SPT, tidningen Svensk Pastoraltidskrift, publicerar i nr 2 en intressant analys från grannön Gotland. Stiftsprosten Richard Wottle beskriver stiftets gudstjänstprojekt. I förbigående förstår läsaren att biskop Koskinen inte presenterade någon ämbetsberättelse där det kyrkliga läget i Visby stift sammanfattades. Alltså - eller vad då alltså? - gjorde den nytillträdde stiftsprosten och samtliga medarbetare på "enheten" "en blixtinsats" för att intervjua samtliga medarbetare i pastoraten och alla kyrkorådsordföranden. Jag fick läsa upplysningen två gånger. Biskopen har alltså struntat i jobbet och för att rädda vad som räddas kunde, prövade stiftets personal en ny arbetsmodell.
Vad får man mer lära sig om gudstjänstlivet på Gotland. Vid två seminarier och tre kontraktskvällar arbetades med rapporten. Många talade vid kontraktskvällarna om "den brist på kunskap både om gudstjänstens innehåll och utformning liksom om kristendomens dogmatik som kännetecknade församlingsfolket idag." Iakttagelsen är både intressant, skrämmande och utmanande. Inte minst som Richard Wottle gör några handfasta sammanfattningar.
Gudstjänstlivet befinner sig i fritt fall. Under några år upphörde 50% av stiftets församlingar att finnas till som självständiga församlingar och minskningen av antalet gudstjänster mellan 2005 och 2010 är 24% vilket inneburit 30% färre gudstjänstfirare. Snittet per gudstjänst, som tänkts öka med färre men bättre gudstjänster, sjönk från 28 till 25.
Stiftsprosten Wottle har frågat om motsvarande analyser av sammanläggningar i andra stift. Det finns inte så mycket att gå på, men i Lunds stift minskade antalet gudstjänstbesök mellan 1998 och 2008 med 18% - 12% i de församlingar som inte lagts samman och 27% i de andra.
Personalen är nöjd, skriver Wottle, men det har sockenborna ingen anledning att vara. Prästerna har fått bättre arbetsmiljö och det betyder "mindre att göra".
Richard Wottle vill som den stiftsprost han är inte sluta sin artikel i mioll och citerar en kollega som troskyldigt menar att vi aldrig behöver vara missmodiga, för varje dag för oss ett steg närmare Herren också. Men är det inte just det som skulle oroa? Tänk om Herren säger: "Stick och brinn, ni lata och odugliga tjänare", när han ser en uppsättning präster, nöjda med att ha fått bättre arbetsmiljö i betydelsen mindre att göra? Men med mindre att göra, kan man dra ner på antalet lönearbetare (präster och kantorer men kanske också vaktmästare) och den nedåtgående spiralen snurrar av sig själv.
Frågorna ska ställas rätt brutalt. När man läser vad som hänt - vad i allsin dar gjorde biskop Lennart Koskinen när det hände? Gjorde han ingenting, och är detta förklaringen till att han inte skrev någon ämbetsberättelse? Eller ville han bara sova gott om natten och höll sig okunnig och utomlands? Inte vet jag. Men skumt är det.
Vad det blir för resultat med nya strukturer 2014 kan man nog förstå också av Gotlands-studien. Färre gudstjänster, färre firare och, som jag nu lärt mig att det heter, "bättre arbetsmiljö".
Detta påminner om tillståndet vid reformationen:
SvaraRaderaGod ekonomi genom fädernas avsättningar till det kyrkliga och fromma. Rövarband som tagit över de kyrkliga köttgrytorna och nu mest lever i lättja. Förvärldsligande i yttre och inre bemärkelse inom kyrkan. Vansinniga och vidskepliga föreställningar parade med vissa rester av kristen tro ute i busken. Obetydlig, fragmentarisk, folklig kunskap om det kristna. Jagande av misstänkta i förbund med djävulen. Det kristna som alltmera misstänkliggjort och fyllt med främmande innehåll. Gärningsrättfärdighet och avlatsväsende.
Jamen här behöver vi sannerligen en reformation!
Men finns längre kunskaperna? Finns en Martin Luther inom kyrkan?
Förmodligen har vi i dagens bloggavsnitt en fingervisning om vad som kommer efter stora stukturreformen: Det obetydliga blir ännu mindre. Det betydelselösa blir försumbart.
Helle gjorde rätt som lämnade en närmast betydelselös plattform i fritt sjunkande!
Tant Svart
Inte heller Krister Stendahl lyckade prestera en riktig ämbetsberättelse under sina år i Stockholm. Han hade ett prästmöte, och kom då med spridda, somliga insiktsfulla, kommentarer till läget i stiftet, men dessa samlades aldrig i skrift för kommande släkten att ta del av.
SvaraRaderaFast han blev aldrig riktigt biskop – han var mer som en professor på rymmen. Hans attityd till prästmötet var väl mer som till ett seminarium.
Men undervisa oss gnällspikar i kyrklig förnyelse det kan han. Historiens dom kommer bli hård är jag rädd.
SvaraRaderaHistoriens dom kanske blir hård, men vi tror på den Gud som talar om sig själv som nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek och som inte bara vill ge oss rum utan tid till omvändelsr.
Radera"Vart är vi på väg?" Så frågas det i programmet "På Spåret."
SvaraRaderaVart är Svenska Kyrkan på väg? Går det att stoppa sekulariseringen inom kyrkan? Något måste göras. Mitt förslag är att Frimodig Kyrka sammankallar alla biskoparna och tala om vad som förekommer inom kyrkan. Biskoparna tycks inte bry sig om vad som händer eller är de så förblindade att de inte förstår det allvarliga läget.
Eric
SvaraRaderaEtt bra förslag Eric, men skulle biskoparna verkligen komma om de blev kallade till ett sådant möte? Tillåt mig att betvivla detta. Man umgås inte med spetälska.