Mod

I dag på morgonen kunde man läsa Dagens Segloras första egenproducerade. I går kom somligt, pressmeddelanden som andra skrivit, gudstjänster andra hållit. Jag undrade varför vi angelägna skulle hållas med sådant av en tidning som hela julhelgen samlat mod. Men tålamod är också mod och detta tålamod belönades kl 7 i dag. Helle Klein hade modet att ta upp ämnet barnfattigdom i Europa och manade modigt biskoparna att skriva ett - brev! Mod?

Nå, fattiga barn i Europa - Grekland, Spanien, t ex - blir säkert glada över de svenska biskoparnas brev. Vad ska de skriva? "Var inte ledsna!" Eller ska biskoparna skriva till politiker och opinionsbildare, de där uppe? Vad skriver de då? Hoppar de på kapitalismen? Eller nöjer de sig med att hoppa på det svenska skolväsende som under namn av kunskapssamhälle utexaminerar också de som inte har godkända betyg och dömer unga människor till arbetslöshet eftersom skolan inte hade resurser att ta itu med dem som systematiskt skolkade sig igenom skolväsendet.

Kanske biskoparna skulle skriva ett brev, när de ändå håller på, om ambitiösa lärares omöjliga arbetssituation? Jag menar: en lärare ska vara lärare, vuxen vän och förebild, kurator och socialarbetare, allt i ett, samt komplettera med att vara författare och handläggare av den egna dokumentationen samt sitta på konferenser. När allt detta inte går, finns inga resurser att fånga upp de elever som håller på att tappa bort sig och ingen tror väl att ett samhälle mmd hög ungdomsarbetslöshet särskilt satsar på strulpellar? Ja, ni fattar. I grund handlar det förstås om det ekonomiska system vi hålls med, där ett fåtal blir väldigt rika och många blir fattiga.

Anmäler sig dock inte en kritisk fråga eller två? Vilken är tanken - om någon - när man mobiliserar just biskopar? Vad är det för särskilt med sådana, vilken kompetens i ekonomiskpolitiska frågor har förlänats dem genom biskopsvigningen?Är det en samhällssyn som kommer till uttryck - den att kraften till förändring finns hos dom där uppe, inte hos vanligt folk?

Sven Grassman dog för rätt många år sedan. Han gjorde dystra analyser och insåg att han skulle dö innan han ick se om det gick som han menade att det måste gå. Är det tid att ta fram hans böcker igen och repetera vad han skrev och vad han menade att vi borde göra? Om inte annat för att konstatera att han hade fel ... Sven Grassman hörde till de modiga.  När hans forskningsresultat inte passade, förpassades han till ett undantagsrum. Sånt folk ska man lyssna till.

Sandahlskanadalen, då? Segloras försvar efter Annika Borgs vidräkningar? Inget finns att läsa - finns ens uppräkningen av artiklar på temat Sandahl-skandalen kvar? Men nog måste det ha varit en underlig - för att inte säga undermålig - skandal som dör så kvickt?
Kanske redaktionen när det gäller Borg sitter tyst och begrundar skillnaden mellan "mod" och "dumdristighet" - men något måste väl redaktionen klämma ur sig. En ursäkt, kanske?

Men med så svaga insatser - blir Dagens Seglora långlivad? Upp med en hand den som tror det.