Avslöjad centerpartist i Västerås stift!

"God works in mysterious ways". Plötsligt dök det upp, Dokumentet, ställt till prästerskapet i Västerås stift. Det undertecknades den 16 februari år 1962 i Uppsala och i bokstavsordning återfanns undertecknarna. Också centerns kyrkomötesledamot Anders Åkerlund. Han framträder som en riktig Radler.

Aleksander Radler är mest känd som Stasi-agent i Sverige och en man som förrådde dem som trodde sig vara hans vänner. Nu är det inte denne Radler som avses med Radler. Jag syftar på en som är ute och cyklar, Radler i tysk mening. Här står nu centerpartisten Åkerlund mitt i ett parti, som vill hämta politiska poäng på att ha verkat för kvinnliga präster, men avslöjas som en hårdför och därför, enligt gällande handbok för hur verkligheten är, oresonlig och kvinnoföraktande kv*nn*pr*stm*st*nd*r*.

1962 skulle det väljas biskop efter John Culberg i Västerås stift. Västeråsstiftarna i Uppsala fann att de inte hade rösträtt, men inte heller var utomstående. De ville i en kyrka som lider svårt under splittringen ha en viss typ av biskop. "Som vi ser saken skulle en biskop som viger en kvinna till präst äventyra enheten och göra de motsättningar som nu finns ännu mer markerade."

Det finns en tydlig, ärlig och öppen deklaration också. Inte ett hot men en sakupplysning: "En kvinnoprästvigande biskop skulle göra att många av oss skulle känna sig tvingade att söka sig till ett annat stift." Detta är sagt i en tid när prästbristen var det återkommande problemet.

"Av de vid provvalet föreslagna kandidaterna har tre visat att de är positivt inställda till vigning av kvinnor till präster: Lindquist genom ja-röst kyrkomötet 1958, Silén genom att låta sin dotter gå och läsa för Margit Sahlin, Lindström genom att vara ordförande för Katharinastiftelsen."

De misshagliga var sålunda David Lindquist (som blev biskop i Växjö), Sven Silén (som blev biskop i Västerås trots teologprotesten) och så Valter Lindström (som var och förblev domprost i Karlstad).

Regeringen hade slutligen att välja mellan Sven Silén (115 röstpoäng), Ove Hassler (99 poäng men med i Kyrklig samling) och Valter Lindström (98). PO Sjögren (74) och Carl Henrik Martling (70) hamnade utanför. David Lindquist fick Växjö. Anders Åkerlund fick alltså se att två av de tre på förslaget var sådana kandidater han alls inte vill ha där.

Det tycks för det oförvillade sinnet som om Centerpartiet i alla år haft en orm vid sin barm. Kvinnoprästmotståndet har smugit sig in. Det är något lömskt över det hela. Har denna lömskhet varit känd eller är det som med skandalen när Transportstyrelsen förråder oss alla? Ingen skulle få veta och  när vi alla fick veta, låtsades det att saken ändå inte var särskilt viktig. Då fick de översåtliga mest bråttom att springa så lång bort från skandalen de kunde och detta så fort benen bar. Ska vi få se något liknande bland centerpartisterna nu när denna skandal briserat? Kommer Åkerlunsen att stå där övergiven? Då kommer jag till hans bistånd. Jag har betygat honom att hans hjärta är större än hans hjärna och han höll med. Han kompletterade med insikten: "Och med dig Dag är det tvärtom!"

Nej, vi ska slå vakt om Anders Åkerlund. Men Centerpartiet tycks mig vara riktigt illa ute nu. Detta kort kommer att spelas ut i valrörelsen. En orm vid barmen! Det är inget perspektiv som lockar ens de kvinnliga väljarna, kanske minst dem. Jag funderar på att mynta en slogan: "Hellre en rom i än en orm vid barmen!"

Var inte stygga mot Anders. Han är av jovialisk typ och berättar gärna vitsar. Men i valrörelsen måste Centerpartiet, som bröstar sig i kv*nn*pr*stfr*g*n, ställas till ansvar för vad som nu avslöjats. En röst på Centerpartiet kan visa sig vara en röst för kv*nn*pr*stm*tst*nd! För upptäcker man en, kan det kvickt visa sig att det finns fler. I doldom och lönndom alltså tills någon upptäcker skandalen, fäst på papper som den är. Pärmar skola upplåtas - och då....