6-5

6-5 blev siffrorna i Borås när den nuvarande kyrkoherden inte fick bli stor-kyrkoherde. I Borås Tidning läste jag att den ratade var besviken och den som fick tjänsten glad. Han kommer från Ljungskile och har lagt samman fyra församlingar till en. En erfaren kyrkoherde får alltså Borås. Han har sina rötter i Tyskland, noterar jag förtjust och ser mönstret från Lund där vi har Domprobst Überflüssig sedan de från Tyskland komna gjort sitt. Gross-Deutschland är ett förblivande ideal, antar jag. Begripligt. Har man erfarenhet av hur ett antal gamla kungadömen och furstendömen blivit ett kejsarrike, går ränderna inte ur. Om nu detta kan vara rätt uttryck?

Vad som egentligen hände i Borås vet jag inte. Utifrån verkar splittringen i tillsättningsfrågan rätt oroväckande. Tanken att man nu får en annan typ av kyrkoherdetjänst är än mer skrämmande. Varifrån kom den nya - icketeologiska - hierarkin? Skrivbordshierarkin är något annat än den tjänarehierarki som prästämbetet uttrycker där störst är minst.

Hur kom det sig att kyrkoherdar hamnade bakom skrivbord, fem dagar i veckan? Förklara det för mig. Hur kunde vi en annan typ av kyrkoherde - en där man alls inte är herde för hjorden utan som bäst den store överherden för herdarna? Och varför är vi så få som reserverat oss eller talat emot den av så många önskade nyordningen?

I Borås tar den ratade kyrkoherden lite tid på sig och väntar på att det ska dyka upp någon trevlig tjänst att söka, säger han till Borås Tidning. Men det är inte säkert att det blir så enkelt. Lite skada tar han när han ska ut ur sitt tjänsterum och tills vidare försöka hitta andra sysslor än de han haft och dessutom börja samarbeta med den utifrån kommande nye kyrkoherden, han som är duktig på sammanläggningsprocesser. Som personalvård ska man inte uppfatta det som hänt. Och vad ska biskopen säga? "Var inte ledsen!" -?

Man kunde tänka sig att den ratade frågar på vilket sätt han inte skött sin kyrkoherdesyssla. Vad svarar de sex i Borås då? Säkert med ett ord om att han alls inte misskött något - men nu handlar det om en ny typ av tjänst. Då behöver förstås inte kyrkoherden vara ledsen längre - men är vi inte många som borde ha vett att vara rejält oroliga. Vad är det för ny typ av kyrkoherdetjänst vi får? Och varför just denna typ när siffrorna för kyrkobesök, aktiviteter, kollekter, ålderssammansättningar pekar nerför och vi inte ens vågar andas en fråga om hur det är med de sakliga kompetenserna när det handlar om tjänster i Svenska kyrkan. Men kan det finns ett samband - när det rasar, bygger vi en annan struktur, ny organisation och hierarki?

Kvar står komministrarna och bligar. Lite bligar de på de andra komministrarna, de före detta kyrkoherdarna som kanske förses med en fantasifull titel och behåller sin gamla lön - men vad då? Tillsammans vet de att inte ta eget ansvar. De nya stora kyrkoherdarna - islam har det lättare för där heter en stor- eller super-kyrkoherde "stormufti" - förväntas säga vad arbetskraften ska utföra. Prästerna har blivit lönearbetare. Det betyder att de släpper det personliga ansvaret men bygger inte heller församlingar.