tisdag 15 januari 2013

Räv i hönsgården

Man kan ironisera över nationalkyrkans svårigheter - Svenska kyrkan eller Church of England lika. Det är kyrkor som påverkas av de frågor som står på den politiska agenadan. De hanterar utmaningen olika skickligt - eller så gör politikerna det - om nu inte saken är den, att man med Englands kyrkohistoria i minne inte riktigt förmår göra vad man kan i Sverige, som har en helt annan och mindre dramatisk reformationshistoria. Samtidigt måste man väl medge, att den politiska styrningen av kyrkor blir en fingervisning om hur inkulturerad i stat men kanske också samhälle som en kyrka är - på gott och ont och ibland förödande. Partierna sätter sig i det svenska kyrkomötet för att genomföra sin politik och detta är väl egentligen bara vanvett för den som tänker att Svenska kyrkan har en egen inte bara kropp utan också själ. Och så tänker vi väl?

När man ser sig om efter alternativ finns en del att välja mellan. Romersk katolska kyrkan t ex. Den tycks stabil om man bara blundar för en del - dogmer, pedofilskandaler, bankaffärer och en del annat. En del annat, ja. Jag läste Matthew Fox bok The Pope's War (Sterling Ethos 2011). Det hela är ett rasande angrepp på vår vän Bengan, Benedikt XVI. Programmet är rätt likt det andra kyrkor försökt. Kvinnliga präster förstås, celibatskravet bort, homosexuella ska kunna bli biskopar och kurian måste väck. In med dans och undervisa blivande präster om The Cosmic Church, vilket jag i mitt bigotteri uppfattar vara rätt mycket New Age. Fred och rättvisa ska med, självfallet. Bilden på Sr Jane Kelly visar en argsint nunna men hon hör till Fox's favoriter fast jag mest ser en nunna av det slag man ogäörna möter en mörk afton. Ja, ni vet själva. Alla nunnor tar inte fångar och med alla nunnor är det inte nådigt att knäcka nötter.

Biskop Spong gillar Fox's bok och det fattar jag.

Varför ska Fox då fortfarande vara romersk katolik? Kan han inte lika gärna bli en protestantisk liberalteologisk liturgist - som så många andra? Det fattar jag inte riktigt. Och hans kosmiska kyrka - kan den inte stå på egna ben. Vad är det förresten de tror att de kan skapa genom kyrklig omgörning? Inte ens i Svenska kyrkan har ju detta projekt skapat entusiasm och folk som är beredda att betrala utan precis det motsatta.

Jag säger inte att jag uppskattar att se frondörerna i den romersk-katolska kyrkan. Jag blir närmast överraskad av attackerna mot påven Benedikt XVI, måltavla för mycket kristligt hat. Men när de romantiska bilderna av hur livet är i Rom till skillnad från Svenska kyrkan, är det inte ointressant att se motsättningarna spricka upp. Slagordet Ad Fontes uttrycker kanske en mer livgivande hållning för ioss allihop? Tillbaka till källorna, alltså.

6 kommentarer:

  1. Om rävarna (inte bara M Fox eller Herodes) skall uppfattas vara de liberala, modernistiska och postmodernistiska kämparna är de tämligen harmlösa även om de skulle vara irriterande många.Dock är det ingen höjdare med en enda räv i hönsgården där det bara finns högsta höns och ingen tupp. Det är värre med vargarna som gärna klär sig i fårakläder, men som biter till när tillfället bjuds.
    Det finns en hemsida "Novus Ordo Watch" som på fullt allvar menar att Benedict XVI tillsammans med alla påvar efter Pius X inte skulle vara giltiga påvar och att Joseph Ratzinger inte ens blev giltigt biskopsvigd 1977. Dock är hans prästvigning från 1951 godkänd.
    Antagligen skulle man från det hållet kunna vara kapabel att bunta ihop den officiella katolska kyrkans ledning med exempelvis Seglora smedja eller varför inte Missionsprovinsen?

    SvaraRadera
  2. Det är ett intressant inlägg från Thomas Andersson. Med det synsätt som verkar finnas på denna blogg och dess kommentarsfält blir gränsen för giltiga ämbeten och sakrament godtycklig. För allesammans är redan bannlysta av Rom. Det enda rimliga är att närmare studera den donatistiska striden. Mot donatisternas uppfattning att en präst måste vara på ett visst sätt hävdade Augustinus saklighet. Gud verkar även genom det bräckliga och ofullkomliga. Gud läggar sin skatt i lerkärl. Så släpp taget om vad som gjorde att vi har prästvigda kvinnor. Acceptera dem som Guds goda verktyg. Annars blir konsekvensen absurd - för ytterst sett finns det ju ingen som kan avgöra vad som är Guds ordning. Inte ens påven. Även den som säger sig läsa Bibeln innantill har ju en tolkning.

    Farbror Grå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, tror nog att Farbror Grå skulle följa sin egen uppmaning att närmare studera den donatistiska striden. Vad Augustinus hävdade var att prästens inställning inte påverkade sakramentets giltighet. Att av det dra slutsatsen att prästens inställning är totalt oviktig i allt är inte korrekt logik.

      /Per H

      Radera
    2. Dock är det väl så, att man i det kyrkliga drar lite åt alla möjliga håll? I så fall kommer ekipaget/kyrkan då rakt inte att göra många knop, utan i stället mest stå still på fläcken, medan dragarna grälar om färdriktning och tolkning av karta och terräng. Kyrkan har blivit det bibliska huset som kommit i strid med sig själv. Och nog är risken stor, att man slutligen drar åt fel håll, då nu allt tycks gå an? Eller rentav av ner i diket??

      Tant Svart

      Tant Svart

      Radera
  3. Vad är det för katolska dogmer Fr Dag vill blunda för.

    Att syndare i Kyrkan skulle stoppa dig från djupare intresse låter inte rimligt...

    SvaraRadera
  4. Ja, om vi vid det tilltänkta reformationsjubileet 2017 - då SvK:s ledning antagligen mest tänker fira sin hejdlösa liberalteologi - måste konstatera att Svenska kyrkan är i lika stort behov av reformation som påvekyrkan 1517 och i större än påvekyrkan 2017, hur ska vi då motivera folk att inte gå till Rom?

    En sak som legat mej som trebarnspappa varmt om hjärtat, men som inte ens alla högkyrkliga eller FK-are verkar förstå vitsen med, är bevarade begripliga (biologiska) könsbegrepp. Vad jag förstår har vi nu sedan den 10 januari 2013 genom Kammarrättens beslut ett nytt könsbegrepp, där svenska män kan tänkas föda barn, se http://www.svd.se/nyheter/inrikes/konsbytare-stammer-staten-for-tvangskastrering_7811250.svd Ärkechefen meddelade ju för nästan ett år sedan, samtidigt som en annan svag ledare nämligen KD:s Göran Hägglund, att han accepterar det nya könsbegreppet: http://www.dn.se/debatt/jag-har-sjalv-andrat-asikt-om-steriliseringarna

    BloggarDag skrev ju en bloggpost med rubriken SANSLÖST i det sammanhanget, och jag tänkte att nu har väl han och en del andra världens pangläge att rubba nomenklaturan. ("Du ska ta ledningen och makten" som Jörn Svensson skrev). Men det har väl inte blivit så mycket av offentlig storm mot ÄB? Och åtskilliga eljest vettiga verkar inte ens vilja ta i frågan. (Köttben åt SD, säger jag). Fast om vi inte längre utan kroppsvisitation kan veta ifall nye prästen Sven är en kvinna eller man (biologiskt alltså) eller om paret Niklas och Anna verkligen är av olika kön, så blir väl somligas aldrig sinande engagemang i Ä-frågorna (Ämbete/Äktenskap) tämligen meningslöst?

    Vilket kanske var de helqueeras inkl. "Ärkebiskopens" fromma förhoppning (se där en tredje Ä-fråga - vem blir ny "Ärkebiskop"? ledtråd: 3 av de fyra senaste ärkecheferna har börjat på We...). Men inte bara högkyrkliga utan även våra barn och ungdomar torde få lite svårt att orientera sej i tillvaron om de ska få lära sej i såväl skola som kyrka att somliga av oss är födda av män...

    Jag tröstar mej med att såväl homo- som heterosexuella torde uppskatta kännedom om den tilltänkta partnerns kön och tänker på Berglinrutan där könsneutrala dagiskompisarna Pling och Bam dejtar efter 20 år och säger: "Ska vi gå på toa och dra ner brallorna på en gång eller ska vi låta det bli en överraskning?"

    SvaraRadera