tack för svar, Dag! Nu förstår jag hur du menar.

    Elisabeth

    SvaraRadera