söndag 15 mars 2015

Bengt Hägglund

Professor Bengt Hägglund satte igång seminariet med frågan om påvens ofelbarhet. Vad tänkte vi om den? Vittnesbörd avlöste vittnesbörd. Påvens ofelbarhet trodde seminariet inte på. När alla rätt tvärsäkert uttalat sig, smålog Bengt Hägglund och sa: "Jag tycker att det är ett rätt rimligt sätt att tänka att den Helige Ande ska leda Kyrkan till hela sanningen." Jag beundrade den pedagogiska skickligheten. Han lärde oss något!

Vi läste och tenterade hans dogmhistoria, den som avlöste Auléns, och efter min grundutbildning kom boken Trons mönster. Jeffners bok i Uppsala kallades självklart Trons monster. Jag läste Bengts avhandling i det militära sammanhanget och avnjöt boken i hamnen i Karlskrona, när jag väntade på att transporteras till Kungsholms fort, där jag tjänstgjorde några timmar varje vecka. Det är sensommar och Östersjö över den läsningen, så pass att jag slogs av läsminnet (dvs tänkte just på Bengt och hans avhandling), när jag en sommar rätt nyligen kom tillbaka till hamnen. Jag berättade upplevelsen för Bengt. Är det inte märkligt att det kan vara en solskensupplevelse att läsa Bengt Hägglunds avhandling? Jag förmodar att jag varit på Arken i Lund och försett mig med litteratur för att klara den tidsbegränsade tjänstgöring, som trots allt innebar rätt många kvällstimmar ledigt. Om vi nu inte skulle plugga stridsvagnskort eller fartygssiluetter eller helt enkelt vara ute i terränglådan för att öva det fria kriget eller kriget i det fria.

Bengt och jag satt i kyrkomöte tillsammans. Han häpnade över vad han var med om. Kyrkopolitiskt kannstöperi kan förvåna de mindre härdade. Han visste vad han trodde, varför han trodde och på vem han trodde. Efterhand blev nog det gammalkyrkliga draget tydligare.

Jag funderade på att anföra något fromt i sammanhanget och har kommit till bokstaven H på den systematiska avdelningen. Lite oegentligt stod Harald Hallén där. Han ska strax flyttas en trappa upp och hamna på homiletiken. Men det lilla häftet Sveriges döda (Svenska kyrkans diakonistyrelsens bokförlag 1940) kunde kanske innehålla något i sammanhanget lämpligt. Det är radiotalet från Arvika kyrkogård Allhelgonadagen 1939.

Hallén hade, som det heter, ett präktigt organ.
Det betyder att han talade med kraftfull stämma. Han drar Sveriges historia. Sveriges döda är inte borta.
Helgon var de inte men: "Kärlekens låga skall, förnyad och förökad, flytta från hjärtan som älskat och dött, in i nya hjärtan. Det är de heligas gemenskap." Bengt och jag har nog fattat communio sanctorum som något lite större.
Hallén vädjar: "Visst vill du vara en länk - även du - i den kedjan!" Inga frågetecken här inte. Hur ska detta gå till? undrar vi klentrogna.
"Viska till din Fader och lev i hjärtats gemenskap med dina medmänniskor - du blir kanske inte till ett tindrande ljus genom tiderna för skaror av nya vandrare, men kanske där är en, som går fram till kullen, där du vilar, lägger en ros, viskar ditt namn med välsignelse. Då är du ej död. Du är i Guds himmel."

Prosten Hallén visste att utmåla sitt folkliga paradis. En tro utan tro men troskyldigt. Jag kan visst nämna Bengts namn med välsignelse, han var ju Bengt, bokstavligen "den välsignade, Benedictus. Mubarak - you name it! Men att han ska uppstå på den yttersta dagen beror inte på mina goda tankar. Det beror handfast på att Jesus har uppstått. "Han har inte uppstått så som när vi uppstår varje morgon", sa en dansk biskop nyligen. Hur vet nu biskopen det? Vi vet inte annat än att Han gick genom stenen hård och att stenen vältrades bort för att vi skulle se att han inte var där, bara linnebindlarna. Men från den stunden kan begåvat folk lita på beskedet om de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Bengt hörde till kategorin "begåvat folk".

Hur ska vi se på Harald Halléns tröstande ord. Vi ska se dem teologiskt, analytiskt och nyktert och säga: "Kärringatröst. Kvalificerad kärringatröst." Då är det det gammalkyrkliga i oss som talar fromt.

12 kommentarer:

  1. Hur dHA leder SveK är något jag för mitt liv inte kan förstå.

    Att han leder Kyrkan är då sant. Och att det enda moderna protestanter kan enas om; är att de inte kan enas och att påven har fel (på tusen olika sätt)!

    Vincit omnia Veritas!

    SvaraRadera
  2. Bengt är ett bra namn. Fanns tre under mina lundaår, alla tre med samma förmåga att ge. Vad gäller just han med namnet Hägglund så hette fadern Henrik, också ett viktigt namn i Lund. Minns med tacksamhet BH hjälp kring just faderns utgåva av Gerhard Tersteegens brev 1936 som öppnade upp till hur underströmmarna i svensk spiritualitetshistoria verkar under ytligheten. Tacksamt att minnas en så viktig person och inse att man själv börjar bli gammal. Trons mönster, i texten, håller. Trådarna i textilen bär, och Gerhard Tersteegens både sjöng och vävde. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  3. Till denna bloggs läsare,

    -Bloggpappans personliga minnen av kända teologiska personligheter och deras (hög)kyrkliga hemvist blir förvisso ofta också intressanta porträtt, ehuru subjektiva och - som ovan - blandade ,med berättarens upplevelser i uniformerad tjänst för kung och fosterland. De är många och säkerligen ibland (det kan man se) kryddade med författarens obestridliga känsla för att lägga till och kanske också någon gång dra ifrån; det är ju en författares privilegium att göra så.

    Naturligtvis ger bloggpappans inlägg vissa perspektiv på vår moderna kyrkliga historia - och utveckling, fast vederbörande skulle kanske helst vilja använda ordet avveckling. De porträtterade profilerna, för att använda ett modeord i tidningsvärlden, var betydelsefulla på sitt sätt och satte spår i den akademiska världen. Perspektiv bakåt och framåt behövs sannerligen också, fast här blir porträtten oftast bakåtblickande, nostalgiska redovisningar av något som var men i dag ej är.

    Med all respekt för bloggpappans läromästare, ideal och favoriter och det intressanta att läsa deras alster - jag inhandlade för övrigt häromdagen vid mitt lokala biblioteks utförsäljning några produkter av kyrkliga personligheter - vore det dock att se framtidsblickarna sättas på pränt, läsa recepten för hur vår älskade demokratiska folkkyrka skall kunna återta förlorade tillhöriga, vinna nya, komma tillbaka till sin storhetstid, där dopen, konfirmationerna, vigslarna var dubbelt så många som dagens.

    Hur ser de recepten ut? Vad bör göras, för att citera en viss kommunistisk potentat och folkmördare? Vad kan alla vi verksamma i Svenska kyrkan göra individuellt och kollektivt? Vilka beslut måste KS och KM fatta för att vända den nedåtgående trenden?

    Ja, vilka kyrkliga historiska personligheter - nämnda och omskrivna eller ej av bloggpappan - kan och bör åberopas, vara vår vägledning till en renässans för vår folkkyrka?

    De frågorna bör ju, om några, ständigt vara levande för en ledamot av kyrkans högsta beslutsinstanser, dvs bloggpappan i Moheda.

    Vi väntar därför med spänning på hans recept, på hans engagemang, på hans djupa inlevelse för att "lyfta" vår kyrka till dess gamla jordiska höjder.

    Han har ju talets gåva, är skrivkunnig, har djup insyn i kyrkan, är välutbildad, har en s k kändisfaktor, är orädd och temperamentsfull och har åsikter om - höll jag i hastigheten på att också skriva - allt.

    Icke desto mindre överräcker jag härmed ett rubrikförslag till de förhoppningsvis kommande recepten:

    "Res Dig upp Du stolta, demokratiska folkkyrka och låt Guds ljus flöda över vårt folk!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  4. Ja det låter bra B O Dike om det är Vår gamla Svenska kristna Kyrka du talar om och inte "Abrahams barns" kyrka under varumärket Svenska Kyrkan. En politisk nykonstruktion. Vi svenskar är inte intresserade av Abrahams barn, andra religioner uppköpta in i holdingbolaget Sv Kyrkan. Den affärsverksamheten får Jackelen, Klein och Bunte bedriva i Tyskland eller någon annanstans utom i våra kyrkor.

    SvaraRadera
  5. Anonym,

    -Det var inte ohämmade, nedgörande utfall mot vår kyrka, som jag efterlyste utan konstruktiva förslag och recept för att kyrkan skall kunna återvinna sin tidigare ställning. Jag bad bloggpappan om dem, men Du får gärna också bidra. Saken gäller dock inte en produktion av otidigheter mot vår över hela landet spridda gamla fina kyrka.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du fick vad du efterfrågade ett konstruktivt förslag på hur kyrkan skall återvinna sin tidigare ställning. Först och främst får ni göra er av med synen att kritik på kyrkans förfall är "otidig, och nedgörande utfall". Ohämmad dessutom. För att kunna komma med lösningar måste problemen definieras. Problemet med Svenska kyrkan är att den inte längre är Svenska kyrkan utan ett varumärke , precis som jag skrev, för allsköns religioner. Ett holdingbolag tömt på sitt innehåll. Där en bra präst enligt nuvarande syn hos ärkebiskop och regering är att vara samarbetsvillig med de som förgör den Svenska Kyrkan. DIN och det nya religiösa frälset har ingenting med "vår", svenska folkets kyrka att göra. Din kyrka är inte "vår över hela landet spridda gamla fina kyrka", längre. Och det är DET som är problemet att ni inte ens ser att det är problemet. Eller rättare VILL göra något åt det. Ni vill bara vara "samarbetsvilliga" mot det nya varumärket Abrahams barn. Och då kan ni stå där med era barn och tomma kyrkor. Men kom ihåg en sak att det är Svenska folkets inte bara kulturarv och religion . Det är svenska folkets egendom!

      Din nedlåtande ton von oben klingar dåligt om du vill ha en seriös debatt. Kliv av hästen. Den trojanska hästen och tala med folk!

      Radera
  6. Anonym,

    -Din text är ett övertydligt exempel på det som inom psykiatrin kallas projicering och vilket jag tidigare erinrat om på dessa fält. Tala om nedlåtande von oben-ton! Om nu inte min kyrka är Din, så hur ser då den (Din) ut? Detta gällde ju frågan. Att vräka ur sig att Svenska kyrkan är ett "holdingbolag" är både fräckt och oförskämt.

    Och var är Ditt påstådda konstruktiva förslag till hur kyrkan skall vara, se ut, när nu vår - alltså min och svenska folkets - underkänns så kapitalt?
    Kläm fram Ditt alternativ först, innan Du dömer ut vår älskade kyrka. Det är det minsta vi bloggläsare kan begära.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  7. Sanningens regel, så är titeln på en bok av Bengt Hägglund som jag ofta återvänder till. Fast jag är uppsaliensare bugar jag mig djupt för lundateologin vilken levererat omistliga bidrag. Den uppsaliensiska teologins siste dogmatiker torde vara Hjalmar Lindroth som var skolad av värmlandsfödde N J Göransson vilken i sin tur inspirerades av dalslänningen Pontus Wikner. Dock väntar jag tålmodigt på f Folkes dogmatik. Den som också tar trons regel (sanningens regel) på allvar är exegeten Brevard S Childs. Childs kommentarer av Exodus och Jesaja är synnerligen användbara.

    SvaraRadera
  8. Sluta med "Dikes-resonemang" och för kristliga resonemang inför 2015-talet!
    De ansluter närmare till Kyrkans ursprung och för framtiden.!

    SvaraRadera
  9. Kan inte Bengt Olof Dike starta en egen blogg? Där skulle han få ännu mer utrymme än han kan få på Dags kommentarfält. Med sina pigga synpunkter skulle han säkert få massor av läsare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hear, Hear!!
      Kyrkans Hus sponsrar säkert.
      Arg Kyrkomedlem

      Radera
  10. Anonym,

    -Jag tackar för önskemålet att jag skatt starta en egen blogg.
    Vad skall den heta? Här ett förslag, som jag skall fundera över:

    "Folkkyrkan - församlingarnas framtid"

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera