Förvärva, ärva, fördärva

Det blir en tidig morgon men tanken har jag tänkt långt tidigare. KSF var de kristliga studenterna i Lund och någon gång under 1970-talet lyckades dessa miffon göra sig allt kvitt - den breda basen för kyrkligt studenarbete men också fastigheten med plats för studentrum, trädgård och stort rum för föreningens sammankomster samt kapell i källaren. Jag sa då - och har kommit i den åldern där själva upprepandet av egna ord blivit till en skön konst - att detta i miniformat var vad som skulle vederfaras Svenska kyrkan. Det beror inte på att våra miffovänner är ondsinta eller illvilliga. De förmår inte mer - och det de inte förmår, för oss alla ut i olycka. De gjorde ju sina karriärer och kan nu i större format göra om det de utförde i början av 1970-talet. Allt under framskriande av hur viktigt deras verk är - och framåtsyftande. Men jag vet.

Förvärva, ärva, fördärva är de tre stegen. Först en generation med visioner och en vilja att förverkliga visioner. Där har ni ungkyrkorörelsen, som var både ung och kyrklig. Den höll som identitetsskapare och präglade Svenska kyrkan därför att den fanns i det vanliga kyrkolivet.
I generation två, arvtagarnas generation, fortsatte verket. Det var präster som under 1940-1960-talen var, kan man säga det så, autentiskt svenskkyrkliga. De visste hur det kunde göras och många insåg att arvet de tagit emot kunde förnyas både liturgiskt och i den världsvida ekumeniska rörelsen. Fast då blev det hela till "högkyrklighet" och det befanns vara ett stort problem, politiskt och kyrkopolitiskt.
Sedan kom tredje generationen. Några av dem var maktspelare. När de såg vad man enklast skulle satsa på, satsade de där. Men kompetensen att förnya saknades. Så går Svenska kyrkan en ödesväg under handfast ledning av en samling fördärvare på olika nivåerr i kyrkolivet. De är inte mer ondsinta eller illvilliga än de flesta av oss. De är bara så gruvligt inkompetenta. Och hur det blir då, borde vi alla veta. Men de framträder med sådan säkerhet, så munvigt och så beredvilligt när det gäller slagord? Visst. Som min gamle fanjunkare sa: "Ett säkert uppträdande döljer oceaner av okunnighet." Tänk på det nästa gång de karriärbefrämjade uttalar sig.

I dag svär Barack Obama presidenteden. Det blir väl utan problem eftersom den först utsedde prästen Rev. Louie Giglio frånträtt uppgiften efter en kampanj mot honom. Han finns i Atlanta och har arbetrat hårt mot människohandeln, sextrafficking. För 16-17 år sedan höll emellertid den gode pastorn en predikan mot homosexualitet och ville dels att de kristna inte skulle vara undfallande mot den lobby som förde fram en homosexagenda, dels att de kristna skulle besinna kraften hos Jesus att göra upp och börja nytt. Vi ser hur vakthundarna är trogna sin kallelse. De kollade upp pastorn. Storm utbröt mot valet av honom. Pastorn avsade sig uppgiften och kommittén som sysslar med festligheterna i Washington valde nu Rev Luis Leon, som håller till över gatan från Vita Huset räknat, nämligen i St John's Episcopal Church, Lafayette Square.. Han är "quite outspoken about his support of gay and lesbian issues", som vår vän biskop Anderson skriver.

Det är alltid nyttigt att få veta vilka värden som är de egentligt heliga. Och så finns det sådana som förnekar att man måste vara PK för att få vara med! Jag har tappat respekt när det kommer till preseident Obama av ett antal skäl. Också detta. Ska triaden "förvärva, ärva, fördärva" anses tillämplig här också?