Nattsömn sabbad

Jag kanske inte ska skriva bloggpost om POSK och beslutet att göra POSK fint och rumsrent eftersom hundvalpen, 15 veckor, kl 03.55 spydde i min säng. Bokstavligen bakom ryggen på mig. Man vaknar då. Som väl var vände jag mig inte om. Den kraftfulla spyan låg i all sin prakt i min säng som den kommit ut, inte tillplattad av en mansrygg. Men det var en del praktiska åtgärder som likväl skulle vidtas i insikt att det kunde varit värre. Hundägare tål mycket. Hunden i sängen? Inte hunden. Hundarna. En i knävecket och en ibland på kudden. Jag är en mästare att sova ytterst ute på kanten. Jag håller mig fast i täcket för att inte dråsa i golvet och mitt goda humör återvänder så sakteliga. Då tänker jag olyckligtvis på att Mats Rimborg i går önskade ÖKA och Frimodig kyrka tillbaka till POSK. Humöret går nedåt igen. Ska vi tjata detaljerna?

POSK beslöt sig för att bli fint, dvs följa någon slags svenskkyrklig normalitet normalitet ("lögnen som vapen och sveket som verktyg") och det skrevs ny policy efter ett årsmötesbeslut. Problemet som löstes var att POSK misstänkliggjordes för att vara emot kvinnliga präster. Visserligen fanns det kvinnliga präster på POSK:s listor och invalda i kyrkomötet - men det fanns också s k kvinnoprästmotståndare. Det var för svårt för Mats Rimborg. Han motionerade och snälla POSK-are valde en annan väg. Normalitetens. Några av oss såg omskrivningen för vad den är - en markering, ett avståndstagande. Andra stod kvar. Jag satt väl - eller hur var det? - kvar i Kyrkofondens styrelse för ingen krävde att jag skulle lämna och jag var invald av en större krets än bara POSK för att bakom alla kulisser ordna en del problem som rått mellan dåvarande kyrkostyrelsen och kyrkofondens styrelse. Göra samarbetsklimatet bättre, helt enkelt. En sådan arbetsinsats stämmer inte med bilden av mig, jag vet. Men man ska inte alltid vara säker på att bilden är sann.

Konsekvent flyttades så Fredrik Sidenvall ner på listan när POSK i Göteborg skulle samlas sig till val för åtta år sedan. Detta kunde inte uppfattas som något annat än utslag av normalitet och en hälsning till de hög- och gammalkyrkliga som stått upp för det PPO (Partipolitiskt Obundna), som blev POSK och gjort habila insatser för rörelsen. Dessförinnan hade Brita Olinder från Göteborg - ständigt detta göteborg! - bildat ÖKA men suttit kvar i kyrkomötet för POSK och skulle vara med på POSK:s gruppmöten också. Några i kyrkomötesgruppen tyckte att det var för magstarkt. ÖKA är resultatet av en utbrytning. Jag tror att de poskare som ville pjoska med engelskdocenten Olinder var rädda för henne och ville flytta sig bort från dem som Rimborg såg vara barlast. Nå, Olinder fick vara grupp för sig själv men så kom ÖKA igång. Vi andra fortsatte alltså ett tag till. Vi tänkte att POSK kunde vara ett samlande alternativ och att det var värt mödan att misstänkliggöras av de politiska partierna för Svenska kyrkans skull. Kyrkan inkluderar. Vi visste att vi allihop var svenskkyrkliga. Normalitteens konsekvenser visade att denna hållning inte längre var POSK:s. Frimodig kyrka kom raskt till. POSK:s styrelseledamot Jan-Anders Ekelund blev ordförande för Frimodig kyrka. Och jag fann plötsligt att jag nog borde kandidera i Växjö stift, trots att jag tänkt att detta med kyrkopolitik var ett passerat skede i livet. Kandidera kunde jag göra och så fick vi se.

Det intressanta är att Frimodig kyrka förvaltar det arv som gav POSK en själ. Vi slår vakt om olikheterna och värnar debatter och samtal med dem som schablonmässigt uppfattas vara långt från varandra. Vi driver debatterna i stiftsstyrelser och kommer med små inlägg också i kyrkostyrelsen. Vi lägger förslag som går igenom. Och - detta är en indiskretion men det bör sägas - jag imponeras inte stort av POSK:s insatser i kyrkostyrelse eller stiftsstyrelse. POSK gjorde större avtryck under åren 1986-1998. Trots allt.

I kyrkomötet hade det, menade jag för fyra år sedan, varit av värde om POSK och FK samt ÖKA kunde uppträda gemensamt. Det ville inte ÖKA och POSK lät sig blockeras av detta nej. Lite egendomlig tycks alltså Rimborgs välkomsthälsning tillbaka vara. Hade den varit annat än munspel kanske POSK skulle funderat över hur de nomineringsgrupper som är sig själva kan samverka och markera att de är något annat än grupper avknoppade från de politiska partierna och med ett dunkelt samband med moderpartierna. Minns kristdemokraterna som fick hjälp att planera denna valrörelse av partisekreteraren vid ett årsmöte för ett par år sedan! ÖKA samverkar politiskt. I kyrkostyrelsen med Miljöpartiet och i någon stiftsstyrelse med S. Jag hoppas jag nämnt att den nuvarande kyrkostyrelsen enligt min mening är den svagaste Svenska kyrkan haft sedan 1983.  

Frimodig kyrkas valsedlar för Växjö stift packades på 1½ timme. Att det kunde uppfattas ha tagit lite längre tid beror på att vi fikade, var fromsinta och dessutom åt pizzor. Ingenting av detta ägde rum i Nymans garage. Vi fick vara i familjen Nymans hus och uterum. "Frimodig kyrka äter hembakad körsbärspaj" kunde en konstnär kallat sin tavla, om det målats någon sådan för att spara idyllen för framtiden. Det målades ingen sådan tavla men körsbären var plockade i den nymanska trädgården. Under sådana idylliska omständigheter tar det emot att tänka på POSK och lite sorgsen konstatera att det POSK var, är det inte längre. Men, hoppet återkommer, Frimodig kyrka är! Det verkliga alternativet i kyrkovalet.