+20 + C + M + B + 13+

Dagens lilla chiffer kunde jag förr i världen krita över dörren till Två Systrars. Christus Mansionem Benedicat. Kristus välsigne huset. Att välsignelsen ska dit när vi funderar över Caspar, Melchior och Balthasar är förstås också en finess i sammanhanget men kanske också detta att vi ibland måste uttrycka mysterier. Det ska finnas sådant vi funderar vidare över. Noga besett hör det samman med att människan är ett mysterium i den mening som varje deckarläsare vet - ett mysterium på väg att steg för steg lösas. Alternativet till att se livet som ett Guds mysterium är, som det då och då påpekas, att se livet som en absurditet.

Kristen tro handlar om ett avslöjande av Verkligheten men inte bara en förklaring så som filosofer kan förklara, utan en förändring. Kristus kommer, människor upptäcker vem som kommit och fattar vad han gör. Tillvaron hålls ihop - det som var, det som är och det som ska komma. Och allt möter i det fokus som Kyrkans gudstjänst är.

Det är en familjemässa med traditionell julfest i Församlingshemmet efteråt och i kvällningen blir det julens sånger och psalmer i Källa, vår minsta socken. Där döpte jag i går igen och den lokala entusiasmen är stor över varje nytt barn. Men tre döda på en vecka i Källa betyder att årskvoten borde vara fylld. Det blir framöver två begravningar samma dag - och det trodde kyrkvaktmästare Lennart att han aldrig varit med om i Källa.

Gudstjänst, dop och begravning och en del annat håller jag alltså på med. Och förvånas fortfarande över (ill- eller välvilliga?) bloggkommentarer som ifrågasätter min hemortsrätt i denna kyrka, som jag tydligen fått ekonomisk ersättning av utan att behöva arbeta därtill. Men jag medger att idag räknas det mesta inte som arbete utan som firande! Det är ju helgdag

Nästan lika förvånad är jag över att frågan om kvinnliga präster tjatas. "Övertyga i sak så är saken klar" har det sagts så länge frågan varit på tapeten. Men nog vet ni att när den teologiska rebusen inte kunde lösas med i Svenska kyrkan vanliga teologiska verktyg, så löstes den politiskt. Hur långt tror ni det bär - egentligen? 
En bloggkommentator undrar över kompromisser som borde ingåtts. Undrar man det, har man ingen aning om hur mycket i den vägen som försökts. Mitt problem är ett varje gång vi försökt hitta ett rimligare sätt att hantera frågan, har minoriteten satts åt än hårdare. Man kan läsa böckerna Kyrklig Splittring och Förnyarna för att se. Jag skrev dem.

Nu får det bli en snabb frukost. Inget ätande en timme innan mässan är regeln, som alla fromsinta vet.