Vägen till toppen - rösta på Wisti!

Jag är inte i Almedalen, men jag såg att Antje skulle stiga fram på ett morgonseminarium i går. 8.30-9.15. På seminariet fick man möta fem framgångsrika kvinnor, Antje var en av dem och temat var Framgångsrika kvinnliga ledare som förebilder. Vi fick möta de framgångsrika och följa deras väg till toppen. Andra kvinnor, som ville följa deras exempel, kunde tydligen få tips och svar på frågan "vilket budskap och vilka rekommendationer vill de ge andra kvinnor med samma ambition?" Blev det inte konstigt nu?

Blir man präst för att göra karriär och ärkebiskop på ambition? Är inte prästeriet något man åker på i stället för en karriär? Gå inte biskopen och ärkebiskopen sist i procession för att uttrycka ett sakförhållande. Och är inte grundfrågan en helt annan, nämligen frågan vad Gud vill ha prästen till.

Någon måste bli ärkebiskop. Bertil Werkström t ex. Han hade aldrig ambitionen och stod  därför helt fri. Han hade kommenderats att bli ärkebiskop.
Eller prosten Pehr i Kalmar, som inte blev ärkebiskop men fick en fjärdeplacering, tror jag, i ett ärkebiskopsval. Det fann han hedrande. I Kalmar stod han lugn också när det blåste. "Jag har aldrig bett om att få bli kyrkoherde här", var hans enkla kommentar. Han hade kallats som fjärde man när det begav sig. Han blev inte biskop i Växjö stift för departementet trodde inte på att han var tillräckigt renlärig i ämbetsfrågan. Han var på semester, men fick krissamtal från Jonas Fors, som drev kampanj och med några andra uppvaktat kyrkoministern, att han måste ge besked. Prosten Pehr telegraferade till departementet: "If bishop prepared to follow the law." Vad skulle han annars säga. Å andra sidan fanns det ingen lag som tvingade en biskop att prästviga kvinnor... Nå, han stannade i Kalmar, lika fri som tidigare. Jag antar att han tog det där med karriär rätt lugnt. Hade han velat klättra, hade han inte satt sig i Kalmar. Men vilka ambitioner hade egentligen Antje? Det hade varit intressant att höra.

Att det var nödvändigt med en kvinna som biskop i Lunds stift efter Christina Odenberg stod tidigt klart. Det hade annars varit ett nederlag. Betty Jeanrond fanns på stiftskansliet och kunde kratta manegen för hennes mans adept, som fanns i USA. Antje blev biskop i Lund. Och så blev Antje ärkebiskop. Det var också rätt givet. S satsade på Antje. Stackars Ragnar Persenius fick stå där och se tåget gå från honom än en gång. Birgitta Lindén, S, förde fram Antje vid ett möte för elektorer från stiften. Hon presenterades som professor och det var hon ju på sitt sätt. Det betyder universitetslektor. När det påpekades, blev alla arga fast det var dagens sanning. Denna omständighet stäckte inte karriären. Men vilket budskap och vilka råd gav då Anje under seminariet. Det vet jag inte. Men det vore kul att få veta.

Kent Wisti behöver nog lite råd. Han har nominerats i Göteborgs stift och medialt är han följdriktigt biskopskandidat. Varför inte klippa till och rösta på honom? Han har redan valspråket "Gud är mindre" klart och det kontrasterar väl till Antjes slogan. Då sitter valmanskåren i Göteborgs stift och tänker tillbaka på biskoparna Björck, Block, Giertz och Gärtner och kanske ibland på honom som vann biskopsvalet efter Gärtner, biskopskandidaten Holmberg. Frestelsen blir att taktikrösta, dvs rösta på den minst dåliga. Det brukar bli en röst på någon lågkyrklig, en som alls ingen ämbetssyn har och därför inte ställer till med något utan framstår som fromsint. Detta tänks minimera skadorna. Det har hittills inte visat sig fungera.

Jag tror taktiken borde bli de omvändas taktik, dvs en omvänd taktik. Rösta på den som gör maximalt av det nya paradigmet utifrån tanken "hellre ett slut på eländet än ett elände utan slut". Och slutet på eländet blir bara att maximera - ju fortare desto bättre. Kent Wisti tror inte att Svenska kyrkan finns om 100 år. Ge honom chansen att avsluta Svenska kyrkan på tjugo år. Ge honom en estrad. Det kan bara bli mer men inte säkert sämre. Ungefär som på Liseberg, andlöst när man åker upp och andlöst när man åker ner. Och om allt tal om biskopsämbete och kall och allt tal om Gud är väck så - skit samma om nu franskan ursäktas. Vid ett antal konflikter i församlingar hör jag upprepat repliken att "biskopen kan ingenting göra". Nå då så. Ska man inte med samma argument ställs till det i kyrkovalet? Nej, där behövs klarsynta som inifrån och gång på gång i varje fall kan förklara vad som sker och kanske förändra det.

Jag vet att det finns präster i Göteborgs stift som avhåller sig från att rösta De förnedrar sig inte, säger de. Men varför inte det? Hjälp till att göra stiftet uppsluppet lustigt! Wisti for Bishop! Nämn annars någon kandidat som framstår som bättre än Kent Wisti. Ingen som uppmärksammas i Smålänningen i vart fall, där Älmhultsbördige Wisti ställs fram som biskopskandidat. Göteryd, Pjätteryd och Hallaryd ligger i Älmhults kommun.

Alternativet är förstås att få bort det där att vem som helst kan nominera och få bort att andra än präster ska rösta i biskopsval. Biskopen är pastor pastorum. När biskopsvalet förändrades år 1963 var det för att politiskt kontrollera biskopsvalen, som annars kunde ställa till det för regeringen. Präster vet nog att hålla efter när de biskopsambitiösa vill till.