Skampåle och skamligheter

"Det finns något skäl att ha redaktörer", sa min vän redaktören apropå den lokala härdsmältan i Kalmar, där två glada podcastar-herrar polisanmäldes av kommunen och folkpartiet efter att i sin sändning tillsammans analyserat varför den kvinnliga fp-ledamoten av kommunstyrelsen ställt kritiska frågor. Med deras språk behövde hon "ett ordentligt knull" för att bli glad och positiv och för (om jag fattat rätt) att Linnéuniversitetet ska lokaliseras till Kalmar hamn. Det var "tanken", så långt "tanken" kan utrönas.

I och för sig är många emot lokaliseringen, namninsamling har företagits och så - men säger detta förhållande något om bristande sexualliv i Kalmar?  De glada herrarna var inte så glada längre efter polisanmälan och medial uppmärksamhet. Gudrun Schyman prisade kommunens anmälan och Kalmar FF stängde av den ene som speaker och Radio Kalmar (SR) såg till att inspelade matprogram med mannen ifråga inte skulle sändas medan polisutredningen pågår. Hur det blir med engagemengen framöver, vet vi inte Den andres företag agerade så att den tidigare glade sa upp sig som VD.

I och för sig pågår nog ingen polisutredning. Saken är polisanmäld som förtal men har ändrats till förolämpning. Ska en åklagare ta sig an saken eller hänvisa fp-politikern till att själva driva frågan i rätten?

Några reagerar mot språkbruket, andra mot idiotin. Några kanske skulle fundera över det politiska livet där en politiker borde mötas i sak. Och jag kommer att tänka på Ingmar Ström som skåpade ut de så kallade "kvinnoprästmotståndarna" som sexualneurotiker. Är det i princip att säga något annat än det de före detta glada sa? Ingen kan försvara sig mot etiketterandet.

Få har tagit upp att de före detta glada offentligt bett om ursäkt. Den ursäkten tog fp-politikern inte emot. Jag funderade lite på det - för det blir väl lite knepigt att be Herrens bön om man inte tar emot en ursäkt? Eller är ursäkt att skylla ifrån sig och något som inte ska förväxlas med förlåtelse? Jag sliter med frågan med något egenansvar innebär väl bedjandet av herrens bön, eller har jag missat något?

Media har konsulterat de flesta (dock inte läkarvetenskapen, som skulle kunnat reda ut sambandet med kritiska frågor när det gäller att lokalisera Linnéuniversitetet i hamnen i Kalmar och människors sexliv eller brist på och kanske därmed vidgat vårt vetande). I går dök biskop Lennart Koskinen upp på arenan (Östra Småland) med synpunkten "Rätt att göra sig av med honom".

Biskopen ser blid ut på bild med skär skjorta och guldkors. Han betonar att han inte är insatt i händelserna, men uttalar sig. Écoutez! "Det finns inget företag som har råd att låta det egna varumärket associeras med människor med dåligt omdöme." Jag ser korset, varumärket, på biskopens mage och ser i biskopen apostlarnas efterföljare (apostlarna som väl aldrig visade dålig omdöme?) samt lyssnar vidare: "Att göra sig av med en person som är en belastning visar att företaget orkar hantera svårigheterna." Jag tittar på korset på biskopsmagen en gång till. Biskopen har talat och mätt efter mått. Sa inte Frälsaren något om det, förresten? Med det mått ni mäter med, ja, jag minns inte så noga och det var länge sedan och i Orienten.

De två före detta glada är förstås körda. Den gamla skampålen på stadens torg ter sig barmhärtigare och då hade prästerna fått ägna sig åt förlåtelse. Jag undrar om någon präst i det gamla skampålesamhället om någon sagt att det är rätt att göra sig av med honom? Kanske var det så. Det är den sortens präster och den sortens kyrkliga agerande vi i så fall vanemässigt brukar ta avstånd från.

När evangeliet förvisas till privatsfären och när biskopar som Lennart Koskinen pläderar för det kraftfulla agerandet i företagets intresse blir resultatet ett brutalt samhälle. Biksopen talar om "känslan men får när man hör talas om bolaget" - för det är inte bara produkter och tjänster som marknadsförs. Vad får jag för känsla när jag hör talas om biskop Koskinen? Känslan att här möter en omdömesgill etisk rådgivare till flera svenska företag? Jag skulle vilja veta vilka dessa företag är. Jag kanske inte vill ha med dem att göra ifall de inte gör sig av med den brutale biskop Koskinen?

Jag antar att alla läst Kristen Opinions "Utan Jesus". Det är inte bara illa i Svenska kyrkan. Det är värre.