måndag 24 juli 2017

Vanligt men inte normalt

Allt som är vanligt är inte säkert därmed normalt. Inte i Kyrkan, menar jag. Men jag kan vara generös och hävda att det skulle kunna gälla fler områden. Som en stor rysk-kinesisk övning i Östersjön, som börjar idag eller övningen Aurora om en månad. Stora militära övningar är vanliga, men är de normala? Finns det en risk att detta vanliga kan bli normalt, dvs bli till krig?

Transportstyrelsen likadant. Jag kom på mig själv med att hantera nyheten om de vidtagna åtgärderna, de som uppenbarligen innebär en risk att vi lämnats ut till främmande makt och gör Stig Berglings förräderi  i sammanhanget till ett rätt förräderi (fast det riktades mot bl a KAB 44) prästerligt. Det betyder att min första reaktion var en reflektion kring mänskliga misstag. Sedan, men först därefter, bytte jag fokus och förstod implikationerna för svensk säkerhet. Freden har trubbat av mig, noterade jag. Det är vanligt men inte normalt militärt sett. Ni hänger med! Det är mycket att tänka över nuförtiden

Om vi inskränker oss till det kyrkliga, är det mycket som är vanligt men inte normalt.
Det är vanligt att de döpta inte firar gudstjänst på söndagen - men detta avviker från den kristna normen, som alla vet. Å andra sidan vet också alla att detta vanlig beteendemönster har blivit normalt av det enkla skälet att majoritetens vana blir norm. Så mycket viktigare att öppet analysera förhållandet. För normen är faktiskt inte normal!

Det är numera vanligt att det kyrkliga livet är en kvinnlig domän. Jag har nog hela mitt liv sett det mönstret, men det har fortlöpande förstärkts. Det är vanligt att det är kvinnor i kyrkan, men det är inte normalt att männen saknas. Hur och varför blev det så här? Och vilka blir konsekvenserna på sikt av denna onormala företeelse? Det vet vi nog inte ännu, för det tycks vara ett nytt fenomen med denna female domination samtliga led, från undervisning för barn till kyrkvärdar, ärkebiskop och kyrkomötesordförande samt kvinnlig dominans i presidierna för kyrkomötet och kyrkostyrelsen. Vi har uppenbarligen misslyckats att i det kyrkliga skapa en balans mellan kvinnligt och manligt. Världen är en full bonde som antingen ramlar av hästen på ena sidan eller på den andra, menade fader Luther.

Det är också normalt att biskopar uppträder med försiktighet utom när det gäller att klämma till de ekklesiastiskt misshagliga, typ Karlsson som skrivit i Bohusläningen. Det normala tidigare var biskopar som pekade med hela handen och t ex öppet var emot norrmän och deras frigörelse. Jag avser nu J A Eklund och unionsupplösningen. En liten och kvickilsk man, Boanergespojkarna lik, vore otänkbar som biskop för vanligheten nu är inte den sorten (hur ilska dom ändå är i lönndom!) I normalfallet väljs till biskopar de havliga, de av jovialisk typ. Det kanske alltid har varit det vanliga, men har det likväl kunnat ses som något normalt? Är det folk av den sorten vi sätter som väktare på Sions murar? Jag bara frågar.

Det är vanligt att prästerna servar den MTD-religion som är svenska folkets. Moralistisk är den. Terapeutisk är den också /Du vet väl om att du är värdefull/ och så är det Deism, inte markerat en bekännelse att Jesus är Herre. Hur detta än är, kyrkligt normalt är det inte. Och vill någon fläska på med mer material om Svenska kyrkans vanliga praxis (men inte normalt kyrkliga) så kolla twitterflödet. Där ser ni MTD-religionen. Vi betalar alla för att denna religion i skydd av Svenska kyrkan (som normalt styrs av en bekännelse) vänligt ska kunna förkunnas som något vanligt också elektroniskt. Fantastiskt. Vanligt. Inte normalt.

Vi behöver inte räkna nästa exempel till det kyrkopolitiska, det kan vara lärorikt för det. Med partiväsendet i Svenska kyrkan blir konsekvensen att alla ska få platser efter mandat. Den normala kyrkliga ordningen är en annan. Där tänker man i människor, kollar vem som är bra på något och använder hans eller hennes gåvor i tanke att gåvorna avslöjar en kallelse från Gud. Då blir det också bra. I det vanliga (onormala) systemet kollar man mandaten och ska ha representation. Det betyder ett inskränkt urval, inte de bästa utan som bäst de med "tillräckliga" meriter. De hamnar i utredningar och arbetsgrupper. Inga andra. Detta är det genomgående, vanliga systemet. Det är inte kallelsemedvetet, inte transparent för Gud. Skälet är eneklt. I detta system kan Svenska kyrkan inte fråga efter Guds kallelser, bara efter hur valmanskåren röstat. Vanligt sålunda. Inte kyrkligt normalt. Och naturligtvis inte riktigt klokt.

Ska vi för tiden fram till och med den 17 september driva kampanj och bekämpa allt som är vanligt i Svenska kyrkan men vid närmare eftertanke inte är normalt för Kyrkan? Det kunde bli riktigt roligt. Hållningen ger plats för förnuftiga resonemang och kreativa ifrågasättanden. Det här sättet att reflektera är ett sätt som släpper Herren Jesus lös, tror jag. Som sagt, det kan bara bli intressant. Skrämmande intressant.

40 kommentarer:

  1. Transportstyrelsen lider av sjukan "upphandlingsiver".
    Man ska betala någon annan för att göra jobbet.
    Frågan är om inte SvK också är en bricka i upphandlingsspelet?
    Vissa partiprogram tyder på det.

    SvaraRadera
  2. Alphadeltagaren24 juli 2017 08:48

    Jag har efterlyst en debatt i det lokala. De kunde inte lova något.

    SvaraRadera
  3. Jag känner två personer som båda var prästkandidater i Svky i mitten på 90-talet. Den ene insåg att Svky hade sekulariserats och lämnat kristenheten, han var lågkyrklig men är idag katolik, den andre är högkyrklig blev "präst" men har nu kompromissat så mycket med sin ursprungliga tro att han saknar ryggrad, men på något sätt kan han ändå "dansa" i den årliga birettakarnevalen. Tragiskt, mycket tragiskt!

    Antony

    SvaraRadera
  4. Tja,

    Jag skulle hellre sett rubriken vanligt men likafullt felaktigt. Det är tyvärr så att det är vanligt att man sätter likhetstecken mellan det som är vanligt till att vara det normala och därmed det rätta men så är det "vanligtvis(?)" inte.

    Det är vanligt, ja normalt att politruker skor sig men inte är det rätt?

    Det har blivit vanligt att SVeK kallar sig en helig allmännelig och apostolisk kyrka men dess prelater och förtroendevalda tycker att man skall ta lätt på det apostoliska när det går emot det PK:a.

    Det är normalt -vanligt att sk förtroendevalda utser och avskedar prelater -inte för att de predikar ett falskt evangelium men för att de inte predikar det de vill höra.

    Det är vanligt att sk förtroendevalda anser sig ha rätt att döma prelater efter sin måttstock och inte efter skriften.

    De ser gärna "grandet" i prästens öga om han är dem förhatlig men sin egen påle känns de inte vid.

    Det är vanligt , normalt att bortförklara alla brott mot den apostoliska läran genom att långsökt försöka tala om annat.

    Som sagt, det har blivit vanligt -och normalt- att välja präster efter hur lydiga de är de förtroendevaldas intentioner och inte efter om de predikar Guds ord.

    Det är vanligt-normalt att man tycker det är rätt att de som utser prelater efter just PK-anpassningsförmåga inte själva skall dömas efter sitt leverne.

    Nu borde det ju vara så att de som tagit makten över SVeK funderar över vilka krav de skall ställa på sina anpasslingar. Begär de anpasslighet-och det gör de,får de rimligtvis tala om vari anpassligheten skall ligga. Detta i klartext.

    Alltså skall prästen anpassa sig efter skriften eller vad som i dag är PK.

    Vore de förtroendevalda ärliga i detta skulle vi antagligen ha en annan kyrka än dagens SVeK. TY även om ingen förtroendevald i klartext talar sanning och säger som det är enligt nedan.

    1, Vi vill inte ha en präst som sätter bibelordet mot vad som idag är PK.

    2, Vi vill inte ha någon präst som talar om besvärliga saker som trohet mot äktenskapslöftena men däremot kan vi saklöst avskeda den präst som är eller blir frånskild oavsett anledning. Än starkare naturligtvis om han sedan gifter om sig. (Undantag kan dock göras om han i övrigt visar sig anpassningsbar och stöder SVeK i abortfrågor, prideparader , enkönade äktenskap och vad som kan komma upp på tapeten.)

    Ack ja, styra och ställa vill de flesta, det är vanligt och normalt. Etiken skall de också sköta, det är vanligt-normalt men utvärderingen skall helt självklart ske av de "förtroendevalda" och efter etiska regler som inte gäller dem personligen.

    Det är vanligt-normalt att kalla sig förtroendevald men det är inte vanligt att de "förtroendevalda" kan hänvisa till något kyrkfolk som har deras förtroende. Det är vanligt-normalt ? att dessa inte ens känner dem eller de som givit dem ett sk förtroende ty i kyrkbänken ses de sällan eller aldrig och sitt "förtroende" hämtar de hos de sekulära partierna vars ambition huvudsakligen är att utnyttja SVeK , använda dem som plantskola för politruker i vardande och avdankade sådana som reträttplatser och därigenom slippa kostnaden för dem.

    Detta med mission, Kristi Lära , uppfostran i vad kristendomen innebär är inte ens en bisak. Därför kan vi läsa-helt normalt? Luntvis om vad partierna vill med SVeK. Detta utan att ens nämna Jesus och varför vi överhuvudtaget har en "kyrka".

    I bästa fall kan man få uppfattningen om att det gäller att skapa ett Rotary under politikernas styre utan ansvar för dess existens i övrigt. En organisation som är bra att ha när det gäller att dela ut bistånd och som sagt avlöna sina politruker vare sig de nu är i vardande eller avdankade.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så de förtroendevalda säger upp präster på grund av det som de predikar? Men de går ju inte i kyrkan, sägs det! Då måste det alltså vara andra skäl... Dessutom tror jag faktiskt inte att folk lyssnar så noga på predikan. Pratar man om en predikan efter ett kyrkobesök brukar folk inte veta vad som har sagts.

      Radera
    2. Vid anställning borde varje präst kräva en paragraf i anställningskontraktet om att "åsikter om predikan och teologi tillkommer endast biskopen, inte arbetsgivaren".

      Fast kräver man det lär man inte få anställning :)

      Radera
    3. Peter T, det gör det väl också rent formellt. Det måste ju ligga under domkapitlet fortfarande, eller hur?

      Radera
    4. Peter T och ntl: Svky är ett kongregationalistiskt samfund, dess "biskopar" är galjonsfigurer!
      Antony

      Radera
    5. Antony har fel i sitt påstående att SvK är kongregationalistiskt. Om det vore det så skulle alla församlingar skicka delegater till kyrkomötet. Lite liknande Posk:s vision om indirekta val (som politiska partier kör med). Men SvK är långt ifrån där ännu. De politiska partierna vill nämligen inte att SvK ska styras som det egna partiet.

      Radera
  5. Präster kan inte klaga över att medlemmar i församlingen inte kommer till kyrkan! De kommer inte dit för prästens skull! Och prästerna är inte någon sorts tillsynsmyndighet (längre) över församlingsbornas gudstjänstliv. Jag säger som jag brukade säga som lärare; om människor trivs och får ut något av att komma, då kommer de också! Detta handlade om elever, men det handlar givetvis också om församlingsmedlemmarna. Så om folk uteblir ska de inte anklagas, däremot bör man som präst fråga sig varför och rannsaka sig själv!

    SvaraRadera
  6. NTL,

    Nu när inte ens de sk. förtroendevalda kommer till de präster de särskilt utvalt för sin anpasslighets skull. Vem skall vi då klaga på?

    Sedan vad gäller elever. Gäller denna din åsikt även där det råder skolplikt?

    Eget ansvar-inget? Fortsätta flumma?

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart gäller det även vid skolplikt. Det är från skolplikten många elever sticker, kanske inte så sällan för att de mobbas eller fryses ut. Men i skolan tror man kanske ibland att det räcker att eleverna måste vara där? Det gör det inte!

      Radera
  7. NTL,

    Du tycks inte känna "kyrkfolk". De där kyrkbänksnötarna Du kanske har hört talas om liksom BOD.

    Gjorde Du det skulle Du veta att det just är vad dessa gör. De följer sin präst / präster och reser ofta många mil för att höra den / de har förtroende för även om deras "kyrka" ligger inom hörhåll men "bemannas av en präst / prästinna som de inte anser predika Guds ord rent och klart.

    Tyvärr är det nog inget en politruk förstår eller ens vill förstå efter vad det tycks. Han / hon letar hellre efter nästa jippo som kan dra folk. Regnbågsmässa t ex.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH,vad sysslar du med?Lägg inte åsikter på mig som jag inte har! Är det någon som har kritiserat jippobetonade gudstjänster, inte minst i lokalpressen, så är det jag! Ja, även här i kommentarsfälten. Någon politruk är jag definitivt inte! Och den apostoliska läran ligger på prästens bord att värna! Vet du inte det? Är det oklart för dig med ansvarsområdena?
      Det finns många sorters kyrkfolk. En del går till kyrkan för att de delar fördomar med en viss präst i sektliknande församlingar. Sekter brukar blomstra!

      Radera
  8. Hur utser man ledamöter efter Guds kallelse?

    -Ja, frågan väcks förstås efter bloggarens kritik mot att utredningar, arbetsgrupper o dyl tillsätts efter nuvarande system, vilket - enligt bloggaren - blir ett inskränkt urval.

    -Men hur får man veta vilka ledamöter eller andra kyrkoföreträdare har fått Guds kallelse, så att man kan utse dem? Det undrar jag i min stilla nyfikenhet.
    Bloggaren uppehåller sig väldigt mycket i sina texter vid meriter för kyrkouppdrag: nu är det alltså av Gud särskilt utsedda, vid andra tillfällen är det gudstjänstfirarna (fast det aldrig nämns hur många gudstjänstbesök per månad eller år som krävs), eller är det präster, som alltid tycks vara förutbestämda för alla uppdrag, åtminstone de ytterst bestämmande och därmed ledande uppdragen.

    Jag undrar så mycket hur alla dessa urvalskriterier skall kunna genomföras i praktiken och vad som händer med alla de övriga - exempelvis de förtroendevalda?
    Blir vi stackare övergivna, ratade, obehövliga?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den gången jag blev förtroendeval så berodde det på att jag var flitig gudstjänstdeltagare. I viss kombination med hur jag bidrog till mångfalden.
      Inte en nomineringsgrupp i sikte den gången och vi snackar 1990-tal.

      Radera
    2. Peter T. Det kan inte ha gällt kyrkofullmäktigevalet i så fall, för där fanns det listor och finns det listor finns det nomineringsgrupper.

      Radera
    3. Den "förtroendevald" som frågar efter hur många gånger hen måste gå i kyrkan har inget på en kyrkovalsedel att göra. /John

      Radera
    4. NTL, jag och de andra valdes av församlingen, d.v.s. de som samlats till gudstjänt och jag kände namnen på dem som gett oss förtroendet.
      Inget allmänt medlemsval reglerat av kyrkolagen, så nomineringsgrupperna (Kyrkans Väl & S) var inte inblandade. Men kyrkorådets ordförande var en av initiativtagarna till att skapa ett förtroendemannaorgan knutet till den gudstjänstfirande församlingen. En föregångare till vad dagens församlingsråd tänktes vara.

      Radera
  9. Katekesen är klar. Sön- och helgdagar ringer kyrkklockorna och kallar oss till gudstjänst. Konstigare än så är det inte, eller just så konstigt och kostligt. I församlingens gemenskap profileras människor och deras nådegåvor. De uppmuntras och utvecklas. Alla behövs till något. Så bönen om klarsyn kanske är en lämplig metod, klarsyn att se vad som behöver göras och vilka som särskilt kallas att ta itu med det. Tydligen predikas det för lite om kallelsen numera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får kanske klargöra vad man menar med en kallelse och hur denna ska verka? Genom att man sätter sig själv i överläge gentemot alla andra som på ett eller annat sätt är fel och gör fel? Jag undrar jag om Vår Herre godkänner detta? Men en sak är säker. Så fort du nedvärderar andra får du garanterat folk med dig! Människor vill vara unika och överlägsna "de andra". Detta är ett koncept som välkänt säljer mycket bra!

      Radera
    2. Noterar att ntl 17:54 gör just det som hon 11 minuter tidigare kritiserat HH för. Informationsbärande, som bloggaren brukar säga.

      Vad gäller "kallelsekonceptet" är det välkänt inom många kristna sammanhang. Har själv varit med om dess praktisering och det är inget konstigt alls. Apg 1:24 kan kanske ses som en nyckelvers i sammanhanget.
      /Per H

      Radera
    3. Per H ??? Förstår ingenting av det du skriver.

      Radera
  10. Tack för svaret!

    -Jag noterar särskilt att alla behövs till något. Precis som jag själv skulle kunna uttrycka saken vad gäller folkkyrkan: alla är välkomna! Jag är säker på att Gud håller med mig.

    Och jag håller med bloggaren om att såväl kyrkogång av så många som möjligt liksom regelbunden sådan är eftersträvansvärd. Det är nämligen en vanlig missuppfattning hos flera kyrkokritiker, att förtroendevalda inte är intresserade av att delta i mässor och gudstjänster.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. En erfaren präst vet att en uppsättning förtroendevalda sällan eller aldrig återfinns i gudstjänsten. De ber sannolikt inte för sin präst heller och deras livshållning kan prästen mest förstå som ett utslag av förakt.

      Radera
    2. De förtroendevalda märkte kanske också att den enda lediga tvättiden fanns mellan 10 och 13 på söndagen? Sånt kan väga tungt, och jag skojar lite men inte bara.

      Men rädslan för vad som händer om man inte går är borta. Dessutom hävdar jag som vanligt att BÅDE den "gamla" och den nya teologin har problem när det gäller att förklara för folk så att Gud verkar någorlunda vettig. Fast ni här tror att det bara gäller den nya.

      Radera
    3. Det finns, med tanke på hur välbesökt BloggarDag är, en stor mångfald bland läsarna. Kommenterar gör en del snabbare och oftare än de slås av eftertankens kranka blekhet. De flesta skriver aldrig.

      Och ja. Den nya teologin har stora problem den också. Ingen avundsvärd sits direkt.

      Lars-Gunnar

      Radera
    4. Lars-Gunnar: Men du skriver - ganska snabbt?

      Oavsett, hur menar du med att "den nya teologin har stora problem den också"? Det är ju just detta som upprepas hela tiden i inlägg och kommentarer på denna blogg. Så varför skrev du?

      Radera
    5. "regelbunden kyrkogång eftersträvansvärd"!!

      Herr "förtroendevalde" Dikes hyckleri passerar alla gränser. Sätter aldrig sin fot i kyrkan därhemma! /John

      Radera
  11. NTL,

    Du har nog rätt i att de sk förtroendevalda som alltså avsätter och anställer präster-något du ots allt måste medge? De gör det inte på vad de har hört ty i kyrkbänken återfinns de sällan men -och det glömmer Du- det finns alltid någon som hört i andra hand vad som sagts och det räcker åtminstone om någon okyrklig journalist får tips om det förhatligt sagda.

    //HH

    SvaraRadera
  12. NTL

    Det är ni sk förtroendevalda som ser till att prästen inte kan agera apostoliskt. Inte ens försvara den apostoliska läran ty då avskedar Ni honom och skaffar en som predikar mera PK .

    Ansvarsområde?

    //HH

    SvaraRadera
  13. Vad är det här? Ni sk förtroendevalda? Jag har redan talat om att jag inte är aktiv i Svenska kyrkan längre, så skippa det där ni:et! Jag är inte i närheten av något kyrkoråd som kan avskeda eller anställa några präster.Vad andra gör tar inte jag ansvar för! Du kan väl inte bara klumpa ihop folk på det viset!?

    SvaraRadera
  14. Det kändes nödvändigt att lite balansera den vrångbild av kyrkopolitik, i vart fall på pastorats/församlingsnivå, som ofta målas upp här, med vassa politiker, som förtycker de stackars rätt-troende prästerna. Vad jag har sett av kyrkopolitiken är att det oftast är ett par ganska så kompetenta personer, men de flesta är snälla och rara tanter och farbröder. Och man är rädd för motsättningar och ska lösa allt utan otrevliga konflikter. Så är nog den vanligaste bilden. Dessutom har man nog ofta en väldig och överdriven respekt för prästen. Naturligtvis finns det undantag från detta. Det är de församlingar som finns registrerade på landets arbetsmiljöinspektioner. Men jag tror att flertalet nog kan betecknas som alltför snälla, men många med underliggande inflammerande motsättningar som inte kommer fram för det anses opassande i kyrkliga miljöer. Har jag fel i detta?Jag tror också att det många gånger är av tryck från församlingsbor som kyrkoråden tar tag i någon präst, som anses agera stötande eller vara skadlig på något sätt.

    SvaraRadera
  15. NTL,

    Du har själv talat om tiden när Du var "förtroendevald" inom SVeK. Det är i detta Du berörs eller menar Du att så fort exempelsevis en politiker avgår är han / hon oansvarig för vad han /hon i egenskap av politiker gjort.

    Ja, det är bekvämt och ibland kan man onekligen få det intrycket att det är så liksom att det enda ansvar en åolitiker tar är att avgå. Givitvis med bibehållen lön eller tom ökad sådan.

    //HH

    SvaraRadera
  16. För det första hade jag ingen lön som förtroendeval. För det andra var det före år 2000 som jag satt i kyrkoråd. Alltså har jag inte alls varit med om att säga upp någon.Det du skriver HH är alltså inget annat än dravel!Du ska kanske veta vad du skriver om innan du börjar skriva konstiga saker om folk!

    SvaraRadera
  17. BloggarDag och John,

    -Men är det prästens uppgift, att granska och föra statistik över de förtroendevaldas kyrkogång?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din fråga avslöjar dig; Den som har söndaglig kyrkogång som princip behöver det inte föras statistik över, så frågan vem som ska föra statistiken är irrelevant.
      /Per H

      Radera
    2. Nej, BOD, det är inte prästens uppgift att föra bok över kyrkopolitikernas kyrkogång. Däremot är det, som någon skrev, så att den som frågar sig hur många gånger per år man måste gå i kyrkan för att få ställa upp i kyrkovalet INTE ska ställa upp i kyrkovalet. Själva frågan visar att man inget förstått och därmed är diskvalificerad som beslutsfattare. Missionsobjekt: ja. Beslutsfattare: nej.

      Radera
    3. Det är prästens ansvar att följa upp sina församlingsmedlemmar, han är ju herde! -Ett minimum av gemenskap med församlingen har över hela den kristna världen ansetts vara,att man går till kommunion minst en gång per år. Ett "normalt minimum" är 4 ggr per år. Det normala är givetvis att man söndagligen tar del av de högheliga Gåvorna. Det så det är menat av Herren.

      Radera
  18. Förutsätt att man befinner sig i "Nådens tillstånd" förstås.

    Jonas M

    SvaraRadera