Vad gäller kyrkovalet?

Beslutsapparaten Svenska kyrkan ska förses med beslutsfattare. Så långt är det okomplicerat och så har det varit så länge det funnits kristna församlingar och sexmän valts. Nu gäller valet också politiska partier som vill ha Svenska kyrkan som sin arena och aktör. Då är det allvarligare. Ingenting säger att dessa partier bekänner den kristna tron. I så fall hade detta kunnat läsas i deras partiprogram, de av partistämmor eller motsvarande antagna. Inget parti är ett kristet bekännelseparti. Då har uppenbarligen partierna en annan och egen agenda inför och i kyrkovalet. De kan på plats där läroavgörande träffas, Kyrkomötet, bestämma sig för en lära, som kallas men inte är kristen tro. Bibeln ses av de politiska partierna inte som Guds Ord, men väl som litteratur, som ibland kan visa sig användbar.

Vi behöver fokusera på grundläggande oenighet och den finns enkelt till beskådande.
Nu vill jag på Bloggardag inte förfalla till negativism. Jag formulerar piggt käckt och muntert några positiva satser för att läsaren själv ska kunna se om de återfinns/förkunnas/bekänns/lärs och tros i det svenskkyrkliga livet. Jag ska misstänkas tänka, att så inte är fallet. Jag ska också misstänkas tänka, att detta är satser som inte är förhandlingsbara; det som här hävdas är kristen tro. Allt annat inte.

Jag startar i bibelfrågan:
Guds Ord är klart
Om något tycks oklart i Guds Ord beror det på att vi har fel glasögon på. I sig självt är det glasklart. Vi läser ordet tillsammans med Kyrkan, de heligas gemenskap. Profeter och apostlar och slikt folk. Denna gemenskap har fått löfte om Andens hjälp. Anden som inspirerat bibelböckerna kan hjälpa oss förstå vad som står i dem.

Skriften ger sakinformationer att lita på
Bibeln är inte bara poesi och talar inte i grunden metaforiskt. Jesus har uppstått i betydelsen att graven var tom, lärjungarna mötte honom och han var inte fantasma utan en som man kunde äta fisk ihop med. Man äter inte fisk ihop med metaforer. Till exempel. En del av det vi inte begriper går vi helt enkelt förbi i tillit till Anden. Vi behöver inte veta det.

Jesus är verkligen Guds son
Född av Fadern före all tid, inte skapad. Av samma väsen som Fadern. Hur tänker de politiska partierna om detta? Har Löfven någon tanke härvidlag? Han är helt enkelt och simpelt GUD.

Dopet innebär en verklig förändring
I dopet blev jag Guds barn. Dessförinnan var jag något så fint som skapad och menad av Gud, men barnaskapet är dopets gåva och jag får be Fader vår för att uttrycka ett sakförhållande. När jag dör är planen att jag ska hem till Fadern. Och skulle docenten O säga: Prästeriet är just därför att Gud är Fader ett faderskap.

Jesus möter oss i mässan
Sakramentalt, vilket betyder att Han själv kommer i det bröd och vin som Ordet hanterat. Prästen talar till brödet och vinet för att det ska bli sakramentet. Här är välsignelse och liv, som hämtas i kyrkan söndag förmiddag och läggs in i min kropp, den dödliga, för att jag ska leva i evighet men också leva det nya livet i vardagen.

Prästämbetet är instiftat av Gud
Ämbetet finns till för att vi ska få den saliggörande tron - så viktigt är det. Och Gud är den som kallar och viger. När det är så, söker vi i Skriften efter några instruktioner om ämbetet och kan begripa en del fast instruktionerna (buden) inte är särskilt många. Det vi då begriper kan bli något avvikande - bland allt det andra i den kristna tro som är avvikande. Det är också skillnad på himmel och jord!

Prästens förlåtelse i bikten är Guds förlåtelse
Frågan Luther ställde säger allt. Han frågade den biktande: "Tror du att min förlåtelse är Guds förlåtelse?" Svar ja och förlåtelsen meddelas. Så uttrycks också nådemedelskristendom.

I sju (7) punkter har jag nu angett punkter där vi kanske är oeniga, men det måste nog medges att punkterna alla beskriver kristen tro. Man kan tänka annorlunda, men då är det en annan tro.Vad händer om beslutsfattare inte kan bekänna basfakta av det här slaget? De kommer att stå för en annan tro och fatta sina beslut utifrån den. Det kan gå, om de bara utgör en liten minoritet och det finns ett medvetet gudsfolk och ett läroämbete med förmåga att styra rätt. Den strukturen har vi inte längre. Det gör det här kyrkovalet allvarligare.

Kan vi inte låta allt helt enkelt rasa samman, vi deltar inte? Det rasar samman i meningen att det kyrkliga återfinns som ruiner. Men det som finns kvar räcker för att upprätthålla ett stycke civilreligion, som produceras med sällspord kraft av väl betalda medarbetare.

I uppställningarna är det lätt att se de tre alternativen, ett är det verkliga.
S söker mandat för en fortsatt progressiv kyrka.
SD kämpar för en konservativ och nationell kyrka.
FK bejakar och lever i Kyrkans radikalitet.

Den progressiva kyrkan blir med nödvändighet en Kyrka präglad av sin samtid, som intecknas ett par generationer framåt som kommer framtiden att vara som samtiden (Wahrtegau). Hur den argumenterar kan man läsa i dag på https://www.svd.se/sjalvklart-att-alla-praster-ska-viga-samkonade-par/om/debatt
Värdegrunden är "allas lika värde" och kyrkan är modern och öppen.

Den nationella och konservativa kyrkan blir en Sörgårdsidyll utan relevans.
Värdegrunden är nationalkonservatism och idealet en kyrkofiktion om hur det var på den tid det fanns normer i samhället. Detta blir en kyrka för de lagiska.

Den radikala kyrkan är rotfast och rötterna hämtar näringen från djupen. Så gestaltas vanlig kristendom, den som bygger kultur och möter människor med glädje. Svenska kyrkan blir ett förvaltaransvar.
Värdegrunden är evangeliet. Eller Jesus, kanske. Kan dock Frälsaren vara "värdegrund"?

Motstånd mot de politiska entreprenörer, som fingerfärdigt och egenrättfärdigt pillar i det kyrkliga, bedrivs i valhandlingen. Då vill det till att förstå vad som är å färde. De politiska partierna kämpar för att lägga en arena under sig. Kyrie eleison. Om de lyckas? Då är det en olycka. Valet är på allvar. Man kan faktiskt i valhandling rösta bort Svenska kyrkan, tillspilloge henne. Kyrkovalet 2017 kan enklast ses som ett identitetsval.