Jag ska inte här och nu - på resande fot - ta upp kritiken av "min" tvåregementslära, bara muntert konstatera att en av de kompetenta teologer jag har nöjet samtala med, förutsade ungefär denna reaktion. Så håll till godo med er teopolitik, då. Eller med er lutherska 1600-talsortodoxi. Det blir säkert bra det också. Vi andra får väl fortsätta stå inför Guds ansikte i mässan, utsättas för Guds ord, öva oss att be (lite taffligt men i alla fall), umgås med de heliga i alla tider och därför entusistiskt fundera över vår samtid tillsammans med dem vi tar politiskt ansvar med.
Innan vi säkert avgör vad som sker i det som sker när bilar och polisstationer bränns och stenar kastas, kanske vi enklast uppfattar saken handla om huliganism? Men någon slags ytterligare sakdebatt behöver föras liksom ett samtal om just vad som sker i det som synes ske. Djävulen går omkring som ett rytande lejon, har vi upprepade gånger läst. Mest missnöjd är jag med de journalistiska insatser, förutsägbara, perspektivlösa - och säkert perspektivlösa därför att en del uppenbara förklaringar inte går att hålla fram. Men då kunde kanske journalisterna analysera olika kravaller i Stockholm. Ungdomskravallerna 1948, modskravallerna, striden i Kungsträdgården är exempel på dramatiska händelser. Hur skiljer de sig från det som nu sker - och hur liknar de det?
När jag vaknade på morgonen tänkte jag lite över den kyrkliga splittringen och över religionsdialog som syssla. "Tack älskling, jag har också sovit gott" skulle repliken ha kunnat vara inför ett sådant beteende, fattar jag. Men i alla fall!
De kristliga vill ha fred och försonlighet, vi ska vara sams och världen ska imponerasd av det kristliga och bli - kristlig. Ingen av de kristliga vill påminnas om att Svenska kyrkan i sin kyrkoordning kodifierat ett helt annat beteende, ett där det är omöjligt att föra ett samtal för den som gör det, utsätts för i kyrkoordningen kodifierade sanktioner som styr på möjlighet att bli präst eller direkt på arbetsuppgifter, lön och pension för dem som är präster eller diakoner. Är det bara jag som öppet äcklas över vad de kristliga ställer till med - under fortsatt tal om hur viktigt det är att debatt ska föras? Den är en egendomlig blindhet - den där de blinda tror sig se. Jag ska nog uppfattas ha vaknat på fel sida. Eller är det jag som vaknat omvänd och därför ser?
Så tänkt: nu till religionsdialogen med min kritiska fråga om en kristen över huvud taget kan föra en sådan dialog utan att den kristna tron blir vad den inte är - religion? Det var ju som något annat tron slog igenom i romarriket. Men hur kan vi då tala om gemensamma mänskliga erfarenheter av andligt liv? Jo, det kan vi väl. Men är det religionsdialog då - eller just ett samtal om det mänskliga?
Nu är lobbyn på Scandic Hotel Uplandia kanske inte plats för djupa tankar. Jag ger sålunda upp och går och äter frukost. Mn kanske är mina teman värda ett påhak framöver. När jag är på bättre humör?
Självklart står det DS fritt att skriva blogg på fastande mage, självklart får DS dra sina slutsatser, men schemat som målas upp förvånar. Inte pga bemötandet av kritik, inte pga föreställningen om kritiken, inte pga framförandet av monologen om dialog, men det tillvända ansiktet förvånar. Liksom det uppvaknande läget. Att framföra det är säkert att göra självmål utifrån den laguppsättning DS ställer upp. Dock är jag glad, glad att DS är ute och reser som vanligt, det är aldrig bra att för länge sitta på en ö. Jag önskar DS trevlig vistelse på fastlandet och hoppas frukosten smakar gott och gör magen väl. / Magnus Olsson
SvaraRaderaSpridda skurar säger man i den svenska väderleksrapporten och i den finlandsvenska ställvis regn./Sven-Åke Nilsson
SvaraRaderaSpridda skurar...
SvaraRaderaDet låter som en god anledning att i framtiden stanna hemma på solrika norra Öland?
Missunna inte DS att träffa den anonyme teologen med den stora kompetensen! Bara för att DS är ute och reser så måste han väl få träffa lite klokt folk också utanför den folkliga miljö han ständigt åberopar. Jag unnar DS att ha anonyma auktoriteter och åberopa dem. Dessutom har väl nu fått nått i magen och trivs. En dag då den lutherska världen faller som käglor för att den streetsmarte påven uttalar sig om godhet hos ateister bör väl också kommentatorer odla en god generositet även om man som jag håller fast vid Jesu ord " säg inte att jag är god utan Gud är god!" och " om redan ni som är onda "
RaderaOm föräldrar som ger fisk inte skorponioner till barna så skall vi med glädje önska DS många goda måltider. Våra fiskar varma får vi nog i nån blogg vad det lider ändå. För inte köper jag påvar som modernister applåderar när de uttalar sig OM andra, eller traditionalister när de niger för densamme, sättande sig i samma båt och lämnande sina annars framförda argument. Dessutom kanske jag nu räddat DS från att skriva ett för snabbt blogg på fastande mage i morgon? Att DS inte kan se fler allternativ än 1600- tals ortodoxi är bara att beklaga. / Magnus Olsson som inte reser så mycket.
Dialog - två som talar.
SvaraRaderaMen en sann dialog förutsätter två som lyssnar.
S & C lyssnar visserligen, men på det kommunal-sekulära planet. De där fastlagda åsikterna tas sedan in i kyrkomötet där all dialog är otänkbar.
På ena sidan i den svenskkyrkliga dialogen står de som anser att kyrkans viktigaste uppgifter är att fira gudstjänst och fostra människor till Jesu lärljungar.
På den andra sidan står de som sätter något annat värde högre, den kan vara mänskliga rättigheter, demokrati eller medlemsinflytande.
Även många väckelsekyrkor i vårt land är splittrade i en del frågor, men de är stakrt enade i tanken på att fostra lärljungar och i viss mån evangelisera.
Borde inte kyrkomötet börja med att läsa bekännelsen från Nicea?
Med tanke på att den bekännelsen tillkom för att exkludera villfarelsen att Fadern var före Sonen, så är det inte osannolikt att några av kyrkomötets valda ledamöter har en ännu större villfarelse i sin personliga bekännelse.
Jag blir uppmuntrad av att läsa trosbekännelsen och då kanske det kan uppmuntra några andra också.
Du får akta nu så att inte någon med inkvisitoriella befogenheter får en klump i magen och tvingas få dig att känna samma skuld som de, med våld. Att du skulle problematisera deras fred och samförstånd kan lätt komma att kännas som trettiotal och fascism, då till skillnad från när man tar lagen i egna händer och för fram antidemokratiska åsikter i Megafonen. Och vem är du att ifrågasätta deras upplevelse av fred, tolerans och samförstånd, bara för att du råkar hamna utanför eller blir upprepat attackerad?
SvaraRaderaTeopolitik, ja, nog kan man kalla även din vision, Dag, om ett tydligt åtskiljande av politik och religion. Tvåregementsläran är ju i sig teologiskt motiverad. Eller är du helt enkelt påverkad av den Amerikanska åtskillnaden mellan kyrka och stat, som ju spårar ett helt annat ursprung och även hålls högt inom svensk frikyrklighet? Historiskt är ju möjligheterna bredare än så. Den kristna kyrkan är förmögen att arbeta på många olika sätt i förhållande till världslig makt: exempel kan tas i från Jeremias brev, 200-talets apologeter, Matyrkyrkan i Romarriket, Frankriket, Byzantium, kyrkan i Mellanöstern sedan 600talet, Calvin's Geneve, Amerikansk kyrkohistoria. Poängen är att det inte finns ett sätt att förhålla sig till världslig makt och att en kristen påverkan på samhället inte har setts som något ont av en majoritet kristna (grovt räknat) sedan Konstantins dagar (Jo, så klart av Julianus Avfällningen)...förrän nu. Att driva en så tydlig teopolitik som du gör genom att kräva att kristna inte låter den särskilda uppenbarelsen påverka politiken (för även det är ju i ditt fall en form av teologiskt motiverad politisk hållning, inspirerad av Luther) är nog att välja en ganska snäv bild av hur Kyrkan kan förhålla sig till det övriga samhället. Jag har inte frågat efter en Luthersk 1600-talsortodoxi, och firar gärna mässa med dig och "umgås med de heliga i alla tider" för att "entusistiskt fundera över vår samtid tillsammans med dem vi tar politiskt ansvar med"... men skulle önska att den processen få börja i lite bredare möjligheter i bredare ramar kring hur mycket Kyrkan faktiskt kan påverka den övriga världen i väntan på parusin.
SvaraRaderaBriljant av en briljant!
SvaraRadera