Kardinalen fick problem

Nu talar vi inte om, som han kallas, "Sveriges kardinal", Den Ranghögste. Han är verkligen det. Ärkebiskopen är detroniserad av en romersk katolik, när hovet bjussar. Mina källor är säkra. Det är en annan kardinal som fått problem och då kan de svenskkyrkliga säga: "Vi har problem. Men det har man i Rom också."

Monsignor Luigi Capozzi och ett gäng andra åkte fast när Vatikanens gendarmeri stormade ett näste i Santa Ufficio, Holy Office, där det snortades kokain och idkades homosexuell samlevnad. Orgie kallas saken i media. Grannar hade klagat på trafiken sena kvällar till fader Luigis eleganta lägenhet. Det anges också att den ligger knappa 500 meter från påvens bostad.

Capozzi var sekreterare åt kardinalen Coccopalmerio, 79 år. Jag hör att Frasse blev förbannad på det svenska sättet, alltså inte utan Gud och nåd i världen, men på det mer handfasta. För att säga som det var. Den Helige Fadern blev heligt förbannad. Coccopalmerio är nu på väg bort från Det Påvliga Rådet för Legislativa Texter. Det är nästan så att man tycker synd om den gamle mannen.

När media ringde Capozzis kontor fick de svaret: "Pronto" och beskedet att intervjuer inte ges. Skandalen uppmärksammas stort. Kokain har kunnat levereras med en Vatikanskyltad luxuös bil för ingången vetter ut mot ett område som hör till Italien, inte Vatikanen. Ni förstår.

Luigi Capozzi fördes efter tillslaget till avgiftning och sattes sedan i bil för att föras till ett kloster någonstans utanför Rom men finns nog nu på Gemelli-sjukhuset. Det där att han skulle bli biskop kan han glömma. Det var annars meningen. Att det inte hann gå så långt är nu en källa till tacksamhet i Vatikanen.

Catharina av Siena citeras i kommentarerna. Hon var inte för det som nu gendermerna klampat in i, för att uttrycka sig med en eufemism. Också demonerna upprörs när de ser sådant som skedde i fader Luigis lägenhet, menar hon. Och det redan för 600 år sedan. Min engelske vän som hörde om detta och om kardinaler med stora förmögenheter i Swiss Bank, bestämde sig för att dra till Yorkshire Valley för att få möjlighet att lugna sina nerver. Han bloggade, men fann nu en värld avslöjad som befinner sig bortom själva parodin.

Jag har aldrig fått svar på frågan om den bordell för präster och munkar som Luther såg i Rom år 1510 och vars existens upprörde honom, har stängts. Låt oss förutsätta det. Vad säger vi då nu - monsignorer i böghög och höga av kokain? De romerska katoliker som älskar att avhåna Svenska kyrkan som ett postkristet samfund och har en del synpunkter i övrigt, kanske ska sändas en medlidandets tanke. För nu var det väl något som sprack upp.

Kardinalen Pell är väl tillbaka i Australien för att försvara sig mot pedofilanklagelser.

Vad kan evangeliska katoliker säga om det romerska? De får väl sin andliga tradition likmätigt läsa Bibeln ("Skriften allena!"), och trösta de romerska med beskedet att vi står samman. När en lem lider, lider alla. Hade vi inte på djupet hört ihop, hade vi storknat av skadeglädje. Nu gör vi inte det. Vi vet något om synden, vi som fått så mycket romersk kritik för allt vårt tal om synd i Augustinus och Luthers efterföljd. Fader Luigi kanske hade behövt påminnas om den saken?

Kardinalen Francesco Coccopalmerio slutar i ett nederlag, förrådd av sin personal. Frasse hölls informerad om raiden och utfallet, berättas det. Han får våra sympatier också. Dock har jag inte svaret på frågan om Bengan avgick för at han visste att Frasse kan nypa så mycket hårdare när det gäller att röja. Jesuiter är inte att leka med. Eller som benediktin sa: "Jesuiter är precis sådana som det sägs i de värsta berättelserna om dem!" Jag är inte säker på att han skämtade.

Det finns ögonblick när jag undrat vad man går på i Kyrkans Hus och på andra högre kyrkliga höjder, men det är ändå inte kokain. Men byråkratier föder ett osunt självmedvetande, en bild av omnipotens. När gendermerna tar sig in, raseras den självbilden. Den eleganta lägenheten blir Luigis före detta boende. Och nu sätts Frasses tal om barmhärtighet på prov. Blir det ett kloster för Luigi? Blir det en ny uppslitande debatt om gay-lobbyn i Vatikanen?

Om ni inte läst nyheten från Rom i Il Fatta Qutidiano så kom ihåg att ni läste den första gången på Bloggardag. Nu behövs en ny chef för Det Påvliga Rådet för lagtexter. Mina romersk-katolska sagesmän hävdar att det inte är någon överhängande fara att Kardinalen Arborelius åker på den sysslan. Men börjar kardinalerna tunnas ut, kan man inte veta hur stora åtaganden de anständiga får ta på sig.

Jag mötte några entusiastiska kristna som hört nyheterna från Rom. "Då citerar jag gärna Jesus", sa den ene. "Egen framgång är guld värd men andras motgång är inte heller att förakta. Här återställs ekumeniska utgångsvärden. Jag höll inte med. Det var inte Jesus som sa så. "Det kan vara bra för det", sa den protestantiske vännen.

Löd inte anklagelsen att Svenska kyrkan hölls med ett hedonistiskt prästerskap eller minns jag det Antony skrivit fel? Kan det i stället vara så att det mänskliga innebär ett pågående projekt att stå det omänskliga emot? Både här och där, i oss, kring oss, med oss.

Hur det är med kardinalernas stora tillgång på Swiss Bank har jag inte hunnit fördjupa mig i. Men skakade har vänner utomlands blivit. Det är inte alltid roligt att vara i Frasses kläder.