söndag 5 februari 2017

Sofia Lilly är snäll och omtänksam

När Sofia Lilly Jönsson gått i kloster och får be tideböner samt fundera och skriva över Svenska kyrkan, blir hon vad hon är: snäll och omtänksam. Hon målas ut som kritisk och vrång. Det är att uppfatta henne fel. Men så hanteras kritiker, dvs de som djärves ha synpunkter å den fulländade kyrklighet, som tagit gestalt i den kontemporära Svenska kyrkan.
https://www.svd.se/kyrkans-rekordtapp-ett-tecken-pa-engagemang/om/kultur

Nu är det söndag med alla de restriktioner som enligt Strukturutskottet gäller för söndagar. Jag hoppas att min enkla kommentar till Sofia Lillys artikel i Svenska Dagbladet inte ska kunna uppfattas som något annat än snäll. Jag tror dock att hon är alltför snäll och omtänksam.

Det är visst av engagemang folk lämnar Svenska kyrkan - men dessa engagerade kommer aldrig tillbaka. De går till andra kyrkor. De andra lämnar Svenska kyrkan på grund av brist på engagemang. De är inte dumma. De vill helt enkelt inte betala längre. Och då kan jag meddela att jag läst Johan Sundeens bok 68-kyrkan, där jag spelar en mycket underordnad roll, faktiskt främst som vetenskapsman! Det beror på att Sundeen tar sin utgångspunkt i KRISS, den ekumeniska kristna studentrörelsen. Där satt somliga av dem. Och då borde ni förfäras för det var just dessa som gjorde karriär genom att destruera själva rörelsen. Studentförbundet med lokaler på Tomegapsgatan 8 var en sak. KRISS något annat. KRISS fick på grund av sin oförmåga att samla människor av olika slag sälja fastigheten till en tandläkare och kunde dra in några miljoner. De ansvariga förödde rörelsen och dess idé SAMT gjorde karriär uppåt. Kan jag trots den iråkade söndagen nämna Martin Lind och Eva Brunne men det fanns och finns flera av denna sort. De sitter på kanslier och i olika styrorgan.  De fortsätter samma förödande projekt men nu i full skala. De kan inte bygga. De kan bara bygga luftslott på ruinerna av det som var.

Nu ska jag inte uppfattas vara ovänlig mot Martin eller Eva m fl. Vi läkarbarn har lärt oss att se på själva sjukdomen utan anseende till personen. Den kliniska analysen utförd resulterar i insikter om begränsad byggnadsskicklighet. Här är personer som låtit sig lyftas genom avgränsningen mot andra ("medkristna") som metod. Eftersom deras syfte är gott, är en viss hänsynslöshet motiverad mot de annorlundatänkande. Hur eller hur vet de att göra skillnad på människor. Jag skriver inte mer. Det är söndagen och strukturutskottet, ja ni vet.

Vi ser folk konvertera men eftersom de aldrig varit med i den kyrkan kan de näppeligen just konvertera, de averterar. Deras hem har varit Svenska kyrkan. Det är en sak. Rom står berett med varma handdukar. Men vi ser också folk invertera. De säger att "vi bryr oss inte längre".Och så slutar de ta ansvar. Båda gruppernas val kan bekymra de svenskkyrkliga. Sofia Lilly tänker sig att avträdet visar på engagemang. Hon har rätt när det gäller dem som går till andra kyrkor (som alltså aldrig kommer tillbaka) men inte när det gäller invertiterna. De har gett upp. Eftersom de gett upp, blir det allt svårare för de fåtaliga som är kvar. Sönderfallet fortgår.

Kan inget få de inverterande på bättre tankar? Bara en rörelse som håller upp motbilder. Då handlar det om idérörelser och om kyrkopolitiska grupperingar. Jag skulle gärna se att Frimodig kyrka kunde distribuera just frimodighet till folk. Det händer att den uppgivenhet jag möter på många håll får mig att tveka. Har Gud helt enkelt flyttat lampstället? Eller är det vi som tvekar inför arbetsuppgifter?

Så läser jag på i Den Heliga Skrift och uppmuntras till mothållning. Men ska detta kyrkoval ånyo blir politikernas ser jag inga rimliga skäl att tro på att Svenska kyrkan ska överleva. Då kan Modéus II köra sin framtidsbilder tills någon kommer på att köra upp dem i, nej visst, det är SÖNDAG! Den tid vi har på oss är kort. Vi kan vara på väg mot den punkt där Jesus blir förvånad över att inte finna tro i Svenska kyrkan och i Sverige. Tidsanden verkar oberoende av samfundsgränser, konstaterade min vän pastorn och docenten B. Och det var också en romersk-katolik som såg till att bereda vägen för kvinnliga präster i Svenska kyrkan.

Ja, det är där det smäller. Är 1958 gällde saken egentligen vilken auktoritet som styr Svenska kyrkan, staten och den statliga religionen eller Uppenbarelsen, dvs Bibel och bekännelse. Det var en strid på liv och död om kyrkoidentiteten. Vi vet vilken sida som förlorade. De flesta har ingen aning om vad som då gick förlorat.

Jag skulle önska att Sofia Lilly, denna snälla och omtänksamma kulturmänniska, hade rätt. Jag tror det inte. Herre, hjälp min otro!

Kl 18 firar jag Kyndelsmäss i Pjätteryd. Brinner ljusen upp eller ner?

29 kommentarer:

  1. Sofia Lilly Jönsson5 februari 2017 kl. 08:39

    Jag är snäll och omtänksam. Vet inte riktigt dock hur du uppfattat mitt tal om engagemang: den som fyller i en utträdesblankett begår en aktiv handling. Den som är kvar utan att knappt veta om vad de gör i kyrkan är mer passiv. Så tänkte jag. De som lämnar kyrkan kommer naturligtvis inte bli övertygat troende hela bunten. Men det är de ju inte nu heller. Och i längden kommer detta att leda till en friskare kyrka. Tyvärr genom ett eldbad, men det verkar ju inte kunna gå till på något annat vis när de som har ansvar (på olika nivåer) vägrar ta till sig sanningen.

    (ps jag brukar kallas bara Sofia i tilltal)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia! Det finns ingen naturlag i hela världen som säger att en kyrka ska ha hela befolkningen som medlemmar. Svk:s idag 6.2 miljoner medlemmar är bedrövliga rester av en nära femhundraårig kollektivanslutning som vi inte önskar oss på något annat håll i samhället längre. Dagens medlemsavtappning är helt naturlig och förutsägbar och handlar om människors rätt att bestämma över sina egna liv. I det här fallet att lämna det de uppfattar som meningslöst.

      En kyrka som aldrig missionerar kretsar till slut bara kring sig själv och sina egna problem. Det är ett annat faktum som också hör hit. /John

      Radera
  2. I sin artikel i SvD visar Sofia Lilly med Ylva Eggehorns hjälp på Andra Moseboken 33:19."Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig...".
    Joh 10:11"Jag är den gode herden..."
    Kalós kan betyda både god och skön.
    En söndag där vi kan besinna oss inför Guds skönhet och den sköne herden. Och Gud ser på sin skapelse människan som den heliga ande klätt i skönhet.
    Så varför inre en söndag där vi med Lilly Maria och Ylva är snälla och omtänksamma...
    Och i morgon träder vi ut i vardagen...
    Ulf H Berggren i fårakläder..

    SvaraRadera
  3. Frågan kan lite mer ställas på sin spets.
    Är det nibel och bekännelse dom är största auktoritet i SvK idag, eller är det den sekulära lagen om SvK och partiernas kyrkiga agendor?

    SLJ har rätt i att kyrkan måste byggas kring församlingarnas gudstjänster och igenkännandet.
    Det är därför handboken blir så viktig för dem som vill bygga upp eller riva ner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske jag läser dåligt men jag ser inte att Sofia skriver att kyrkan måste byggas kring församlingarnas gudstjänster och igenkännandet. Ja, systrarna oroar sig: "Jag säger det till systrarna här, som oroar sig för alla som nu står utan någon församling" men Sofia talar om hopp. Läser jag dåligt?
      Hennes bidrag verkar snarare vara att sätta skönhet före lag, precis den motsättning som gällde 58 och som sedan dess dominerat all teologisk utbildning.
      Intressant att detta noteras idag, Kyndelsmässodagen, när det heter att just efter Mose lag, Herrens lag, fullbordade föräldrarna vad som var föreskrivet. Vad är Herrens lag? I dagens evangelium Moseböckerna, där ges det grundmönster för hela Skriften, ffa för Nya Testamentet. Skönhet före Nya Testamentet?
      Är det Sofias svar på framtidsfrågan för SvK? an.

      Radera
  4. Det borde finnas någon påpasslig kyrkorörelse som ville fånga upp oss osaliga andar som vacklar runt. Alla är inte likgiltiga, många är olyckliga. De enda katoliker de känner till är vietnameserna i samma trappuppgång, så än så länge finns det spärrar åt det hållet. (Förutom det teologiska, alltså, men det får andra sköta, jag säger bara vad en vanlig svenne ser)

    Jag försökte prata med en präst om saken, men han hade bilden klar för sig: "Människor går ur för att de inte tycker om att vi står upp för människovärdet".

    Det kändes rätt rejält orättvist, faktiskt. Men jag blev tyst i alla fall, vilket nog var syftet. Vem vill vara rasse-nasse?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Nej, det är inte därför jag snart går ur."
      Det skulle kunna varit den givna repliken, eller hur?

      Radera
    2. I efterhand, ja. Men jag började tvivla på min eventuella kristenhet. Jag gick hem bedrövad så där som misslyckade typer alltid har gjort.

      Detta var när Edgarsson var på tapeten och Modeus 2 sagt att det var bekymmersamt att det fanns sådana tankar i hans stift eller något liknande. Det var alltså innan juluppropet som väl är samma kristenhetsmarkör i alla samfund. Däremot har har jag i efterhand tänkt på att om jag hade gått Alpha i något annat samfund så hade kanske inte just detta (pridegrejen) varit i vägen. Det är en konstig Gud, som i den ena kyrkan kräver paraderande, men i den andra inte.

      Radera
  5. I svenska kyrkan brinner ljusen i allmänhet ner. För när ljuset brinner ner, kan det ske med tynande låga. Här och där brinner ljusen ner. Det är där Ordet rent förkunnas och sakramenten efter Kristi instiftelse förvaltas och människor (gudsfolket) samlas för att deltaga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev fel! Ljusen brinner upp där det förekommer en levande församling, vilket det gör här och där.

      Radera
  6. Jo, hon är verkligen värd att läsa! Glöm sedan inte att kyrkovalet är väljarnas, inte "politikernas".

    -Sofia Lilly Jönsson är verkligen värd att läsa; det gör jag regelbundet, antingen hennes produktion är kyrkoartiklar eller recensioner av klassisk musik. Jag tryckte för övrigt ut hennes SvD-artikel i går.
    Hon skriver bland annat, att hon har velat berätta sanningen.
    Hedervärt, respektabelt! Tänk om vissa kommentatorer på denna blogg äntligen kom till samma insikt vad gäller beskrivningen av kyrkans alla hårt ideellt arbetande förtroendevalda.
    Men den som väntar på något gott väntar ej förgäves heter det.

    Men den goda SLJ fick tyvärr inte med den väsentliga upplysningen till kyrkans stora medlemstapp i fjol, nämligen några församlingars och SKUT-företrädares resor och extravaganser.
    Inte heller har hon tydligen tänkt på att det helt övervägande antal personer, som årligen lämnar kyrkan, gör det av privatekonomiska skäl. Den påstådda politiseringen är verkligen inte orsak, annat än möjligen i enstaka s k kändisfall.

    Och, igen bäste bloggare, kyrkovalet är väljarnas, inte politikernas! Och, apropå ännu en tillbakablick till 1958 (av hundra eller tusen): det som har skett kan inte ändras. Det är bara framtiden, som vi kan påverka.
    Låt oss göra det med glädje och till Guds ära!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Den väsentliga upplysningen till kyrkans stora medlemstapp i fjol, nämligen några församlingars och SKUT-företrädares resor och extravaganser. " Nej,det är inte så väsentligt. Raset accelererar nämligen ändå. Olika skandaler accelererar raset, men det finns inget inom synhåll som kan stoppa det: ett världskrig eller ekonomisk kollaps kan dämpa, men inte hejda denna typ av utveckling. Dikes enda hopp-och så hopplös tror jag inte han är- är nog, att Jimmy Åkesson blir diktator och inför obligatoriskt svenskkyrkomedlemskap för alla.

      Radera
    2. Som alla åter igen kan konstatera har herr “förtroendevalde” Dike inte heller idag deltagit i gudstjänsten i Mörrums kyrka.

      Herr Dikes inlägg postades som alla ser kl 10.03. Klockan 10.00 hade hans hemkyrka “Gudstjänst för små och stora... Församlingen uppmärksamma dem som döpts under 2016 denna söndag under gudstjänsten. Jennie Chapman; präst och Marco Bonacci; organist”.

      https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1463403

      Efter att nu ha ertappats med att utebli femte gången på kort tid från sin hemkyrkas söndagsgudstjänster bekräftas ett tydligt mönster: Herr “förtroendevalde Dike”, med alla sina omöjliga synpunkter om “folkkyrkans” oöverträffade förträfflighet, deltar själv inte i den Mörrumska hemkyrkans söndagsgudstjänster! Var herr Dike för stor för att delta idag eller var han för liten?

      Frågorna hopar sig:
      Varför går inte herr “förtroendevalde” Dike i kyrkan?

      Varför lever han inte som han “lär”?

      Varför hålls herr Dike om ryggen av herr Sandahl som mer än villigt lämnar obegränsad plats åt honom här på bloggen?

      /John

      Radera
    3. BOD - "Ideellt arbetande förtroendevalda"? Arvoderas de inte längre? När jag - för några decennier sedan - av några dåtida partikamrater (valberedningen för ett parti i min hemkommun) erbjöds en "valbar plats" på "listan" inför kyrkovalet, förespeglades arvodering av kommunal - tämligen generös - typ. (Detta ändrade dock inte mitt "nej tack"; eftersom jag några decennier tidigare hade utträtt ur SvK var jag ju inte valbar, men det hade valberedningen inte koll på. Kanske förleddes de av att jag var blond och blåögd?)/Paul

      Radera
    4. De "förtroendevalda" drar in stora pengar! Som alla andra mer eller mindre maktkorrumperade bestämmer de också själva nivån på sina "arvoden". Utan dessa generösa pengar hade det orättfärdiga systemet brakat ihop för länge sedan. /John

      Radera
  7. Bästa Sofia!

    -Jag blir ledsen över Din slutsats att (de många) utträdena leder till "en friskare kyrka".

    Varje förlorad tillhörig är nämligen en för mycket.
    De senaste årens medlemsförluster - med rekordet i fjol - är utomordentligt allvarliga och förstärker givetvis inte Svenska kyrkan; minustecknet framför medlemssiffrorna kan således inte göra kyrkan friskare.

    Om så vore fallet, förutsätter det ju uppfattningen, att många inte har i kyrkan att göra och är belastningar, negativa påhäng. Vill Gud månne köra några på porten?

    Alltså underförstått en gradering av folket som både är orättvis och orättfärdig.

    Ty i kyrkan och inför Vår Herre är vi alla smålänningar, precis som bloggaren är det geografiskt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är verkligen tanken att den som alls inte tror inte hör hemma i kyrkan så konstig?
      Vänner som gått ur just för att de inte tror skulle inte hålla med dig. De tycker själva att de inte hör hemma.
      Handlar inte alls om gradering o är heller varken orättvist eller orättfärdigt. Eller ska den som alls inte håller med visst politiskt parti stanna där också om föräldrar en gång anmält en?
      Att kyrkan är för troende o för de som söker tro är väl ändå inte en så underlig tanke?
      Eva H

      Radera
    2. Herr Dike tråcklar på, det vet alla, men smålänning har han aldrig varit! Där går en klar anständighetens gräns! /John

      Radera
  8. ng blev vuxen nog att inse fakta .

    Den påstådda politiseringen...?

    Nej Du , det är inget att som Du ifrågasätta - den är ett obehagligt faktum som enbart en politruk kan med att ens försöka förneka.

    //HH

    SvaraRadera
  9. Jag är en inverterare!
    KM

    SvaraRadera
  10. BOD - Nu förstår jag inte alls! Menar Du verkligen att mitt utträde - år 1963, då jag (i all min begränsning men ändå helt ärligt) kommit till övertygelsen att SvK inte längre är Kristi kyrka i all dess fullhet - skulle ha försvagat SvK? Det måste ju rimligen vara tvärtom! Detta - att en medlem som finner sitt medlemskap intellektuellt, teologiskt och andligt ohållbart, följer sitt samvete och utträder - måste väl innebära att den kvarvarande kärnan av lojala och ÖVERTYGADE medlemmar förstärks? SvK slipper ju hysa (och betjäna) en tvivlare och ifrågasättare (etiketterad som "oönskad kvinnoprästmotståndare" trots att ämbetsfrågan på intet sätt var avgörande för mitt beslut). Inte vill Du väl att SvK skall ha en medlemsskara av hycklare?! Är det inte rätt många som finner det bekvämast att folk av min sort lämnar SvK?/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Paul, det är väl ganska uppenbart av senare tids alster från kommunikationsavdelingen att SvK vill ha många hycklare som medlemmar?
      Att det även finns individ(er) som vill ha hela folket - inklusive muslimer, judar, buddister, etc - som medlemmar är inte så relevant, även om vi alla kan försöka följa missionsbefallningen och övertyga dem om Jesu efterföljelse.
      Det man hör från biskopshåll (t.ex. +Åke) är att det inte finns anledning att vittna för muslimer och judar.
      I mina öron är det också irrelevant då jag som biskopmig auktoritet hemmre lyssnar till Ignatios av Antiokia eller Polykarpos.

      Radera
    2. Varför skulle herr Dike och hans tv-zappande gelikar inte vilja ha "en medlemsskara av hycklare"? Medlemsavgifterna luktar väl inte? Och från sammanträdesbordets (det nya altarets) digert inkomstbringande position är det väl bara praktiskt om ingen utifrån lägger näsan i blöt?

      Församlingen = de anställda/"förtroendevalda" = Kristi kyrka. Så lyder Dikes troslära.
      Och man behöver inte ens gå till kyrkan på söndan för att leva upp till det. Som flickan sa.

      /John

      Radera
  11. Eva H, Paul m fl,

    -Ställ er följande fråga: vilken organisation är starkast - den som har tio medlemmar eller den som har 100 eller 1000? Naturligtvis FÖRSVAGAS Svenska kyrkan av det stora antal utträden som varit ett beklagligt faktum de senaste åren och som tog fart efter skilsmässan från staten.

    Kyrkan kan ju inte FÖRSTÄRKAS genom successiv minskning av antalet tillhöriga; det säger ju rena förnuftet. det övervägande flertalet, nästan alla, lämnar kyrkan av privatekonomiska skäl, dvs av intresse för plånbokens storlek. Varken s k politisering eller teologisk övertygelse ligger alltså bakom minussiffran. I så fall skulle det ju - särskilt vad gäller det sistnämnda - ha varit många fler utträden tidigare, då högkyrkligheten var starkare.

    För övrigt bör naturligtvis den som vill arbeta för kyrkan, påverka kyrkan och är gediget intresserad av mission stanna kvar i kyrkan och inte vända ryggen till den

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. En organisation behöver visa styrka främst inför sin antagonist.
      En parallell är den fackliga rörelsen som behöver många medlemmar för att genom hög anslutningsgrad visa sin styrka som rättmätig motpart till arbetsgivarföreningen. Sedan ger många medlemmar mycket medlemsintäkter som ger möjlighet att förverkliga syftet.
      Alla fackliga organisationer vilar dock på grundbulten att det är de lilla sammanhangen i det lokala som ger den största legitimiteten. Frivilliga som tar ansvar för att företräda medlemmarna på arbetsplatsen och i förlängningen alla på arbetsplatsen.

      Till skillnad från facket så har SvK svårt att definiera någon annan antagonist än hin håle själv. Varje tafatt försök att måla någon annan fan på väggen (kvinnoprästmotståndare, homofober, "annan människosyn") kan rimligen inte tas på allvar.

      Frågan är då om fan själv tycker att SvK blir mer eller mindre stark om ateister utan kyrkogång är medlemmar eller inte? Vi kan väl åminstone vara överens om att han ger blanka 'sig själv' i hur stor plånbok SvK har.

      Sedan har SvK stora utmaningar i det lokala. En kyrka som inte bärs av ideella krafter i gudstjänstfirandet förlorar sin församlingsgrund. Utan gudstjänstfirare utöver de anställda som tjänstgör, så förflackas församlingsbegreppet.

      Min farmor och farfar flyttade sent i livet inom staden och fick en kyrka som granne. Farmor gick dit en söndag och följande konversation utspelade sig:
      (farfar): "Hur var det i kyrkan?"
      (farmor): "Det var tråkigt, det satt bara några gamla kärringar i bänkarna."
      (farfar): "Vad är du själv då?"
      En illustration så god som någon att ungdomar behöver församlingar de trivs i. Jag tvivlar dock på att nya handboksförslaget har något som helst fokus på det.

      Radera
    2. BOD - Det är alltså kvantitet som är unikt viktig? Kvalitet saknar betydelse? Tyvärr - Du övertygar inte. /Paul

      Radera
  12. Jaha, han förnekar sig inte. Det bär i Dike(t) igen.

    SvaraRadera
  13. Dike:"Det säjer ju rena förnuftet" Vad då? Flera människor- med eller utan tro - ger kyrkan styrka.
    Ja om man räknar bara med människors styrka....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och dessutom räknar deras "medlemsavgifter"./Paul

      Radera