Signalspaning på Öland

Strax före 15.30 mötte jag vid Långerum signalspanarnas två civilia bilar (vita vans) på väg söderut och insåg att nu grupperade man om från norra Öland till, tror jag, Gotland. Jag medger att jag gissar, men insatsen handlar om den nya ryska ubåtstypen, just nu på provtur i Östersjön. Mellan Öland och Gotland "claimar" vi inte vattnet, som Navigationsavdelningen i Karlskrona uttrycker saken. Svenskt vatten ses som internationellt och detta i avsikt att inte dra in oss i ett krig om marina stridskrafter går mellan våra öar. Från öarna kan man alltså skaffa sig god kännedom om den ryska marinen i dessa dagar. Jag väntade överstelöjtnanterna Olofsson och Salander efter kl 17 när de packat ihop allt.

De kom. Repliken var självklar: "Om ni går ut och gräver fram komposten blir ni osynliga." De fick i rask ordning på sig civila kläder efter att ha orienterats om att endast biskopen får sin säng bäddad i prästgården - men lakan och handdukar var framlagda. Eftersom jag in i det sista varit oklar över om och i så fall när Olofsson och Salander kunnat komma loss, meddelade jag att matnivån var anständig men inte särskilt hög. Det var OK.

Först en martini. Det var då jag berättade för dem att de uppfattades vara fiktiva. Stort skratt. "Inte ännu", ropade Salander, drog i sig martinin och bad om en till för att få den rätta yrsla i kroppen som meddelade att han verkligen finns till.
Vi tog ett gemensamt varv med maten i köket, också ett måttligt svenskt smörgåsbord betyder ju framplockning och färdigställning. Det var då kamraterna undrade om jag ville veta mer om den bloggkommenterande prästen i Lunds stift. Det ville jag - men skrattade lite och sa att signalspaning skulle bedrivas mot Lunds domkapitel inte var riktigt troligt.
"Nja", sa Olofsson, "så mycket har vi klart för oss att domkapitlet inte går vidare med ärendet."
"Men det vet du väl att vi får veta det vi vill veta? Folk tror att deras mobiltelefoner är säkra - men det är ju telefonerna som är vår ingång. Så vi kunde följa det förhör prästen utsattes för. Lagmannen hade telefonen i fickan så ljudet var inte det allra bästa - men vi hörde och vi har kunnat höra ett par telefonsamtal därefter när saken avhandlats. Rätt enkelt."

Nu satte vi oss till bords och startade med en Grey Goose vodka. Det behövdes, kände jag. "Men hur gick förhöret?" "Det var det roliga", sa Salander, för lagmannen Jörn Jacobsson var förbannad. Han har en massa fina domaruppdrag men nu drev han på som förhörsledare och meddelade att han övervägt att lämna din blogg till allmänt åtal. Jag hade inte fattat att en domare i domkapitlet både undersöker, bestämmer sig för att driva en sak och sedan dömer den. Det är alldeles orimligt." Olofsson mönstrade en bit rökt lax, tittade upp och sa: "Rättsosäkerheten är monumental i Svenska kyrkan."
Vi tömde vodkan, den berömdes vederbörligen, och jag hällde upp Aalborgs Juleakvavit 2012. "En lagman", var mitt korta men begåvade inlägg.
"Jag ska inte säga att han är en ful fisk," sa Olofsson och tittade på ännu en bit lax, "men den där lagmannen har jag inte mycket till övers för. Jag gillar inte när man använder överläge som sakargument."
Jag känner Olofsson rätt väl. Basseplågare hade det svårt i hans närhet. Han hör till de officerare som har en djup respekt för soldater i ett värnpliksförsvar - för det är dessa medborgare som i egentlig mening är hans uppdragsgivare.
"Men fick ni klart för er att den bloggkommenterande pastor B skulle klara sig?"
"Efter vår spaning visste vi inte helt säkert", sa Olofsson", men lagman Jacobsson hade ju telefonen med sig vid domkapitelssammanträdet så också om saken inte skulle bli offentlig förrän efter en vecka hade vi kunskap. Vi hade hört bättre om Jacobsson haft vett att lägga mobiltelefonen på sammanträdesbordet, men det fanns hätskhet också vid domkaptelssammanträdet. Biskopen var echaufferad, kan man säga." Uttrycket "echaufferad" har Olofsson lärt av mig, som använder det efter ärkebiskop Brilioths fromma moder.
"Egentligen insåg dom dessvärre att risken för att bli till åtlöje var stor", sa Salander. "Du hade kunnat dra ett varv till på bloggen om tyskeriet och om skillnaden mellan svensk demokratisk fostran och tysk mentalitet. Det unnade dom dig inte."

Två snapsar och öl - det fick räcka. Kaffe och Renault, brasa och whisky. Glenlivet 12 och 15 men därefter började kamraterna tala om Talisker. Kvällen blev dock inte alltför svår. Frukost idag kl 8.15 och sedan tar de sin försvarsmaktsregistrerade Volvo V70 (har sockenborna sett den på prästgårdens parkering och undrat?) och drar mot Stockholm. Fick jag inte veta mer om sådant de spanat ut? Jodå. Men Prio Ett får nu bli frukosten.
Godnattrepliken från Salander ska jag dock inte bespara er: "Den där lagman Jacobsson tror jag vi ska göra mer av och det hjälper inte om han köper ny telefon. Storebror ser och hör honom, domaren som blir förhörsledare, åklagare och domare i ett. Finns det inte ett drag av skumrask över det hela?" Salander är emellanåt lite konspiratoriskt anlagd. Han såg dock inte särskilt fiktiv ut - bara lite passande uppblött. Överstelötjnanterna prisade aftonen ...