onsdag 18 mars 2015

Kvälja dom

Den sorgliga historien om prästen som efter sexanklagelser avsade sig prästämbetet år 2008 i Visby stift och nu av domkapitlet får en chans att komma tillbaka, upprör hela ön, den ö som snart nog ska få ett eget försvar om 150 soldater. Ett kompani!

Vår vän domprosten Hermansson har skrivit om saken på församlingens hemsida. Det mesta han skriver där är en saklig genomgång av en räcka händelser. Lite konstigt är det dock att han menar det vara omöjligt för en församling att ha en präst som anklagats för sexuellt ofredande och utnyttjat en beroendeställning oavsett "om dessa händelser/anklagelser är av färskt datum eller inte." (min kursiv) Glidningen mellan begreppet "anklagelser" och vad som faktiskt hänt, kan man notera, liksom förstås det jag främst hajade till inför. Tidsaspekten. Finns det möjlighet till omvändelse och bättring på Gotland? I Svenska kyrkan?

Detta sagt är det alldeles riktigt att - så gott det går - rekapitulera vad som hänt och ge relevant information. Domprosten menar att detta är den enda fråga folk på Gotland talar om (inte om kompaniet, alltså) och han har fått ta emot flera utträdesblanketter. Kommunikationen blir viktig, då. Alla förstår. Signe Hassler på Kyrkans Tidning också. Hon är journalist på det gamla sättet, den som ställer de kritiska frågorna. Så hon ringde domprosten Hermansson.

Hon undrade om domprosten avsåg att vidta några fler åtgärder. På domkapitelssammanträdet, där prästen fått klartecken att starta på nytt som präst, hade domprosten inte kunnat närvara. Den häpna allmoge som läser Kyrkans Tidning, läste domprostens svar:
"-Jag vet inte vad jag kan göra, det måste jag undersöka nästa gång vi har sammanträde i domkapitlet. Det kanske kan finnas en möjlighet att reservera mig mot beslutet i efterhand."

Någon sådan möjlighet finns förstås inte. Så vad domprosten klockrent gör med sitt uttalande är att han kväljer dom, en enhällig dom i domkapitlet.

Domprosten upprepar att han måste ta reda på om det finns något han kan göra och får motfrågan:
"-Men vad är det du behöver vänta på, du måste väl redan ha fått alla handlingar som rör ärendet?" Med Signe ska man uppenbarligen inte mucka.
Domprosten ger sig in i upprepningarnas täta buskage: "-Det är det jag inte vet, det kan finnas delar av utredningen som bara delades ut på sammanträdet."

Jaha. Men då kan det väl också vara så att det enhälliga beslutet vilar på ett sakunderlag som domprosten inte haft tillgång till och som gör att han just nu bara ska vara tyst i intervjun? Vän av ordning undrar förstås också över varför domprosten inte störtat in på domkapitlets expedition för att utrannsaka alla detaljer i frågan. I stället för denna lilla rusning kväljer domprosten dom.

Biskop Fast kan kanske höras sjunga favoritpsalmen Nu är en fast bedrövlig tid. Sv ps 175 v 2 i 1937 års psalmbok, en vers som inte finns i nya versionen 373 i 1986:an.  Sjunger biskopen den, gör han i så fall rätt i det. Sätter han sig mer terapeutiskt ner för att jämföra de olika psalmversionerna, kan han få något att fundera över - för den fast bedrövliga tiden är uppenbart nuförtiden enkelt avskaffad liksom en del andra allvarliga insikter.
Vi återvänder till temat!

Hur ska vi förstå domprostens agerande? Enkelt, i pressen från media och allmänhet höll inte nerverna. Då blir det fel. Men vad händer om domprosten anmäls för att han kväljer dom? Ska han anmälas till domkapitlet i Visby? Då blir den ena villan värre än den andra. Fast intressant på sitt sätt. Hur är det - är biskopen anmäld till Ansvarsnämnden eller var det bara tal om anmälan? Och till det en anmälan mot domprosten? För det är klart uppseendeväckande när en ledamot av domkapitlet kväljer en dom i den rättsinstans där han själv är ledamot. Det enda ledamoten kan göra är att vara med i sammanträdet, plädera och vid behov reservera sig. I övrigt gäller Wittgensteins ord att om det man inte kan tala, måste man tiga.

Gårdagens upplevelse var annars annorlunda. Jag eldade ris och plötsligt nådde mig i den något rökiga omgivningen doften av Talisker. Jag blev uppeldad av insikten, kan jag säga. Talisker är, för att informera de fromma, just en rökig whisky. Livet är både bedrövligt och fyllt av oväntad glädje, glöm inte det. Gratis Talisker i vinden. Aerosoltalisker. Skottar och smålänningar gläds. Fastetiden bär rikedom med sig.

27 kommentarer:

  1. http://m.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1242682

    SvaraRadera
  2. Det verkar som man eldar på Gotland också. Ön tycks försvunnen i rökridåer. Med eller utan Talisker.

    LG

    SvaraRadera
  3. f. Dag,

    Jag noterar att ni gillar Talisker - Mycket Bra - men Dalmore eller Bruichladdich är ännu bättre, särskilt den äldre årgången. Ang. den Gotländske kleriken som har grava problem med att hålla tasken och händerna i styr så kan man erinra sig att "anything goes" med den nya frälset som ockuperar Visby Stift och Ärkestiftet i synnerhet.

    drängen Johannes B.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker att man måste skilja tydligt mellan "möjlighet till omvändelse och bättring" å ena sidan och lämplighet som präst å andra sidan. Och det är väl också ett huvudproblem i många andra frågor också, att omvändelsen i BÄSTA fall kommer med som en sekundärfråga, vilket gör att hela resonemanget blir skevt.

    För alla som är någorlunda insatta i dagens kulturklimat tycker jag att det borde vara självklart att kyrkliga ämbetsbärare inte kan återinträda i ämbetet efter en sådan här händelse. Samtidigt borde det vara hela kyrkogemenskapens förbön att hjälpa den som eventuellt har syndat fram till uppriktig ånger, förlåtelse och upprättelse som privatperson och lekman.

    Det borde inte vara så konstigt. Ämbetet som SÅDANT måste värderas högre än individens RÄTT till ämbetet för egen del. Som sagt; detta gäller i en rad andra frågor också...

    SvaraRadera
  5. Lord Calvert säger jag bara.

    SvaraRadera
  6. Har BENGT OLOF DIKE inte en kommentar?

    SvaraRadera
  7. Kommer domprosten i sin roll som talande för domkyrkoförsamlingen att dra konsekvensen att stänga biskopen ute från sin domkyrka? Kommer vi att se en modern variant på den tid när biskop och domkapitel i Köln sände härar mot varandra?

    Allvarligt talat, Mats Hermansson egen berättelse är ett förfärligt dokument, juridiskt sett. Han utgår från att något hänt utan att vare sig domstol eller domkapitel har dömt. Det enda som hänt är en nedlagd polisutredning (möjligen också en intern nedlagd utredning). Ändock talar Hermansson som om det han hört är obestridliga fakta. Från början synes han totalt övertygad om den misstänktes skuld. Om Hermansson skulle ha fel, knappast en omöjlig tanke, så kan lämnandet av tjänst och ämbetet lätt förstås utifrån den totala misstroendeförklaring från domprost och biskop som Hermansson själv berättar om.

    Människor kan förändras, men för närvarande är det tydligt att Hermansson definitivt inte bör vara vare sig biskop eller chef. Stackars de som råkar ut för honom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hermansson personifierar den rättsröta och den brist på rättssäkerhet som har blivit ett kännetecken för Svky!
      Antony

      Radera
    2. Mats for bishop!!!

      Radera
    3. Han har uppenbart många av de rätta kvalifikationer som krävs för att bli en alldeles "förträfflig" stiftchef i det postkristna samfundet!
      Antony

      Radera
    4. Ja, gör honom till biskop, så att Gotland och Visby befrias från honom!

      Radera
    5. Är det nu som biskopens utsaga skall läsas som biskopens stora ödmjukhet inför sin egen vigning? / Magnus Olsson

      Radera
  8. Varför kallas domprosten i Visby för Ding-dong Hermansson?

    SvaraRadera
  9. Är det ingen som tror på flickornas berättelser? En medelålders karl som skickar sms till 16-åriga flickor och vill ha ut dem och gosa med dem i en sommarstuga, när han dessutom är gift och har barn, gör något mycket olämpligt! (Hur mycket han verkligen gosat vet jag inte, för jag har bara läst Kyrkans tidning) Om en präst gör något sådant förstår jag inte hur man kan låta bli att ifrågasätta hans lämplighet. Detta var 2008! Det är väl inte så långt tillbaka i tiden! Att en kyrklig styrelse av något slag ( i detta fall domkapitlet) fattar beslut i total enighet är väl mera regel än undantag! Så opassande som det ofta ses att ha en avvikande mening bland folk som inte vågar stå rakryggade, för hur ofta är det inte så?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Domprosten hade möjlighet att närvara, argumentera, votera och reservera sig. Om han inte utnyttjar den möjligheten måste han tiga stilla.

      Att han går ut i efterhand (när mediadrevet drar igång) och då kritiserar domen är det ytterst problematiskt. Dels eftersom det faktiskt varit ett gynnande beslut för den enskilde och som därigenom naggas i kanten och dels eftersom den signal som domprosten skickar är att den enskilde - trots sitt ämbete - inte bör kunna anställas i församlingstjänst.

      Tänk om arbetsdomstolen hade gett nägon tillbaka anställningen och sedan går en rådman i domstolen ut och säger att det var helt fel och att ingen kan anställa honom. Det är en rättsskandal

      Radera
    2. Tillägg: om det sedna har ett riktigt beslut eller inte är faktiskt dn helt annan sak.

      Radera
    3. Problemet rör inte sanningen utan att ingen sådan sanning är fastställd trots att domprosten tycks utgå från att det är så. Flickornas berättelse kan vara sanna, men sanningen har aldrig, om man får tro Hermanssons berättelse, prövats av något därtill behörigt organ. Undantaget är polisen, men att de lägger ned ett ärende brukar inte betyda mycket åt något håll.

      Radera
    4. Jag kan hålla med om att domprosten givetvis borde ha varit med på sammanträdet och agerat!
      Är det inte ganska ologiskt att tänka sig att prästen ifråga kvickt avkragade sig själv om han inte var skyldig till överträdelserna, Anonym kl.9.13? Det verkar dessutom vara ganska normalt nu för tiden att polisen lägger ner ärenden som inte ens är prövade. Speciellt då det gäller övergrepp mot flickor/kvinnor.

      Radera
    5. Vi kan inte räkna med att människor följer samma logik som vi själva, särskilt inte i trängda lägen. Till poliskulturen verkar höra att lägga ned så mycket som möjligt. Finns det belägg på att vissa anmälningar drabbas extra hårt?

      Radera
    6. Så har jag uppfattat det i media, att de nonchalerar den här sortens anmälningar, men det kan säkert gälla andra också. Och jag har inget belägg för detta själv.

      Radera
    7. En lose-lose-situation tycks det.

      Får den pilske prästen tjänstgöra, tar man i köpet en risk för återfall. Dessutom förlorar SvK förtroende: "Sådana är dom! Sopar under mattan! Håller varandra om ryggen! Pedofiler hela bunten!"

      Om inte utrymme för förlåtelse och bättring ges, blir en av kristendomens huvudtankar åsidosatt. Kyrkan kommer då att handla fariséiskt och ytlig moral att gå före nåd.

      Det blir nog fel hur man än gör?


      Lars Jensen

      Radera
    8. Risken är nog störst för det första, tror jag!

      Radera
  10. Naturligtvis har jag på avstånd följt utvecklingen kring Visby domkapitel. Kan inte DS, som har tillgång till maktens korridorer, aktualisera frågan om domkapitlens vara och regelverket för dem. Kyrkoordningen är ju det enda Kyrkomötet har som ansvarsområde. Det örvriga är självpåtaget. Flera incidenter är kända där domkapitlen fallerat. Hur kan så många uppgifter om de inblandadei Visby och om handläggnigen vara ute runt om i media i ett ärende som handlagts under sekretess? Är det inte uppskakande, DS?

    SvaraRadera
  11. Frågan journalisten borde ställt till domprosten är om hans plötsliga engagemang i denna fråga hörde ihop med att det samtidigt började bli diskussioner om domkyrkoförsamlingens ekonomiska neddragningar. Är domprostens inlägg helt enkelt tänkt som en avledande manöver? (Vilket iofs inte hindrar att han kan ha poänger ändå i sakfrågan.)/ Markus

    SvaraRadera
  12. Glömde att skriva - Sláinte, doktor Sandahl!
    Antony

    SvaraRadera
  13. Det finns många underligheter i den här historien, en är att Lennart Koskinen vid två tillfällen låtit sig intervjuas i lokalpressen och kritiserat sin efterträdare och domkapitlets beslut. Det har fått Ragnar Persenius att skriva ett tämligen ampert "öppet biskopsbrev till Lennart Koskinen" i Gotlands tidningar 19 mars.

    SvaraRadera