(S)ekten

Den socialdemokratiska valpropagandan är, såvitt jag förstår, rätt vanlig fascistoid politisk retorik. En fiende definieras för att demoniseras. Det är de högerkristna man ska komma åt. "Dom är för många". Det kan man säga i sammanhang som inte är demokratiska. I demokratiska sammanhang styr man på idéer, kritiserar eller slaktar dem och då är det idéerna det är fel på. Minns ni Irakkriget och demonstrationerna mot kriget? "Usch, usch Bush" skanderades det. Några av oss något äldre gick då igenom skillnaden mellan sak och person och slagordet hördes inte mer. Och det var ett politiskt sammanhang. Tanken att vi är för många i det kyrkliga - oavsett hurdana vi är - är en okristen och omöjlig tanke. Huvudet kan inte säga till foten "Jag behöver dig inte" har vi faktiskt funderat över denna vecka!

Jag hör till dem som allvarligt menar att det socialdemokratiska partiet förstörs av den här sortens kampanjer. Jag kan inte uppfatta ett parti som hemfaller till fascistoid politisk retorik som regeringsdugligt. Jag vet att tusentals socialdemokrater står för en annan hållning, de är ju demokrater. Men partiet har problem. Och tankemodellen har partiets kyrkopolitiker gett offentlighet åt. Tid för hederliga sossar att säga ifrån och det de kan säga att väl enklast att politiska partier inte ska in i Svenska kyrkan. I årets val kan man rösta på alternativ, det verkliga alternativet eller kanske av någon anledning något annat. Hur den socialdemokratiska renhållningen inom partiet ska gå till är inte min sak. Men ska renhållarna ge sig på de medkristna i Svenska kyrkan, förfäras jag.

Och förfärad är jag. Hur hamnade vi här - att några medkristna är för många? Kristen tro är ju inte, som KG Hammar påpekade, en åsiktsgemenskap. De får vara här, de vi tänker annorlunda än. De får bekänna Kristus, de som vi. De får falla på knä vid altarrunden de också och vara många. De får - som vi - riskera att ompröva mycket när Guds gode ande leder oss till hela sanningen.

S-kampanjen är en kampanj för något annat än Kyrka. S-kampanjen är en kampanj för en (S)ekt i Troeltschs klassiska mening. Sektfaran har följt Kyrkan i alla tider, läs aposteln Paulus. Den är just exkluderande, bestämmer vilka som får vara med. Kyrkan inkluderar människor och hanterar komplikationerna med detta genom själavård och kyrkotukt, ett ansvar för präster - inte för politiker.

Biskoparna sitter förstås lite på avstånd till kyrkovalet. Men inför det okristliga tänket att somliga kristna är för många och olämpliga ska de inte vara tysta. De har något de måste säga till socialdemokraterna. Säg det! Högt!

Kl 10.30 ska vi vara i Nymans garage i Ingelstad och packa valsedlar för Frimodig kyrka i Växjö stift. Det känns riktigt meningsfullt och inte bara som en motåtgärd mot dem som för egna syften vill ta över Svenska kyrkan och göra sig medkristna kvitt. Frimodig kyrka har, som påpekats, kvinnliga präster på sina listor och kan mycket sakligt säga att vi måste hantera oenigheterna i Svenska kyrkan. Det tänkte ju POSK också på sin tid men markerade sedan hur fint POSK blivit och skulle utmönstra. Så hamnade jag utanför den grupp jag tillhört och representerat. I dåvarande kyrkostyrelsen drev POSK mer konstruktivt idéer och gjorde skillnad än vad som nu sker. I många sammanhang är POSK-arna förunderligt tysta. Det var de inte när jag var med. Men när den vitala idédebatten tystnar, blir det nog så. En levande folklig kyrka är platsen för de vitala debatterna, de som förenar människor med olika åsikter. Jag tror det blir vitala samtal i Nymans garage i dag.