fredag 21 juli 2017

De verkliga problemen

Mats Nilsson, C, och jag var skolkamrater. Mats påpekar det egendomliga när vi möter Bertil Olsson, kristdemokraten, at vi tre var skolkamrater men gick i tre olika skolformer. Jag i realskolan, Mats i enhetsskolan och Bertil i grundskolan. Så gick det till på 1960-talet i Alvesta. Nu agerar Mats stort i kyrkovalet. Det började han med förra mandatperioden och jag var inte så lite häpen. Han har ägnat sitt korta liv åt skogsbruk och orientering, sysslor söndag förmiddag. Men nu är han stor i det kyrkliga. Låt mig säga det enkelt. Han torde i sitt liv ha missat i storleksordningen 2600 gudstjänsttillfällen i Vislanda. Är det verkligen så bra om man plötsligt ska bli kyrklig beslutsfattare i det lokala, i stiftsfullmäktige, stiftsstyrelse och kyrkomöte därtill?

Mats fick till en insändare i Östra Småland ihop med en centerpolare, Veine Backenius. De körde det i sammanhanget vanliga tugget om centerpartiets alla insatser i kyrkolivet och tillskrev sig också sådant som andra egentligen drivit. Det mest intressanta är dock att de vänder tillbaka till för länge sedan (1950-tal) gjorda insatser, sådana som Mats Nilsson knappast begrep något av när det begav sig (men det gjorde jag, som är ett år äldre!). De undvek dock att påminna om det partiprogram som var brunare än någonsin SD:s. I inlägget förekom allt vanligt tugg men inte ett ord om Jesus och inte ett ord om de verklige problemen i Svenska kyrkan. Nu ska jag inte vara orättvis och säga att detta bara gäller det sekulära centerpartiet, det gör det inte - men medge att vi får valmanifest där Kyrkans Herre inte nämns och där den kyrkliga verkligheten inte fokuseras. Hur blir detta på "jobbet" för kyrkoarbetarna under kommande mandatperiod? Frustration, vanmakt, sjukskrivningar, utköp, allmän uppgivenhet? För något av detta måste inträffa om människor är friska och situationen sjuk. Och det är den när de som egentligen skulle vara missionsobjekt blir beslutsfattare. Nu är det sagt och detta utan omsvep.

Jag var lite rolig i mitt svar i ÖS denna morgon när jag påminde om centerpartiets stiftsfullmäktigeordförande. Partiet gav oss en homofob, som sedan avsattes för att han inte gillade Prideparader och, brottet! - sa detta. Så går det till i nationen. "Vilket känns roligast?", frågade jag. Ett parti som ger oss en homofob eller ett parti som visar sig vara ett utrensningsparti? Detta på tal om partiets bidrag i kyrkolivet.

De verkliga problemen erdovisas i verksamhetsberättelser från pastoraten. En kyrkoherde noterar dubbelt så många utträden, men hänför detta till skandaler i utlandskykran. Är det så säkert+ Hä är ett verkligt problem att folk i hög grad kämpar för den kyrka som var men tror sig skapa framtid så. Den kyrka som var, är den som stått på avskrivning hela efterkrigstiden men där alla fortsatt göra som förra året och i verksamhetsberättelserna inskränkt jämförelsetalen just så. Det andra är för svårt. Detta är, menar kyrkoherden, ett pastorat där "grundverksamheten fungerar mycket bra". Eftersomjag bor i församlingen men inte längre deltar i verksamheten kanske jag inte ska säga emot, om det inte är så att min praxis gör det?

Kyrkoherden noterar begränsade resurser och behov av mer samarbete med andra pastorat. "Det är ju bara positivt." Lycka? "Att vi fortfarande får vara ett eget pastorat gör att vi jämfört med många andra kan skatta oss lyckliga." Frustration? Beslutade fastighetsarbeten fungerar inte. Men, gott folk, hör upp ett slag och lyssna: "Vi är en fin bygd där kyrkan har en självklar plats och där vi känner att vi gör skillnad."

Vad skrev kyrkoherden om själva ärendet och om Kyrkans Herre? Vad om missionen i denna ogudaktiga bygd? Vad med problemet att de flesta av oss inte kommer till gudstjänsterna och att församlingen var helt kass på att integrera dem som försökte en tid? Vad med problemet att kyrkoarbetarna säkert vill men inte förmår? Och de förtroendevalda - är det informationsbärande att mina gamla scoutkamrater Ulf och Else-Britt inte skrev sina namn på rätt rad i årsredovisningen? Symtomatiskt, liksom?

Jag är en man med måttliga krav på nöje, men visst vore det roligt med ett kyrkoval som handlade om de verkliga utmaningarna och där de insiktsfulla övervägandena kunde redovisas. Förutsättningen är förstås att kompetens tas tillvara. I det system vi nu har, tänker vi i partier/nomineringsgrupper. Störst går först och ska ha mest. Det betyder att vi inte kan tänka i människor, inte ställa frågor om spetskompetens eller om kallelser från Gud. Intressant på sitt sätt. Men förödande på sikt.

Nu till Göteryd. Kanske några verkliga problem väntar på insatser av kyrkoherden?

12 kommentarer:

  1. Bloggaren har ny arena:

    https://detgodasamhallet.com/2017/07/21/libertas-ecclesiae/

    SvaraRadera
  2. "när de som egentligen skulle vara missionsobjekt blir beslutsfattare", skriver Dag.

    Lysande sammanfattning av förhållandena i Svenska kyrkan!

    SvaraRadera
  3. Som salig Hedlund sa: "Centerpartiet har alltid velat och kommer alltid att vela."

    LG

    SvaraRadera
  4. Just den där beskrivingen av hälsotillståndet hos SvK, lite återgiven av både kyrkoherden och herr Nilsson, får mig att tänka på en gammal sketch.
    https://m.youtube.com/watch?v=z-nljXFHerk
    Byt bara ut ordet "bilen" mot "kyrkan" så kan man tänka sig allehanda personer i de båda rollerna.
    Går kyrkan bra?

    SvaraRadera
  5. Jodå, C har gjort stora insatser för folkkyrkan!

    Bloggaren må kritisera ett par C-företrädare eller ej, men faktum är att Centern har gjort stora insatser för folkkyrkan. Det vet jag verkligen personligen efter arbete i den s k folkkyrkogruppen under 1990-talet. Den gruppen lade mycket tillrätta som (avsiktligt) kommit snett i debatten och pekade på församlingsopinionen för fortsatt äktenskap med staten.

    Sedan fortsätter tyvärr bloggaren med sin kritik mot partinärvaron i kyrkovalen. Jag undrar bara stillsamt varför han inte "gillar läget", som hans militär bakgrund kan tolka betydelsen av?

    Verkligheten finns. Den har partier i valen. Verkligheten består, säger dessas företrädare. Gilla alltså läget, är det som alla måste göra. Även bloggaren.

    Kampen mot partinärvaron är över för denna gång. Bloggaren et consortes har förlorat. Gilla också det läget. Ändra taktik, var kloka; bloggaren och hans FK är välkomna i valen, fattas bara annat, utbrister jag med demokratinerven som ledstjärna. Utmana alltså de förhatliga partierna, kämpa om rösterna, men kräv inte längre deras försvinnande från valen. Den kampen är alltså över - och förlorad.
    Gilla detta läge!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utdelades inte här dödsstöten åt C? Och Dike må vara tacksam att KAB aldrig gillade läget utan oförtrutet försvarade Blekinge och honom. Note bene, kriget kom inte. Det har Dike aldrig tackat kamraterna och mig för. När kriget förlorats, minns inte Dike vad som sker då? Då vidtar det fria kriget för varje meddelande om att striden ska upphöra är falskt.

      Radera
  6. Stig Walldin21 juli 2017 13:26

    Nämnde kyrkoherde får säkerligen ytterligare "bevis" för "kyrkans förankring i folket", när han får lagerkransa barn vid simskoleavslutligen.

    SvaraRadera
  7. Herr "förtroendevalde" diktaturkramaren Dike, 77, visar ännu en gång hur Makt korrumperar - även på låg nivå. En nyttig insikt i hur man får de aningslöst köpta att briljera i takt. /John

    SvaraRadera
  8. Signaturen John, som inte vågar framträda med namn, har gjort ett nytt inlägg på kommentarsfältet.

    Därmed sjönk debattnivån igen som den brukar, när signaturen tar till orda.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr "förtroendevalde" Dikes uppgift är inte att sätta betyg på "debattnivån". Det har han ingen som helst kompetens till efter alla sina utsvävningar. /John

      Radera
  9. Anonyme signaturen John,

    -Vilken som är min uppgift formulerar jag själv utan inblandning från utomstående.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  10. Vad är det verkliga problemet? Kyrkoval och hur det påverkar det anställda inom Svenska kyrkan. Flera inkompetenta namn på listorna som misslyckade inom andra områden som kommunalpolitiker osv. ser en möjlighet i kyrkopolitiken. Ska kyrkan vara politisk? Ska man inte ägna sig åt det som präster och anställda är bra på? Ovärderliga i olika skeende i livet. Samt ger en grundstomme i mångas liv.
    Det har för mej blivit en tankeställare när man följt pressen, hur man agerar mot personal och präster.
    Inte konstigt att flera väljer bort kyrkan pga detta, jag har ännu inte tagit ställning men blir ledsen inombords när man förstår lite hur det fungerar.

    SvaraRadera