Till fördomars försvar

I går mötte jag ett av de barn jag ska döpa i början av juni. Det var ett barn som bedrev barns omfattande arbete att skaffa sig fördomar. Projektet tar många år men ska förhoppningsvis sluta lyckosamt: med att barnet har en god uppsättning fördomar. Till exempel den att släpper man sina vantar i luften så faller de till marken. Denna fördom innebär förstås inte att Sankt David, som i distraktion hängde sina vantar på solstrålarna, ska avfärdas. Sådant är sannolikt kvantfysikaliskt möjligt, inser den som läst Allan Emrén i senaste numret av SPT. Men för-domen driver oss att oftast inte hänga vantarna på solstrålarna. Vi har en erfarenhet som hjälper oss, en fördom alltså.

Det finns konstruktiva respektive destruktiva fördomar.

Konstruktiva fördomar är en stor uppsättningar medvetna eller omedvetna antaganden som bottnar i egen eller andras erarenheter. De hjälper oss att leva. När jag släckte lampan i går kväll var min fördom att jag skulle vakna i dag på morgonen - och det gjorde jag, precis som jag brukat. Jag skulle förstås kunna ha dött och vaknat död, vilket är en insikt jag kan ha användning för i aftonbönen. Men fördomen var att jag skulle överleva natten. Som vanligt. Alltså köpte jag filmjölk i går för att ha till frukost idag.

Ett mänskligt friskt normaltillstånd är alltså fördomsfullt och ska vara sådant. Vi slipper det små barn måste göra: registrera, sortera överväga, analysera, infoga samtliga informationer och synintryck till en helhet. De 40 synintryck i sekunden jag behåller, sorterar min hjärna oftast automatiskt. Är det en 400 000 synintryck som lika automatiskt sorteras bort? Fördomarna är av oerhörd betydelse. Utan dem skulle jag duka under inför uppgiften att göra det ständiga analysarbete som barn måste ägna sig åt. Så sover små barn mycket också.

Destruktiva fördomar är av annat slag. Antagligen styrs de av rädsla eller okunskap men kan formas ideologiskt. Då kan de i värsta fall bli bärande värderingar.

Destruktiva fördomar kräver oftast hatobjekt för att bekräftas. Men det blir då viktigt att inte närmare analysera hatobjektet. Stämplingen är fullt tillräcklig. En sakanalys är riskabel för den skulle kunna destruera det destruktiva, om man så säger.
Stabila destrutiva fördomar kräver att hatobjektet kan avfärdas med en enda glosa: neger, jude, homofob, elitkristen, dörrstängare, kvinnoprästmotståndare, abortmotståndare, miljömarodör, krigshetsare, rasist, socialist, högerextremist, ateist, islamofob, kristen - you name it!
När tillräckligt många går bortom glosan och styr på innehåll, då blir det svårt för de destruktivt fördomsfulla. Då kan de nämligen plötsligt avslöjas som okunniga, osakliga och kanske till och med lite dumma i huvet.

Detta skrivet som uppmuntran när nio lamm och nio tackor vandrar på prästgårdsängen. Jag har talat med dem så uppmuntrande man nu kan, när man fattar att det inte är så många veckor kvar innan de flesta av lammen serveras på Lammet & Grisen. Detta faktum nämnde jag dock inte. Lammen får hoppa runt så länge i okunskap. Eller ska jag gå ut och säga: "Ni är dödens lammungar!" -?

Jag studerar också svaret på det problem jag anmälde till Stockholms domkapitel. Domkapitlets beslut som stiftskollekt till Seglora smedja gör inte domkapitlet jävigt, får jag veta, och handlar saken om förtal hänvisas jag till BrB, som finns med i avskrift. Min fråga besvaras alls inte.

Jag frågade:
"Vad ska jag, som utsatts för lögner och förtal av Dagens Seglora, vars verksamhet är ett ansvar för två präster i stiftet, göra för att frias från de falska anklagelserna och för att de inte ska fortsätta spridas till nya läsare via nätet?" Frågan var väl rätt vettig - och lämnas sålunda helt obesvarad.

Att Stockholms domkapitel likväl nu har kännedom om saken, ska betraktas som en framgång Och att vi inte har någon fungerande rättsordning i Svenska kyrkan, visste vi väl sedan tidigare. Uttalandet av Helle Klein i DN att "vi har aldrig kallat Dag Sandahl rasist" är i formell mening sann. Men jag har framställts så - och det har fungerat, vilket visade. sig när vi på twitter följde journalisten Karlsson för en tid sedan. Hon hade läst och förstått vad som  fanns insagt i det som skrevs. Så framstod hon som besvärande fördomsfull. Av det destruktiva slaget, alltså.