GP:s kulturchef - inte lektuell heller

Ni kan den gamla historien, men den kommer väl till pass efter kulturchefen Gabriel Byströms insats i GP (pappersupplagan) den 19 maj.
- Jag är intellektuell, sa den ambitiöse.
- Jag är inte lektuell heller, löd svaret.

Först i sak. Kulturchefen finner Dispatch International "svårtartat" antimuslimsk. Dag Sandahl skrev "exempelvis" en artikel i DI under rubriken "Svenska präster vet ingenting om islam". Kulturchefen vet att berätta "Och nej, det var ingen inbjudan till dialog och samexistens och ömsesidig förståelse." Nähä. Vad var det då? Kunde inte kulturchefen har berättat det? Frågan till mig var ju en fråga om muslimska bönerop i ett kyrkorum - och jag beskrev hur djup ropar till djup och att det likväl finns en kristen identitet. Jag illustrerade med bibelmaterial. Jag påpekar att kulturchefen inte tar upp artikeln i sak, han  lika lite som någon annan.

Sedan gör kulturchefen en sammanfattning på det enklaste av sätt - och det avslöjas när han sammanfattar vad jag menar och därefter skriver. "Ungefärligen". Då vet man att karln fuskar grovt - och det vet han själv också. Annars har GP allvarliga problem. Kulturchefen har konstruerat, det är det hela. Och om Dispatch International, som ställde en fråga till mig som jag hövligt besvarade, gällde för att vara "svårartat antimuslimsk" så handlar det nu om "att legitimera rasism". Antagligen skulle Dispatch International gå med på att kallas antiislamistisk - men ingenting annat. Men vill man veta mer om detta, måste man nog ta sig till Danmark för att där kunna följa en anständigare debatt om Tryckfrihetssällskap mm.

Kulturchefen ångar på så att alla ska inse att den mannen inte var med när den djupa tallriken uppfanns. "Det spelar roll var man skriver, pratar eller medverkar." Nå, var får då en präst i Svenska kyrkan skriva, prata eller medverka? Fattar ni hur illa ute kulturchefen är - eller vill ni leva i det samhälle han pläderar för? Det är i vart fall inte ett öppet samhälle. Så var det GHT och inte GP som på sin tid kunde föra fram frihetsfrågorna, märk mina ord! Det är lika illa nu - eller värre, för GHT har gått i graven.

Kulturchefen - alltså chef för kulturen! - har fattat. "Klart är att många aktiva på den högerextrema kanten i Dag Sandahl sett en själsfrände." Hur klart är det? Är inte de högerextrema klokare än så, har de värre problem än kulturchefen, och det vill inte säga lite. Hur många högerextrema finns det förresten i landet, enligt herr kulturchefen?

Kulturchefen - Chief of Culture? - Führer der Kultur? - Conducteur de la Culture? - (hur löjligt kan det bli?) bestämmer sig därefter för att hacka på mina vänner ärkebiskop Wejryd och biskop Eckerdal. De är för tysta. De undviker det kontroversiella. Kulturchefen har - men så var han inte heller med när den djupa tallriken uppfanns - inte förstått att hade de varit kontroversiella, hade de inte heller varit biskopar. Men likväl ("lik förbannat" höll jag på att skriva, men ett så vämjeligt spårkbruk undviker jag självfallet) ska nu kyrkan "in i diskussionen om ett samhälle som alltmer glider isär".

Det är vackert tänkt - men vilken är egentligen motiveringen till detta och vad ska Svenska kyrkan säga? Att vi utifrån tanken på att de kristna är förnuftigare tar över regeringsansvaret, avskaffar riksdagen och låter kyrkomötet fatta de konstruktiva besluten - eller vad? Om "kyrkan" inte ger sig in i diskussionen är risken att "kyrkan" marginaliseras alltmer", hävdar kulturchefen. Eller, tänker den klentrogne, just då marginaliseras i en aldrig tidigare känd utsträckning?

"Risken är också att öländska förkunnare med oklart ärende får ett alltför stort inflytande på samtalet. Det vore djupt olyckligt."

Har jag tillräckligt tydligt markerat min mening att kulturchefren närmast är decrepitus? Strunta i det där med öländska. Strunta i att kulturchefen inte läst på det ringaste. Strunta i allt utom detta att tycka synd om göteborgarna. De betalar en ansenlig summa för att få GP i brevlådan - och så här usel är den produkt de får. Jag är smålänning. Jag menar ett, där jag sitter på den ö där solen går upp och ynkar göteborgare, där solen går ner: Ring chefredaktören och begär att få 500 spänn tillbaka på prenumerationsavgiften. Ni har väl i allsin dar betalat för bättre kvalitet på resonemangen än detta? Eller har ni bara GP för att väta bladet och sedan grilla fisk i tidningen?

Jag ska själv fundera på hur det kommer sig att biskopars tystnad ger mig allför stort inflytande på samtalet. Fast nu hörs ända till Göteborg hur jag skrattar, fruktar jag. Vem kom på att "samtal" är ordet som beskriver den rådande tystnaden? Jag funderar utan skratt på frågan vilka meriter man har i bagaget för att bli kulturchef? Kandidatexamen? Doktor? Docent? Och vad ska kultrurchefen göra för att jag inte ska få för stort inflytande? Vad vill han göra? Vad kan han göra? Svaren på frågorna beskriver, om de tas på allvar, samhälle och samhäkllsklimat.

Men göteborgare, ring om prenumerationsrabatten. Det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna som skapar rikedomen. Eller?