Det finns omsorgskristna. Dom ska man passa sig för. Det är inte lätt för de är många. De praktiserar snällism och det är det som gör dem farliga. I sin snällism vet de inte hur väl de vill och just därför måste all hänsyn mot det som inte är snällism vika. Vi, de omsorgskristna, sätter agendan för vad som får sägas. Det måste vara snällt. Fan må ta de andra, de som inte är snälla omsorgskristna.
I praktiken ropar de omsorgskristna ofta och högljutt. Ställs en fråga om vilken opinion biskop X verkligen bildat, skirks det att nu är den frågande avundsjuk eller rädd för tjejbaciller eller så. Fy på sig. Ställs frågan hur genomtänkt biskop Y skrivit, blir svaret en uppsjö tack till biskop Y på hans blogg. Han är nämligen fin och snäll.
En sak rädes de omsorgskristna: sakfrågor, frågor som läggs upp på bordet och dissekeras. Det är bara elaka och kallhjärtade människor som får för sig att ställs frågor i sak. Därmed förstör de den goda stämningen.
De omsorgskristna är också snabba med att etikettera. Etiketten "kvinnoprästmotståndare" användes så frekvent att de färdigtryckta etiketter närmast tycks ha tagit slut på lagret. Samma sak med etiketten "homofob", men det finns ett litet lager kvar. "Elitkyrklig" och "dörrstängare" var etiketter vi inte sett på ett tag, kanske är de helt slut på lagret? Nytrryck av etiketten "kärlekslös" är på väg, för den kan alltid användas. Motståndarna, de människofientliga rösterna, måste nämligen tystas. De omsorgskristna vet att ta sitt ansvar.
Omsorgskristna påminner på många sätt om de antika gråterskorna, de som hyrdes in för att vara ledsna. Tala om framtidsfrågor eller prognoser, om statistik eller ekonomi så hörs de omsorgskristna gråta och ropa högt och i den ljudmassan kan ingen tala i sak. Deras budskap är att allt egentligen står väl till och bara blir bättre när vi får nya strukturer och allot det där. Den som inte tänker så, förstör framtiden med sina dystra utsagor och det är kritikernas fel att allt går illa. De omsorgskristna kan i varje läge se det positiva och hanterar varje situation med ett slappt tal om att ingenting är omöjligt för Gud.
Finns det inget som talar för kristen omsorg. Jo, det gör det. Rätt mycket faktiskt. Det underliga är att de omsorgskristna inte ägnar sig åt den, deras kristlighet och obeskrivliga godhet till trots. Kanske ska vi sätta omsorgskristendom som kritisk instans till omsorgskristna?
I höst ska det vara diakon- och prästmöte. Diakonerna röstar fram läroämbetets representant i domkapitlet. Det blir sannolikt en de omsorgskristnas triumf när en diakon på nytt svarar för läran. Och detta sker så välvilligt och godsint.
Intressant. Ett återkommande ord är solidaritet. Att uttrycka solidaritet, sägs vara att ta ställning. Om jag fattat saken rätt har sådan metod använts på diverse ställen, inte minst twitter och andra nätsammanhang. Men att i ord uttrycka solidaritet kostar inget. Som när mängder av emblem bärs på rockslag eller bilder klistras på Facebooksidor, kostar det inget. Kan solidaritet utan handling vara solidaritet? Eller kan man ex tvätta sig ren genom att tänka på en tvål? / Magnus Olsson
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBitch! Ja förvisso, och också anmälningsbenägen.
Radera"Präst från Skara stift"
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaKära gamla och nya tant lila!
RaderaJag har nog känt mej lugn hela tiden. Jag förstår av ovanstående rader att du fått tillbaka din anmälan mot mej från Domkapitlet i Skara: Insänd handling återsändes utan åtgärd. Eller något i den stilen. Vad annat hade du egentligen förväntat dej? Att Domkapitlet skulle tillskrivit samtliga präster, i tjänst varande och emeritus, och be dem skriva någon slags uppsats, anställa någon slags grafolog som skulle granska dessa för att om möjligt kunna få fram någon som tillnärmelsevis skulle vara möjlig att ha svarat dej på en blogg. Och skulle sedan någon eller några av de utsedda "möjliga" prästerna tillfrågas om de skrivit den handling som du skickat in med din anmälan. Var det så du hade tänkt handläggningen? Hur blåögd är du egentligen? Vilken skyldighet skulle i så fall den präst ha som tillfrågas att besvara detta? Vad skulle hela det här kalaset ha kostat i utredning? Vilket Domkapitel skulle vilja lägga ned så mycket tid och pengar. Tänk om den misstänkte prästen rentav skulle ligga under något annat domkapitels domäner. Dessutom skulle väl det tillskrivna Domkapitlet i Skara velat se dina kommentarer som föranledde att han själv besvarade dej på ett, som du påstår, åtalbart sätt. Men just de kommentarerna lät du ju bloggens ägare ta bort. Så min kommentar hänger ju helt i luften. Tycker du det är hederligt att hantera en blogg på det sättet? Dina kommentarer skulle säkert visa sig att dina svingar på mer än denna blogg skulle visa sig innehålla ord och uttryck som är både ofina och i högsta grad vulgära. Det hade förstås inte gynnat dej om de stått där. Men är det hederligt att göra så?
Senast i går blev du ju uppmanad att sluta med dina kommentarer på Åke Bonniers blogg av innehavaren själv. Vad anser du om det? Du hade där ideligen ansatt signaturen LFL med ständiga påhopp så fort han gjort en kommentar. Jag uppskattar LFL. Han gör många goda och tydliga inlägg både där och på denna blogg. Han förtjänar inte att bli bemött på ett så barnsligt och omoget sätt.
Du håller hela tiden på att ifrågasätta, så fort någon går emot dej, huruvida inläggen är åtalbara eller inte. Är det då inte bättre att låta bli att delta i olika bloggar? Ordspråket säger: "Den som sig i leken ger, får också leken tåla". Hur är klimatet på din egen blogg? Jag har läst de mest nedlåtande epitet du gett på de som t.ex deltar på denna (Dags) blogg; De är tockar och höns, senila gubbar osv. och bloggens ägare är ibland fullständigt nedvärderad. Vad jag skulle vilja säga är att du fullständigt saknar självinsikt. Du sluggar hej vilt omkring dej, men så fort någon går emot dej så är de inte vatten värda.
Jag inser väl att livet farit hårt fram med dej, att det måste kännas svårt att ha fått sparken som rektor från en folkhögskola, vems sedan felet än är. Men den här händelsen tycks utgöra grogrund i mycket som du tar tag i. Du andas förgrämd bitterhet lång väg. Har du tänkt på det? Om inte, så bör du tänka på det nu då. Det finns hjälp att få för sådant här också.
Det här får väl räcka.
"Präst från Skara stift"
Bra analys, Dag! Saklighet, fakta och samtal med fakta som underlag står inte högt i kurs. Det viktigaste är att vara snäll och absolut inte markera gräns för vad som är kristen tro och vad som är villolära. Dokumentet "Grund och gränser" är väl pest och kolera och skulle bäst göra sig som bokbål under snällhetens, omsorgens,liberalismens och toleransens täckmantel. Evangeliet är förvisso gränslöst, men inte på det sätt som dagens kyrkliga ledare tolkar det, dvs luddigt och inkluderande av allt som hör till tidsandan. Och när det någon gång talas om kyrkans profetiska uppdrag gäller det sällan eller aldrig uppdraget att förkunna Kristus utan allt annat än detta. Jesu ord om saltet som mister sin sälta har en aktualitet som är kusligt aktuella.
SvaraRaderaBra inlägg, men jag skulle vilja att du utvecklar dina tankar. :D
SvaraRaderaJag skulle kunna ge ett väldigt otäckt exempel på hur diakoner i Svenska kyrkan har hjälpt till att ta ifrån en person vanliga mänskliga rättigheter, hur diakonerna har ställt sig på förtryckarnas sida, för offrets bästa. Feghet och kryperi för makten. Men också ett resultat av hur diakoner rekryteras. Omsorgstänkandet har de ju med sig i bagaget från sin tidigare yrkesutbildning.
SvaraRaderaNu föreslår en kyrkoherde på Gotland att nästa kollekt ska p-pillersubventioner, så att fattiga gotländskor inte blir med barn. Sjukvårdstänkandet i kvardrat. När blev Svenska kyrkan socialminster Göran Hägglunds förlängda arm?
Den besvärande kritiken från kristet håll mot Hägglunds abortpolitik har ju han försökt vifta bort med "graviditetsförebyggande" åtgärder.
Skattesänkningar och läxhjälpsavdrag för rika det är vad kd står bakom i regeringsställning. Och då finns inget ekonomiskt utrymme för att bistånd till fattiga barnfamiljer.
Nu ska Svenska kyrkan, som redan i ord har kopplat isär sexualiteten från fortplantningen (och då syfter jag inte på de samkönade äktenskapen, utan på den sexualitet som KAN resultera i barn) också verka barnförebyggande.
http://blogg.svenskakyrkan.se/domprostmats/2013/01/30/gott-muller-i-kyrkan-pa-gotland/
Det gjordes många illegala aborter, ofta med förfärlig utgån, i början av 1900-talet, eftersom det var SÅ skamligt att vara ogift mor. Aborterna gjordes inte för att kvinnorna inte ville ha barn, utan för att dölja vad de hade gjort.
Denna inställning "det är okej, så länge det inte syns" präglar fortfarande delar av den svenska kristenheten (särskilt den frikyrkliga delen). Förtjustningen i preventivmedel och "sex som inte syns" är enorm i den delen - och denna dubbelmoral har förgreningar ända in riksdagen.
Svenska kyrkan måste sluta agera drängstuga åt kd. Aartificiella preventivmedel sätter naturliga drifter ur spel och p-piller är livsfarliga för kvinnor som inte tål biverkningarna. Vid alla medicinering ska regeln gälla att riskerna ska vägas mot nyttan.
Detta bryter kyrkan mot, både när man vill ta upp kollekt till -piller och när diakoner skickar avvisar patienter som vill bli botade genom Jesus i stället för med psykofarmaka. Det är sjuksköterskan i diakonen som ägnar sig åt detta förmynderi.
Kd har under åratal intesivuppvaktats av läkemedelsindustrins lobbyister. Kristdemokratiska landstingspolitiker agerar som om de vore läkemedelsindustrins betalda agenter. Själen är viktig, säger de, och sjukdomar i själen ska botas med kemikalier.
När även kyrkan indoktrineras i denna villolära är omsorgskyrkan som farligast för sina offer - de som skulle hjälpas.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaKlockrent!!!
SvaraRaderaJag i Halland
Visst skulle Dag Sandahl förtjäna en utmärkelse för förtjänstfull opinionsbildning!
SvaraRaderaEtt problem med en utmärkelse åt DS vore, att han är ett rött skynke för de många. Alldeles oavsett vad han säger i en sakfråga och hur, drar man till med ett fördömande som argumentum ad hominem, därför att han omges av fördomar. En fördömd kan knappast hedras. Det skulle ingen ta på allvar. En sådan utmärkelse skulle bli ett hån. Dränkas i protester och skrän. Dessutom har några små övertramp blåsts upp och fastnat på BloggarDag. Då kan som alltid helheten avisas med hänvisning till detaljen. Så tycks den tyska utbildningsministern nu få gå, liksom en tidigare försvarsminister fick gå också han p g a akademiskt plagiat i ett sedan länge förflutet. Helt ovidkommande, men den som mist trovärdigheten beträffande sin doktorsavhandling, kan avfärdas i alla sammanhang. Dagbloggarens doktorsavhandling lär hålla. Men hur var det nu med avhandlingen i tyska;-)
Alla som följer denna blogg vet vilket engagemang och arbete, som ligger bakom Sandahls smått enastående produktivitet.
Men offentliga utmärkelser - tror någon att de skulle vara möjliga? Känner sig någon konsultbyrå i Växjö manad? Eller rent av SmP? Om inte annat så av ren snällism...
Tant Svart
Nog för att Dagbloggaren är en skojare, men inte på det viset...
Raderahttp://www.ht.lu.se/o.o.i.s?id=12476&news_item=6574
Det var ett riktigt bra skojeri! :-)