måndag 30 mars 2015

Stilla veckan

I Stilla veckan kanske jag bloggvis denna måndag ska nöja mig med ett par sammanfattningar.

Visby först.
Frågan som domkapitlet skulle ta ställning till var egentligen frågan som måste ställas om varje prästkandidat. Detta innefattar möjligtvis frågan vad prästkandidaten gjorde för sju år sedan. Den som var 23 år gammal kanske sju år tidigare inte gjort så mycket ofog? Den som är 30 eller 40 har hunnit med mer. Vad kan ett domkapitel inte få reda på i sådana fall?

I det aktuella fallet kunde domkapitlet veta att en präst som avsagt sig prästämbetet nu ville tillbaka. Då beslöt domkapitlet att göra en ordentlig undersökning. Det hela resulterade i ett beslut att säga ja till den tidigare prästens begäran att komma tillbaka. Uppenbarligen tog domkapitlet sin uppgift på allvar och förstärkte med psykologhjälp. Den psykologen kunde det kyrkliga och de krav som måste ställas.

Frågan gällde vad som var läget nu - inte hur det var för sju år sedan.
Reaktionerna lät vänta på sig, en omständighet att lägga märke till.

Vi som sitter mer stilla i båten har inget annat underlag än de som är upprörda.
Några upprörda menar att svaret alltid ska vara nej. Förlåtelse ges, men det betyder inte att någon ska tillbaka. Saken är avgjord på förhand. Så uppstår en stor diskussion om vad som hände för sju år sedan, det som inte av domkapitlet utreddes då men som folk i församlingen fick försöka hantera. Aftonbladet visste dock att ge besked hur det varit.

Synden blir aldrig vacker när den beskrivs och det ter sig märkligt att synden kan vara så lockande.
Djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka, har jag upprepat många gånger. Det är ett faktum.
Vem ska nu kunna ha synpunkter på om mannen får rätt att utöva prästämbetet igen?
Det är faktiskt domkapitlets uppgift.
Därefter är det upp till dem som anställer präster om de vill ha den sökande.
Och till sist är det de enskilda som bestämmer om de går till kyrkan när pastor X står där.

10 månaders utredning är i vart fall knappast en indikation på att domkapitlet fuskat undan sin uppgift.
Hur frågan om den andra chansen ska besvaras, får väl var och en ta ställning till.

Mest intressant tycker jag dock att det är, när jag inser att alla de som haft bestämda meningar i frågan har ett gemensamt: någon utredning har de inte läst, kan de inte ha läst.

Jag skulle vilja ha en annan ordning när det handlar om präster som avsäger sig prästämbetet och i skyndsam ordning beviljas avsked. Då kan eventuella missförhållanden inte undersökas. Men det finns komplikationer hur man än gör. Det är tid att analysera situationen och då blir detta en fråga att hantera i kyrkostyrelsen, tänker jag.

Jag har haft anledning fundera över den s k ämbetsfrågan. Vilka var argumenten och hur gestaltade sig motsättningarna? Vilka var de olika intressenterna och vilka var grundfrågorna? Det är ett stort och komplicerat sammanhang och inte bara fråga om personliga uppfattningar man kan få ha men inte demonstrera med, har jag förstått. På så vis avskaffas alla sanningsfrågor. De blir personliga av typ "finnar på ryggen". Det tror inte jag att de är. På ett antal punkter måste Kyrkan fråga vad Gud vill. På ett antal punkter - eller alla?

I Svenska kyrkan har ju inte heller frihet i frågan fått gälla - fast detta var just vad som lovades genom en samvetsklausul. Det intressanta med den är inte att den förklarades avskaffad eftersom den var ett förarbete till lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst. Det var den bara oegentligt. Riksdagen tog lagen utan någon samvetsklausul och frågade därefter kyrkomötet, som införde denna utfästelse, ett löfte.
Förarbete? Nja. Efterarbete. Alldeles klart.
Och då gäller Carl Strandbergs konstaterande, att Kyrkan inte kan springa undan sina löften så enkelt som att förklara dem vara förarbeten, som faller när lagen avskaffas. För det skedde år 1982. Tänka sig att jag fick vara med om att avskaffa lagen om kvinnliga präster. Den höll bara 15 år.

Stilla veckan är en tid för stilla eftertankar. Som dessa. Och andra!
Från Dymmelonsdag blir det inga blogginlägg förrän Påskdagen. Inga kommentarer under den tiden heller.

19 kommentarer:

  1. Läs i följande och begrunda vårt samhällsklimat!


    https://sv-se.facebook.com/pages/Vi-som-h%C3%A4nger-ut-pedofilerna/107453655968110


    Argus

    SvaraRadera
  2. Reaktionerna lät vänta på sig eftersom spåren sopades igen. Insändare från 2008 visar att folk inte förstod vad som hänt och andra fick skulden för att den populäre prästens ungdomsprojekt lades ned. Polisen fick tydligen hand om ärendet men lade snabbt ned det, vilket kan tyckas märkligt med tanke på förutsättningarna.

    Nej, vi som är upprörda har inte läst några utredningar. Bekvämt sätt för vederbörande att slippa kritik genom att hemligstämpla! Några fakta om det skedda, som åldersförhållandena, säger dock en hel del. Självfallet vore det skönt att kunna lita på domkapitlets kompetens – i synnerhet som fyra personer tydligen jobbade heltid enkom med detta ärende i åtta månader (obs ironin). Tyvärr har jag fått en alltmer cynisk inställning till kyrkojustisen och det är inte bara på grund av egna bittra erfarenheter.

    Jag ser väldigt mycket av känslomässigt tyckande, slutenhet, bristande möjlighet att utkräva ansvar, ignorans både av regelverk och bestickande argument samt olika behandling i snarlika fall (”jag/vi har gjort en bedömning” är svaret man ska nöja sig med). Närvaron av en erfaren psykolog borde vara betryggande men fallet med Thomas Quick har rubbat förtroendet även för den yrkeskåren.

    Synden lockar ofta men i det här fallet hade nog de flesta låtit historien vila i lugn och ro om den berörde haft vett att stanna bland oss andra nere i kyrkans bänkrader. Men nej, nu ska han leda och undervisa igen och få all den särskilda vördnad som bara präster får. Kanske hade det varit lättare att se honom vit och strålande i högkoret om det inte vore för att skadorna på omgivningen (enskilda och kyrkan i stort) består och såren lätt rivs upp.

    SvaraRadera
  3. Jag har tidigare tyckt att Domkapitlet gjorde rätt men efter att ha tagit del av allt det material som är tillgängligt har jag tvingats byta åsikt. För det första är Domkapitelet en rättslig kvasiinstans som man inte kan ta riktigt på allvar. Godtycket har visat sig vara alltför stort. För det andra finns idag ingen som helst anledning att sekretsstämpla de utredningar som det så kallade Domkapitlet gjort. För det tredje är den psykologiska expertis Domkapitlet anlitat totalt undermålig, en psykolog som gärna under sin aktiva tid berättade om sekretessbelagda fall vitt och brett. För det fjärde är det prästen gjorde så allvarligt att han självklart under resten av sitt liv borde avstå från att befatta sig med ungdomar i konfirmandåldern och strax därefter. Det bör vara en lämplig påföljd eller om man så vil gottgörelse (satisfactio, för att använda en själavårdsterm). Ingen har rätt att kräva att få bli präst under sådana omständigheter. För det femte har stiftschefen i Visby uppträtt på ett sätt som snarast kan kallas ynkligt. I dagens samhälle och kyrka kan man inte gömma sig för journalister. Om jag inte minns fel kallades han innan han tillträdde för "klåpare" och det har han nu med råge förtjänat.. Det vore bra om även de som håller på biskopar och domkapitel i ärlighetens namn kunde erkänna detta. Ibland är det tur att människor utanför kyrkan lägger märke till kyrkans skumraskaffärer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt i att denne man för alltid är olämplig som ämbetsbärare i Svky. Hade "brottet" handlat om ekonomiska förehavanden eller brott mot Svkys "nya religion" hade vederbörande aldrig haft en chans till att återinstalleras men då det nu "bara" var sexuella övergrepp på 15-åringar så blir allt förlåtet!
      Antony

      Radera
    2. Antony är något på spåren. Givetvis finns det viktiga, systemhotande frågor, och mindre petitesser. Själv tror jag att även ekonomiska oegentligheter skulle förlåtits, men misstänkt vantro i förhållande till Kyrkoordningen aldrig.

      GG

      Radera
    3. GG - det är väl vantro till den nya religionens "kyrkoordning" som du menar, den som också går under benämningen Kyrko-oordningen!
      Antony

      Radera
  4. I detta sammanhang och i den närvarande heliga veckan meditera i Jesu "avpixlade" ord enligt Lukas om att komma till Jesus och hata sitt jordiska liv ( Lk 14:26) och betrakta dem tillsammans med aposteln Pauli korsförkunnelse om den ömsesidiga korsfästelsen (korsfästelsen av köttet Gal 5:24 och Herren Jesu Kristi Kors genom vilket världen är korsfäst och död för oss och vi för världen Gal 6:14)

    SvaraRadera
  5. Detta är en lärofråga. Den som tycker att denna före detta präst ska återinträda i ämbetet stödjer inte någon kristen syn på äktenskapet. Men det är så typiskt för Svenska kyrkans omtolkning av de kristna urkunderna, när man jämställer sex med kärlek och dyrkar sexualdriften som en gud. Vi ska inte ha tempelprostitution i kyrkan. Och prostitution är i detta fall inte liktydigt med sex mot betalning, utan det räcker med rituella samlag till någon gudoms ära.

    För övrigt tar jag skarpt avstånd från alla uppmaningar att mörda pedofiler. Sådana uppmaningar finns på den länk, som den första kommentaren i denna diskussion hänvisar till.

    OHP

    SvaraRadera
    Svar
    1. När sticker SvK ut hakan till stöd för pedofilers "lika värde"?
      Jag är inte ironisk.

      Givetvis är det dåligt omdöme av den gotländske prästen att ansöka om återinträde i ämbetet. Domlapitlets agerande framstår som oklokt. Men vad gör vi med den ohöljt nazistiska människosyn, som tycks få fritt och "legitimt" utlopp i anti-pedofila sammanhang? Oroande!

      Argus

      Radera
  6. På grund av radarparet Koskinen & Hermanssons undermåeliga sätt att sköta ärendet från början blir det en än värre härva nu i stället. Koskinen är pensionär som nervöst bevakar sitt eftermäle och Hermansson försöker åla sig undan ansvar genom att försöka reservera sig i efterhand. Jag tycker nog biskop och domkapitel verkar ha ambitionen att detta ska gå ordentligt till. Det är i så fall ett gott omdöme i en tid där Domkapitlen inte direkt utmärkt sig som rättsvårdande instanser. Jag tillhör inte dem som anser att en biskop ska vårda sig om att ligga bra till hos journalister. Jag ser Visbybiskopens markering att domkapitlet inte är en folktribunal som positivt. Det handlar ytterst om försoningens hemlighet, om Kristus som förlåter, helar och upprättar. Hade de heliga Petrus och Paulus någonsin tagits upp i apostlakollegiet om de man mätt med den måttstock som den f d domkyrkokaplanen och församlingsassistenten m fl mäter med??!! Den förlåtelse som vi så generöst delar ut åt alla måste också gälla prästen som fallit. Kristi nåd och barmhärtighet räcks åt ALLA, även den som felat grovt. Så här i stilla veckan är detta verkligen något att fundera över som det gällde en själv!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mytomanen Koskinen och rättshaveristen Hermansson är övertydliga exempel på den moraliska och intellektuella kollapsen i Svkys hierarki!
      Antony

      Radera
    2. Om Paulus levt idag hade han inte fått vare sig en första eller andra chans att bli apostel/präst. Outtalat hade han fallit på sin syn på kvinnor och homosexuella samt sitt arga sätt som kunde skrämma bort folk från kyrkan. Det hade en liten introvert rekryteringsgrupp kommit fram till och biskopen hade lagt huvudet på sned och rekommenderat att han ägnade sig åt forskning istället. Att folk i församlingarna ville ha honom hade ingen brytt sig om och till slut hade de flesta tänkt att biskopen väl ändå visste bäst. Utan någon chans att överklaga och få till stånd en oberoende granskning av beslutsprocessen hade Paulus blivit saligen bortglömd. Ingen hade gråtit över att han inte fick bli församlingsledare så som man nu ömkar en som redan varit det men brutit mot vigningslöften till både kyrka och hustru.

      Radera
    3. Ska korrigera mig med att jag inte vet om prästen var gift 2008. Det var en förhastad slutsats som möjligen beror på sammanblandning med en annan Gotlandspräst som också haft sexuella relationer med barn, ännu yngre.

      Radera
    4. Men värre än både Koskinen och Hermansson är stiftschefen Fast som vinglar från den ena till den andra sidan och inte lyckas inta en stabil position som både hans namn och så kallade ämbete kräver. Tänk att människor inte kan förstå sina begränsningar och tacka nej till uppdrag som är dem övermäktiga!

      Radera
  7. Aposteln Paulus, vars skrifter ofta negligeras av de liberala, utgör större delen av Nya Testamentet. Vi kan inte tänka bort hedningarnas apostel.

    SvaraRadera
  8. Antony,

    -Var snäll och i debatten här hålla inne med tillmälen, som Du ovan har givit exempel på. Nivån på debatten skall vara anständig och inte dras ned, som Du nu har gjort.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. För politruker är det väl en dygd att aldrig säga sanningen eller kritisera maktens män, och du BOD är en ärkepolitruk!
      Antony

      PS. Det finns gott om bevis för att Koskinen är en mytoman och att Hermansson är en rättshaverist!

      Radera
  9. Antony,

    -Presentera då dessa "bevis" och avhåll Dig därtill från anklagelser mot politiker: att de aldrig säger sanningen!

    -Styr Din tunga, Antony! Kan Du inte det, när Du transformerar dess ord till text, är mitt råd att Du avhåller Dig från att sätta orden på pränt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sålunda talte den gamle erfarne politiske chefredaktören när han tog en av sina yngre skribenter i örat ...

      :-)

      Radera