Den orättrådige röstaren

I går vinkade jag av barnbarnen som skulle till Israel och så for jag till Varberg för att fira Jan, som fyllt 90. Det var champagne, som Jan själv hämtat hem från Champagne (men inte i en CV2:a), samtal och tal. Jag sa också något om evangelisterna Johannes (brödraparet Boanerges) och Lukas, den resande reportern som skrev reportage och vars text uppfattas som inspirerad helig text. Jag gav jubilaren en kram. Jubilaren själv pläderade för förnuftiga samtal. Pastor L hade till vår gemensamma hyllning köpt en flaska Wannborga Cuvee 2014 och jag Peter Stanfords Lutherbok. Doktor F anslöt till gåvan. Jan höll tal i ett par omgångar och gjorde några preciseringar om de villkor under vilka förnuftiga samtal förs. Sedan avtäcktes CV2:an på taket till huset på Snidaregatan, en installation. Allt var jubel och sång. Jag tror detta festande inspirerade mig till en sedelärande saga:

Vi börjar med händelsen på skolgården. I flera dagar hade inte bara några flickor med flätor utan också några välkammade gossar (nåja...) byggt en lantgård. De höll till i ett hörn där de samlat pinnar och kottar. Där fanns en ladugård med inhängnader. Kottarna hade fått ben av pinnar och var uppenbart rätt många kor. Barnen hade kommit till det kreativa slutstadiet och kunde ägna sig åt att komma på kluriga och roliga förbättringar. I skogen bredvid skolan fanns mycket basmaterial som med lite fantasi, betoning på lite, kunde bli något anslående. I hörnet på skolgården fanns de glada barnen. De gjorde något fint som andra skolbarn också hade glädje av. Då kommer elake Bosse.

Elake Bosse är alla rädda för. Ingen säger emot när han sagt något. Han är skolgårdens kung. I klassrummet framstår han inte riktigt som den bäst huvade. "Skolgården är till för alla så ni får inte ha den här delen för er själva och blockera den för oss andra!" Bosse har angett principen. Bettan tittar upp på Bosse och säger: "Vi stör ingen." "Ni stör mig", säger Bosse. "Den här skiten måste bort så att alla kan gå här också." Och så trampar Bosse ner alla kottarna (korna) och sparkar bort ladugården och några inhängnader. "Ingen har något att invända mot att det här kommer bort", säger Bosse och tittar på den tysta skolgårdsmajoriteten. "Ni ska inte tro att ni som håller på med pinnar och kottar ska bestämma. Här bestämmer alla."

Nu kunde man tänka sig att några lärare skulle komma ut på skolgården och se vad den stora ansamlingen av elever sysslade med, men detta som här berättas utspelade sig på den tiden när lärare tillbringade sina raster i kollegierummet, ostörda av elevaktiviteter. Däremot fanns det en rätt nyinflyttad kille i kollektivet, Paul. Han tog ett steg fram. "Du förstörde deras bygge", sa han till Bosse. "Då förstörde du för oss alla för deras bygge här i hörnet var viktigt för trivseln på skolgården. Det var skitaktigt gjort. Be om förlåtelse."

Det syntes att Bosse blev lite osäker. Vem var utmanaren, det visste han inte. Kroppshållningen  visade att killen inte var ett dugg rädd. "Alla har rätt att vara på skolgården...", började Bosse. "Lägg av. Det är inte det vi talar om. Du förstörde det de byggt och då förstörde du för oss alla." "Men jag går i skolan och har rätt att vara på skolgården.... Jag står för det rätta och behöver inte be om förlåtelse." Paul tittade på Bosse och Bosse anade att stämningen på skolgården höll på att ändras.

"Du behöver inte ha rast på skolgården", sa Paul. "Du behöver en lektion på skolgården." Och så tog Paul och vände på Bosse, tog ett tag i hans skjortkrage och ett i hans byxlinning, lyfte honom lite och sprang runt med honom så. Då, men först då, kom magister Skolén. "Vad gör ni?" Paul stannade inte ens utan ropade tillbaka: "Vi bara leker." Bosse var illröd i ansiktet men kunde ingenting säga. Det gjorde ont. Hade han varit flicka, så mycket begrep han, hade det inte gjort ont alls. Det ringde in till lektion. Paul stannade, släppte ner Bosse och sa: "Du kan hävda din rätt, men ger du dig in och förstör för dem som bygger, förstör du för oss alla. De bygger och det är på lek men leken har sina regler och dem ska du som inte är med också respektera. Högsta rätt kan vara högsta orätt."

Det sedelärande? Några bygger kyrka. Ett kyrkoval kan fungera precis som Elake Bosse, som trampar sönder bygget. Han gör det utifrån högstämda principer om allas rätt till skolgården, men effekten blir det öde. Också i ett kyrkoval behövs det folk som Paul, sådana som värnar själva byggenskapen och fattar att Kyrkan har med Jesus att göra och Kyrkans liv måste värnas mot sådana som Bosse. Har inte Bosse rätt att vara överallt på skolgården? Uppenbarligen inte. Inte moralisk rätt. Inte en rätt som går ut över de andras, byggarnas.

Söndag och dags för att plocka ihop sig för färd till Hallaryd. Högmässa med dop kl 10 till att börja med.