måndag 6 februari 2017

Något är fel

Kyrkan finns till för att världen ska leva. När Kyrkan inte tar sig själv på allvar, blir det allvarligt för världen för då riskeras inte mycket utan allt. Det blir liv utan liv. Kyrkans hållning måste vara att helga sig för att världen ska leva, inget annat, inget mindre.

De som gör Kyrkan närvarande är lekfolket. Vi har tjatat det till utmattning, men det är det gudstjänstfirande folket som gestaltar Kyrkan i mötet med människor. På jobbet, i skolan, hemma, i föreningar och i alla möten. På den tiden det fanns en kyrklig gymnasiströrelse hette det att Kristus går elevingången. Kyrkan kom inte till skolan när en präst kom på besök utan var där med eleverna (vi sa inte så ofta men ibland att Jesus kunde gå läraringången också...) Hållningen är ingen annan än den kyrkofadern Tertullianus uttrycker: "Vi är överallt." Och så räknar han upp närvaron också på oväntade platser som armélägren, där man inte i förstone skulle trott att de kristna varit. Men det var de, och när det kom till kejsarkulten är det uppenbart, att kristna soldater kunde särbehandlas för att slippa dyrka kejsaren som gud. Man gjorde, som det heter, skillnad på människor. Hedniska romerska befäl kunde visa sig klokare mot dissiderande kristna än det nuvarande kyrkosystemet är. Jag säger bara kv*nn*pr*stm*st*nd*r*.

I de lokala bladen såg jag rubriken "Kaffe utan krav hos kyrkan på köpstaden". Jag funderade om det var kaffe som inte var kravmärkt och läste artikeln. Det var egentligen Kyrkan som finns på Ölands köpstad och erbjuder kaffe och en pratstund utan krav. Präst och diakon = kyrkan. "Det här är en av de bästa grejerna vi gör", hette det. Och man behöver inte vara troende för att slå sig ner. Det var det "utan krav" betyder. Varje torsdag mellan 13 och 15. Det påminner också om gymnasistarbetet i KGF, som hade vett att hålla sig med "drällande präst", en präst med uppgift att inte ha några uppgifter, bara tid över. Det är viktigt. Vanligtvis skickar präster ut signalen att de har så mycket att göra. Det blir förödande. Men självfallet är det inte Kyrkan som är på plats eftersom Kyrkan redan var på plats genom kunder och personal på Ölands köpcentrum. "Medmänniska i centrum" kallas kaffesatsningen. Men två äldre damer, som möts när de är ute och handlar och då avhandlar sina livssituationer, är just detta! Två äldre damer kanske då och där illustrerar begreppet "brödragemenskap". Eller så har bara den ena av dem varit i kyrkan och lämnar, sig själv ovetande, lite helighet vidare.

Det är de vanliga kristna som är de viktiga, inte biskopar och präster.
Jag funderar över detta när jag ser bilder från prästvigning. Nog har prästvigningen växlats upp, om man så säger. Uppklätt och färggrant. Entusiasm och gratulationer. Jag tror dessvärre att detta är konsekvent. Vad ska vi göra när det inte kan talas om vad synnerligast en präst är, dvs inte tala sakramentalt om prästvigningen. Ställ frågan vad det är en präst får i prästvigningenoch varför, så blir svaren rätt oprecisa. Vi ser  något som skulle kunna uppfattas som högkyrklighetens seger, strålande liturgier, men det är egentligen högkyrklighetens tragedi. Högkyrkligheten kom till för innehållets skull, inte för ytan.

Det är väl Mogrens fel, han som körde med minibiskopar. Nu har skicket spridit sig. Få Facebook fanns just en, men bara en, minibiskop som fotograferades med Modéus II och biskop fd Johansson. Vad signaleras med detta? Att den lilla gruppen har roligt på sina möten eller att Kyrkan med biskopsämbete och allt finns till för att världen ska leva?

Jag låter förstås som den surmulne typ jag är, men kristen tro är något mer än en djupdykning i utklädningslådan. Ikläd er fastmer Kristus, hette det på sin tid. Något är fel i det kyrkosystem som nu framträder. Men det är på sitt sätt konsekvent fel.

Följden? Alienation. Den drabbar oss som är med, men den drabbar som en insikt också dem som bara är med och betalar. De drar sig för att betala - och drar.

28 kommentarer:

  1. Den obesvarade frågan: vad konstituerar "det gudstjänstfirande folket"?

    Lekfolket gör kyrkan närvarande. Men det gudstjänstfirande folket gestaltar den, fastslår bloggaren.
    -Vilken är då skillnaden mellan dessa storheter? Kan någon förklara det. Och nu kommer den viktiga och avgörande frågan, ännu obesvarad trots förekomsten av texter från x antal högkyrkliga företrädare på denna bloggs öppna torg:
    -Vad konstituerar det gudstjänstfirande folket? Det kan låta tjatigt men måste upprepas: hur många gudstjänstbesök krävs för att räknas dit? Jag ber vänligen om ett öppet, klart och ärligt svar.

    Själv hävdar jag med emfas, att varje i det kyrkliga arbetet involverad, engagerad person gestaltar kyrkan, företräder den utåt, personifierar kyrkan i möten med andra. Förtroendevalda, präster, diakoner, församlingsassistenter, kyrkvaktmästare och andra i kyrkan verksamma personifierar kyrkan och således är potentiella missionärer för den. Indelningar i och uppdelningar av församlingar och kyrkfolk skall undvikas. Helt enkelt därför - rätt och slätt! - att inför Gud är alla lika, dvs ingen är förmer än den andre. Krav, kvalifikationer, kunskapsnivå spelar ingen roll, ty alla, precis alla som vill och söker sig till kyrkan, är varmt välkomna dit. Inga högdragna miner från högkyrkliga präster eller s k fisförnäma församlingsbor skall hindra dem. Guds svenska kyrka är öppen och skall så förbli. Dess låga tröskel stoppar ingen. Och den sökande, annalkande och i kyrkan inträdande skall välkomnas och hänvisas plats.

    detta är den öppna, varma, välkomnande demokratisk folkkyrkans signum. Låt oss därför, vi alla som på något sätt är engagerade i kyrkan, låt detta alltid vara rättesnöret!
    Då gestaltar vi Svenska kyrkan! På plats, till stöd och hjälp för den som kommer.
    Vänd ingen ryggen i Svenska kyrkan!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Söndagen är Herrens dag och då återfinns en kyrkokristen självklart i Herrens hus där Herren möter - i Ord och sakrament. Var ska annars en kyrkokristen vara? Finns det skäl att inte vara på plats i sockenkyrkan? Jo. Två. Malaria och militärtjänst.

      Radera
    2. För att få svar på en filosofisk fråga så kan man illustrera svaret med extrema gränsvärden.
      Om ingen gick till kyrkan på gudstjänst utan att vara ditkommenderad, skulle det då finnas församlingar?
      Det skylle finnas en kyrkobyggnad, men skulle det finnas en kyrka?
      Andra extremvärdet: Om alla gick till kyrkan och firade gudstjänst på söndagarna, skulle vi då bry oss om grupperingar som Förtroendevalda, präster, diakoner, församlingsassistenter, kyrkvaktmästare, lekfolk, etc?
      På sin höjd det olika vigda ämbetsbärarna (diakoner, biskopar & präster - ordningen de uppkommer i enligt kyrkohistorien), men annars inte.

      Det kan f.ö. noteras att när Bengt Olof Dike skickar in en insändare i Dagen om sammanslagning mellan KD & M, med ganska lång lista med yrkes- och förtroendemannauppdrag för sitt f.d. parti, så nämns inte SvK. Så mycket för den representationen.

      Radera
    3. BOD
      Två gånger apostroferar du här högkyrklighet och ger det innebörd av dörrstängande och avgränsande.Är den folkkyrka som du, utan att precisera eller förtydliga detta begrepp vad avser relation till Uppenbarelse och bekänd tro, så annorlunda att den hela tiden behöver denna högkyrklighet, så som du utmålar den, som fond?
      Björn Fyrlund

      Radera
    4. Herr ”förtroendevalde” Dike med de många storvulna orden om den oöverträffade ”folkkyrkan” går av allt att döma inte själv i kyrkan på söndagarna. Söndag efter söndag bekräftar han i stället sin närvaro här på BloggarDag efter det att klockorna har ringt samman. Inte ens igår, på den heliga Jungfru Marias kyrkogångsdag och Herrens frambärande i templet när Mörrums kyrka var fylld av föräldrar med barn som döpts under 2016, syntes herr Dike till i sin egen hemkyrka. Det var femte gången på kort tid.

      Är detta att ”gestalta” svenska kyrkan, ”på plats, till stöd och hjälp för den som kommer” som det heter ovan i dag?

      Varför går herr Dike inte i kyrkan? Hade han igår fått malaria eller var han på repövning? Eller - är svaret så enkelt att han som ”förtroendevald” menar sig ha rätten att kvitta gäspandet vid sammanträdesbordet mot samma tids frånvaro vid altaret? Jämnt av? Eller med råge? /John

      Radera
    5. Björn Fyrlund m fl,

      -Nej, bäste Björn, det är inte alls innebörden, bara möjligen en tankereflektion från debatterna, ett slags - medges - tillspetsad benämning. Men jag balanserade orden, vilka ingalunda skall ses som individuellt och personligt adresserade, med ett annat, som gällde den som går i kyrkan av andra skäl.

      Men visst är det tråkigt att man inte kan få svar på min upprepade fråga ovan. Det gör mig orolig utifrån min hållning att alla utan undantag är välkomna i Guds hus och gradering av dem inte skall förekomma.

      I övrigt har jag tidigare deklarerat min respekt för högkyrklighetens predikanter och för det djup som deras predikningar kännetecknas av.

      Du måste tro mig i denna utsaga. Tack.

      En annan skribent ovan saknar min förtroendemannaknytning till kyrkan under artikeln. Svaret är enkelt: den berörde inte de rent politiska aspekter som artikeln ventilerade. Läs mina debattinlägg i söndagens Expressen och SDS (5/2)om kyrkofrågor ser Du att jag nämnt efterlyste uppdrag.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. En definition skulle väl kunna vara att gudstjänstfirande är mera regel än undantag. Eller annorlunda uttryckt: Någon för vilket gudstjänstfirande upplevs som normalt och inget udda. Som motfråga kan man ställa vad Bengt Olof Dike menar med "i det kyrkliga arbetet involverad, engagerad person". Hur mycket engagemang krävs? Hur mycket involverad måste man vara? Hur definierar han kyrkligt arbete? Vad med dem som är engagerade och involverade i arbetet men saknar formellt medlemskap? O.s.v. Nu behöver BOD inte besvara den frågan eftersom hans egen fråga inte var ställd av nyfikenhet eller för att han vill förstå. Tyvärr tycks hans fråga ha som enda syfte att efter en (van)tolkning användas som slagträ mot de som han redan från början har räknat ut. / Markus

      Radera
    7. Markus,

      Svaret är alla anställda, förtroendevalda och övriga som på något sätt är knutna till kyrkan.

      Din fråga om formellt medlemskap faller, då anställning i Svenska kyrkan alltid brukar vara förknippad med detta.

      Är Du knuten till kyrkan, kan du ses som en "ambassadör" för kyrkan och dess budskap.
      Det förpliktar.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Detta var knappast något svar. Många anställda (fr.a. vaktmästare men även inom administrationen) är faktiskt inte medlemmar Svenska kyrkan. Jag har flertal belägg på detta från egen erfarenhet så det är inga elaka vandringssägner. "Övriga som på något sätt är knutna till kyrkan" är en formulering som är fantastisk i sin elasticitet och djup på konkretion. Hör muslimska föräldrar på öppna förskolan dit? Hör alla utträdda som går på kyrkliga begravningar dit? Räcker det med att besöka en öppen vägkyrka eller tända ett ljus på kyrkogården för att räknas med i skaran som representerar kyrkan och är dess ambassadörer? / Markus

      Radera
    9. Räknar du då bara anställda som engagerade?
      Med tanke på ditt svar om att medlemsskap förutsätts alltså.
      Där faller många av de ypperliga ambassadörer för tron som jag mött i S:ta Clara då. Djupt o dagligen mycket engagerade som volontärer men många ggr utan medlemsskap. Än, har kunnat sägas om en del men det har berott bl.a. på uppehållstillstånd/medborgarskap.
      De är kanske inte SvK men de är i sanning kyrkan. (Det är ju liksom inte samma sak det. Alla tillhör vi kyrkan men alla tillhör inte SvK o jag skulle gärna se en åtskillnad i begreppen.)
      Eva H

      Radera
    10. Marcus och Eva H,

      -Studera gärna platsannonserna, där det framgår att medlemskap i kyrkan förutsätts.

      Och jag skrev ju, Eva H, förtroendevalda, som på flera sätt verkligen är engagerade. Jag har sett förtroendevalda - KR-ordförande exempelvis - som lag ned oerhört mycket arbete, tid och just ett fantastiskt engagemang och ansvar för församlingen.
      Därför blir jag lika ledsen varje gång som jag ser denna grupp kritiseras och till och med underkännas av röster på denna blogg.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    11. Att det ibland står att man ska vara medlem i platsannonserna visar väl just att detta inte är så självklart. I pastoratet där jag nu bor är flera vaktmästare inte medlemmar och samma sak i förra pastoratet jag bodde. Har även bott i pastorat där expeditiobspersonal inte var medlemmar och känner till flera organister som är katoliker (och några frikyrkliga men de kan vara dubbelanslutna). Så det är kanske dags för dig Bengt Olof att försöka besvara min fråga utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut. / Markus

      Radera
    12. Nu var ju inte specifikt fötroendevalda det jag skrev om utan att du verkar se medlemsskap i SvK som enda grunden för att engagemang finns. Eller kanske snarare som enda grunden för ett värdefullt engagemang finns. Det jag skrev handlade om att det finns även andra som gör stora o mycket värdefulla insatser. Inte större o mer värdefulla som din värdering av förtroendevalda o anställda verkar innebära, utan bara stora o värdefulla utan mätning.
      Eva H

      Radera
  2. Att präster o andra ställer sig på torgen o bjuder kaffe o pratstund utan att först avkräva en trosbekännelse är alldeles utmärkt tänker jag. Dock är det rätt underligt att man tänker det ska behöva påpekas. Tror man det ska bli pinsamt erkänna man är kristen, för präst o diakon? Vad tror man om "folket" då egentligen? (Tänk på att jag fått en del fostran i S:ta Clara...)
    I övrigt håller jag helt med dig!
    Av egen erfarenhet vet jag att något så enkelt som att vänner ser en komma från t-banan vid 14-tiden på söndagar kan sätta igång de mest intressanta samtal o funderingar. O kanske o förhoppningsvis lämnas någon liten helighet vidare.
    Eva H

    SvaraRadera
  3. Är det inte just "kaffe utan krav" och alla dess upptänkliga och oupptänkliga varianter som är problemets kärna? Med andra ord: varför reducera ett unikt budskap till något trivialt och urvattnat? Behövs det "präster" och diakoner till det? Verkar snarare vara dessa som behöver komma ut i verkligheten och träffa vanliga människor än tvärtom.

    Att inte kunna "tala sakramentalt" om "prästvigningar" inom sv"k" beror väl helt enkelt på att den akt som utförs helt enkelt inte längre är något sakrament där sedan 500 år tillbaka. Med en sådan medveten begreppsförvirring lär väl heller inte svaren på vad den kan förmedla bli särskilt precisa? /John

    SvaraRadera
  4. Vi har nog kommit dithän att det är tvunget att man skriver "utan krav". För kyrkan har blivit som ett politiskt parti och det blir som att fika i en valstuga, fast man inte vet vad man ska rösta på.

    Att det är kravlöst att gå dit utifrån är väl en sak, men känner jag kyrkan rätt så vill de inte ha några krav på svar i teologiska frågor. Så det kanske betyder att man inte får ha några krav på prästen heller. Min första tanke var dock att de kunde tänka sig att bjuda på en kopp kaffe utan att man behövde ta ställning i Palestinafrågan, visa bildbevis på att man gått i parader eller skrivit på de tre senaste uppropen. Att slippa bevisa att man är en högpresterande kristen, alltså.

    Det är andra gången det är minibiskopar på bild med Modeus 2 ute på fejan. Alltid ivrigt påhejat av anställda. Är det månne bonus på det?

    SvaraRadera
  5. BOD,

    Du inser inte skillnaden mellan att vara "välkommen" till Gudstjänstgemenskap och att vara en del av denna?

    Om du besöker en moske´-är du då muslim? Förhoppningsvis inte. Lika lite är man kristen bara för att man ev. ngn gång "besöker" en kyrka. Framförallt är det inget skäl till att av den anledningen bestämma över kyrkan som SVeK tycks anse där de inte finner det det minsta oroväckande att vem som helst, vare sig man är ateist, agnostiker, gnostiker, synkretist eller t ex muslim skall kunna bestämma över kyrkans angelägenheter.

    Du inser det inte och söker därför hela tiden efter andra orsaker till att folk lämnar ditt SVeK- inser inte att huvudor

    SvaraRadera
  6. R-katolska kyrkan har något som kallas mässplikt, dvs medlemmen skall gå i mässan varje söndag om det inte finns laga förhinder. Denna plikt har länge även funnits i den luthersk-ortodoxa kyrkan, men försvann under 1800-talet. Kanske dags att återuppväcka denna plikt även om det låter dystert att tala plikt när det gäller söndagsgudstjämsten.
    SRK

    SvaraRadera
  7. När min kyrka serverar sopplunch varje lördag så lägger vi krav på våra gäster och volontärer.
    Är man i kyrkans lokaler så ska man stå ut med att höra en sång om Jesus eller en bön. Fixar man inte det så platsar man inte. Bland våra volontärer har vi ateister och buddister och bland gästerna har vi en massa olika språkgrupper.
    Men det är helt kravlöst om man vi få en pratstund med oss volontärer eller inte.
    Vi kan också observera att tillställningen är vanligtvis helt befriad från pastorer, diakoner, präster och förtroendevalda. Däremot händer det att något arbetspass tas av en kommunpolitiker och på julafton senast t.o.m. av en riksdagskvinna. På synnerligen eget individuellt initiativ.

    SvaraRadera
  8. Ogillar en hel del kyrkopolitiket - funderar möjligen på att kandidera.
    Höjden av hyckleri är dock dessa förtroendevalda man aldrig ser i kyrkan. Att de inte har vett att avgå?
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men snälle CH, många kandiderar ju under parollen att kyrkan är för viktig för att låta styras av elitkristna. Då kan man ju själv inte beblanda sig med sådana genom att bevista gudstjänster, då bir man ju en själv.

      Radera
  9. Ett mer avspänt förhållande till Svenska Kyrkan anbefalles.
    I frihetens namn: det ät OK för den icke kristne att utträda. Föredrar du ett annat kristet samfund är det OK -trevligt för det samfundet. Går den ena pantern som tjänar mest ut så uteslut den andra.
    Statskyrkotänkandets tid är förbi.Den ständigt högerdikesköraren i Mörrum är det bekräftande undantaget - se lördagens Sydsvenskan...
    Vad vi däremot inte får se avslappnat på är kyrkoledningens blind -och dövhet inför krisfenomenen :
    -Det demokratiska underskottet :var sjätte medlem röstar i Kyrkovalet. De som sitter i de olika kyrkliga organen är INTE representiva för folkkyrkofolket.
    -Centraliseringen i kölvattnet på strukturutredningen har lett till svagare engagemang hos frivilligkrafterna och gudstjänstbesökandet minskar.
    -Det begränsade urvalet av de som väljer biskopar har haft till följd att vi har det minst kvalificerade biskopsmötet någonsin. Inte minst det partipolitiska inflytandet visar sig här vara av ondo.
    - Det partipolitiska inflytandet i allmänhet är av ondo.
    - Satsandet på kommunikatörer, spinndoktorer och strateger inom olika områden har lett till överfulla och överbyråkratiska stiftskanslier och ett Kyrkans Hus som bågnar av anställd personal. Allt detta till förfång för verksamheten på det basala församlingsplanet.
    Svenska Kyrkan måste räddas från den rådande företagsiferingen och bli en kyrka kristna igen. Måndagens Bloggardag tycker jag fått upp spåret.
    Ulf H Berggren på spåret

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beriktigande:
      Artiklar av Bengt Olof Dike kunde söndagen den femte februari läsas i Sydsvenskan och Expressen.
      (Idag onsdag den åttonde februari får han f ö ett svar av
      Göran Skytte i Expressen...)
      Ulf

      Radera
  10. Ulf Berggren,

    -Vill Du då vänligen låta oss få veta hur Din modell för representativitet och kyrkodemokrati ser ut, om det nu är underskott på det sistnämnda?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  11. Jag får tacka Bengt Olof Dike för att han i kommentaren 6 februari 2017 18:57 själv påvisar att en kyrkligt aktiv individ inte alltid och i alla lägen representerar kyrkan.
    Att detta hans handlande och åsikt går emot hans tidigare tidigare uttalande och skapar en motsägelse mellan ord och handling, kan man tycka vad man vill om.

    Jag representerar inte mitt fackförbund i kyrkan och inte kyrkan i fackliga sammanhang. I alla sammanhang är jag en syndare frälst av nåd som hoppas att jag förmedlar en bild av Kristus. Vilken kyrka eller samfund jag firar gudstjänst i är inte relevant i något sammanhang utanför kyrkan.

    SvaraRadera
  12. Jag har presenterat min kyrkodemokratiska modell här på bloggen.
    -Direktval till det som nu kallas församlingsråd och är indirekt valda
    - Församlingsråden väljer så gemensamt de övriga kyrkliga organens representanter.
    - Biskopar väljs av alla medlemmar i ett stift som önskar delta i valet.
    Kyrkan konstitueras av den gudstjänstfirande församlingen ur vilken de olika kyrkliga organen och prästerna väljs.
    Det helt basala är det Paulus kallar synergói -samarbetet mellan Gud och människa.
    Den främsta inspirationskällan är hur de första kristna levde, så som det berättas i Apg.
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men UHB, du citerar ju den demokratiska modellen som POSK driver nästan rakt av.
      Då återstår bara för POSK i Mörrum att omfatta den också.

      Har någon förresten sett om BOD i alla sina tidningsartiklar nämnt att han är förtroendevald för POSK?

      Radera
  13. Peter T
    Men så som de första kristna levde tvivlar jag på att POSK ställer upp på.
    Likaså att kyrkvalen sker när den gudstjänstfirande församlingen samlas.
    Och när blev POSKarna för allmänt biskopsval?
    För mig är det BISK som gäller -Befrielseteologerna I SVENSKA KYRKAN.
    UHB

    SvaraRadera