Ursäkta mig!

Ursäkta mig, men jag skyndade att läsa Dagens Seglora denna morgon - men där var ungefär lika dött som vanligt fast det varit 7 januari i åtta timmar och publikationen skulle ju utkomma just den 7 januari. Jag knappade mig sålunda till Kristen opinion, som vad gäller nya texter mer är att lita på. Men, ursäkta mig igen, mina små tankepåhak till vad Annika Borg och Johanna Andersson skrivit ledde mig säkert alldeles fel.

Säger inte Johanna Andersson granskning av könssegregering och normer att något besynnerligt hänt och händer i Svenska kyrkan? Jag kan slå upp gamla kyrkliga publikationer och upptäcka män överallt på bilderna. Nu är det precis tvärtom och intresset riktas till kvinnors liv. Hur kunde det bli så? Vi är väl rätt många som menar att manligt och kvinnligt hör ihop? Och kom nu inte dragande med ämbetsfrågan om ni tänker låta den handla om kön och inte om ämbete, som är det faktiska problemet. Varför tog ett gäng kvinnor över i det kyrkliga och ägnar sig åt det som tänks vara kvinnors frågor och explicit vänder sig till kvinnor och stänger män ute?

När jag ändå frågar - är det inte en väldigt hög procent lesbiska kvinnor bland kvinnliga präster? Jag frågar därför att jag inte vet och här och nu har jag inga som helst synpunkter på förhållandet - men vore det inte värt att diskutera principiellt om man ska tala ämbete och kön?

För att fördärva dagen än en gång - men jag har på förhand bett om ursäkt - hur kommer det sig att män uppfattar Kyrkan vara en kvinnlig domän? Barnen som i går fick sina barnbiblar i Högby kyrka, åtföljdes av sina mammor. Inte av papporna. Förklara fenomenet den som kan.

Annika Borg fortsätter sin granskning av Seglora smedja och det blir i sak förödande.

Överstelöjtnant Salander har för övrigt hört av sig. Han var inte ute på Orion utan skickad på en svensk mission till Asien med kodnamnet "En svensk tiger". Hemligt, förstås, allt han sysslat med, men som det heter i militära sammanhang när man berättar saker för mig: "Du har ju en än mer kvalificerad tystnadsplikt." Jag vet men säger ingenting. Salander gillade Annika Borgs systematiska upprensningsarbete, förstod jag.

Välan, Borg går in i minnenas boningar och med perspektiv inser hon att hon för 22 år sedan inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig en debattnivå som den som nu gäller i Svenska kyrkan. Ursäkta mig - men Annika, den nivån har mycket länge gällt alla som inte varit mainstream. Lögnen som vapen och sveket som verktyg gäller dem som frågar fel, säger fel, tänker fel, skriver fel och är lagom begåvade för att ha en liten uppsättning argument med sig. Som sr Inger en gång påpekade är det i Svenska kyrkan helt i sin ordning att beskriva en sådan person som något han/hon i all sin mänskliga svaghet dock inte är.

Det finns en svenskkyrklig domän där denna ohederlighet är accepterad. Annika Borg accepterar inte det. Det hedrar henne. På sitt sätt konsekvent utsätts hon då för hatkampanj och försök att tysta henne. Med Annika fortsätter jag odla min häpenhet över att så många stillatigande finner sig i detta.