Wannborga Cuvée 2014

Det var då för väl att jag av en vän på Öland fått en flaska Wannborga Cuvée 2014, när jag nu skulle bli påhoppad. Inte så att jag är otacksam mot Anna och sällskapet DSK, alls inte, men DSK måste väl vara ett projekt på lite längre sikt. Wannborga-putällen fanns till hands. Den passar till stekt/grillad fisk, till kyckling och till lättare kötträtter. Den passar också för att häva en annalkande lättare depression.

Fader Mikael insåg nog det. Han markerade i en kommentar att han dock ville stödja mitt sätt att försvara sakramental realism och fattade att jag skriver i en svenskkyrklig kontext. I början av flaskan tänkte jag dolska tankar om ortodoxer och romerska katoliker, det medges. Ett stycke ner i falskinnehållet slogs jag av tanken att det - trots allt - är just Svenska kyrkan som varit förutsättningen för tron hos mängder med människor. De romerska katolikerna var inte här på 500 år, de ortodoxa bara i perferin för 900 år sedan eller så, om vi inte räknar den tredjedel av Sverige som var Finland eller (fast under kortare tid) de baltiska staterna. Ortodoxa trosbekännare har funnits i riket också när de romerska katolikerna inte var här. Hur svårt det än är, det var Svenska kyrkan som höll igång tron här i landet.

DSK, De Svagsintas Klubb, är en uppskattad själavårdsinsats. Jag kände det svårt att i mitt evangelisk-katolska bli påhoppad av de ortodoxa och de romerska. Jag kom mig. Tack Anna! Till er som inte läser kommentarerna på Bloggardag är det Anna som kom med idén. Jag blir ibland frestad att boka en kryssning till Åland eller så med hugade deltagare bland Bloggardags kommentatorer. Det kan bara bli - dramatiskt. Och lite roligt. Kanske Den Ranghögste också skulle kunna slita sig? Eller Antje i vart fall.

Antje ja.
Nu är hon i selen i Almedalen, förstår jag. Wanja också. Och en del folk från Kyrkans Hus i Uppsala.
I DN ställde Antje upp mot den våldsbejakande extremismen, hon och en imam, den nationella samordnaren mot extremism och ordföranden för Judiska centralrådet. Det var tydligen viktigt att peka på att det inte bara finns våldsbejakande islamism utan också högerextremism. Har den våldsbejakande högerextremismen någon koppling till religiös trosuppfattning? Det var oklart. Problemet tycktes närmast vara avståndstagandet från oliktänkande. Dessa ska inte få plats. Men hallå, Antje! Jag är oliktänkande. Finns det inte ett litet men dock svenskkyrkligt problem här?

Den våldsbejakande extremismen som emanerar ur kristen tro är annars lätt att identifiera: Frälsningsarmén. Den är det mest krigiska vi kan mobilisera. Men Frälsningsarmén tycks mig rätt beskedlig om man jämför med IS och al-Qaida. I min barndom hade Frälsningsarmén den bästa fiskdammen vid julfesterna, helt överlägsen IS och al-Qaida som alls ingen fiskdamm hade i Tranås i början av 1950-talet.

Det glada budskapet i Sveriges malligaste tidning är att "religion" kan leda människor ut ur våldsbejakande extremism. Jaha. Själv är jag inte religiös. Jag är kristen. Jag har inget behov av att särskilt samverka med de religiösa när det finns så gott om annat folk att hålla ihop med.

De fyras gäng vill samverka med myndigheter, det är själva grejen; uppifrånperspektivet. Tja. Hur eller hur, har inte Antje påfallande liten församlingsprästerfarenhet från den här sortens utanförskapsområden där extremismen frodas? Har hon i Uppsala ens talat med Mats Jonsson? Antje tycks  i samverkan med en myndighetsperson nöja sig med att lyfta fram de fredsbejakande krafterna i varje religion.

Jag tror alls inte på myterna om detta ledarskap som ska leda oss fåkunniga. Här möter det pretentiösa och det patetiska i sällspord förening. Då litar jag mer på Hugo, 15. Han hänger ihop med sina muslimska vänner och kan enkelt definiera sig själv som kristen och få respekt för det. De som betraktas som konstiga, aparta, i den stadsdelen, är de som ingen tro har över huvud taget. Så kan man väl inte leva? Då kanske utmaningen är - mission? I övrigt handlar det om att bygga ett sådant samhälle att människor håller samman. Det är den politiska utmaningen, Politik kommer av grekiskans pólis, som betyder stad. Så bygg på politiskt!

Frågan ställs faktiskt på allvar vilken roll de religiösa ledarna kan ha i arbetet med våldsbejakande extremism. Svaret blir tydligen att skrifterna ska tolkas ansvarsfullt och att religiösa ledare ska få en gedigen utbildning med akademisk standard. Och så sätter de sitt hopp till något som kallas "religionen". Vi ska göra upp med en krampaktig syn på vad religion är och lyfta fram de fredsbejakande krafterna i varje religion. Inte sanningsfrågorna tydligen. Ja, Herre, du var förr ditt folk nådig!

Det ska sålunda från ett ledarperspektiv i Almedalen talas om den våldsbejakande extremismen. Jag börjar tröttna på det upprepade talet om ledarskap, för jag kan översätta det talet till tyska. Hämta en flaska Wannborga Cuvée 2014 eller vad annat som helst som gör att jag blir full och lugnar mig! Nej, det går inte. Kyrkoherdetjänsten i Göteryd, Pjätteryd och Hallaryd kallar. Hur ska denna dag då framlevas? I nåden, i nåden! Denna nåd hindrar inte min egen polarisering mot dem som stiger fram och gör sig märkvärdiga i DN, de religiösa ledarna och myndighetspersonen Samordnaren.

Slutsatsen leder till polarisering. Bekämpa alltså de pretentiösa! Men förfall inte till religiös våldsbejakande extremism för det, även om detta ligger nära till hands. För, hur eller hur, religion kan leda människor in i våldsbejakande extremism. Som i fallet Frälsningsarmén. Där handlar det om eld och blod, kamp och strid.