fredag 24 februari 2017

Kyrkosystemet avsakraliserat

Jag har förstått att jag inte uppfattas vara tillräckligt positiv i och för det kyrkliga. Det kan bero på det där citatet av den fromme Olov Hartman, nämligen att det går åt helvete och att han bokstavligen menade detta när han såg hur Ingmar Ström och andra drev sin kyrkopolitik i Svenska kyrkan. Jag håller mig till den analysen i ödmjuk tanke att frommare än Olov Hartman är jag väl ändock icke.

Men vill jag inte vara positiv så som de andra? Jag kan inte kliva ur min kontext. Läkarsöner är vana vid att mödrarna botar de sjuka. Det är inte de friska som kommer till läkarmottagningen för att få ett uppmuntrans ord. Folk kommer dit för att undersökas, diagnosticeras och så behandlas för att bli friska. Fokus på sjukdomen, sålunda, och på patienten (jag anger inte ordningsföljd). Vad ska jag göra åt detta mitt mentala handikapp från barndomen, förstärkt av pastoralteologiska studier under formativa år, för ett antal pastoralteologer ser faror i kyrkolivet och söker bot för dem? Eller i det militära systemet,  som jag utbildades i, det system som är byggt för att varsna faror? Är det inte de positiva som är farligast då?

När jag kom ut som ung präst funderade jag över diskrepenserna mellan det som sas och det som sågs och inte sällan mellan vad som sas utåt och vad som sas inåt. Strunta i vad det var som sas. Poängen var att det inte var detsamma. Jag förstod efterhand skillnaden mellan Kyrkan som är helig och kyrkosystemet som framträder sakralt.

Nu skulle jag förstås gärna vara positiv så insikten att jag inte uppfattas vara det, hur fryntlig jag än är, besvärar mig kanske. Repliker av typ "för en gångs skull håller jag med Dag Sandahl" besvärar inte. Det är en innehållslös skitkommentar med det enda syftet att diskreditera någon, dvs kristendom i kyrkopolitisk praktik. Sådant faller också biskopar för. I tjänsten. Men jag funderar över kyrkosystemens mentalitet. Och i duschen slogs jag av insikten. Kyrkosystem tycker inte om människor men tycker inte om Jesus heller. Det är det som är problemet. Vi borde tala om det.

Kyrkosystem kan nog inte älska något annat än sig självt och sitt eget. Det byggs så. Incurvatus in se, inkrökt i sig självt. Då begriper jag en faktaundersökning gällande kränkande särbehandling. Den beskriver ett fall som blir generaliserbart. Om det gjordes en sådan faktaundersökning och resultatet  levereras en torsdagseftermiddag och föranleder frågor onsdagen veckan efter men chefen och HR-chefen ännu inte läst den, då blir jag brydd. Det heter så, tror jag. Naturligtvis vet vi dock alla, att inga chefer sopar något under mattan. Bort det! Hur skulle jag ens kunna tänka något sådant?

Hade jag varit i en sådan ansvarsposition som chef för bygget eller HR-chef, hade jag kastat mig över undersökningen och slutsatserna. Hade jag då läst och funnit att faktaundersökningen slår fast att kränkande särbehandling förekommit på den arbetsplats där jag är chef och att arbetsgivaren rekommenderas att en lämplig person ska utses för att å arbetsgivarens vägnar be om ursäkt för de förhållanden arbetsgivaren uppriktigt vill beklaga, hade jag inte tyckt att det var läge att vara positiv. Talas det därtill om otydlighet gällande arbetsförutsättningar och att man frångått en samverkansanda som finns i årsarbetsavtalet samt talat om en avgörande diskrepans mellan jämställdhetsplan och verklighet, hade jag väl brutit samman mer än brustit ut i lovsång. Skulle jag läst och reflekterat över en mening om att skulden läggs på medarbetaren (som patologiseras) trots att problemen i själva verket haft sin grund i strukturella oklarheter hade jag 1. mediterat över att kyrkosystem inte älskar människor och 2. omedelbart larmat min styrelse och sagt att vi har problem. Så ungefär. Hur hade ni gjort? Det jag nu skrivit är naturligtvis litteratur, vilket i vår tid bör påpekas.

Kyrkosystem omger sig med sakral nimbus. Många medarbetare medverkar till att bygga bilden av det högheliga systemet - Vatikanen på 1500-talet eller de moderna varianterna i allt kyrkoliv. Det ligger i sakens natur. Därför är det en bjudande plikt för alla som bekänner sig till den heliga Kyrkan att avsakralisera kyrkosystemen. Kyrkan är något annat och mera än kyrkosystemet ungefär på samma sätt som katolicitet är mer än det romerska. Kvalitetsskillnaden mellan kyrka och kyrkosystem  är en fråga om kärlek till människor och till Jesus.

Vad ska jag mer säga? På måndag är det Gin&Tonic Monday, ni har väl förberett? Årets nyhet är att måndagen kan inledas redan söndag kl 18. Annars har jag försetts med ett bevingat ord. Jag låter det flyga till er också.
"Du får tro vad du vill, men här håller vi oss till fakta, sa ärkebiskopen."
Lite gladlynt positiv är jag väl ändå?
Lite? Jag tycker det bevingade ordet är sanslöst lustigt.



19 kommentarer:

  1. Arbetsmiljöverket uppskattar inte dylik litteratur. Frågan är om domkapitlet i Visby gör det?

    Apropå vad kyrkosystemet uppskattar så fick jag mina aningar bekräftade igår vid ett möte som kom in på ekumenisk nattvardsgång.
    Prästen medgav göatt att kollegorna med gott mod gjorde lite som de ville med ordningen och tolkade handboken fritt.
    Vilket vi båda tyckte gav nuvarande handboksrevision en visst mått av absurditet.

    SvaraRadera
  2. Vad är det som TROTS ALL JÄVLIGHET gör Svenska Kyrkan uthärdlig?
    Jo,just spännvidden mellan det hartmanska och strömska...
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jävlighet är väl att ta i?!...
      Jag har sovit på saken. Att det K U N D E gått åt hälsenor beror och har berott på :
      -Staten
      -Lag om Svenska Kyrkan som hindrar vår kyrka att fullt ut bli folkkyrka
      -De politiska partierna -inga nämda och inga glömda.
      -Ärkebiskoparna post Natan
      -Biskopsmötena
      -Kyrkomötena
      -Organisationstrukturerna
      -**i**o**ä***o***å**a**a
      -Den reaktionära delen av högkyrkligheten
      -Icke-troende som vill ha det lite extra festligt vid dop vigsel o dyl.
      -Troende som hamnat i fundamentalism och dogmatism.
      Håll med mig om att det är ett under att denna kyrka ändå trots allt,trotsade allt spritter av liv.
      För att sammanfatta :
      GUD ÄR STÖRRE
      Ulf H Berggren, tro -skyldig

      Radera
  3. À propos ÄB-citatet:

    Inga slugt uttänkta fabler.

    GAF

    SvaraRadera
  4. Att vilja odla, värna, kultivera, helhet, eller helighet, är nog inte någonting som man kan beskylla västerlandet för att vilja göra?
    Särskilt inte efter en vetenskaplig upplysningsrevolt, med fokus på just vetenskapliga fakta?
    Vetenskaplighet, eller fakta, som vill anses vara den enda vägen, eller kultiveringen, mot saliggörande, eller helighet, i all mänsklig samhällelig tillvaro, på alla nivåer, även inom kyrka och församling?
    Kanske skulle man kunna kalla det hela för viljor till kultivering av trasighet, istället för helhet?
    Det medför kanske att man då får också det som man odlar, eller fokuserar på, alltså trasighet i alla livets områden, från individnivåer, till familjenivåer, till församlingsnivåer, till partinivåer och till samhällsnivåer...

    Det är nog egentligen inte helhet, eller helighet, någonstans, som egentligen vill odlas i det upplysta, vetenskapliga, suveräna, förträffliga, konsumtionsinriktade, vetenskapsinriktade, högmodiga, avundsjuka, giriga, arga, lättjefulla, kättjefulla och frossande, västerlandet?
    Det är nog istället trasighet och därmed ohelighet, som egentligen mer aktivt vill odlas och kultiveras?
    I den heliga upplysthetens, och faktafokuseringens, namn?

    Kanske är det så att det man ber om det får man?...
    Guden anses ju vara generös, samt tålmodig, när det gäller människan...
    JB

    SvaraRadera
  5. De mest vanliga och likaledes tragiska vård- och omsorgs-skadorna är när sjuka och förtvivlade människor många gånger sökt vård och inte blivit trodda. I åratal har de blivit avfärdade med "vi ser inget, vi hittar inget, det är inget. Det nedlåtande omdömet blir "sveda-värk- och brännpersoner" med tråkig attityd. Eller om magkänslan är dålig blir diagnosen IBS, och "vänligen förstå att det hänger på dig själv".

    Är det inte så i det kyrkliga också? Doktorn vill inte se, än mindre leta vidare i det som värker? Är drg inte många sveda-värk-och brännkristna nu som känner att något är fel?

    Vad säger de i personalrummet?
    Irritable Christian Syndrome?

    SvaraRadera
  6. "Kyrkosystemet tycker inte om Jesus". Är det någon här som frågar sig varför det är så? Vad har Jesus gjort? Mina svar är:

    1)Han undervisar med en stil som överhuvudtaget inte går hem i dag. Jag kan knappast säga åt mina elever att de är idioter för att de fortfarande inte fattat vad jag talar om när jag beskriver ordföljd i svenskan.
    2)Han upprepar att man måste tro på honom för få det eviga livet. Okej, men VARFÖR har han inrättat det så att man måste tro på honom? Vad får han ut av att skapa ett sådant system där delar av hans skapelse går förlorade? Och det bara på grund av att de är lite skeptiskt lagda?
    3) Att göra under är inte riktigt modernt i dag. Det framstår som lite barnsliga trollkonster att gå på vattnet och ha sig.
    4) En del frikyrkliga kretsar uttalar hans namn på ett sätt att det framkallar illamående,och de själva framstår som mer eller mindre obehagliga som går och kastar sitt "Jesus ÄÄLSKAR dig!" i huvudet på oskyldiga människor.

    Jag menar att här har vi ett problem men få verkar tycka detsamma som jag, dvs att själva pudelns kärna är något annat än en oförklarlig ovilja att tala om Jesus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaså? Jaja, men jag föredrar i så fall att han visar det på lite andra sätt än genom pingstvänner och andra som använder frasen som ett tillhygge att slå mig i huvudet med.

      Radera
    2. Peter T: Jag menade dock inte dig! Vet inte ens riktigt var du kyrkoledes hör hemma.

      Radera
  7. Som en ofta återkommande ekonomiskt medveten gäst på Rättviks Stiftsgård sa: "Här går det alldeles för mycket på Guds försyn!"

    LG

    SvaraRadera
  8. ANna,

    Den kristna tron kommer alltid att stöta några. Kanske framförallt de som menar sig vara intelligentare än andra.

    Att kalla mirakler för barnsliga trollkonster? Ja varför inte kalla hela tillvaron för en barnslig trollkonst? Hela tillvaron och vär egen existens är ju ett mirakel som alltså den kristne förfäktar- skapat av Gud ur "ingenting" och bortanför vår förmåga att vare sig förstå eller förklara.

    Att hela existensen är ett mirakel betyder sedan inte att den nödvändigtvis är något paradisiskt.

    Vår uppgift som kristna är inte att försöka "förklara" Gud eller att besvara ,krystat eller inte några "varför" utan att ärligt och sant återge vad Jesus och i hans efterföljd apostlarna undervisat oss om.

    Det är det som är kristendom.

    Det är fritt att förkasta det om man nu vill men det är inte fritt att förvanska vad Jesus och apostlarna lär i en missriktad ambition att göra en "smaklig" lära.

    I övrigt bör man komma ihåg att Gud kommer att skapa en ny himmel och en ny jord . (Himmel och jord skall förgås...)

    Det handlar alltså knappast om att skapelsen som sådan pga den enskildes otro förloras utan om vad som sker med den enskilde.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Jag förklarade på vilket sätt jag tror att kyrkan har problem. Det är alltså inte bara ärkebiskopens fel som de flesta här anser, utan även Jesus står i vägen för många när det gäller Gudsupplevelsen i dag.

      Vi är fostrade att tänka kritiskt och ifrågasätta, vi accepterar inte lärare som dumförklarar sina elever och vi tror att allt har en naturlig förklaring och tror alltså inte att munkar i Indien eleverar fast det ser så ut. Och vi tycker att vår ateistiske kompis är en utmärkt godhjärtad person som vi inte vill ska gå miste om himlen.

      Om vi ska kunna ta till oss Jesus måste vi totalt omprogrammera vår hjärna vilket inte är lätt. Vi är en produkt av den tid vi lever i. Jag tror alltså om man ska hitta orsaken till medlemsbortfall och att Jesus ibland kommer i skymundan så måste man förstå de problem som jag har beskrivit och inte bara skylla allt på ÄB och politiker osv.

      Radera
  9. Anna,

    Mja nog är vi en produkt av vår tid och inget hindrar att vi är kritiska och misstrogna mot allsköns spektakel men det är knappast det som är problemet.

    Det som frodas å ena sidan är dum och ogenomtänkt ateism - å andra sidan medier i TV med sina energier och andar. New age ,gnostism av alla de slag.

    Sedan blandar du ihop allmän snällhet och kristendom.

    Jag förnekar sannerligen inte att det finns snälla ateister- är själv nära en sådan- räknades "enbart" godhet så skulle en sådan som mig inte ha en chans medan han i sin tur skulle vara självskriven en plats.

    Vad som eventuellt händer med alla dessa "snälla" människor vägrar jag att spekulera över men förlitar mig på att Gud inte gör någon ,något orätt.

    Vad jag däremot vet är att den som predikar och lär något annat än vad Jesus och i hans efterföljd apostlarna lär "ligger illa till" för att uttrycka det profant.

    För denne hade det varit bättre att tiga om än det är att förvalta sitt pund illa.

    Endast Jesus (och apostlarna -men de gjorde det aldrig) hade rätten att säga i stil med:

    Ni har läst /lärt att... men Jag säger att...

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Ja, det har du iofs rätt i, att "energier och andar" också finns vid sidan av ifrågasättandet och tror att allt kan förklaras.

      Men jag förstår inte vad du menar med "Sedan blandar du ihop allmän snällhet och kristendom."

      Eller snarare, kanske de flesta gör det. Kristendomen ska vara "snäll", till motsats till oförsonliga islam, annars ser man ingen mening med den. Men om man nu går tillbaka till att "predika Guds ord rent och klart" och ni är kvitt både kvinnliga präster och ärkebiskopen och "politruker" som du brukar skriva, så står ni med ett budskap som inte är "snällt" : din granne ska "lämnas kvar" eftersom han/hon "inte trodde". Och jag är inte säker på att människor kommer att tilltalas av budskapet, nu i tider där man "får välja".

      Då kanske folk väljer som de redan gör, att tro livet efter detta, om det finns, inte är en belöning för hur mycket man har trott eller inte.

      Som sagt, min poäng är fortfarande att ni tror att allt blir bra igen bara det blir mer som förut i kyrkan och mer ordning och reda. Medan jag som sagt tror att själva budskapet är ett problem för många, och det var bland annat därför som det har blivit de förändringar som vi ser i dag.

      Radera
    2. HH: Varför läser du alltid mina kommentarer som fan läser en viss bok? Läs om och läs rätt.

      Jag har inte skrivit hur det borde vara överhuvudtaget, jag har försökt analysera vad jag tror bidrar till att folk inte går i kyrkan och varför Jesus lätt hamnar i skymundan.

      Radera
  10. Anna,

    Ditt resonemang innebär i princip en BOD´sk grundsyn. Det intressanta är att få betalande medlemmar vad de tycker eller tror är mindre intressant.

    För en kristen i apostolisk mening är det ointressant om än sorgligt om evangeliet inte accepteras i den form vi har uppgiften att förmedla den. Vi har ingen rätt att förvanska det för att det skall bli "smakligare".

    Ett osant evangelium är värre än inget alls för med det osanna bedrar vi både oss själva och de vi eventuellt kan få att "köpa" mixen.

    De förändringar vi ser kanske av "nyttiga idioter(?)" sågs som snällhet men var framförallt en följd av olydnad och svek mot Kyrkans Herre. (Resultat den vi lydde var en annan potentats vägar).

    Det är dubbelmoral när vi hyllar vissa stora namn som Luther själv, Giertz, Danell m.fl väl vetande att de aldrig skulle idag prästvigas och då inte enbart pga sveket i samband med ämbetsreformen utan pga allt denna sedan drog med sig enligt det kända. Har man sagt A får man säga B och sedan rabbla hela alfabetet.

    Jag medger att jag själv kan fundera i banor som "kan det vara riktigt- hur kommer Jesus att döma? För att ta ett drastiskt exempel. En präst deltog i ett av många mordförsök på Hitler. Han gjorde det trots stora samvetsbetänkligheter.

    Mitt eget "svar" är att även om vi som enskilda personer sällan står inför sådana drastiska avgöranden så visst hamnar vi i situationer där vi vet att det är i grunden fel enligt skriften.

    Tvingar(?) då ändock vårt samvete att gå emot skriften så låt det vara en sak mellan ditt samvete och Jesus och börja inte propagera för nya tolkningar eller rätten att negligera Guds bud.

    //HH

    SvaraRadera
  11. Anna,
    Nja, jag förstår mycket väl vad Du ville ha sagt. Vad jag sedan i min tur ville poängtera var egentligen två saker.

    1, Jag tror inte att det är några intellektuella svårigheter som ligger bakom oviljan att ta till sig den apostoliska läran exemplifierat med vilken beredvillighet många tar till sig allsköns new age och andra gnostiska och egenkomponerade läror.

    2, Jag tror att huvudproblemet är just falskheten. Man tror inte längre på prästerna eller biskoparna då man ser hur de mest agerar kappvändare och anpasslingar och vägrar att stå för det som onekligen kan verka stötande för vissa.

    Man upplever att de plikttroget(?) läser t ex den apostoliska trosbekännelsen men sedan i skrift och tal förnekar stort sett allt vad den säger.

    I längden kan man inte säga en sak och mena en annan. Kroppsspråket avslöjar en om inte annat även om man framför altaret möjligen kan uppträda som "artist" och säga de "rätta sakerna".

    I Danmark sattes det på sin spets när en präst ärligt förklarade sig vara ateist men menade att det inte skulle vara ett hinder för honom att verka som präst eftersom han ju följde ritualen och sa de rätta sakerna. (Han var antagligen för tidigt ute och tvingades lämna sin tjänst- det var dock ingen självklarhet )

    Jag misstänker att om någon präst idag skulle vara lika frispråkig skulle han inte avkragas. Lika lite som den skånska prästinnan som förklarade sig vara en vit häxa? Hon sa visserligen frivilligt upp sig men avkragades inte.

    De tveksamma, de intellektuella liksom rena ateister ser i allt sådant bara just falskhet och bekräftelse av sina fördomar.

    Beroende på inställning i övrigt blir sedan synen på i vårt fall SVeK att man förfasar sig eller med hånskratt vänder sig bort ifrån denna.

    Följer de sedan med i hur SVeK styrs, hur sekulära partier bestämmer agendan och ledamöter som förklarar att de ser SVeK som en organisation vilken som helst och att det gäller att se till att inte de kristna får ta över styret-- ja då ser de ingen anledning att gå med såframt det inte handlar om anställning eller arvoderat uppdrag.

    Förhoppningsvis sista inlägget re denna post.

    //HH


    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Ang punkt 2 så håller jag med dig, med tillägget att det kanske inte är huvudproblemet utan ett av problemen vid sidan av dem jag nämnde. Jag tror att folk tilltalas av just "det snälla" där "alla får vara med" men samtidigt känner "Men det är ju faktiskt inte så det står". Om det ena med det andra.

      Och på så sätt är det rätt att även jag delar denna känsla - varför ska just TRON vara avgörande? De flesta har nog lättare att ta till sig något i stil med att den som älskar det onda och vill det även med kunskap om Gud får fortsätta att umgås med det onda om hen vill det och blir inte tvingad till himmelriket där man måste acceptera "värdegrunden" (!) för att släppas in. Men det är ju att formulera det lite annorlunda än Jesus gör.

      Således, med tillrättalagt budskap: Folk gillar budskapet men känner att något skaver och inte stämmer. Inga kyrkobesök.

      Med ett icke-tillrättalagt budskap. Folk tycker att Jesus inte framstår som "en god människa/Gud" och man vill inte tro på någon som inte är god. Inga kyrkobesök.

      Radera